Igår demonstrerade hundra kvinnor mot äktenskapslagen, samtidigt som ett hundratals motdemonstranter angrep dem. En lag som Väst inte kritiserade förrän den efter tre års av diskussioner antogs. Den säger att en man kan kräva sex av sin hustru minst var fjärde dag. Mannen ska också få bestämma över sin hustrus rörelsefrihet. Lagen som gör det värre än under talibantiden, stöttades av Presidenten Hamid Karzai fram tills nyligen , nu ligger den på is efter kritik.
Men kommer ni ihåg när Afghanistan skulle ockuperas? När alla män blev typ feminister, när alla var emot kvinnoförtryck, åtminstone det i Afghanistan? Hamid Karzai, Västs gunstling, skulle vara den moderna mannen, motsatsen till talibanerna. Han var jämställdhet, han var demokrati, han var ”vi”, han var Väst. Det talades mycket om kvinnor den hösten 2001. Så när talibanerna störtades och Afghanistan ockuperades infördes jämställdhet enligt krigslogiken. Men den äktenskapslag som röstats fram visar på den sanning som USA och resten av Väst länge försökt dölja, att ockupation förvärrar situationen för kvinnor. För ockupation är ännu ett förtryck och olika förtryck göder varandra, de trivs i varandras sällskap: sexism och ockupation, rasism.
Samtidigt som kvinnor kämpar för sina mest grundläggande rättigheter, rätt till kropp, sexualitet, lust, rörelsefrihet, skickar Obama minst 17 000 fler soldater i hans så kallade AfPak-policy (terrorpolitiken för Afghanistan och Pakistan). Ambitionen är att styrkan ska fördubblas från 65 000 män till 134 0000. Men inte en enda av dessa sänds med avsikt att förhindra den terror som drabbar den afghanska befolkningen, den terror som skadar och dödar fler kvinnor årligen än den drabbar amerikaner. Terror måste drabba en man för att det ska räknas. Och vi är alla feminister bara när det gynnar mäns intressen.
Läs även: Badlands Hyena, för härlig satir, ETC om att lagen tas tillbaka,
Hur är det möjligt att vi tycker så olika? Vilka mekanismer i vårt liv har gjort att vi ser så fundamentalt olika på saker och ting? Jag tycker det är en intressant frågeställning!
Om du fick välja Roya skulle du då ta hem alla utländska trupper, behålla dem som är där idag eller öka truppnärvaron och varför skulle du göra det?
Är du helt emot att länder lägger sig i andra länders angelägenheter? Om ja, även då dessa länder mer eller mindre tvingas till att agera pga ett land bedriver en verksamhet som påverkar andra länder och som inte lyssnar på diplomati?
Lösningen för dig kanske ligger i isolationismen, alltså att länder vänder ryggen åt andra länder och endast bedriver den handel de måste bedriva med varandra. Detta skulle ju leda till mindre konflikter mellan nationer och var land skulle endast ha sin egen armé inom sina gränser. Men då kan man lägga ner tankar om mänskliga rättigheter och allas lika värde i ett globalt perspektiv, det är liksom inte någon annans ensak hur statsskicket i ett land ser ut och hur de jobbar.
Om det är något land det borde interveneras i är det väl i så fall Israel, ”ett land som bedriver en verksamhet som påverkar andra länder och som inte lyssnar på diplomati? ”
men det är ju knappast troligt.
Det är ”vi och dom” som styr och inget annat.
Ja, Israel kan tas som ett exempel även de. Om man anser att ansvariga militärer och politiker ska kunna dömas av en internationell domstol för eventuella krigsbrott får man ju hålla den linjen oavsett vilken nation som håller dessa militärer och politiker inom sina gränser.
Det viktiga är, enligt mig, att man är konsekvent, har en röd tråd i sitt resonemang och kan motiver varför man tagit den ståndpunkt man tagit i en fråga och hur man sedan ställer sig i ett liknande fall. Alltså, är man för att utländsk militär befinner sig i Afghanistan för att bekämpa Talibaner borde man ju vara för att Israel lämnar ut de som är ansvariga för kriget i Gaza oavsett om Talibanerna säger sig endast agera i självförsvar mot det förhatliga väst och dess ”imperialism” eller om IDF´s generaler säger sig agera mot Hamas vansinniga raketbeskjutningar.
