Den vita Birgitta Ohlssons skuld

För en vit, marknadsliberal som Birgitta Ohlsson är världen mycket enkel. Framgång mäts i skyskrapor och tillväxtskurvor. Och närhelst man tröttnar på att bli avkrävd ansvar och historiskt medvetenhet om Afrika så kan man bara skriva i någon tidning om att det nu får räcka med pratet om “den vita mannens skuld”. Den vita kvinnan skriver sin artikel i en situation då ett av Afrikas rikaste länder, Kenya, står vid randen av mänsklig katastrof efter ett val som innan i media prisats som demokratiskt. Över 300 människor har mördats efter ett manipulerat val men Ohlsson anser att det är dags att sluta tycka synd om Afrika, för vissa länder har faktiskt högre tillväxt än Sverige! Men vad spelar Kenyas femprocentiga tillväxt för roll människor mördas och val manipuleras? Att se möjligheter innebär inte att man ska blunda för verkliga skeenden. Birgitta Ohlsson är ute på hal is när hon som feminist menar att vi ska vara glada och nöjda. För då kan vi lika gärna tycka att feminister ska sluta gnälla så mycket och se på alla möjligheter som finns idag jämfört med 100 år sedan. Eller att Forum för Levande historia ska sluta informera om förintelsen för att det nu faktiskt har gått nästan sjuttio år nu och skyskraporna kysser himlen i Tel Aviv. Eller att vi ska lämna kommunismens brott åt sidan och börja fokusera på att det är högre tillväxt nu i de forna sovjetstaterna.

Men nej, den vita privilegierade kvinnan eller mannen använder yttrandeutrymmet endast för att påminna om brott som vita människor utsatts för. Andra världskriget ska ältas varje historietimme i skolan men kolonialismen ska, trots att den knappt nämns i våra historieböcker, vara slutanalyserad. Européerna uppfann färgskalan men de kan aldrig vidkännas sin egen hudfärgs privilegium, det är bara de svarta som är färgade.

Inga andra kontinenters framgång och välstånd är på samma sätt baserad på rasism som Europas och Nordamerikas. Att i detta sammanhang mena att “mökrets hjärta” varit existerande överallt och måste bekämpas oavsett hudfärg på gärningsmännen, är skrattretande. För att förstå ett land krävs det att en har historiskt koll och inte räds att diskutera maktfrågor. Varför Ohlsson och många med henne anser att vi ska förstå just Afrika genom att ta genvägar, utan att diskutera kolonialism eller slaveri, utan att nämna Europa, är en rasistisk gåta för mig.

Roya

Läs även Motbilders fantastiska inlägg i ämnet!