Prova ett nytt tåg på 1:a maj

Trots att jag inte längre är med i socialdemokraterna får jag deras tidningar och brev på posten. Mitt förhållande med socialdemokraterna tog slut för många år sedan, själsligt. Egentligen var det ett sådant där hat-kärleksförhållande som såpor är så bra på att gestalta.

Nu när jag får den nyutgivna boken ”Snart går vi utan er” inser jag att socialdemokratin har varit en dålig partner för många unga socialdemokrater. Många är de som troget håller sig kvar, som drömmer sig tillbaka till Ernst Wigforss eller i alla fall Olof Palme och den internationella solidaritet. Men frågan är, i en tid av klimatkris som är värre än vi alla annat kombinerat med en finanskris, en växande rasism och fascism i Europa och Israel: Är drömmar och hopp, hur mänskligt det än är, rätt? Har vi tid att drömma om en radikal socialdemokrati som tar ställning mot kapitalismen, mot exploatering av vår planet? Nej vi har inte tid menar jag (Läs till exempel Andreas Malm om det aktuella läget för klimatet och ta ställning, nu). Den radikala rörelsen måste byggas och det spelar ingen roll om den inte längre kommer att stavas socialdemokratin. Politiken måste vara viktigare än namnet.

Missförstå mig inte, det är viktigt att kritisera Socialdemokratin, den nyutgivna boken är viktig. Den kan bidra till förändring. Men den kan också bli ett alibi som partitoppen använder sig av, några unga radikala är bra röstfiske men deras politiska idéer, omsätts de någonsin i praktik? Jag undrar vad för slags samhälle vi skulle kunna skapa om vi alla lämnade våra bekväma sitsar och började agera. Gå ihop med flera. Skapa en bredare vänsterallians. Inte ödsla tid på gamla partier som för länge sedan slutat lyssna.

I Frankrike har en brevbärare lyckats skapa ett nytt parti, en rörelse, som kallar sig nya antikapitalistiska partiet (NPA). Varför skulle vi inte kunna skapa ett gränsöverskridande vänsteralternativ? I Island har folklig resning lett till en vänsterledd regering med stor majoritet. Varför skulle vi inte kunna resa oss? I Sverige har flera socialistiska partier gått ihop till arbetarinitiativet inför Europaparlamentsvalet, FI försöker skicka vår främsta politiker Gudrun Schyman till europaparlamentet och kommer ni ihåg alla demonstrationer mot kriget i Gaza? Klimataktion hade i söndags sitt första årsmöte och växer sakta men säkert. Vi reser oss, vi skapar politik medan 68:an skapar PR. Folket är en rörelse i sig, motståndet är levande. Problemet är bara att många socialdemokrater växt upp med partiet på ett sätt som gör det omöjligt för dem att skilja sig från det. Som gör det omöjligt för dem att se att deras tankar är deras och kamraternas, att socialdemokratin bara var en form, ombudsmän, sms-kampanjer, en kursgård. Politiken var ändå mest levande i ett samtal utan partiets översyn. Om vi före detta socialdemokrater som en gång gick med på grund av socialismen och den internationella solidariteten inte röstar eller engagerar oss för socialism så sviker vi den socialdemokrati vi tror på.

Missförstå mig inte, jag vill inte uppmuntra någon att ge upp. Men när partiet talar om supportrar och därmed sätter sina egna medlemmar, själva idéerna, på läktaren så kanske det är dags att dra vidare. Eller när partistrategerna hittar på fokusgrupper som de ska vinna över, som unga kvinnor i 30-års åldern i Stockholm innerstad och ska vinna över dem genom en modemässa, så är det kanske dags att säga stopp. När Ardalan Shekarabi håller ett fantastiskt brandtal om Palestina på Gazademonstrationen men sedan går till till Europaparlamentetsval på sms-lånen (och inte mot ojämlikhet, mot kapitalism) så är det kanske inte längre politik vi talar om.

Jag har inget intresse av att svartmåla socialdemokraterna i inlägg efter inlägg, men jag vill bara att det ska handla om politik igen. Och främst att vi klarar klimatkrisen och de ojämlikheter som drar fram i dess spår. Vi talar om en mänsklig katastrof och vi agerar som om allt är som vanligt. Det är inte som vanligt.

