Lyssnade på lördagsintervjun i P1 med Billström igår. Jag förbluffas över valet av migrationsminstrar. Genomgående verkar dessa ministrar lida av en bristande kompetens om området de bossar för. FN-organet UNHCR struntar de i och detaljerade kunskaper om konflikter i världen står inte högt i kurs. Nej, det viktigaste är ett envist försvarande av en restriktiv asylpolitik. Och då krävs det att han tar till fördomar. Visioner stöter vi därför sällan på i ett tal av en migrationsminister.
Andra viktiga uppgifter för en migrationsminister är att aldrig erkänna att Sverige gjort fel och låta bli att utreda tidigare ”misstag”. Avvisningen av egyptierna Agiza och Al-Zery var i sak rätt, menar Billström och då de fått en ursäkt så spelar det mindre roll huruvida Sverige ger dem uppehållstillstånd eller inte. Jag har svårt att tänka mig att Billström utgår från sig själv i en liknande situation när han landar i denna slutsats.
Men så ser asylpolitiken ut. Den är till för en annan slags människor, människor som har helt andra behov och drömmar än svenskar. För en egyptier räcker en ursäkt om han blivit torterad, skadestånd, upprättelse, rätt till skydd, sådant är till för svenskar, i alla fall om man får utgå från Billströms ointresse i frågan i radiointervjun. Självklart med hänvisning till problemet att uttala sig i enskilda fall. Men det är en falsk förevändning, det går alltid att ta ställning för de mänskliga rättigheterna och mot tortyr, det borde i alla fall vara det lägsta kvalitetsmåttet för en migrationsminister.
Billströms bidrag är istället ett nytt arbetskraftsinvandringsförslag som han fått med sig miljöpartiet på. Men redan när förslaget presenteras i media på DN-debatt kliver man i fällan att beblanda arbetskraftsinvandringen med asylpolitiken genom att hänvisa till fler vägar för människor på flykt. Någon dag senare säger Billström apropå den utvisningshotade Enayatullah Adel att regeringen faktiskt håller på att öppna upp för arbetskraftsinvandring, helt obrydd om att Enayatullah är en flykting från det krigshärjade Afghanistan som Sverige ska beskydda, oavsett. Dessutom har ju Enayatullah redan jobb, som kompisen säger i samma artikel, låt honom stanna då. Billströms replik kom i gårdagens intervju, nej det är inte möjligt att få stanna efter ett avslag, även om man skaffar jobb.
Men de är alltid välkomna att åka hem och sedan tillbaka att söka på nytt, lägger Billström till glatt. Jag undrar vilken värld Billström lever i? I alla fall inte i samma värld som de asylsökande han har det yttersta ansvaret för.
Andra perspektiv på ämnet: Safrins Spaning, HBT-sossen, Svensson
Läs även andra bloggares åsikter om arbetskraftsinvandring, asylpolitik, tobias billström
/Roya
1 svar so far ↓
Rasbiologiska tendenser i invandringspolitiken « Roya och Matildas blogg // april 2, 2008 vid 9:51 e m |
[...] Och Billström tenderar till att gå åt samma håll i regeringens politik. [...]