Personligen har jag allt som oftast haft åsikten att vi både kan ha en generös flyktingmottagning, en aktiv biståndspolitik och samtidigt bidra med militär personal och material i konfliktzoner, främst som fredsbevarande men även som fredsframtvingande. Allt i syfte att bedriva en så verkningsful humanistisk politik som möjligt. Men jag är öppen för att omvärdera dessa åsikter om argumenten emot dem kan påvisa att denna hållning och dessa åtgärder är verkningslösa och missgynnar Sverige alltså och i slutändan mig.
Naturligtvis vill vi inte ha isolationism! Därför bör trupperna tas hem från Afghanistan för att stoppa den isolering som skett av befolkningen i krigsområdena. Då kan istället nödhjälpen nå fram, liksom den gjorde innan den fruktlösa invasionen där ett kvinnofientligt diktaturvälde byttes mot ett annat.
Åtminstone kan folket få mat. Då kanske de inte längre behöver sälja sina barn eller ge dem opium att suga på för att stilla hungern. Pengarna för krigsinsatserna blir mycket mat och uppbyggnad och kommer garanterat öka stödet hos befolkningen för internationell insats. Det nuvarande kriget i Afghanistan är förlorat sedan länge och har i praktiken endast skapat en backlash i Pakistan.
Ska man satsa på några insatser bör det snarast vara förebyggande. Man vet i princip alltid vilka konflikter som kommer att blossa upp i framtiden. Kostnaden är betydligt mindre att försöka ta bort orsakerna till dem innan. Militär är extremdyrt jämfört med mat och jordbruk.
”Militär är extremdyrt jämfört med mat och jordbruk.”
Kan delvis hålla med dig om ditt resonemang ovan, bla. att det är billigare att satsa på förebyggande åtgärder än att ta itu med problemen när konflikterna blossat upp och människor börjar dö. Men nu är det ju så att på många håll i världen finns det konflikter som behöver militära insatser eftersom de redan blossat upp. Om inte annat för att agera som ett skydd åt de hjälpinsatser som man vill genomföra i landet. Att mattransporter kapas och att maten ges till förtryckarna och de med rätt klan-tillhörighet är inget undantag i konfliktzonerna. Man får ju inte vara så naiv och tro att krigsherrarna lägger ner sina vapen bara för att de får mat. Men långsiktigt behövs det givetvis insatser som gör att det blir svårare att rekrytera soldater eller terrorister och där spelar tillgången till mat och utbildningen en vital roll.
Ta piraterna i Somalia som ett exempel. Jag anser att det är helt rätt att från svenskt håll skicka dit stridsfartyg för att med hot om våld och om så krävs, användandet av våld, skydda de fraktfartyg och andra båtar som passerar dessa farvatten. Dock är det långsiktigt viktigare att se till att fiskarna ifrån Somalia kan försörja sig som just fiskare och inte känner sig tvingade att bli pirater alltså måste somaliernas territorium respekteras och inte fiskas ut. Men man ska inte tro att de organisationer som sysslar med kidnappningar i Somalia idag skulle överge denna lukrativa sysselsättning utan att omvärlden slutade betala lösensummor och att piraterna bekämpades både till sjöss och på land.
Har du tid att svara på min ovan ställda fråga Roya? (inlägg 2)
Nu tar du skydd av mattransporter som argument. Det är något helt annat än en militärinsats, faktiskt något som *försvåras* av en militärinsats. För om man har andra militära objekt, exempelvis att besegra en upprorsrörelse, kommer mattransporter med beskydd ses som militära mål. Så är det i Afghanistan.
Somalia är framförallt ett internt problem. Nu skyddas piraterna av ethiopiska militärbaser vars befälhavare mutats. Pirateriet hade i princip upphört innan den ethiopiska invasionen, då Somaliland och Puntiland skiljdes av från resten av landet. Försvinner kaoset i resten av landet kommer även pirateriet att minska. Här handlar det om att dra tillbaks trupp från främmande land och faktiskt skicka hjälp till Somalia.
Varför inte en så enkel sak som ”beskyddarpengar”, helt enkelt en tull, med motprestation att attacker inte ska ske? Det här är välorganiserade pirater och de går att förhandla med.