Vi måste skapa socialistisk hegemoni som Jens Lundberg skriver i den nämnda antologin. Så prova att gå med ett annat tåg i år än socialdemokraternas, stötta syndikalisternas arbete för papperslösa, det intersektionella ”Den nya alliansen” eller stötta Vänsterparitet vars första maj-insamling kommer att gå till ”Ship to Gaza”. Rösta på ett annat parti i Europaparlamentsvalet, ett parti som faktiskt kommer att verka för mer demokrati, mer socialism, mer feminism. Mot fascism. Svik inte socialismen, jämlikheten. Låt partistrategerna komma på att den enda fokusgrupp de kan ha är medborgare som är intresserade av politik.

De borde protesterat mot Vatikanstaten istället

När en läser om spektaklet i och med Ahmadinejads tal och Västs uttåg i SvD och DN, kan en inte låta bli att undra om de har kapaciteten att skriva på ett sakligt sätt om en muslim. I TV4-nyheterna kallades Ahmadinejad för pajas av den politiska kommentatorn, i SvD skriver Gunilla von Hall att ”den iranska presidenten använde konferensen till att bespotta Israel” (min kursiv.). Ahmadinejads tal beskriver hon som ”ett ursinnigt utfall”. Hon skriver vidare att AHmadinejad ”…småleende fortsatte med sina angrepp”. Sedan intervjuar hon endast som stödde uttåget, trots att majoriteten satt kvar och applåderade (applåderna menar hon bara var israeliska aktivister på läktarsidan men det ser en på videon att det också var många delegater).
Dessutom påstår hon att han sagt att förintelsen var ”tvivelaktig”. Det har jag inte hört någon annanstans att han skulle ha sagt, det hörs inte heller på den video som spridits. Dessutom delar Ahmadinejad samma syn som FN på förintelsen numera., kanske på grund av valrörelsen och röstfiske, vem vet. Men det vill inte riktigt von Hall acceptera, Ahmadinejad ska ju vara en ny Hitler.

Dagen innan skrev hon en lika partisk och hätsk artikel där hon använde sig av sin egen hemmasnickrade definition av antisemitism som sanning. Hon skrev : ”Det har varnats för att FN-mötet kan bli ett forum för antisemitism. Så finns exempelvis formuleringar i slutdeklarationen som kopplar utländsk ockupation – som de israeliska bosättningarna på Västbanken- till rasism.”

Så till DN och Mariann Björklund sin skriver: ”De bojkottande länderna fruktade att Ahmadinejad skulle utnyttja konferensen till antisemitiska angrepp vilket besannades”. Hon bemödar sig inte ens att ge oss källa till denna slutsats. Och senare blandar hon själv ihop judendom med sionism: ”Ahmadinejads utfall kom bara timmarna före inledningen av flera minnescermonier över Förintelsen. Att han skulle komma med antisionistiska uttalanden var inte oväntat”. Okunskap över Israels tillblivelse visar hon också: ”Droppen var följande mening i den iranska presidentens tal: – De skickar utvandrare från Europa, från USA för att skapa en rasistisk stat i det ockuperade Palestina”.

Däremot har det inte förekommit någon diskussion, bojkott eller kritik mot Vatikanstaten. Vatikanstaten och Påven som nyligen visats ha stött antisemitiska präster som Williamson, undgår kritik. Det är hyckleri och det är antisemitismen som vinner på att de mäktiga länderna egentligen inte bryr sig om världens judar och rasismen mot dem utan sina egna intressen.

Jag håller med om Birgitta Ohlssons analys:

”Västvärlden har morskat upp sig värderingsmässigt och satt ner foten rejält. Sveriges beslut, liksom många andra länders, att inte skicka en representant på politisk nivå är en kraftfull markering”.

Någon reell engagemang mot antisemitism eller yttrandefrihet var det aldrig frågan om. Det handlade om att visa vem som bestämmer. Att det faktiskt är Väst som bestämmer var gränsen för yttrandefrihet går.

Edward Said sa det i sin intelligenta bok ” Covering Islam: How the Media and the Experts Determine How We See the Rest of the World ” att Islam i Västs ögon är en psykopatologi och muslimen således en sjuk person som det inte går att förstå sig på. Detta synsätt präglar den mediebevakning vi har sett de senaste dagarna.

