Inlägget handlar om Mehdi Gezali och Carl Bildt och hur lätt universella mänskliga rättigheter bli provinsiella.
Månadsarkiv: september 2009
Stockholms klimatforum 2009
Stockholm: Klimatforum 2009
Tid: 3 oktober, kl 10:00 – 18:00
Hösten 2009 kan komma att gå till historien. Medan klimatförändringarna accelererar och redan har blivit en smärtsam realitet i många delar av världen, tar Sverige snart över som ordförande för EU. I december håller Fredrik Reinfeldt i klubban när världens länder möts i Köpenhamn för att försöka nå en överenskommelse om hur utsläppen ska kunna minskas.
På ABF-huset i Stockholm skapas den 3 oktober en ny mötesplats för forskare, politiker, aktivister och allmänhet engagerade i klimatfrågan. Ett trettiotal organisationer arrangerar Klimatforum 2009. Under närmare 30 arrangemang kommer lösningar att presenteras och klimatpolitiken att granskas. Allt från hållbara städer till ekonomisk tillväxt blir föremål för debatt.
När: 3 oktober. 10.00–18.00
Var: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.
Huvudarrangör: ABF Stockholm
Medarrangörer: Alternativ stad, Association for the Study of Peak Oil (ASPO), Arena Idé, Cogito, Diakonia, Effekt Klimatmagasin, ETC, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Forum Syd, Fältbiologerna, Global Utmaning, Greenpeace, Klimataktion, Klimax, Kommunal Stockholms län, Konsumentföreningen Stockholm, LO-distriktet i Stockholms län, Ordfront, Miljöförbundet Jordens Vänner, Nätverket för Gemensam Välfärd, S-studenter, SVT Ställ om, SR Klotet, SSU, Stockholm Environment Institute, Stockholms FN-förening, Svenska Kyrkan, Svensk mat- och miljöinformation, Tidningen Tvärdrag, Transition Sverige, Uppsalainitiativet, Ung Vänster
Hemsida: klimatforum2009.se
Se även Klimataktion
En feministisk vardagshjälte att känna igen sig i
I helgen har jag bekantat mig med ännu en fantastisk feministisk serietecknare. Lina Neidestam och Zelda är en bekantskap som jag behövt mycket tidigare. Zelda har funnits i Metro bland annat, men nu får hon en egen bok. Jag har läst den och kan konstatera att den är fantastisk. En feministvardagshjälte som en lätt känner igen sig i. Roligast är de delar där Zelda visar hur svårt systerskap är. De glada fnittriga blonda kurviga tjejerna är den håriga svarthåriga arga Zeldas motsats, och de är inte heller alltid snälla mot denna rabiatfeminist som inte kan hålla tyst på trevliga middagar och midsommarfiranden (hög igenkänningsfaktor) . Hon slits mellan känslor av ilska och systerskap. Alla vi tjejer delar ju samma kamp men ändå inte riktigt, inte alltid. (Och det är väldigt svårt att vara snäll och känna systerskap med en syster som hatar feminister och feminism, varför ska en känna systerskap med denne?)
Zelda är en person med höga ideal om jämlikhet, jämställdhet, fri kärlek och hon vill ju mest av allt vara lesbisk och queer. Men med detta går det lite så där. Men det är ju så, ju fler ideal och ju större övertygelse, desto svårare att alltid göra lätt. Det är lättare att inte bara bry sig. Men Zelda visar, med sin allmänmänsklighet, för oss alla tjejer som försöker vara feminister men ständigt känner oss misslyckade, att det ändå är bättre att försöka än att ge upp. Och kanske främst att en inte måste ta alla kamper, alltid.
Att vara feminist gör livet fullt med humor och alla skratten är värd alla de kamper en måste ta i en sexistisk världsordning. Det är helt enkelt roligt att vara feminist och det visar Neidestams Zelda väldigt bra! Kampen fortsätter för en feministisk världsordning, Zelda är en bok för alla vardagshjältar.
Stripen ovan är tagna från Zeldas Myspace
Ps: andra fantastiska serietecknare Liv Strömqvist (Min favorit!!) Sarah Granér, Nina Hemingsson, Coco Modysson, Karolina Bång, Nanna Johansson
Nya protester i Iran- filmer och bilder
Jerusalemdagen, eller Al-Quds dagen, en internationell dag för solidaritet med Palestina, omvandlades även till en protestdag mot Ahmadinejad och för frihet i Iran. Den kända tecknade karaktären Handala, tecknad av den palestinska aktivisten och seritecknaren Naji al-Ali, fick idag av iranska aktivister en grön halsduk och han gör segertecknet. Palestina och Irans folk delar samma kamp.
