LUF om ”antimuslimtrenden”

Kanske kan följande youtubefilm behaga bekväma liberaler som tyckt att Andreas Malms bok ”Hatet mot muslimer” varit för ideologisk och för lång. LUF:s film ”Muslimlover – the movie” handlar om ”antimuslimtrenden”, innehåller absolut inget som helst spår av analys eller politik och tar bara 40 sekunder att ta sig igenom. Dissa antimuslimtrenden du också! (och glöm bort att Fp för rasistisk politik, i svensk politik är det numera de med klatchigast slogans och sociala-medier-påhitt à la Obama som gäller)

Läs mer om Folkpartiets dubblemoral, i det här fallet när det gäller oliktänkande hos Magnus Ahlkvist och Ali Esbati

Artikel om Sri Lanka på Second Opinion

Jag har skrivit en artikel om Sri Lanka på Second Opinion.

Mediebevakningen av FI inför EU-valet är ett skämt

Att traditionell media inte inser det nyhetsvärde som Feministisk Initiativs deltagande i EU-valet innebär är misshagligt. Det är svårt att förstå. Det räcker med att läsa de första raderna i Feministisk Initiativs valmanifest för att förstå hur relevant F! är i detta val:

I en värld där FN beräknar att män äger 99 procent av all egendom och tjänar 90 procent av inkomsterna trots att kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete, är feminism nödvändig. Kvinnors bristande inflytande syns i att de nästan helt saknas vid de förhandlingsbord där män beslutar om ökat militärt våld, och som får som följd att kvinnor blir slagfält i och med systematiska våldtäkter och skändningar.

Mäns dominans i politiken visar sig också i att kvinnor blir brutalt exploaterade i den växande globala sexindustrin och att abort förbjuds med hänvisning till religiös tro. Feminismen är en global demokratirörelse som handlar om universella mänskliga rättigheter och frihet från diskriminering. Feminism har inget med nationer att göra och därför är feminism särskilt viktig i Europa idag när rasistiska partier med nationalistiska förtecken återigen växer sig allt starkare.

Men feminism saknas i EU-bevakningen lika mycket som Feministisk Initiativ. Med den undermåliga mediebevakningen hamnar feminism i skuggan av ”de viktiga frågorna”.  Genomgående redovisas inte F! som eget parti i opinionsundersökningar vilket gör det omöjligt att avgöra om de har en chans att komma in eller inte. Och det avgör. Många är feminister som vill rösta på F! men vill veta chanserna att rösten inte kastas bort. Att media då undviker ge oss den informationen är att undergräva demokratin. För det handlar inte bara om att feministiska frågor är viktiga, det fattar jag att DN inte ger så mycket för, F! har även i flera opinionsundersökningar fått mer än 1%. Men i DN:s undersökningar finns inte ens F! med som alternativ. Att få reda på F!:s stöd är ett omöjligt projekt. Istället redovisar DN Maria Robsahms höga frånvaro, och som om hon är invald F!-are. Det är faktiskt en stor skillnad mot sanningen som är att hon gick över från Fp till F! först efter att hon kommit med till parlamentet. Hon sitter inte på F!:s mandat. Men för DN är en f.d folkpartist som gått över till F!, som inte ställer upp i år, det enda intressanta att rapportera om F! inför EU-valet.

Om jag inte redan sagt upp min DN-prenumeration på grund av Natan Sachars undermåliga Palestinabevakning  och DNs ledarsidas rasism som till exempel satte likhetstecken mellan mångkultur och jämställdhetsproblem, hade jag gjort det nu.  Det kallas jämställdhetens förlovade land men att kräva feminism och rättvis dokumentering av ett feministisk parti inför val i den största svenska morgontidningen är tydligen för mycket begärt.