Gaza Peace n’ Freedom, , Esbati. Radar

PS: Queen of Light har ny adress!

Uppdaterad: I den skrivna versionen står det att förintelsen är ”tvivelaktigt”- Det är förstås antisemitisk så det ryker om det. Men det var inte detta som Väst protesterade emot utan kritiken mot ISrael. Varför?

Väst tar ställning för rasism, mot yttrandefrihet

Väst har nu gjort Ahmadinejad till martyr, stärkt honom inför den inhemska opinionen, och försatt oss i den uppochnedvända situationen där Ahmadinejad talar om vikten av yttrandefrihet och demokrati, vilket självklart är ett skämt när en tittar på situationen i Iran.

Men som bekant är det inte Irans befolkning som står högst på Västs agenda utan det är Israels befolkning, det är USA det är Europa. Därför tågar de ut när Ahmadinejad säger det är varje vettig människas plikt att säga, , det som hundratusentals demonstranter i Europa och USA, skanderat när Gazas befolkning massakrerades: att Israel är en rasistisk stat. Det måste sägas fler gånger och av fler personer. Det är bara synd att det inte är demokratier som yttrar det, att det blir en diktatorisk regim som utnyttjar det tomrummet för egen vinning.En diktator som är antisemitisk genom att förneka Förintelsen eller dess omfång på ett eller annat sätt.

Det är inte så att de saknas rasism i Iran minoriteter som afghaner, kurder, judar, bahaier är utsatta och diskriminerade, det finns också gott om sexism i denna könsapartheidstat och homosexualitet är förbjudet och förenat med dödstraff. Men Väst väljer att tåga ut när Ahmedinejad inte är rasist, antisemit sexist eller homofob, utan när han rättmätigt kritiserar den apartheidstat i världen som får mest stöd.Självklart ska vi kritisera att en person som agerar antisemitisk i andra fall helt plötsligt nu ska stå för antriasism, en person som är rasist mot den egna befolkningen, för antirasism för palestinier. Men att tåga ut på grund av hans kritik av Israel, är märkligt.

De vita männen och kvinnorna tågade ur salen. Kvar var alla andra, majoriteten i denna värld. Det är ändå slutsatsen, att majoriteten av delegaterna tar avstånd från Israel som en rasistisk stat. Israel är en rasistisk stat och har varit det ända från början till idag då rasismen är större än på länge då Israel har en regering som förkastar Palestinas rätt till existens.

I det läget är det att stödja Israel och rasism att lämna konferensen,det är att gå emot yttrandefriheten, att stödja den islamiska regimen i Iran genom att visa på Västs hyckleri. Ställningstagandet har ingenting att göra med den iranske presidentens tal, eller honom själv, med eller utan honom är stödet för Israel massivt i de rika Västländerna och det är just därför rasismen i Israel fortsätter.

Bloggar Röda Malmö, Annarkia, The Life of Avlo, Gaza Peace N Freedom, och min fantastiska läkarstudentkollega Måndarling

Läs även andra bloggares åsikter om FN-konferens, Durban, Ahmadinejad, israel, rasism, ockupation, hyckleri

Bra att Sverige bojkottar Durban II

Är bojkotten av rasismkonferensen i Durban ett utslag för antirasism, för demokrati, för yttrandefrihet? Det syns i alla fall inte i de skäl som framlagts av de modiga bojkottarna som DN skriver om :

”En annan stötesten är en punkt i utkastet till slutdeklaration som stipulerar att bosättningar — som de israeliska på Västbanken — är tätt sammanbundna med rasism. Bosättningspolitiken i Mellanöstern kritiseras visserligen allmänt, men länder i västvärlden ogillar att de ses som utslag av rasism.”

”Dessutom finns det missnöje med den vid första anblicken harmlösa formuleringen om att slavhandel, apartheid och kolonialism aldrig får falla i glömska. Britterna fruktar att folk i tidigare kolonier ska kunna kräva ersättning å sina koloniserade förfäders vägnar, rapporterar nyhetsbyrån Ritzau.”

