Kammaråklagare Hillegren säger i SR imorse: kanske kan någon målsägandes förtroende för mig ha minskat men inte på grund av mina uttalanden, utan på grund av att man gått ut och varnat för mig. Men vi varnar ju för Hillegren just på grund av hans uttalanden. Det är allvarligt att han inte ens tar kritiken på allvar och det gör en ännu säkrare på att han inte kan låta sina åsikter stanna kvar hemma och ta på sig en ”objektiv” kostym på jobbet.
Och idag på Brännpunkt skriver han för att återigen ”hyfsa” debatten: ”Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker”. Denna debattext som han har all makt över, visar återigen på hans opassande odemokratiska åsikter, de är hans och handlar inte om ”grodor”. Dessutom slår han fast att de delas av kollegor. No shit, det visste vi inte!
Våldtäkt utan våld är en anomali, skriver han vidare. Han hoppar över den skärpta lagstiftningen från 2005 där våldtäkt också är att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd. Enligt lagstiftningen är våldtäkt att tvinga någon till samlag eller annan form av sex, med våld, hot om våld, eller hot om annan brottslig gärning. Våldet är inte längre obligat i svensk lagstiftning. Hillegrens åsikter är enbart grundade i egna föreställningar om män och kvinnor.
I SR tar han upp sin kritik mot just våldtäktsbegreppets utvidgning från 2005. Våldtäktsbegreppet är urholkat, menar Hillegren. Det handlar alltså inte bara om ett eventuellt samtyckeslagstiftning, för Hillegren får absolut vara emot att införa en sådan, det står honom fritt och behöver inte göra honom opassande för yrket.
Men problemet är argumenten som han använder, eller snarare åsikterna. Det blir svårt att bevisa samtycke, brukar annars debattörer ha emot samtyckeslagstiftning eller att oskyldiga män går fria. Men Hillegrens åsikt, som han nu har uttryckt på tre olika sätt, trots alla möjligheter att rätta till den, är att samlag utan samtycke inte är våldtäkt, det är bara något lite olyckligt. Det är en fråga om brist på etikett. Inte att det är svårbevisat. Därmed är hans syn på våldtäkt hämtat från före 1965, då våldtäkt inom äktenskap blev ett brott. Därmed hör han inte hemma här, i ett våldtäktsmål. Han har inget förtroende, eftersom att han går emot det mest grundläggande kriteriet som särskiljer våldtäkt mot sex, att inte vilja ha sex men av något skäl bli tvingad till det, med eller utan våld. För Hillegren har rätt i en sak. Det är svårt att bevisa våld eller hot om våld. Därför att det inte ens behövs vid våldtäkt. Europadomstolen slog i december 2003 fast just detta i det så kallade Bulgariendomen. Sverige har alla möjligheter och skyldigheter att följa Europakonventionen. Det är just därför samtyckeslagstiftning är ett bra alternativ.
Samtyckeslagstiftning är inget som kommer från en annan planet eller från extremfeministiska hålor, det finns redan idag nära oss i Europa: i Storbritannien, i Belgien, på Irland. Det handlar inte om omvänd bevisbörda utan om en lagstiftning vid sexualbrott som innebär att man utgår från att offret säger Nej tills den säger Ja istället för dagens att man säger Ja tills man säger Nej, skriver Annie Johansson (c) år 2007 träffande på sin blogg. Till och med CUF har drivit kravet i flera år, och CUF är knappast känd som tillhåll för ”extrema” feminister.
Det kanske är extremistiskt för Hillegren att försäkra sig om att hans partner vill det han vill, men för oss andra är det helt enkelt så vi har sex. Vi frågar, vi kollar, vi tittar varandra i ögonen, vi kan avbryta.
Läs också: Nationellt Centrum för kvinnofrids kritik, , Svensson, Ilona Szatmari Waldau, Isobel Hadley-Kamptz, Helena Bergman
Det intressanta är att han säger att hans åsikt är vanlig bland åklagarna. Det är ju åklagarna som ska anklaga för brott. Hur bra gör dom det om dom inte tycker det är ett brott kan man ju undra..
Pingback: Andra åklagare inte alls överens med Rolf Hillegren | Svensson
Utmärkt analys. Otäckt med en åklagare utan omdöme och med ett sådant synsätt på människors rättigheter till sin egen kropp.