Länkar: Veronica Svärd, DN Dagens Media, Berolin Fumikofem Swinglish (Zakia Khan), rabiatfeminism, Metamorfos Powerliv Sofia Karlsson

Schyman på Newsmill och Second Opinion

Läs även andra bloggares åsikter om F!, FI, Europaparlamentet, EU-valet, mediebevakning

Militärens krig i Sri Lanka slut men det riktiga återstår

Det är mycket märkligt när svenska journalister skriver att inbördeskriget i Sri Lanka efter 25 år och 70 000 dödade nu är över eftersom att regeringen i Sri Lanka säger det. Det är mycket märkligt ty trots att inga journalister varit på plats, att inte ens hjälporganisationer kunnat verka där, ingen bakgrund har getts i tidningarna. Hur mycket svenska journalister än vill göra sitt jobb är sanningen att vi vet ingenting om krigets slut. Vi vet att tusentals människor blivit slaktade, och att de inte var den singalesiska arméns män som dog i tusentals. Låt oss börja där. Ta avstånd och visa vår avsky för all denna död, skicka hjälp, skicka journalister, tala med de överlevande. Kräva sanktioner mot den regering som är ytterst ansvarig, oavsett hur vi vrider och vänder på det.

De överlevande civila tamilerna befann sig i slutstriderna på ett område på knappt någon kvadratkilometer. Jag har ofta försökt föreställa mig den lilla biten land. Det går. Jag har försökt sätta 50 000 personer på den platsen, det går inte, inte ens i mina tankar.

Den oerhörda tragedi som utspelat sig framför våra ögon kräver vilja av oss att gå till botten med vad som hänt. Inte att dra enkla slutsater. Som att nöja oss med propaganda-argument som att rebellerna hållt civila som gisslan när frågan alltid måste vara varför militären besköt och brutalt lemlästade civila som alltid är mänskliga sköldar i alla krig. Mer för makten än för motståndet.

Är det för att vi är vana vid krigets retorik, att det blivit normaliserat efter 11 september för en hel generation unga, som vi köper militärens språk? Det finns inte och kommer aldrig att finnas någon sanning i att kriget, orättvisorna, slutar när makten slutar beskjuta, när deras krig slutar. En ledare är död, men hela folket finns kvar, med dem alla minnen. Det finns ett till krig.

Läs Guardian för bättre bevakning:

om Väst ansvar:

Pretending to promote human rights and high moral values, western governments are turning a blind eye to the state terrorism in Sri Lanka, but also incentivising such horrendous violations by granting large sums in loans and grants. Hypocrisy of the international community is obvious as they argue any sanctions against such financial assistance will hurt the wider economy of Sri Lanka. The same wasn’t true it seems for the poor Zimbabweans or the Palestinians of Gaza City.

om (koncentrations)lägrena i en annan artikel:

If these are transit camps to help people recover while they trace missing relatives and gather some strength after seeing their families shattered, well and good. But if they become concentration camps, it is another story. Government officials are already saying it will take a long time for people to be ”re-educated” after years of relentless Tiger propaganda. The phrase is ominous. Why can’t refugees be allowed to go back to the villages they fled when the army offensive began last year? The Tigers’ leaders are dead and have no more sway over them. No one has taken the Tamils’ land or settled in their areas, as often happens in civil wars. Those who wish to go home should be permitted to do so at once.

Många fler artiklar på deras Sri Lanka site.

Länkar: Fria tidningen om propagandan i kriget, Röda Malmö, Svensson, Internationalen där intervju finns med Dr.Wickramabahu Karunarathna (Bahu) om situationen på Sri Lanka och om kriget är över eller/och om LTTE verkligen är besegrat.

Klimatförändringar viktigaste frågan för läkarna

För en tid sedan skrev jag på vårdbloggen Motpol att Läkarförbundet lyft frågan om klimat och hälsa. Nu är det dags att agera på allvar , 27 forskare från University College London menar att klimatförändringar är det största hotet mot folkhälsan, skrev DN förra veckan. Antony Costello skriver träffande:

”Om vi ignorerar klimathotet kommer våra barn och barnbarn att förakta oss på samma sätt som vi idag ser på dem som inte stoppade slaveriet”.

och vidare:

”Vi vill visa att klimatförändringar också är en hälsofråga för miljarder människpor inte bara etmmiljöproblem som hotar isbjörnar och skogar”.

”Förlusten av friska levnadsår i befolkningen blir fem hundra gånger större i Afrika än i Europa”.