Väst:s länder som bojkottar konferensen ställer sig alltså på yttrandefrihetens sida, men bara den som inte kritiserar just Väst. Att Israel, USA, Nederländerna, Danmark, Italien bojkottar en konferens som kritiserar just deras politik, är inte märkligt. Har någon glömt Palestina, Guantanamo, Islamofobiska partier, Silvio Berlusconi och antiziganism och ökande fascism? Självklart skulle konferensen bli allt annat än en smekmånad för dessa länder.

De bojkottar också konferensen på grund av ett icke-bindande dokument som nämner islam tre gånger, som säger att förtal mot religioner, i synnerhet islam, ska fördömas, men ett dokument som också varnar för islamofobi, som tar avstånd från att islam frekvent framställs som terror. Bojkotten är inte en proportionell reaktion. Läs dokumentet själva.

Men det är mycket intressant att de bojkottar i yttrandefrihetens och demokratins namn, när de reagerar på en yttrandefrihet som säger att Israels politik är rasism, som säger att Väst har en skuld i kolonialism, som säger att Islam inte ska kränkas. Det går inte ihop i mitt huvud.

Det är helt logiskt att reaktionerna blir som de blivit. De visar världen just som det är, på inte bara Ahmadinejads hycklande utan på Västvärldens eviga hycklande som Sverige nu också ställer sig bakom.

Men frågan är egentligen vad dessa länder från Väst skulle göra på en antirasistisk konferens, med tanke på deras roll i att sprida rasismen, idag och historiskt sätt. Sverige skulle till exempel behöva göra upp med sitt förflutna, med stöd till nazisterna, med rasbiologiska institutet, tvångssteriliseringar av romer, avvisning till länder som torterar och så vidare, innan de skulle platsa på en sådan konferens.

Det var nog bra gjort av Sabuni att bojkotta konferensen när jag tänker efter.

Bloggar gör också: Svensson, Loke, Pastey har reagerat på samma artikel, sic itur as astra säger att olof palme vänder sig i graven,, Jinge

Andra bloggar om: durban, antirasistisk konferens, bojkott, FN-konferens

Arundhati Roy: kriget i Sri Lanka är rasism

Vapenvilan i Sri Lanka är redan slut, nya strider har blossat upp.

Men media nöjer sig med att rapportera mycket sparsamt, ännu hittar jag inga fördjupningar. ”LTTE anklagas för att hålla tiotusentals civila som mänskliga sköldar i sitt krympande territorium.” skriver TT/Reuter/AFP. Känns analysen igen? Säg från massakern i Gaza? Krigsapparater är sällan nytänkande och medias rapportering är som en dålig repris på förmiddagstid.

För att förstå situationen bättre läs aktivisten och författaren Arundhati Roy om Sri Lanka : I Guardian: ”This is not a war on terror. It is a racist war on all Tamils”, och i Boston,

Hen skriver även i senast numret av Guardian Weekly som jag tyvärr inte hittar på nätet, att Sri Lankas regeringen är på gränsen till att begå folkmord, med instängning av tamiler på litet område, likt koncentrationsläger, och registrering av tamiler. Roy påminner där också om den bakgrund som media inte serverar oss, den bakgrund som innehåller åratal av rasism, pogromer, ekonomiska blockader och tortyr (Ett krig måste ju ha sin rasism för att få stöd). Tusentals människor har redan dött enligt FN-beräkningar: ”It’s a colossal humanitarian tragedy. The world must step in. Now. Before it’s too late.”

Läs även Läkare utan Gränser

Feminism är inget som en ockupation kan åstadkomma

Igår demonstrerade hundra kvinnor mot äktenskapslagen, samtidigt som ett hundratals motdemonstranter angrep dem. En lag som Väst inte kritiserade förrän den efter tre års av diskussioner antogs. Den säger att en man kan kräva sex av sin hustru minst var fjärde dag. Mannen ska också få bestämma över sin hustrus rörelsefrihet. Lagen som gör det värre än under talibantiden, stöttades av Presidenten Hamid Karzai fram tills nyligen , nu ligger den på is efter kritik.

