Den senaste veckan har Irans folk återigen tagit sig ut på gatorna. Protesterna har fortsatt och blossat upp lite då och då under hela hösten med mer eller mindre kraft. Men nu verkar det som om det är uppe i samma styrka som de dagarna i juni då miljontals var ute på gatorna i Teheran och också andra städer i Iran i och med det iranska valet. Återigen är det på twitter och på bloggar som man får information. På nyheterna spelar de upp amatörvideo som skakigt visar på vad som händer på gatorna. Själva har de inte något annat material. Och även om det inte ser ut som de bilder vi är vana vid, tagna av proffsfotografer, så är de sannare än några andra bilder och rapporter eftersom oberoende media inte har tillträde till Iran. Bilderna visar en klar skillnad från i juni, människor är modigare nu vilket också innebär att polis och basij går hårt fram. Bilderna är våldsammare, det finns mer blod, fler bilbränder, fler sammanstötningar med polis. Filmerna är helt enkelt svårare att titta på. De som är där på plats riskerar sina liv för frihet och demokrati mitt framför ögonen på oss, på våra datorer. Åtta har dött enligt regimkritiska källor. En av dem ska vara reformledaren Mousavis systerson. Hundratals är gripna bland andra kända oppositionsgestalter.
Kort resumé för den som inte har hängt med
Protesterna startade med storayatolla Hossein Ali Montazeris död i förra veckan. Han har stöttat den gröna reformrörelsen och har faktiskt varit en hårdnackad kritiker ända sedan den diktatoriska iranska regimens födelse. Stödet för honom är enormt hos folket, så ser man också bilder på honom bland de protesterande. Vid hans begravning den 21 december kombinerade de hans anhängare sörjandet med protester för att hedra honom på det sätt han antagligen helst skulle ha föredragit. Enligt den shiamuslimska traditionen ska de döda hedras på den tredje, sjunde dagar och fyrtionde dagen efter deras död. Som ni kanske vet har dessa dagar använts av regimens motståndare för att hedra martyrerna genom att också protestera mot den regim som tog deras liv (Montazeri dog dock en naturlig död). Den här veckan började också en shiamuslimsk högtid vid namn ashura. Protesterna blossade upp än mer på just de dagar som den islamiska diktatoriska regimen behöver för att hylla sig själv. Det ligger en enorm symbolik och innebär en radikalitet som jag tror få svenskar kan föreställa sig, det att protesterna äger rum under en religiös högtid. Som Trita Parsi, grundare av tankesmedjan National Iranian American Council i Wahington säger i en bra artikel, skriven av Josef El Mahdi: En shiamuslimsk teokrati som inte kan fira ashura är i själva verket död- Att våga utmana makten på en av dess viktigaste dagar är både modigt och ett tecken på att människorna intensifierat kampen för demokrati. Kanske blir år 2010 det år den diktatoriska teokratiska regimen äntligen faller? Och visar att det är så här en regim faller,genom folkets protester och inte genom invasion av främmande makt som följer sina egna intressen.
Angående hjälp
Från alla håll kommer det krav om att EU eller USA ska träda in på det ena eller det andra sättet. De viktigaste just nu är att utgå från vad oppositionen i Iran önskar. Vi vet lite om vad som händer i landet, trots att vi ser vad som händer. Bojkott kan vara rätt i vissa fall, men då måste kravet komma inifrån. Vi har inte råd att protesterna sammankopplas med västlig inblandning, västs inblandning i Irans historia är inte vacker och alla som kan den förstår varför det blir fel om Väst blandar in sig på ett felaktigt sätt. Och vad EU och USA tycker om regimen Ahmadinejad är ganska tydligt, ett avståndstagande betyder inte samma sak som ett avståndstagande från Israels ockupation av palestinsk land. Det är viktigt att i ivern att hjälpa inte glömma bort att fråga.
Ett av de viktigaste sättet att visa sitt stöd är nog att sprida alla de video som finns, det är vad som uttryckligen önskas från iranskt håll, för att upproret ska visas i hela världen. Det är viktigt att regimen blir medveten om att de har världens ögon på den. Till slut kommer det att bli för pinsamt för den iranska regimen, och den kommer inte att kunna hålla uppe fasaden. Att vi ser vad som händer i en diktatur är ett av de viktigaste sättet att bryta ner densamma. Ingen diktatur överlever sanningen, ingen diktatur överlever solidaritet från all världens håll. Följ händelserna. Detta betyder nog mer än vad vi anar.
