Twilight av Stephenie Meyer kittlar mitt feministhjärta

Har precis sett New Moon, andra delen i vampyrtrilogin om Bella och Edward och deras omöjliga kärlek. Jag kan inte låta bli att älska filmen. Men jag blir främst väldigt förvirrad, för enligt den debatt jag har följt om Twilight-fansen så är de mest patetiska och filmerna likaså. Det handlar om en väldigt väldigt snygg vampyr, typ. Fansen är gulliga på sin höjd, men det är lite töntigt att tanter och fjortisar går ihop i små twilight-grupper och läser böckerna, ser filmerna och diskuterar. Så när jag skulle se Twilight så hade jag förväntningar på en töntig fjortisfilm. Men jag blev så positivt överraskad.  Jag sätter på genusglasögonen och ser nu tydligt. Är det någon som driver med Sagan om Ringen nördar? Eller Harry Potter nördar. Epitetet nörd har inte Twilight-fansen gjort sig förtjänta av, de kallas andra saker.

Twilight Saga, skriven av Stephenie Meyer, är tjejböcker. Och vi vet vad det innebär. Lägre kvalitet. I DN får till exempel New Moon en 2:a och recensenten skriver:

Det är uppenbart att producenterna förlitar sig på den unga publikens ”magiska tänkande”, förmågan att göra guld av plast och hitta sin egen historia i kitschen.

Vad betyder det? Filmen jämförs med Brontës Svindlande Höjder. Hur kan det vara dåligt ens? Omöjligt att förstå.

Och i SvD:

Flickboksromantik brukar dessvärre oftare locka till hån hellre än till kritikerhyllningar. Den här filmen är inget undantag: typiskt amerikanskt välgjord, med bara alltför vackra bilder.

Flickboksromantik! Men pojkboksromantik då? nej det ordet existerar ju inte ens.

De svenska skribenter passar på att jämföra med Låt den rätta komma in. Men det är ett skämt, den filmen innehöll ingen magi, den sa inget, det var en skräckfilm som bara räddades av den kvinnliga huvudrollsinnehavaren. Twilight tar ett större grepp om allt, om utanförskap, om klass, om oromantiserad kärlek, om behov , om begär, om dödsrädsla om dödsönskan. Mer existentiellt kan det inte bli. En av de få kvinnliga huvudpersonerna som tjejer har att se upp till i populärkulturen är Bella. Hon står i centrum. Människa men kär i en vampyr å ena sidan och vän med en varulv å andra sidan. Hon räds ingenting och hyser inga fördomar om varken vampyrer eller varulvar, och det låter töntigt men är fint. Människan är inte det högst stående varelsen. En kvinnlig huvudperson som dissar shopping och ytlighet, hon räds inte den död som vilar över henne när hon ger sig hän åt kärleken från en vampyr som törstar efter hennes blod. Men han håller emot! Det är fint och visar, tycker en överanalyserande jag, på social konstruktivism. Vill vi kan vi bli nästan vad som helst och besegra våra rädslor. Och bli några andra. Jag älskar att det inte finns något som helst spår av Highschoolfilm-tendenser i filmen. Ingen mobbning, ingen yta, ingen ful tjej som blir snygg och populär i slutet- filmerna handlar inte om detta som sagt, utan om att leva. Jag känner igen mig och tycker att det är befriande, jag är 26 men det är få filmer som bryter med nästan alla stereotyper en kan tänka sig. Det är pappan och inte mamman som tar hand om Bella. Och han tar hand om henne på ett sådant könssterotyptfritt sätt. Och familjen är nära vänner med ”the natives” som bor i indianreservaten i närheten, de svårigheter som de möter döljer inte filmen. Det finns ingen exotism.

Bella är svår, hon är helt omöjlig, halvdeprimerad hela tiden. Envis. Orädd. Perfekt hjälte för alla tjejer som annars uppmuntras till oändlig duktighet och underkastelse för patriarkat. Och hon trånar efter den fantastiskt vackra Edward. Varför är det fel för kvinnor att tråna och fyllas av begär av en man?

Vissa menar tvärtom att Twilight Saga är sexistisk och moralistisk. Nu har jag tyvärr inte läst böckerna, och moralism om att vänta med sex före äktenskap och nej till abort är förstås inget mitt feministhjärta blir glad över. Men i filmerna märker jag inget av detta. Och jag kan fortsätta lyfta den.

Ingen replik är förutsägbar. Ingen scen förutsägbar. Och så fantastisk foto som jag tycker slår Sagan om Ringen tiofalt. Fina vinklar, ärligt skådespeleri. Hur kan filmrescensenter missa detta? Varför har vi så kassa filmrescencenter i detta land? Det här är inte första gången.

Jag tänker sträcka mig mycket långt, jag tänker säga att Twilight Saga är en kärlekssaga i samma klass som Shakespeares Romeo och Julia men utan floskler. Stephenie Meyer är nutidens Jane Austen och betyder nog lika mycket för dagens tjejer som Austen gör för äldre generationer. Och jag tänker sträcka mig ännu längre och säga att Twilight Saga är subversivt. Människor vågar ställa upp för varandra utan att begära något tillbaka. Kärlek och vänskap mellan omöjliga, mellan vampyrer, varulvar, människor. och det är människorna som är de mest ointressanta. Nej, jag har blivit drabbad av Twilight manin- och jag är stolt över det. Hädanefter tänker jag se allt som får tonårstjejer världen över hypar. De har bra smak.