Men kommer ni ihåg när Afghanistan skulle ockuperas? När alla män blev typ feminister, när alla var emot kvinnoförtryck, åtminstone det i Afghanistan? Hamid Karzai, Västs gunstling, skulle vara den moderna mannen, motsatsen till talibanerna. Han var jämställdhet, han var demokrati, han var ”vi”, han var Väst. Det talades mycket om kvinnor den hösten 2001. Så när talibanerna störtades och Afghanistan ockuperades infördes jämställdhet enligt krigslogiken. Men den äktenskapslag som röstats fram visar på den sanning som USA och resten av Väst länge försökt dölja, att ockupation förvärrar situationen för kvinnor. För ockupation är ännu ett förtryck och olika förtryck göder varandra, de trivs i varandras sällskap: sexism och ockupation, rasism.

Samtidigt som kvinnor kämpar för sina mest grundläggande rättigheter, rätt till kropp, sexualitet, lust, rörelsefrihet, skickar Obama minst 17 000 fler soldater i hans så kallade AfPak-policy (terrorpolitiken för Afghanistan och Pakistan). Ambitionen är att styrkan ska fördubblas från 65 000 män till 134 0000. Men inte en enda av dessa sänds med avsikt att förhindra den terror som drabbar den afghanska befolkningen, den terror som skadar och dödar fler kvinnor årligen än den drabbar amerikaner. Terror måste drabba en man för att det ska räknas. Och vi är alla feminister bara när det gynnar mäns intressen.

Läs även: Badlands Hyena, för härlig satir, ETC om att lagen tas tillbaka,

Skriver om Hatet mot muslimer på SVT Opinion

Debattinlägget publicerades under rubriken ”Islamofobin har blivit rumsren” på SVT Opinion igår, och handlar om den ökande islamofobin och Andreas Malms bok Hatet mot muslimer. Debatten som pågår i forumet har nu 130 inlägg.

Andreas Malm bemöter den väntade kritiken mot boken i ett inlägg på Aftonbladet Kultur.

Svensson och Röda Malmö, Anna Wester och Ali Esbati skriver också om boken.

Sydsvenskan har intervjuat Andreas Malm.

200 000 demonstrerade mot massakern av tamiler

I en historisk demonstration marcherade 200 000 tamiler och andra krigsmotståndare i lördags i London. Initativet till demonstrationen togs bara fyra dagar tidigare av tamilska studentgrupper och nätverk såsom Students Against Genocide of Tamils (SAGT)

Mitt blogginlägg om situationen i Sri Lanka från februari har ett eget liv och många har skrivit läsvärda kommentarer och även kommit med lästips.  Till exempel tipsar Mohamad om bilder på barn som blivit offer för Sri Lankas övervåld. Signaturen hatarkrig tipsar om fler bilder. Chelle skriver att fredsdemonstrationer pågår runt om i hela världen. Kaduva länkar till intervjuer med artisten M.I.A, själv tamil,  om massakern i Sri Lanka. Hurriya tipsar om indisk vänsterblogg samt en bok som förklarar situationen i Sri Lanka. Hampus Eckerman länkar till olika Human Right Watch-rapporter till exempel en som avslöjar att Sri Lanka är det land i världen där flest människor försvinner spårlöst.

Jag rekommenderar er verkligen att besöka kommentarsfältet på inlägget.  Den diskussion som förs där är underbyggd med källor och kunskap (med undantag förstås). Mitt ursprungliga inlägg aktualiseras och fördjupas tack vare kommentarerna. Så är bloggvärlden när den är som bäst.

Arnes kommentar till exempel är värd att vara ett eget inlägg:

• arne // april 13, 2009 vid 8:39 f m (redigera)

Arvet av kolonialism och statsterror lever vidare

Inbördeskriget i Sri Lanka påstås vara över. Ännu en stämplad terroristorganisation – de tamilska tigrarna – är besegrad. Ett land andas ut. Så förmedlas bilden i 30-sekundersreportage, i korta tidningsnotiser och i förbifarten i ett globaliserat samhälle. Men är det verkligen så enkelt? Sri Lankas samtidshistoria berättar inte bara om ett bortglömt inbördeskrig omgärdat av en oförskämt slapp mediabevakning; den försöker även desperat påminna omvärlden om att primitiva ideologier som kolonialism och statsterror en gång planterade har följt med landet in i nutiden.

