Maciej Zaremba är uppenbart okunnig om diskriminering

Maciej Zarembas artiklar handlar ofta om att hitta absurda saker i tillvaron. Men det som ska vara absurt i dagens artikel blir det bara för den som inte vet hur diskriminering fungerar.

Kränkt är inte diskriminerad. Maciej Zaremba försöker rasera hela grunden för likabehandlings och antidiskrimineringsarbete genom att byta ut begreppet diskriminering mot det mer diffusa ordet kränkt. På så sätt försöker han göra hela strävan efter antidiskriminering absurd.

Vem som helst kan känna sig kränkt för vad som helst. Men vem som helst kan inte bli diskriminerad för vad som helst, likabehandlingslagen förbjuder diskriminering på grund av etnicitet, kön, könsidentitet, religion, funktionshinder.

Maciej Zaremba lutar sig mot sin journalistposition och försöker göra sig lustig över studenters kamp mot diskriminering för att dölja sin okunskap om ämnet.

Men Zaremba har missförstått lagstiftningen. Det handlar inte om att peka ut rasister, homofober och huruvida läraren skulle njuta av att trakassera eller inte ens vara medveten om särbehandlingen är ingen fråga man tar hänsyn till. Det är agerandet, inte avsikten, som bedöms. På samma sätt spelar det ingen som helst roll att läraren som Zaremba nämner i början av artikeln är gift med en spanjorska och har en son med spanskt namn. Det ger honom inget rasistiskt frikort i förhållande till andra spanjorer.

När Zaremba gång på gång anväder ordet normala före betygskriterier och pekar ut de elever som inte följer normen för den svenska, hetrosexuella, fullt funktionsdugliga studenten, börjar hans fobi för det normavvikande bli obehaglig.

Zaremba avfärdar också studenternas upplevelse av diskriminering ”därför att en del av klaganden behärskar språket så dåligt att man kan betvivla att de uppfattat nyanserna i det som sagts. Dels därför att somliga tolkar politiska omdömen (”kvinnor i Iran är förtryckta”) som fördomar mot perser.”

I sin första artikel har han på tre sidor inte lyft fram någon av de drabbade studenternas röster. Han frågar bara lärarna och rektorn, som får ge sin bild av vad eleverna upplevt.

Han förundras vidare över att rasistiska och homofoba tillmälen sägs i enrum och vänder det mot studenten som inte har några vittnen.

Visst kan lagen om likabehandling missbrukas men hittills har bara tre fällande domar avgjorts med stöd av denna lag. Det var det resursstarka Centrum för Rättvisa som drev alla tre fallen, trots Zarembas bild av mäktiga studenter som ”förtalar” och skrämmer lärare till tystnad.

Det är för mig oförståeligt hur man vill skapa en bild av ett slags utbrett utnyttjande av lagen. Zaremba verkar inte veta hur det är att vara student, att vara i underläge gentemot lärare som ska sätta betyg och slutligen ge en examen. Det är ett väldigt svårt utgångsläge för att kräva sin rätt, som inte skulle underlättas om bevisbördan låg på studenten, som Zaremba önskar.

Problemet på de flesta högskolor är att för få driver de här frågorna och när kårobligatoriet försvinner kommer det att bli ännu svårare.

Fotnot1: Dessutom kan man fråga sig om det inte kan finnas rasistiska eller i alla fall exotiserande tendenser på en skola som ger studenterna i uppgift att skriva en uppsats på temat ”Min kultur”.

Fotnot2: I går var DN Kultur fienden, och Schottenius borde Schavotteras. Idag finns några av de rösterna med bland de 36 hyllningskommentarerna till den här artikeln. Den liberala sorgen behöver inte bli så långvarig i en liberal värld.

Läs även andra bloggares åsikter om Maciej Zaremba, diskriminering, kränkt, lärarhögskolan, likabehandling

Roya