SR-korrespondenter tar inte ställning mot rasism

-Skål och välkomna! Vill ni ha knäckebröd, jag gör eget knäckebröd. Jag har gjort egen surdeg.
– Gör du? Det låter jättesvårt.
– Med bröd måste man lära sig ha tålamod, inte jäkta degen.

Så säger bosättaren Leif Weissmann i lördagens Konflikt på P1. Minuterna innan har han förklarat att han anser att Israel måste komma till en uppgörelse med palestinierna, att förflytta dem till Jordanien, en transfer, ”för vi kan inte leva tillsammans med dem”. Det finns ingenting att dela på. En transfer, upprepar han. Tydligare än så blir det inte, Weismann som har sin bosättning nära Avigdor Liebermans bosättning talar om den stora fördrivningen, den slutgiltiga lösningen. Men Sveriges Radios korrespondenter Cecilia Uddén och Agneta Ramberg blir inte särskilt upprörda, ställer inte de kritiska nödvändiga följdfrågorna, tar inte ställning för sitt public service uppdrag, nej de blir förtjusta över hemmagjord knäckebröd istället. ”Lars Weissmann, mästare på surdeg och knäckebröd”,  blir istället deras sammanfattning av detta bisarra möte med en man som förespråkar etnisk fördrivning.

I Konflikt framkom det att det finns planer på att bygga ut den största bosättning på Östra Jerusalem som effektivt skulle klippa av norra och södra Västbanken. Det är spiken i kistan för en palestinsk stat, säger Allegra Pacheco som är biträdande chef på FNs humanitära koordineringskontor i Jerusalem. Nils Eliason, ambassadör för de palestinska områdena har kommit med  rapport med skarp kritik mot rivningar av palestinska bostäder i östra Jerusalem. Det som palestinska extremister kan önska sin fiende med ord och i drömmar är vanlig israelisk politik och handling. Det är Israel som har makten och bosättarna är en viktig del av den makten.

Därför var Weissmanns ord inte en dåres ord som kan bortviftas, utan ord som måste tas på allvar. Ord som säger någonting om vart den israeliska politiken är på väg. Uddén och Ramberg hade med bakgrund i detta ett ansvar att i public service kritisera honom, han talade ju om transfer, om slutlig uppgörelse!

Det som hände nu istället var att SR neutraliserade och förringade de idéer  som vi vet leder till blod, död och fördrivning genom att istället tala om knäckebröd, genom att vifta bort det obehagliga.

Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om en man i svensk radio talade om total fördrivning av judar eller svarta från ett land. Om han sa att det inte går att leva med dessa personer? Skulle programledarna talat förtjust om knäckebröd istället? Knappast, som tur är känner vi till rasismens ansikte när den drabbar judar. När den drabbar svarta. Men palestinier, muslimer…

Antirasismen för palestinier och muslimer måste vara av en annan sort för att vara legitim, mer tålmodig, mer förstående inför makten och maktutövarna.  Och den reagerar alltid försent, om alls. Till och med i public service.

Länkar: DN om att Israel inte erkänner Palestinas rätt till existens (även om inte den slutsatsen dras), och om de expanderade bosättningarna, Palestinagrupperna har frågat ut kandidaterna till EU-valet.

Blogg: Måndarling 1, Måndarling 2