På sex olika sätt hotas vår hälsa enligt forskarna:

1. Värmeböljor som leder till direkt död och spridning av vektorburna sjukdomar. 2. Dåliga skördar p ga torka och översvämningar leder till svält och undernäring. 3. Brist på rent vatten leder till diarré, malaria, död, ökade konflikter. 4.Brist på anpassade bostäder för varmare klimat leder till flykt. 5.Naturkatastrofer leder också till brist på vatten, mat. 6. Mer än en miljard människor tvingas på flykt då 13 av världens 20 största städer ligger vid kuster.

Nyligen visades en dokumentär om Hans Rosling, i en av slutscenerna när han precis ska på ett flygplan fnyser han åt de aktivister som engagerar sig mot klimatförändringar och gör en överraskande jämförelse: spädbarnsdödlighet och enkla infektionssjukdomar dödar ju många miljoner redan idag.  Denna chockerande okunskap, eller ovilja att se aktivister som jämbördiga, passar inte en läkare med engagemang i folkhälsa, global hälsa, mot fattigdom, mot vattenbrist, för kvinnors rättigheter. Jag hoppas innerligt att han läser artiklen i Lancet och ser till att klimat får en given plats på de Global Hälsa-kurser som Hans Rosling varit med och startat på flera håll på läkarutbildningar

Kopplingen hälsa och klimat måste in i vårdutbildningarna nu.  Då de nämnda forskarna bygger sina slutsatser på IPCC som är otillräckliga enligt allt fler klimatforskare, är situationen antagligen ännu allvarligare. På climateandhealth.org finns bland andra handfasta råd till de vårdpersonal som vill förändra. Det är dags att vårdapparaten ser sig själv i samhället och att till och med världsfrånvända överläkare blir aktivister.

Läs hela artikeln på Lancet där även andra klimatartiklar finns.

SvD , Ställ om skriver också

Andra klimattips: George Monbiot om världens första klimatflyktingar, tack Radar för tips. IVL Svenska Miljöinstitutet om att det är fullt möjligt att nå 90 procent minskning till 2050 tyvärr nämns ingenting om utsläppstak eller internationell solidaritet. David Jonstads artikel om svensk klimatpolitik i Arbetaren ger en mer sanningsenlig bild av Sveriges klimatengagemang, och den är inte vacker.

Anna Odell wallraffar och visar på vårdens maktövertag

Är nyss hemkommen från Konstfacks vårutställning som Anna Odells konstverk  lockade mig till. Ni vet Odell som spelade psyksjuk av flertalet anledningar som jag ska återkomma till senare. I en text av vårdforskaren Stellan Vinthagen från boken ”Etniska relationer i vård och omsorg” (redaktör Finnur Magnússon) hittar jag följande under stycket Vårdens makt- och motståndskamp:

Alldeles oavsett om relationen [mellan läkare och patient] uppstår av frivilligt val från patienten och en altruistisk välvilja från läkaren så är relationen läkare-patient en Herre-Slav-relation. Patienten är med sitt liv utelämnad till vårdorganisationer i ett existentiellt beroende som står i direkt relation till lidandets allvarlighet. Därmed har patienten inte råd att göra öppet uppror mot den vårdare som kränker, vanvårdar eller nonchalerar.

Med ett sådant perspektiv ska Odells verk ses. Det kallas maktperspektiv, något vi använder oftare på andra ställen i samhället än just vården. Men vården är ett utpräglat maktfält, trots att makten från vårdaren sida kan vara osynlig, självklar och välmenande (Vinthagen sidan 61). Anna Odells verk är ett slag uppåt. Mer än ett enskilt konstverk. En motståndsyttring som få patienter har ork och möjlighet att göra.

Vi backar bandet. Anna Odell spelar psykotisk patient som går fram och tillbaka på Liljeholmsbron en kväll i början av detta år. Hon blir stoppad av förbipasserande som ringer polisen, de tvingar med henne i bilen till psykakuten i Stockholms län där hon blir bältad och tvångsmedicinerad och tvångsintagen. Dagen efter avslöjar hon att allt var fejk, att det var ett examensprojekt personalen deltagit i och inte vård av självmordsbenägen, psykotisk patient. Överläkaren blir så förbannad av att höra detta att hon går ut ur rummet, hon vill inte veta vad syftet med projektet var.