Några bra källor som skriver om vad som händer NU:
Sök på #iranelection på twitter. Oumbärlig källa. Här får man senaste nytt. Och det är inte särskilt svårt att avgöra vad som är otrovärdigt och vad som verkar sant. Är du emot twitter pga någon princip så skaffa ett konto ändå bara för detta ändamål, så kan du radera det sedan. Det är här nyheterna kommer först.
Freedom Messenger, mycket väluppdaterat på facebook: http://www.facebook.com/pages/Freedom-Messenger-Ghasedane-AZADI/108514667270?ref=mf De har också en blogg: http://freedommessenger.blogspot.com/
Deras Youtube-kanal: http://www.youtube.com/user/freedommessenger20
Glistener samlar videoklipp: http://lissnup.blogspot.com/2009/12/12-23-more-ashura-in-tehran-videos-via.html
Persisk/engelsk blogg: http://persian2english.wordpress.com/
En annan youtubekanal: http://www.youtube.com/user/GREENUNITY4IRAN#p/u/24/AuS3RSoRzfQ
Håll utkik framöver:
Oppositionsledaren Mousavis systersons begravning och dess sörjedagar lär leda till att protesterna blåser upp på nytt. Begravningen skulle ha skett idag men kroppen är borta enligt den iranska oppositionen. I takt med antalet döda växer alltså tillfällen att protestera mot regimen.
Protesterna finns inte bara i Teheran, se till exempel i Isfahan, Montazeris hemstad:
Runt om i världen tar män på sig hijab för att visa sitt stöd med Majid Tavakoli, en känd studentaktivist, som blev gripen i och med ett tal tidigare denna månad, har blivit anklagad av regimen för att ha klätt sig i ”kvinnokläder” för att fly från fängelset. Det blir också en protest mot apartheidlagarna i Iran som tvingar kvinnorna att ha hijab.
Många fler video på Youtube. Sök på iran och sortera efter de senaste.
Fy på er som använder iranska ungdomar som sköld, åk ner till Iran och lek hjälte själva istället.
Oklart var man vill uppnå med protesterna annat än att ”sparka uppåt” , att man inte lyckats göra något själv med sitt liv. Under parollen frihet kan vilken dåre som helst få med sig en folkmassa. Med medias hjälp kan det gå hur långt som helst.
Till Mats S : vadå använder dem som sköld och ska ka ner ditt själva å leka hjälte? Syftet med et här är ju att stödja de som demonstrerar för frihet och demokrati. Dt är inget utnyttjande utan solidaritet med det utsatta iranska folket så att världens makthavare ska se hur illa ställt det är.
Till anon: vad är det för fel med att sparka uppåt då det är regimen som förstör iranska folkets liv? Och nej, man kan inte göra något åt sitt eget liv så länge diktaturen finns. Eller trodde du det?
Hur som helst har ni båda dålig kunskap.
Till Roya: fint att du är engagerad och hjälper till att sprida informationen vidare.
Vad hjälper det att visa bilder för omvärlden? Regeringen i Iran är ju en diktatur, vad spelar det för roll för regeringen om folk hatar den? De har ju uppenbarligen kört över sitt eget folk, de vet om det och folket vet. Folket vet att regeringen vet, och regeringen vet att folket vet. Varför ska då regeringen spela charader och låtsas som de är folkvalda?
Folk i omvärlden bryr sig väl inte den iranska regeringen om heller? Om hela omvärlden hatade regeringen så skulle den ju fortfarande sitta lika säkert ändå. Eller är de rädda för ett oljeembargo?
Eller är de rädda för att soldaterna i landets egna armé ska genomföra en militärkupp?
Alltså, jag är inte mot att man visar bilder och klipp på något sätt. Jag bara undrar vad det är för mening med det. Vad gör det för nytta?
Oppositionen är ingen opposition i verklig mening utan olika grupper från monarkister till marxister.
Dessutom finner inte jag nån verklig demokratisk önskan hos någon utan det är fullt av ytterlighetsgrupper som skulle bilda en ny regim av diktatorisk modell. Den som sitter vid makten idag är kanske den mest folkligt förankrade som man kan åstadkomma i ett land av Irans typ och historia. På denna blogg tycker jag att ni är väldigt naiva.