Demonstration i Teherans tunnelbana, ropar bland annat Marg Bar diktator (Död åt diktatorn)
Teheran:
Banner vid en stor motorväg säger: Al quds dagen, den gröna dagen:
Shiraz, de sjunger studentkampsången Yare Dabestani man:
Isfahan:
Martyren Sohrabs mamma protesterar i Teheran: ”vår Sohrab är inte död, det är denna regim som är död”_
Protester utanför Iran: Syrier och iranier protesterar mot att Bashar Assad, presidenten i Syrien, ska möta Ahmadinejad.
Men som sagt handlar Al Quds-dagen i grunden om att ta ställning för Palestina. Även om Ahmadinejad försöker kidnappa dagen för att försvara sin egen förtryckarregim och sprida antisemitism så var det många andra som demonstrerade runt om i världen för palestiniernas rättigheter. Demonstration i London samlade judar, muslimer, ateister, kristna med flera. De blev attackerade av högerextrema som skrek avskum mot muslimer och höll upp israelisk flagga som provokation.
Det finns massor av videos på YouTube, sök bara iran och sortera efter datum. En bra blogg med massor av videos: Raye Man Kojast? (Var är min röst)
Shora Esmailian skriver i Arbetaren. Huffington Post skriver bra som alltid, denna gång Shirin Sadeghi
Läs även andra bloggares åsikter om iran, iranska valet, demonstrationer, palestina, al quds-dagen, jerusalemdagen
Inte vid mitt köksbord Hägglund
Hägglunds nya artikel är som en feberdröm, bara en sjuk människa kan skriva så. Eller en sjukt desperat partiledare. Tänkte han verkligen vinna tillbaka väljare genom att skriva en artikel som får Anna Ankas Newsmillsinlägg att verka genomtänkt.
Hägglund menar att Sveriges ”radikala elit” (av någon outgrundlig anledning representerade av Ruwaida, Sahlin Borgström i Hägglunds feberdröm) , sitter på höga hästar. Att denna radikala elit dömer ut ”Svensson”. Så han dömer ut oss, overklighetens folk. Vi som diskuterar ”konstigheter” kring köksborden, det vill säga feminism, normer, kapitalism. Att hushållskassan eller livspusslet skulle ha att göra med detta är han blind inför. Eller att han, med sin lön och levnadsstil, knappast tillhör ”Svensson”.
Att ha åsikter om hur vi människor ska leva i detta gemensamma samhälle är inte att sätta sig på höga hästar, det är inte elitism. Det är politik och det är någonting som Hägglund kanske kunde prova? Det är ett skämt att han talar om att vår ”radikala elit” lägger sig i andras liv, som en partiledare i regeringen är det ju hans jobb. Vårdnadsbidrag, skattesänkningar till de rika männen främst, nedskärningar i trygghetssystemen, försvagning av facken, ohållbar klimatpolitik, skulle detta inte vara att ha åsikter om hur vi ska leva våra liv? Våra privata liv, vår syn på män och kvinnor och det rätta sättet att vara män och kvinna.
Kanske har vi nu sett Kd:s sista dödsryckningar. Jag håller tummarna, det finns ingen plats för Kd:s indelning i normala och konstiga, vanliga och ovanliga, verkliga, overkliga, i vårt samhälle. Det finns bara ett ord för detta och det är fascism. Kd och Sd delar samma ideologiska värdegrund och de bör bekämpas både två.
Bloggar: AlliansfrittSverige, Loke,, Elin Grelsson
I övrigt är jag mäkta imponerad av Aftonbladets Jan Helin och Lena Mellin som stoppar SD:s valannonser. De skriver: De känslor Sverigedemokraterna vädjar till är inte harmlösa. Det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi inte vill vara avsändare till.
Aftonbladet vågar vara en modig och antirasistisk tidning.
Läs även andra bloggares åsikter om göran hägglund, vanlighetens folk, ovanlighetens folk, Kd, Sd, kristdemokraterna, sverigedemokraterna,
Parvin Ardalan skriver om feminism och det iranska motståndet
”Det senaste valet tolkas av den iranska regimen som en historisk seger. Men inom loppet av ett par dagar ägde den faktiska historiska segern rum i Iran. Dagarna efter valet blev i sig historiens kvitto på ett patriarkats och en ideologisk stats oförmåga att utöva sin makt. Junidagarna blev ett tecken på statens misslyckande. Dessa dagar av protester i Iran är de vackraste dagarna i mitt liv. Jag bevittnade förtryckarmaktens förlust. Tusentals män och kvinnor med knutna nävar i luften manifesterade fredliga, feminiserade och icke-våldsgrundade protester mot en totalitär, kvinnofientlig och militariserad regim.