Sri Lankas historia är ofattbar blodig med nutida militära färdigheter som torde få andra auktoritära stater att vrida sig i avundsjuka. Landet har splittrats av interna splittringar mellan tamiler och singaleser sedan de två kungarikena på samma ö i Indiska oceanen förnedrades av den brittiska kolonialismen. Sedan självständigheten 1948 har Sri Lanka i princip nonstop befunnit sig i krig, med civilbefolkningen i kläm. Övergreppen, grymheterna och repressionen har från båda sidor kastat ytterligare fotogen på hatkänslorna, men när Indiens stöd till de tamilska separatisterna avtog och fredssamtalen föll samman 1995 förde det smutsiga kriget in landet i ett sällsynt blodigt 2000-tal.

Militär dominans hör samman med att effektiva vanryktesspridningar av tamilarna på senare tid tvingat ”tigrarna” till ständiga reträtter och nyligen utropade sig regeringssidan som segrare i konflikten. Vad som sällan framgått i medierna är att den militära överlägsenheten sponsrats av israeliskt krigsmateriel och västs tysta förhoppning att Indiens växande stormaktspotential avmattas. För dem som nu inringats i tamilgerillans sista utposter väntar ingen nåd, fruktar politiska bedömare. Regeringens motstånd till tamilarnas krav på autonomi bottnar inte lika mycket i nationalism som i säkerhetspolitik och ekonomiska intressen. Men tamilarnas anspråk på geografiska landytor omöjliggjordes i en omskrivning av grundlagen 1983, varefter väpnad kamp framstod som enda alternativet.

Mediebevakningen inifrån landets politiska kittel har helt lyssnat till officiella, regeringstrogna röster. Svalt intresse kring de tamilska partiernas bakgrund och krav och varför deras kamp tagit formen av terror och desperata metoder har skapat en svartvit teckning med den tamilska minoriteten som ”de onda” och regeringssidan som ”de goda”.

I mediekretsar förefaller djupare analyser vara närmast bannlysta och mediesfären har smidigt undvikit konfliktens omfång och komplexitet.

För många är läget hopplöst. Situationen för regimkritiska journalister, jurister och MR-arbetare har blivit alltmer prekär. Regeringssidan anklagas av Human rights watch för systematiska utomrättsliga avrättningar i skrämselsyfte mot anklagade gerillasympatisörer. Journalisten Lasantha Wickramatunga lyckades innan han mördades den 8 januari 2009 smått bisarrt förutspå sin egen död i en krönika i Sunday Leader. Wickramatunga mördades för sina åsikters skull och för att han envist yppade dem öppet. Hans sista suck kring det inrikespolitiska läget säger en hel del: ”Sri Lanka är enda landet i världen som rutinmässigt bombar sina egna medborgare.”

Inbördeskriget upphör måhända när det gäller skottsalvor och terrorism, men i slutändan har bara locket lagts på över ett djupt hat och pyrande konflikter.

Klas föreslår att Amazonas sätts upp på UNESCO:s lista över kulturella världsarv.

• 

arne // april 13, 2009 vid 8:51 f m (redigera)

Vad gör man när ingen vill lyssna, när ingen vill se?

Den lankesiska regeringen har ökat sitt bombande på ”säkerhetszoner” och dagligen dödas hundratals tamilska flyktingar. Hundratusentals flyktingar befinner sig fortfarande mellan de tamilska tigrarna och regerings styrkor. De har blivit helt isolerade från omvärlden och får varken mat, vatten eller humanitär hjälp. Regeringssoldater tillåter varken hjälporganisationer eller media att komma in i dessa områden. Detta för att tysta ner så att de kan fortsätta med sina barbariska övergrepp på den tamilska befolkningen medan vi i västvärlden blundar för vad som händer. De flyktingar som lyckats fly från dessa områden tvingas in i olika läger, där dom varken kan gå in eller ut precis som koncentrations lägren under andra världskriget. Flyktingarna i dessa läger svälter till döds eftersom de varken får mat eller medicin.

Det har även kommit uppgifter om att regerings trupper använder sig av kemiska vapen både när de strider mot de tamilska tigrarna och vid beskjutning av civila flyktingläger.