Nästan exakt samma sak var Odell med om för tretton år sedan. Men då på riktigt, då som patient som velat hoppa från en bro för att ta sitt liv, inte för att utföra konst. Hon blev bältad, tvångsmedicinerad, diagnosticerad som schizofren. När hon kom ut ur vårdkedjan blev hennes berättelser om upplevelser från vården inte tagna på allvar, du var ju psykotisk! Klart du inte förstod varför du blev bältad trots att du inte var aggressiv. ”Jag vill göra det här när jag är vid mina sinnens fulla bruk för att mina upplevelser ska bli tagna på allvar” säger hon i samtal till överläkare, sjukskötare, mentalskötare, psykologer. Redan där pekar hon på det som hon också säger uttryckligen: en psykiskt sjuk person blir inte trodd. Kanske är det det här som vården borde reagerat allra starkast inför.

Odell menar att hon vill byta rollerna, ställa patienten i maktläge. Men att mena att det är en personlig revansch är alldeles för enkelt. Även om hennes personliga erfarenheter färgar (eller tack vare att de färgar av sig) kan inte hennes projekts subversivitet fråntas.

Eller självklart kan detta förnekas, som idag när Odell diskuteras på samma psykakut som hon blev intagen, där jag är som läkarstudent. Där läkare och annan vårdpersonal som sitter kring mitt bord menar på att hon vill ju bara ge igen. Odell tror ju inte på sjukvården.  Någon påpekar att hon ville ju faktiskt påvisa missförhållanden, men det blir inget samtalsämne. Om överläkaren bestämt sig för att det är egoistiskt, barnsligt, att hon bara ska gå och klippa sig, så blir det inget samtalsämne om varför en före detta patient gör detta. Inte ens om denna överläkare är JO-anmäld för att läckt sekretessuppgifter. Kritisera hellre en före detta patient än en före detta chef som kan ha brutit med lag och frångått läkaretik.

Kanske är hon fortfarande sjuk? En sjukskötare och överläkare i projektet ifrågasätter hennes hälsa, om hon utför det här, som inte anses som normalt av någon av dem, så kanske hon måste utredas även efter att hon berättat att det är ett konstverk. För det är inte riktigt friskt att…En latent maktutövning, även på telefon kan en överläkare bestämma friskt och sjukt.

Det är som om Michel Foucaults ”Vansinnets historia” inte har blivit skriven.

Odell är konstnär och använder sig därav av konsten, en konstnärlig undersökning som hon själv uttrycker sig i projektet. Det hon har gjort är inte mot lagen och det är en välbeprövad metod. Günter Wallraff gjorde något liknande på 70-talet då han lade in sig som alkoholist i sjukvården på en psykklinik och avslöjade denna slutna värld i Tyskland. Det kallades journalistik. Men en Odell, en ung tjej är inte en manlig Wallraff.  Odells Wallraff  blir en fråga om hämnd, trots att hon säger att det inte är syftet, trots att det trots allt får till effekt att makt ifrågasätts. Att roller stöps om. Vilket samhälle mår inte bra av detta? Vilken institution mår inte bra av att ifrågasättas? Konsekvensetiskt går det lätt att försvara hennes projekt om en ser till den debatt som den medfört. Och landstingspengarna, våra skattepengar… Jag ser gärna att mina pengar, våra gemensamma pengar, går till just det gemensamma. Att öppna upp slutenvården som den trots allt heter, diskussioner om psykvården, den är speciell med sina enorma maktbefogenheter (försvarbar i många fall men för den sakens skull inte oantastbar).

Johan Cullberg, den psykodynamiska dinosaurien i Sverige säger i samma projekt att Anna Odell har satt en bomb i det muskelknippe som psykvården står för. Och han vägrar vara kollegial. Som anhörig och psykiater kan jag inte det, säger han. Och den som en gång sett sin anhörig drabbas av det maktövergrepp som vården helt plötsligt kan förvandlas till, kan aldrig tala om skattepengar eller skratta bort Anna Odells projekt. Inte ens om denna, som jag, är läkarstudent, en läkarstudent som förväntas vara kollegial långt innan utbildningen är färdig.

