Polischefer som hatar kvinnor: vi saknar en Lisbeth Salander

Mäns våld mot kvinnor gör bra deckarböcker och filmer. Över hela världen hyllas den numera världskändisen Stieg Larsson för hans Milleniumtrilogi. Om bara hälften av den uppmärksamheten ägnats åt det patriarkat som Larssons böcker handlar om, hade problemen med mäns våld mot kvinnor ha varit löst för länge sedan. Men istället uppdagas det ännu en sexköpshärva och våldtäktshärva. En högt framstående och respekterad polischef, som till och med föreläst om jämställdhet och enligt vänner och bekanta kämpat för ökad tolerans, tros figurera gestalt i en sexköpshärva som väntas bara växa. Han har utöver inblandning i denna sexköpshärva våldtagit en kvinna och förberett grov våldtäkt av barn. Förra året avslöjades en liknande härva, där framstående män som direktörer och politiker, delat på flickor att ha gruppsex med. I Mitt i Solna kunde man i förra numret läsa om hur män med makt är de som köper sex. Verkligheten är som i Milleniumtrilogin, med den enda skillnaden att vi saknar en Lisbeth Salander. En superhjälte som står på de svagas sida och inte låter skurkarna komma undan. Som världen ser ut idag är det verkligen märkligt att det inte finns några Lisbeth Salander. Finns de är de tvångsintagna på psykvård eller bakom galler. Lisbeth Salander är inte den psykopat som filmkritiker försöker framställa henne som. Hade hon hetat James Bond hade hon varit en sexig superhjälte och mångas förebild. Men nu heter hon Salander och det hon bekämpar är något högst verkligt, inte en enögd skurk med ståltänder. Vi vill se patriarkatet på film, vi vill kunna äta popcorn till det och underhållas av det. Men när det händer i verkligheten bagatelliserar vi det till individer och olyckliga omständigheter. Eller kvinnors fria vilja och marknadens rätt att själv bestämma över utbud och efterfrågan. Rubrikerna är stora nu, men om ett halvår är de bortglömda och vi diskuterar återigen talibaner och invandrade män och skrattar åt teorier om vithet och könsmaktsordning.

Jag hoppas att Milleniumtrilogins djupt feministiska budskap och den feministiska superhjälten Lisbeth Salander, kan bli något annat än publiksuccér. Att det väcker människors engagemang och kampanda och att det inspirerar nya Salanders som tar upp kampen mot det våld som män utövar mot kvinnor. Det vore ju fantastiskt om det kunde skrivas debattartiklar om detta istället för idiotiska artiklar om Larsson verkligen kunde skriva eller om Kurdo Baksi var en bättre skribent än sin vän Stieg Larsson. Se er runt och skriv debattartiklar mot patriarkatet, utan att känna honom så tror jag att det var det som var hans förhoppning.

(Förresten, är det Lisbeth Salander-effekten som gjort att moderaterna tar ordet ”Könsmaktsordning” i sin mun för första gången? Det låter bra men då kan de börja med att be om ursäkt på alla påhopp och förlöjliganden av feminister nu när de tar våra begrepp).

Läs också Trollhare om Lisbeth Salander

Queer Marxism- en studiecirkel

Mitt i den heta debatten om tidningen Arena dimper följande ner i min email: en studiecirkel om queer intersektionell marxism i Göteborg! Mika Nielsen, en av debattörerna i Arena-diskussionen är en av initiativtagarna. Det är alltså inte så illa med queer och varför inte kombinera det med marxism för det bästa ur två världar? Jag för min del tror att oron för att queer eller feminism eller antirasism för den delen, ska konkurrera ut klass, är felaktig. Denna studiecirkel visar att queer och intersektionalitet tvärtom kan lyfta fram klass och låta en bredare folklager intressera sig för marxism. Om en vill och tar initiativ för detta, och i tider med tusentals som står utanför försäkringssystemen, varsel, ökad fattigdom, klimathot, så bör en göra så, anser jag.