Vi har länge levt med drömmen om iraniernas gemensamma motstånd. Nu förverkligas vår dröm. ”
Parvin Ardalan exklusivt för Bang, här finns hela artikeln.
Läs även Veronica Svärd om att kyrkovalet är viktigt för att hålla SD borta, Alexander Chamberland om feministisk porr, , ”Trollhare” skriver om Caster Semenya som på grund av den här fascistiska patriarkala jakten efter definitiva kön slutar med idrotten. .
Läs även andra bloggares åsikter om iran, parvin ardalan, feminism, iransk feminism, BANG
Sverige gav efter för USA: Säpo bevakade Ghezali
Det finns en skandal inrymd i berättelsen om Mehdi Ghezali och de tre andra (varav ett tvåårigt barn) som fångats i Pakistan. Sverige, har trots försäkringar, bland annat i KU via Laila Freivalds, tillmötesgått amerikanska krav om att hålla Ghezali bevakad. Uppgiften gick till Säpo. Detta bekräftade Jan Eliasson igår. Detta är nya uppgifter, säger Ghezalis ombud Anton Strand. Och i detta aktuella fall har Säpo varit i kontakt med CIA som i sin tur har varit i kontakt med pakistanska säkerhetstjänsten. Sverige har samarbetat med amerikanska och pakistanska säkerhetstjänster i gripandet av svenskarna.
Kommer denna skandal och dessa lögner som visar att Sverige återigen gått supermaktens ärenden och gått emot mänskliga rättigheter och ljugit om detta, komma upp till ytan eller kommer vi att fortsätta vara ”besvikna” på Ghezali som vi flugit hem med regeringsplan och allt?
I rapporteringen om Mehdi Ghezali nämns många gånger inte ens att han under två och ett halv års tid varit utsatt för tortyr och varit oskyldigt fängslad på Guantanamobasen. Några åtal mot honom har aldrig väckts, han har aldrig varit misstänkt för något. USA och dess allierade i kriget mot terrorn, har begått enorma brott och folkrättsbrott i kriget mot terrorismen. Det är dem vi måste misstänka i första hand, nu när historien återuppspelas. De det är dessa skurkstater som har saker att bevisa just nu, inte Ghezali. Inte heller Munir Awad och Safia Benaouda och deras tvååriga barn som återigen sitter fängslade utan åtal.
Men när man läser tidningar och ser på nyheterna är det snarare ett skådespel än objektiv journalistik man ser. Gösta Hultén, f.d ordförande i Guantanamogruppen och tidigare engagerad, säger att han inte tänker bli engagerad igen. Han verkar besviken. UD sa häromdagen i SVD lite skojsamt att den här gången blir det inte regeringsplanen som hämtar honom.
En gång kan man ta ställning för en muslims grundläggande mänskliga rättigheter, inte två?
Låt oss hålla oss till det vi vet just nu. Tortyr har använts mot Ghezali under de två åren han satt oskyldigt på Guantanomobasen. I USA går anklagelser om CIA- tortyr varma just nu. Det finns också många bevis på till exempel skendränkningar. Vi vet att pakistanska militären också använder tortyr. Vi vet att mänskliga rättigheter inte gäller i Pakistan, UD skriver om detta själva. Vi vet också att många övertramp har skett i kriget mot terrorns namn. Även om de i gruppen skulle vara skyldiga till något brott ska de ha tillgång till ombud, de har rätt att veta vad de är anklagade för, de har rätt till rättegång som är rättvis. De har rätt att inte utsättas för tortyr, Oavsett vad vi tycker om deras resemål och val av semestrar.
På en annan kontinent sitter två norrmän fällda för mord på en kongolesisk man, Tjostolv Moland och Joshua French heter de. Rapporteringen härifrån är som från en annan värld. Om rapporteringen om Ghezali är dömande innan han ens blivit åtalad för något, är rapporteringen från Kongo förstående och det finns ingångar för många tolkningar, trots att männen är dömda för mord! Kongo brister självklart i rättsäkerhet, dödstraff är något vi måste kritisera. Men Pakistan är också rättsosäkert, Pakistan har också dödsstraff.