Källa: Vinthagen i ” Etniska relationer i vård och omsorg” red. Finnur Magnússon. Studentlitteratur 2002

Länkar:

Från DN om vad Odell vill:

Ändå är hon inte emot tvångsvård. Men hon vill att behandlingsformerna ska diskuteras öppet. Hur reagerar en människa som mår dåligt på omhändertagen av polis och satt i handbojor? Kan inte det föda galenskap hos vem som helst? Är behandlingar som bältesläggning verkligen de bästa? Är vårdens redogörelser av ett skeende alltid sanna, eller kan det handla om omtolkningar för att släta över förhastade beslut?

DN2, DN3, Recension av konstverket ”unknown woman” i DN4

Blogg: Min läkarstudentvän: Måndarling! Svensson, Rabiatfeminism skriver mycket bra, Badlands Hyena

Annorlunda åsikter om detta: goodbadgirl, Psykbryt

Andra bloggar om: anna odell, psykiatri, sjukvården, konstfack

SR-korrespondenter tar inte ställning mot rasism

-Skål och välkomna! Vill ni ha knäckebröd, jag gör eget knäckebröd. Jag har gjort egen surdeg.
– Gör du? Det låter jättesvårt.
– Med bröd måste man lära sig ha tålamod, inte jäkta degen.

Så säger bosättaren Leif Weissmann i lördagens Konflikt på P1. Minuterna innan har han förklarat att han anser att Israel måste komma till en uppgörelse med palestinierna, att förflytta dem till Jordanien, en transfer, ”för vi kan inte leva tillsammans med dem”. Det finns ingenting att dela på. En transfer, upprepar han. Tydligare än så blir det inte, Weismann som har sin bosättning nära Avigdor Liebermans bosättning talar om den stora fördrivningen, den slutgiltiga lösningen. Men Sveriges Radios korrespondenter Cecilia Uddén och Agneta Ramberg blir inte särskilt upprörda, ställer inte de kritiska nödvändiga följdfrågorna, tar inte ställning för sitt public service uppdrag, nej de blir förtjusta över hemmagjord knäckebröd istället. ”Lars Weissmann, mästare på surdeg och knäckebröd”,  blir istället deras sammanfattning av detta bisarra möte med en man som förespråkar etnisk fördrivning.

I Konflikt framkom det att det finns planer på att bygga ut den största bosättning på Östra Jerusalem som effektivt skulle klippa av norra och södra Västbanken. Det är spiken i kistan för en palestinsk stat, säger Allegra Pacheco som är biträdande chef på FNs humanitära koordineringskontor i Jerusalem. Nils Eliason, ambassadör för de palestinska områdena har kommit med  rapport med skarp kritik mot rivningar av palestinska bostäder i östra Jerusalem. Det som palestinska extremister kan önska sin fiende med ord och i drömmar är vanlig israelisk politik och handling. Det är Israel som har makten och bosättarna är en viktig del av den makten.

Därför var Weissmanns ord inte en dåres ord som kan bortviftas, utan ord som måste tas på allvar. Ord som säger någonting om vart den israeliska politiken är på väg. Uddén och Ramberg hade med bakgrund i detta ett ansvar att i public service kritisera honom, han talade ju om transfer, om slutlig uppgörelse!

Det som hände nu istället var att SR neutraliserade och förringade de idéer  som vi vet leder till blod, död och fördrivning genom att istället tala om knäckebröd, genom att vifta bort det obehagliga.

Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om en man i svensk radio talade om total fördrivning av judar eller svarta från ett land. Om han sa att det inte går att leva med dessa personer? Skulle programledarna talat förtjust om knäckebröd istället? Knappast, som tur är känner vi till rasismens ansikte när den drabbar judar. När den drabbar svarta. Men palestinier, muslimer…

Antirasismen för palestinier och muslimer måste vara av en annan sort för att vara legitim, mer tålmodig, mer förstående inför makten och maktutövarna.  Och den reagerar alltid försent, om alls. Till och med i public service.

Länkar: DN om att Israel inte erkänner Palestinas rätt till existens (även om inte den slutsatsen dras), och om de expanderade bosättningarna, Palestinagrupperna har frågat ut kandidaterna till EU-valet.