Eftersom media inte upplyser om dessa barbariska övergrepp som pågår i Sri lanka så måste vi ta tag i det. Just nu pågår protester världen över för att väcka omvärldens uppmärksamhet för vad som händer i Sri Lanka bla i Sverige och i Norge. Det är nu dags för oss att resa oss upp och visa vårat stöd för de tamilska folket.

Vi måste agera nu för att stoppa folkmorden i Sri Lanka!

M. I.A om Sri Lanka och tamilerna:

Länkar: tillfälligt eldupphör skriver DN, sittdemonstration på Sergels Torg i torsdags skriver SvD,

Svensk kultur- våldtäkt och rofferi

Det är dags att vi lyfter på locket. Att vi vågar säga det som vi alla egentligen tycker.Vi måste stå upp för yttrandefriheten, även om det finns de i detta land som vill begränsa den. Jag säger det rakt ut: svenska män, eller låt oss kalla dem vita män för de har sina motsvarigheter i hela Västerlandet, våldtar våra kvinnor och tar våra pengar. Finanskrisen är ju en fråga som ytterst vita män står för. Med girighet som ledstjärna roffar de åt sig pengar och lämnar lite kvar åt de fattiga. När så det uppdagas att de är skyldiga till finanskrisen så får de inte kritik och straff, nej, istället för de mångmiljardstöd till sina banker. Vita män är de största bidragstagarna. De lever på den svenska statens bidrag för att sedan kunna begå brott. De kräver underkastelse, ingen kritik får nå dem. I deras världar existerar inte yttrandefrihet, om det inte är rasism eller sexism vi talar om förstås, då är taket högt.

Nyligen uppdagades en fruktansvärd sexbrottshärva. Högt uppsatta vita män har våldtagit, misshandlat, utnyttjat underåriga tjejer. De träffades på nätet för att de delade samma sjuka intresse: att hata kvinnor, på olika sätt. De är inte få dessa män som utnyttjar kvinnor, knappt har rättegången mot Joseph Fritzl avklarats förrän ett nytt fall dyker upp i Italien.Tidigare fall har hittats i Polen. Och så dessa svenska män, rika, mäktiga, och så det viktigaste: hudfärgen som är vit.

Jag säger det återigen, det är dags att lyfta på locket. Går vi ut i de vitaste kommunerna finner vi där i det närmaste ett parallellsamhälle där andra lagar gäller. I dessa kommuner härjar mångåriga traditioner av att ta andras penga och inte betala skatt. Där finns det mångåriga traditioner av sexköp, misshandel av fruar och hederstänkande kring döttrars partners. Till exempel Kungen, den yttersta representanten för svenska män, vägrade länge ge Victoria rätten att förlova sig med Daniel, på grund av unken tusenårig svensk hederstänkande. Om vi inte sätter stopp för de vita männens kultur kan de på allvar ta över Sverige och hela Europa och det blir slutet på den demokratiska civilisationen som vi känner den. Då får vi finna oss i att vara fast i en värld av våldtäktshärvor och finanskriser, för att inte tala om klimatkriser. På senaste tiden har vi fått klart för oss vilka som står bakom alla dessa hot mot civilisationen. Nu måste alla vita män ta avstånd från ovanstående företeelser och brott. Annars tycker jag att dessa män, ja terrorister, ska sändas bort.

Ps. Om du tycker att det var obehagligt att läsa ovanstående så försök byta ut orden mot invandrare eller muslimer. På daglig basis rasifieras invandrare, muslimer, svarta, se till exempel närmaste borgerlig ledarsida. I samma veva sexifieras kvinnor. Men vita män är osynliga, deras makt osynlig och de äger rätten att aldrig buntas ihop, att aldrig beskyllas för varandras brott, förutom i ironiska inlägg som ovan. Det är förvisso bra att åtminstone en grupp slipper rasism men det vore bättre om makten analyserades och att alla grupper slapp den rasism som ibland kallas för yttrandefrihet.

