Nu var det ett tag sedan Boströms artikel om påstådd israelisk handel med organ skrevs. Debatten och de ”nya uppgifterna”, som det visade sig inte alls var särskilt nya, gör att en nu kan sammanfatta vad det var för slags artikel en hade att göra med. Och jag hade gärna önskat att jag kunde ha gjort den här analysen rätt på en gång, men jag trodde faktiskt att artikeln byggde på fakta, vittnesmål och stabila anklagelser, att det låg mer bakom artikeln. Jag måste tvärvända. Nu vet jag, och alla vi andra, att Boström, säkert av empati och engagemang för palestinier, tyvärr vävt ihop två helt okopplade historier. Resultat blir tyvärr rasism, antisemitism. För att sammankoppla rabbiner, judar, eller israeler för den delen, i New Jersey med israeliska soldaters påstådda organhandel med palestinska organ, som Donald Boström gjorde i artikeln, behövs ju att de två händelserna faktiskt är sammanhängande. Inte att den enda gemensamma nämnaren är etnicitet eller religion, då hamnar man i rasism. För är en alltid israel, även om en bor i USA? Är etnicitet viktigt för ett brott som organhandel som ju är en världsomspännande vidrig företeelse? Svaret är förstås nej.Jesus Alcalás artikel i Svd går igenom Boströms artikel och turerna efter denna och visar faktiskt svart på vitt att artikeln var felaktig, faktamässigt och moraliskt.
Det blir inte mer troligt att israeliska soldater tar organ från palestinska pojkar om Levy Izhak Rossenbaum har tagit från mindre bemedlade israeler. Att israeliska staten varit inblandad i organhandel i ena fallet gör ju inte att det blir mer troligt att dess armé stjäl organ från döda palestinier, som hämnd för att de just är palestinier. Att stjäla organ ligger väl inte i den ”israeliska naturen”??
Dessutom är det självklart väldigt känsligt att insuinera att en ockupationsmakt stjäl organ från det folk det ockuperar. Och då menar jag inte bara att det är känsligt för israeler. Vad väcker det för känslor hos de palestinier när man misstänker att även denna gräns av humanitet har korsats av den israeliska staten? Har palestinier inte redan nog av förtvivlan, sorg och oro?
Jag tror, liksom Alcalá, inte att Boström är antisemit. Inte heller Linderborg, jag har läst och följt vad de annars har skrivit. Men det spelar ju ingen roll. Även den bästa antirasisten kan brista i sin analys och skriva en rasistisk artikel, eller en artikel som kan tolkas rasistiskt, egentligen spelar det ju ingen roll. Tolkningsföreträdet ligger ju hos de utsatta om vad som är rasism (och då menar jag utsatta, och inte israeliska regeringen och Avigdor Lieberman som alltid kommer att sprida anklagelser om rasism i maktens syfte och inte i syfte att försvara utsatta).
Det stämmer att det förekommer olaglig organhandel i Israel, en dom föll i vintras mot chefspatologen Yehuda Hiss vid ett institut i Israel. Men att domen riktades mot samma institut där den palestinska pojken Bilal obducerades (palestiniern som det skrivs om i Boströms artikel) kan inte stärka anklagelserna om att Israel stjäl organ från palestinier. Speciellt inte när chefspatologen ”rättvist” stulit organ från både palestinier, israeliska civila och israeliska soldater. Inte heller ökar stödet för Boströms insuinerade anklagelser för att Linderborg vet att det kommer fler fall av organstöldanklagelser mot Israel. Att Israel tagit organ utan att fråga anhöriga var känt sedan flera år tillbaka och någonting som Boström borde ha nämnt i artikeln. Men enligt Dror Feiler var det nya uppgifter att även palestinska organ blivit stulna. Men hur som helst var det inte en israelisk organhandel av specifikt palestinska organ. Det förändrar faktiskt bilden enormt, en rasistisk organhandel är något annat än en ”vanlig” organhandel. Och denne finns överallt i världen, mer eller mindre. Nej, slutsatsen är att Boström skrivit en väldigt dålig artikel som faktiskt har goda möjligheter att spä på antisemitism och tyvärr också att palestinier sprider rykten (som israelvänner snabbt hävdat). Och försvaret för Boströms artikel är nästan värre än hans egna artikel. Till exempel skriver Dror Feiler (en palestinakämpe som jag ofta annars sett upp till) i DN:
Vi som trots allt ser igenom dimridåerna kan trösta oss med ett talesätt från Don Quijote – låt hundarna skälla, Sancho, det betyder att vi är på rätt väg.
Det är en farlig väg att gå om motståndares kritik ska vägleda en, de kan ju faktiskt ha rätt även om de är ens meningsmotståndare… Dessutom, Don Quijote slogs mot väderkvarnar, vi slåss tyvärr mot en mycket existerande ockupationsmakt. Att bara få mycket skäll duger inte. Vi måste förändra verkligheten.