Blogg: Måndarling 1, Måndarling 2

Tamilerna dör medan oppostionen går i borgarfred

Det är tystnaden från omvärlden som tillåter Sri Lankas regering att döda tamiler urskillningslöst. På 1:a maj var frågan frånvarande i tågen, protamilerna fick gå i ett eget tåg med plakat som vädjade: Sverige hjälp oss.  För att inte tala om högerns tystnad som alltid är total trots att de äger medierna. Men att väcka frågan om folks befrielser i andra länder är inte lätt, det tog lång tid innan Palestinarörelsen fick sympatier i Sverige, när drömmen om kibbutzerna ersattes med verkliga bilder på bosättingar. Men det borde inte ta så här lång tid för tamilernas befrielsekamp att stöttas.   För det är ju samma sak. Krigspropagandan är densamma som  andra förtryckarstaters och den är lånad från Väst: kriget mot terrorismen kallar Sri Lankas regering och gör på så sätt alla tamiler till terrorister. Och en värld som accepterat den retoriken nöjer sig så.

Politiken är lika gammalmodig, lånade från europeiskt nazistiskt 1930-tal som går ut på att registrera tamiler. De går ut på att bedriva en långdragen rasistisk politik och retorik och göra tamilerna till ”de andra”. Till de som man får döda. En fri media existerar inte i Sri Lanka. Men det kan aldrig förklara varför det inte existerar en fri media i Sverige. Varför tystnaden är total och varför motståndet tror att det måste uppfinnas på nytt när alla rasismen och krigets metoder är densamma även denna gång.

Samtidigt som jag skriver detta hör jag på nyheterna att oppositionen gått med på borgarfred med regeringen inför EU-ordförandeskapet. Den opposition som knappt existerar ska nu än mindre existera. För att representera ett enat Sverige. Det svenska. Nationalismen växer med den så kallade internationalismen, vad hände med internationalismen? Det är tyst om tamilerna även om vi nu kallar oss världsmedborgare.

Det är märkligt att leva i världens mest demokratiska land, i valfriheternas land men se allt fler människor välja att vara tysta. Speciellt de med kanaler och makt. Och tystnaden döljer att det just nu i denna stund dödas tamiler bara för att de är tamiler, för att de är människor men för att vi bara ser dem som tamiler.

Stop the Slaughter of tamils

Arhundhati Roy skriver bra.

Prof Francis Boyle säger att om folkmordet inte slutar överträffar det Srebrenica

I DN:
- Det finns ingen möjlighet att kunna hjälpa de civila när man vägrar att släppa in hjälporganisationer. Jag tror inte att man skickar någon mat från Colombo som det ser ut nu, säger Elisabeth Löfgren på Amnesty.

Nyligen attackerades ett sjukhus av lankeiska styrkor med många civila döda som följd.

Håll dig uppdaterad på tamilnet

Svensson har också skrivit.

Läs också ett äldre men bra inlägg av Gaza Peace N freedom som jämför Israels agerande med Sri Lankas.

Läs även andra bloggares åsikter om sri lanka, tamiler, folkmord, massaker, kriget mot terrorismen

Sri Lankas långsamma folkmord

Vill lyfta upp några bra kommentarer som kommit till ett äldre Sri Lanka inlägg:

Arne:

läste en artikel på en tidning;

Sri Lankas långsamma folkmord

Efter det att Sri Lankas cricketlag för en tid sedan anfölls inför en match i Pakistan fick regeringen ett gyllene tillfälle att gråta ut inför omvärlden och tala mänskliga rättigheter. ”Vi fördömer all form av våld”, var utrikesminister (och förre försvarsminister) Rohitha Bogollagamas budskap. För en insatt medmänniska var uttalandet lika befängt som osmakligt.

Ingen del stämmer nämligen överens med verkligheten. Regeringen bedriver en hänsynslös militärkampanj inte bara mot de tamilska tigrarna, LTTE, utan främst mot den obeväpnade och politiskt ignorerade tamilska civilbefolkningen. Tamiler är uppenbart mindre värda än andra i utrikesministerns ögon. Men det är en del av ett större problem: global rasism som har fått gro i okunskap och ignorans. Varje krig har en bakgrund, så även detta. Intresset för tamilernas förvägrade rättigheter och inskränkta tillvaro på Sri Lanka är noll, slentrianbilden av tamilen som ”terrorist” går däremot alltid hem, numera i varje nyhetssändning.