Nedan klipper jag in en skärmdump på deras fantastiska litteraturlista, så kan en själv hålla i en cirkel. Är du i Stockholm kan jag gärna tänka mig delta. Mejla mig i så fall!

Länkar till debatten: Kritik mot Arena och replik från Arena

Skriver på Arbetaren om årets viktigaste frågor

Skriver här. Håller du med? Vad har jag missat?

Läs även om att SDU-ledare köper kläder på nazistföretag, om att utförsäkrade mobiliserar sig, rasistmobbar i Italien och massa annat viktigt i den vänstertidning som aldrig gör en besviken.

Dilsa Demirbag–Stens guide till en bra debattartikel?

Många debattörer som kritiserar islamister och islam verkar använda en och samma mall. Jag tror det kan vara Dilsa Demirbag-Sten som skrivit någon slags prototyp till guide och att den antagligen innehåller följande punkter:

1. Hävda att det inte går att kritisera islam.

2. Därefter säger du att vi måste våga kritisera islam och börja nu att kritisera islam (på så sätt framställs du som en unik och viktig röst)

3. Om du har en muslimsk bakgrund, framhäv gärna det i din artikel, även om du aldrig utövat tron eller tidigare sett dig som särskilt muslimsk.

4. Hävda att islam är på frammarsch i Europa. Det finns inte så många konkreta exempel men använd dig gärna av dessa händelser: Fatwa mot författaren Salman Rushdie 1998, lag mot blasfemi i Pakistan 1991. Förvisso handlar egentligen inget av dessa om muslimer i Europa, men det stärker intrycket att du vet vad du pratar om. Som tur är finns också numera två svenska exempel: Halal-TV och programledarnas vägran att skaka hand, därutöver har vi Mohammed Omar. Nämn gärna honom, han har blivit radikal islamist och samarbetar med nazister. Nu har vi också vansinnesdådet mot den danska tecknaren.

5. Sammankoppla islamism och nazism (glöm inte nämna Mohammed Omar eller Ahmed Rami på Radio Islam).

6. Sammankoppla islamism med stening av kvinnor, förföljelse av homosexuella (även om du aldrig någonsin bekänt dig till feminism eller HBTQ-kamp, det kan bli en pinsam parantes men går oftast obemärkt förbi).

7. Sammankoppla vänstern och islamister (Nämn till exempel Andreas Malm, det var någon koppling, jag kommer inte riktigt ihåg vad det var just nu).

8. Hävda att islamister blir lätt kränkta och att religion inte kan kränkas bara muslimer som inte är religion, de är individer, de är muslimer.

9. Påpeka att det existerar yttrandefrihet och demokrati i Sverige. Det kanske verkar onödigt att påpeka men visar att du vågar stå för mycket utmanande tankar.

10. Hävda att islamister får företräda alla muslimer i Sverige, även dig och din familj (ta gärna upp dig själv, se punkt 3) och att vi andra aldrig får komma till tals (och hoppas ingen tänker på dina  två DN-debattartiklar de senaste 6 månaderna och de i Aftonbladet och Expressen…. och de i Svenska Dagbladet det senaste året).

11. Det är självklart också viktigt att nämna islamofobi. Skriv att begreppet är väldigt dåligt och att religion måste tålas att kritiseras.

12. Avsluta med att hänvisa till yttrandefrihet och demokratiska värdena som du slagit fast i punkt 9 för att binda ihop artikeln.

Sådärja! Några ord på vägen bara: Kom ihåg att bara förlöjliga religionen islam och inte muslimerna. I annat fall kan du bli anklagad för islamofobi eller rasism. Det står inte bra till med punkt 9 i vårt land och det går ju inte att kritisera islam i Sverige varje dag, hela tiden, i varenda tidning, som du säkert märkt. Därför står det ännu mer illa till med punkt 9. Men så länge du använder islamist istället för muslim ska det fungera bra att sprida fördomar. Punkterna kan användas i valfri ordning.

Dilsa Demirbag-Stens senaste artikel hittas här.