Jämför själva och dra egna slutsatser:
Från DN om norrmännen:
Var de kallhamrade legosoldater på spionuppdrag i en krigszon? Misslyckade militärer med storslagna affärsplaner? Eller blåögda turister på jakt efter det stora äventyret? I vilket fall gick något väldigt fel när 28-årige Moland och 27-årige French i månadsskiftet april–maj gav sig över gränsen från Uganda och in i det krigshärjade östra Kongo.
Och DN om Ghezali:
Och SvD skriver om händelserna:
Händelserna måste vara en mardröm för svenska myndigheter.
För svenska myndigheter… Vad kan man säga? Jag har i alla fall inga ord kvar.
Guillou i Aftonbladet , Röda Malmö, Annarkia skriver också
Läs även andra bloggares åsikter om ghezali, safia benaouda, munir awad, guantanamosvensken, UD, säpo, Pakistan, Jan Eliasson, CIA, kriget mot terrorn, rättsosäkerhet, tortyr
Feministiskt Initiativ – när alla andra slutat bry sig
Missa inte Gudrun Schymans artikel på Brännpunkt. Den ger hopp. Med några lysande undantag inom de rödgröna, är Feministiskt initiativ det enda större parti som tar feminism och antirasism på allvar. Mitt i en finanskris är kvinnorna i princip helt dolda, trots att borgarnas politik inte bara upprätthåller skillnader mellan män och kvinnor utan även förstärker dem, som Vänsterpartiet visar i en rapport. Nu återstår att de rödgröna gör feminismen till en valfråga för att de ska bli lika trovärdiga som FI.Ingenting pekar åt det hållet, trots Vänsterpartiets viktiga rapport.
Feministiskt Initiativ visar på ideologiska skillnader nu när partipolitiken närmar sig tvåpartisystem. Socialdemokraterna och moderaterna går till och med i borg(ar)fred (vilket betyder att de ska undvika politiska konfrontationer) under Sveriges ordförandeskap. Och politiken uteblir.
När alla stora partier skyr ideologier och tävlar om fokusgrupper med livstilspolitik så har vi ett parti som fortfarande vågar tala om -ism: feminism. Vi behöver Feministiskt Initiativ för demokratins skull.
Bloggar: Veronica Svärd skriver om vikten att rösta i Kyrkovalet och skriver om det odemokratiska valsedelsystemet, läs också Schymans blogg och hennes svar på Jimmy Åkessons populistiska debattartikel på SVT opinion.
Läs även andra bloggares åsikter om feminism, feministiskt initiativ, gudrun schyman, valet 2010
Resningen i förorten: Rasism bekämpas inte med polis
För människor från fattiga förorter finns tydligen bara en lösning: polis. Belinda Olsson i Debatt tyckte att ungdomarna skulle byta nummer med polisen. Hennes kollega i eftersnacket tyckte att ungdomarna skulle bli poliser för att föregå med gott exempel. Och regeringen vill ha fler poliser, med en möjlig adressering till den senaste tidens resning i förorterna. Att det finns poliser som tycker att det är skönt att smälla på en neger lär förklaras som enstaka rötägg. På så sätt blir de en del av lösningen istället för problemet.
Men det handlar inte om bränder, det handlar inte om stenkastning. De är symtomen, problemet kommer vi åt om vi tittar på arbetslöshetssiffror. De pekar på vad forskare kallar ”fattigdomens etnifiering och juvenilisering”. Det är invandrade och unga som har de högsta arbetslöshetssiffrorna. Och just kombinationen ”invandrare” och ungdom innebär en extra utsatt position, skriver Ove Sernhede i boken ”Alienation is my Nation”.
Här borde diskussionen uppehålla sig, journalister borde gräva fram siffror, peka på samband, se den uppenbara rasism som gör att socioekonomiska problem görs till ordningsproblem för invandrade. För när vi pratar om svenskars socioekonomiska problem så talar vi politik. Vi talar om arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik. Men när det kommer till så kallade blattar så talar vi om polispatruller. Nykolonialism på hemmaplan, de vita ska civilisera ”vildarna”. De vita ska inte ge dem deras rättigheter utan i bästa fall belöningar om de gör rätt, om de föregår med gott exempel och till exempel går med i Lugna Gatan eller pluggar till läkare kan de gullas med. (Men ungdomarna i Djursholm behöver inte bygga sina egna fritidsgårdar, patrullera sina gator, göra något världsförändrande om dagarna, vara respektfulla mot föräldrar och tanter och gubbar för att deras rättigheter ska erkännas).