Båda sidor avrättar krigsfångar, torterar och använder sig av civilbefolkningen och upprättade fredsbyar som kanonmat. Trots konfliktens komplexitet, eller på grund av den, har västvärldens lata bevakning med några få undantag helt utelämnat inbördeskrigets egentliga orsaker, bakgrund och omfattning. Men skulle en sådan granskning visas skulle läsaren inse att situationen på Sri Lanka, och särskilt för tamilerna, är ytterst allvarlig, och att det hela rör sig om politisk, social och mänsklig rensning. Ett långsamt folkmord.

Amnesty beskriver Sri Lankas ”klimat av rädsla” där antalet hot och attacker riktade mot MR-aktivister och journalister runtom i landet har ökat. ”Inget annat än en katastrof”, beskriver Röda korset kriget. Baktanken med militärens offensiv har varit att försvaga LTTE:s eventuella förhandlingsläge.

Men vilken fred erbjuder Sri Lankas regering tamilerna? Är den rättvis, hur mycket har förföljelsen och de förödande militära aktionerna gynnat den lankesiska regimen och alltså ”missgynnat” icke-beväpnade tamilska rörelsers anseende inte bara i en terrorängslig värld, utan främst i deras eget land?

En tamilsk stat ter sig omöjlig efter de senaste veckornas ursinniga strider. Staten är inte intresserad av den lösningen, av bland annat ekonomiska skäl. Så världen kan lägga till ännu ett namn på en redan lång lista över folkgrupper som förvägras en egen stat. Andra är tibetaner, västsaharier, palestinier, kurder, assyrier och moroer i södra Filippinerna.Hej alla minna vänner.. jag har läst några av linslag på den här blog.

Jag vill bara säga en sak. Car bild nekat att åka till Sri Lanka. Han vill sluta för den här konflikten och vill skapa fred i Sri Lanka och värden.

Inte äns en fred älskar får komma till Sri Lanka eller en utrikes minister blev neka att komma till Sri Lanka. Då borde man förstå vem som vill kriga och vem som är trorister.

Inte äns Cal Bild få komman, då kan ni förstå hur illa är det till Tamilerna som lever där.

En sak till, Tamilska tigerna kommer inte ifrån himmel!! Och den här konflikten är inte bara 32 år konflikt. Den här konflikten finna från när Sri lanka blev självständigt. Tamilerna kämpade 30 år med demokratisks sätt som välden vill och man försökt alla sätt som man kunde. Vad hände då, alla som kämpade blev mödade och försvann från samhället.

När Sri Lanka regering började använda våld mot tamiler, då tamiler började vissa motstånd för regeringen igenom att använda våld. Det var då Tamilska tigerna bildads. Den väpnade konflikten är bara 32 år gammal och hela tamilska konflikten är mer än 62 år.

Några länkar

Även Bildts kolleger fick mothugg i Sri Lanka

http://www.dn.se/nyheter/varlden/aven-bildts-ministerbroder-fick-mothugg-i-sri-lanka-1.855218

Carl Bildt stoppas av Sri Lanka

http://svt.se/2.22620/1.1537208/carl_bildt_stoppas_av_sri_lanka

`Inte uteslutet att fredsengagemang har påverkat`

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2809797.svd

Bildt släpps inte in i Sri Lanka

http://www.dagensps.se/artiklar/sn/2009/04/28/182473/index.xml

Sverige hemkallar sin chargé d’affaires i Sri Lanka

http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/sverige-hemkallar-sin-charge-d-affaires-i-sri-lanka-290230

Bildt nekas Sri Lanka-resa

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2808741.svd

Med vänlig hälsning
jon

Jon:

I Sri lanka utövar just nu den lankesiska regeringen statsterrorism och folkmord på en etnisk minoritet, tamilerna. Regeringen har förbjudet media och hjälporganisationer i stora delar av landet de senaste månaderna. Sverige och andra länder i omvärlden måste agera genom politiska påtryckningar för att skapa vapenvila i Sri lanka.

Före kolonialtiden hade tamilerna och singhaleserna separata kungadömen. 1833 skapar britterna ett styre av dessa kungadömen och när britterna sedan 1948 lämnar den lankesiska ön tar singhaleserna över makten. I och med detta blir tamilerna en förtryckt minoritet. Tamilerna kräver samma rättigheter och gör fredligt motstånd genom demonstrationer, men detta blir mött med våld av den lankesiska regeringen. 1977 börjar tamilerna kräva en separat stat och en vapenkamp vidtas.