Också intressant:

Veronica Svärd om bland annat kopplerihärvan, Serhat Daran om bland annat Turkiets president Abdullah Gul som stöder palestinska folket men inte det kurdiska folkets rätt till frihet, Yelah om en utvisningshotad man som tände eld på sig i och fick livshotande skador, Yelah om att polisvåld föregick en mans död vid g20 protesterna

Att använda Twitter för politisk aktivism

SvD:s reporter Erica Treijs skriver om idag om det sociala nätverktyget Twitter med rubriken ”Samma aktörer på nya arenor”. Jag håller inte med även om jag delar vissa av farhågorna: att samhällseliten, mediefolk, PR-folk, företag tar över och inte minst att de som är ovana vid tekniken hamnar bakom. Men det är också ett verktyg som vi aktivister kan lära oss att behärska för att lösa upp samhällseliten. Under demonstrationerna mot G20 mötet twittrade demonstranter så pass mycket att den som ville kunde  uppdateras om situationen flera gånger i minuten.  En uppdatering från gatan, inte inifrån mötet, inte polisens version, inte mäktiga tidningars uppdatering och tolkning,. Folk la även upp bilder och spelade in korta ljudsekvenser och You Tube och livefilmande på Bambuser användes också bland mycket annat.  Det fick bland andra The Guardian att tala om en demokratisk digital journalism där allas röst är lika viktig. Men när SvD tar upp fenomenet och verktyget låter de twittrandet representeras av Annika Lantz, Henrik Schyffert och andra kändisars små meningslösa meddelandet. Det kan vara kul. Men det är verkligen inte Twitter när det är som bäst. När Twitter är som bäst är när det används politiskt. Här är lite exempel från mina twitterkontakter från de senaste 10 timmarna bara:

LatestGazaNews#gaza Memo From Cairo For Egypt, Promise of 1979 Peace Still Unfulfilled – New York Times: New York TimesMe.. http://tinyurl.com/crvzdc

ClimateProjectClimate change spreads infectious disease http://tinyurl.com/dglbh3

AJEnglishNetanyahu’s new cabinet meets: Benyamin Netanyahu, Israel’s new prime minister, h.. http://tinyurl.com/dkbo58about 3 hours ago from web

promemorian#svblogg En skadskjuten arbetarrörelse: Med bara några veckor kvar till socialdemokratins och fackföreni.. http://tinyurl.com/djhrgl

gudschySveriges svar på den Europeiska högerextremismen. http://www.schyman.se/bloggen/

globalwarmingAn ice bridge linking a shelf of ice the size of Jamaica to an island in Antarctica has snapped. http://tr.im/ihfr

veronicasvardBloggar om Kristdemokraterna som tycker samarbete med Sverigedemokraterna skulle vara en okej grej http://bit.ly/CKC8v

bloggvansternJinges web och fotoblogg – SD spelar Nazistmusik: Idag fortsätter radioprogrammet Kaliber sin serie avslöjande.. http://tinyurl.com/cvvh7fabout 10 hours ago from twitterfeed

Så gå med i Twitter, ett socialt mediaverktyg, som du kan använda när du vill tipsa om olika artiklar, demonstrationer, flygbladsutdelningar och så vidare. Sök på olika personer, organisationer, grupperingar och lägg till dem i din lista, på så sätt bevakar du deras meddelanden. Eller sök på ett ämne genom att i samma sökruta skriva #ämne, till exempel #feminism, #g20. Då får du upp alla som skrivit om detta, och det går också att prenumera på ämne istället för personer/organisationer.

På så sätt kan vi aktivister och samhällsengagerade tipsa varandra, ta kontakt med varandra och skapa en radikal agenda som utmanar det borgerliga mediemonopolet.

Ps. Inte minst behöver vi Twitterkanalen när vi har sådana dystra opinionssiffrorna som vi har, även om dem ska tas med en nypa salt. Men det är ofattbart att Reinfeldt har stöd överhuvudtaget. I ett läge där människor runtom i Europa demonstrerar mot sina högerregeringar, visar svenska väljare på disciplin och acceptans.  Hur mår demokratin i Sverige? Hur mår den när vi har en vit-maktvurmande, nazismhyllande parti på väg mot riksdagen, ett parti som stolt bär den islamofobiska fanan? I det här akuta läget bör vi använda Twitter som politik, inte som verktyg att följa kändisar och skvallra om skitsaker.

Bloggar: Signerat Kjellberg, Biblioteksbloggen, Röda Malmö undrar om vi inte behöver skissa på ett tredje alternativ, i svensk politik