I Debatt förra veckan visades en video på polisen som jag trodde skulle skapa rubriker. Vår ordningsmakt skickar pikéstyrkan med höjda automatgevär mot oskyldiga som staplas upp mot väggen utanför områdets mataffär. De oskyldiga ungdomarna fick bli till allmän beskådning mitt på ljusa dagen, utdömda av de förbipasserande. Skandalen är ett faktum, men ingen skriver om detta. SVT lägger inte upp videon på hemsidan. Och bränderna och upploppen fortsatte. Faktum är att de fattiga ”invandrarförorterna” inte existerar utan våldsamheterna.
Ungdomarna försökte förklara i Debatt varför de protesterar, de förklarade vad ordningsmakten gör med dem, de visade video, de hade egna förslag på hur det kan bli bättre. Som svar bildade journalisten, ordningsmakten, den svenske förortsbon, den svenske borgerliga politikern en gemensam mur mot dem. I eftersnacket försöker folkpartisten Johan Pehrson använda förortsslang på ett hånande sätt mot ungdomarna, brandmannen uppfostrar och berättar om det svenska samhället med sina SO-kunskaper från högstadiet och programmets andra programledare ger alltså jobbtips till ungdomarna. Deras kunskaper om maktförhållanden och situationen i de mest fattiga delar av vårt land, underkänns av en vit elit som inte bor där, som sällan är där. Så fråntas en människa grunden för dess existens och identitet, de egna erfarenheterna.
Men svenskar får inte jobbtips i debatter, de får inte tips om att byta nummer med sina antagonister. Deras problem erkänns, konflikten är ett faktum. Lösningen är politik, problemen är samhällsproblem. Men när det kommer till fattiga som dessutom stämplas som eviga ”invandrare” erkänns inte ens grundproblemet: det rasistiska klassamhället.
Boktips: Alienation is my Nation: Under två år följde samhälls- och kulturforskaren Ove Sernhede ungdomar i Angered Göteborg. Det är en mycket bra bok där Sernhede med ett respektfullt bemötande och inte minst djupa kunskaper om rasism, fattigdom och utanförskap, närmar sig de invandrartäta förorterna.
SVT har också en ny serie: Älskade hatade förort, som utgår från Lugna Gatans arbete och förutom några moraliserande uttalanden, dikotomin mellan god invandrare och dålig invandrare, och fokusen på killar så är den ganska sevärd.
Jag JO-anmäler Migrationsverket för behandlingen av bärplockarna
Ur min anmälan:
I Uppdrag granskning 9/9 -2009 framkom det att Migrationsverket 2002 krävde att en fond skulle upprättas som trygghet för hitresta bärplockare, detta som en motprestation från bärbranschen för att Migrationsverket låter den utnyttja bärplockarna under slavliknande förhållanden. När fonden verkligen behövdes – 2009 när arbetarna inte fick ihop pengar ens för att betala skulderna för resa, mat, logi och arbetstillstånd, visade det sig att den aldrig hade upprättats.
Någon garantifond har aldrig skapats, och Christina Werner, ställföreträdande generaldirektör på Migrationsverket, säger själv till Uppdrag Granskning: ”Där har vi brustit”. Jag anser att Migrationsverket inte fullgjort sina skyldigheter i det här fallet, och att det har fått allvarliga konsekvenser för hundratals eller tusentals människor som tvingats jobba under slavliknande förhållanden och sedan återvända skuldsatta. Särskilt allvarligt är det att en myndighet har bidragit till brott mot mänskliga rättigheter i första hand genom att sanktionera ett upplägg som innebär att arbetarna är rättslösa och riskerar att åka hem skuldsatta. Migrationsverket har dessutom inte tagit något ansvar för de som drabbats genom att kompenserna dem, trots att myndigheten själv tjänat miljontals kronor på att sälja arbetstillstånd till bärplockarna. Men anmälan riktar sig alltså i första hand mot behandlingen av den fond som skulle upprättats redan 2002 och som skulle ha kunnat hjälpa de människor som drabbats av det av Migrationsverket sanktionerade upplägget.
Se Uppdrag Granskning: http://svt.se/2.115569/1.16811004
DN, , SVT, HBT-sossen
Läs även andra bloggares åsikter om bärplockare, migrationsverket, modern slaveri, utsugning, kapitalism, rasism