1983 har över 3 000 tamiler dräpts och nära 200 000 blivit hemlösa. Med åren försöker Indien mäkla fred, men mister neutralitet och för krig mot tamilerna. 1990-2002 för den lankesiska regeringen krig och hävdar ”krig mot terrorism”. Dock skapas en militärbalans och ett fredsavtal undertecknas av båda parterna. Förhandlingarna kring dessa pågår i fyra år utan resultat.

Den 16 januari 2008 säger den lankesiska regeringen upp vapenvilan och för åter igen krig mot tamilerna. Regeringen har intensifierat offensiven avsevärt den senaste tiden. Olagliga vapen så som klusterbomber, kemikalier och fosforbomber har använts i krigsföringen. Bara under de första månaderna under år 2009 har i genomsnitt 100 civila tamiler dödats per dag.

Sverige kan tydliggöra sitt ställningstagande genom följande åtgärder.
•    Stoppa alla bistånd som ges av Sverige till den lankesiska regeringen, då stora delar av dessa går till att finansiera kriget.
•    Pressa EU att göra detsamma.
•    Trycka på den lankesiska regeringen att media och hjälporganisationer kommer in i krigszonerna.
•    Se till att blockaden av vägarna stoppas så att hjälporganisationer skall kunna nå fram till de behövande områdena.
•    Skicka medicin, mat, vatten och kläder till krigszonerna på Sri lanka.
•    Pressa lankesiska regeringen att sluta använda olagliga vapen så som fosforbomber, klusterbomber och kemikalier. Arbeta mot en vapenvila i Sri lanka.

Kaan Özsan:FOLKMORD PÅ SRI LANKA

http://picasaweb.google.com/swedish.tamil.forum/

Oslo: 10 000 tamiler demonstrerade mot kriget på Sri Lanka

Tamiler som bor i Norden mobiliserade till en gemensam demonstration i Oslo den 17 april mot Sri Lankas rasistiska krig mot tamiler. Demonstranter från Sverige, Danmark, Finland och Norge åkte med flera bussar till Frognerparken i Oslo.

Huvudparollen i demonstrationen var omedelbar vapenvila. Talkörerna på Oslos gator var ”Vi kräver vapenvi la!” samt ”Sverige och Norge har ett ansvar!” Den desperata situationen för 100 000-tals tamiler som flytt un dan eller bombarderas av den lankesiska armén skapade en extra stark stämning.
Demonstrationen stannade på fle ra olika torg runt om i stan för att uppmärksamma allmänheten på vad som händer på Sri Lanka.
Demonstrationståget var mycket livligt med trummor och talkörer hela vägen till Youngstorget efter tre timmars gående.

Talarna kom från olika organisationer som bl a Arbeiderpartiet och Sosialistisk Ungdom, plus professorer och olika människorättsorganisationer. De talade om tamilernas och Sri Lankas historia och om den nuvaran de offensiven från Sri Lankas armé.

Jag var inbjuden talare från Rättvisepartiet Socialisterna och CWI. Jag sa att vi har ett systerparti som heter United Socialist Party på Sri Lanka som kämpar mot kriget och försvarar tamilernas rättigheter, inklusive rätten till självstyre. Jag betonade samtidigt behovet av en gemensam kamp sida vid sida tamiler och singaleser mot Sri Lankas rasistiska regering som utövar fysiskt krig mot tamiler och ekonomiskt krig även mot singaleser.

Tyvärr var vissa delar av demonstrationen väldigt nationalistisk och vissa demonstranter ifrågasatte även varför vi sålde en socialistisk tidning i demonstrationen.

Det enda som kan ge fred på ön är en total social och ekonomisk omvandling till en socialistisk ö där alla har rätten att bestämma sina liv och välja sina ledare. Jag varnade också för förhoppningar om att utländska makter ska sätta stopp för kriget.

De imperialistiska staterna vet vad som pågår på Sri Lanka och hänvisar till EU, som får information direkt från Sri Lankas regering.

Kampanjen mot kriget mot tamilerna går vidare, läs mer på: http://www.socialistworld.net och stoptheslaughteroftamils.org.

Kaan Özsan