Synd bara att Twilight så tydligt blivit tjejfilmer. Många många tjejer har ju sett och läst Harry och Sagan om Ringen och stått ut med nörderiet kring det. Twilightnörderiet förtjänar samma, exakt samma respekt, och kanske till och med mer för vi snackar om riktigt bra filmer och berättelser.

Nu ska jag ge mig i kast med böckerna. Fly in i en värld där det omöjliga är möjligt och människor och andra arter hela tiden tänjer sina gränser för att kunna bli bättre och kunna leva med varandra.

Ps Ramqvist skrivit om detta också med genusglasögon
Feministiska föräldrar likaså

Och Porrstudier uppskattar också det kvinnliga begäret.

Sveriges Unga Muslimer tillåter homofob talare, sprider homofobi i samhället

Organisationen Sveriges Unga Muslimer har gjort bort sig totalt. Att de accepterar en homofob, som rent ut sagt berättat att han tycker att homosexuella ska mördas, som föreläsare gör UM till en antidemokratisk organisation. Det handlar om den grovt antidemokratiska Abdullah Hakim Quick som är övertydlig med vad han står vad gäller homosexuella.

Oavsett om informationen kommer från muslimfientliga bloggar eller inte. I Studio ett i onsdags var det alldeles tydligt vad denna man står för. Men generalsekreteraren från UM, Omar Mustafa, tog inte avstånd över huvudtaget. Han berättade att han talat med Quick och att han hade själv sagt att han var moderat. Mustafa talade därefter om det ”muslimska” sättet att leva, det vill säga kvinna och man. Det är fritt fram för alla att inte leva muslimskt, påpekade han dock. Som om det inte finns homosexuella muslimer, vad händer med dom?

Självklart ska inte muslimer i Sverige behöva ta avstånd från Quick. Men Unga muslimer måste göra det, i egenskap av inbjudare. Detta är två helt olika saker som UM tyvärr blandar ihop på sin hemsida.

UM måste dra tillbaka sin inbjudan för Hakim Quick. Det är det enda alternativet. Vad hade hänt om RFSL hade bjudit en en person som i ett tal sagt att muslimer ska utrotas? Eller svarta? Det är exakt samma sak.

På många fronter ställer islamofober muslimer mot HBT-personer, läs till exempel Philip Wendall. Unga muslimer kritiserar Wendall, med rätta. Men gör samma sak själva. Det är inte solidaritet. Det är egoism. Jag blir så innerligt trött och förbannad på dessa inskränkta tendenser i samhället.

Jag går igenom kommentarerna

Jag har länge varit dålig på att läsa igenom ALLA kommentarer noggrant och antagligen gömmer det sig en eller annan rasistisk, sexistisk och homofobisk kommentar bakom flera år av bloggande, som jag har missat. Jag har ju kört strategin att alla ska kunna kommentera, och utan förhandsmoderering, baksidan är att det behövs en väldigt aktiv bloggerska tyvärr har jag på sista tiden inte haft tid till detta. Mitt mål har varit att ta bort alla öppet rasistiska sexistiska homofoba kommentarer, ibland har jag låtit någon vara kvar för att det visar hur världen idag ser ut. Det har då varit kommentarer som ingen kan väcka anstöt av personligen.

Nu har jag tid att gå igenom kommentarerna. Om ni hittar något anstötligt enligt definitionerna ovan så får ni gärna påpeka det och hjälpa mig.

Jag ställer upp på Feministiskt Initiativs riksdagslista

Efter mycket avväganden och en längre tid som politisk vilde har jag hittat hem. Så känns det i alla fall. Feminism har varit min ingång till politik och det tänkande livet över huvud taget. Feminism är skälet till varför jag över huvud taget bor i Sverige, min mammas övertygelse om att människor är lika mycket värda och därför bör vara lika mycket värda, är skälet till varför vi landade i Sverige den där kalla, blåsiga dagen för länge sedan.

Därför är det naturligt för mig att organisera mig i ett parti som tar avstamp i denna ideologi. En ideologi som aldrig inneburit våld eller härskande över andra grupper av människor. Länge har jag bloggat och agerat själv och inte velat ansluta mig till något färdigskrivet program. Men ensam är svag. I F! hittar jag fantastiska människor, förutom Gudrun Schyman finns andra fantastiska eldsjälar som Sissela Nordling-Blanco Zakia Khan Jonas Göthner, Anette Ahmed Lebbad, Nadine Saab, Veronica Svärd, Richard Hedström, Gita Nabavi, Sahar Mosleh Tove Gladh Jenny Sandsten och många många fler. De brinner för politik och inte för partipolitik, de brinner för livet och inte för frågor som bara berör dom. Med dom blir mina idéer bättre och starkare.

Jag tror att det här blir en bra valrörelse, och det mycket tack vare F!. Varför? Därför att F! påminner oss om att politik är livet. Det handlar inte om att vara strategisk, att först få makten och sedan, sedan införliva allt det där vi vill ha. Det är kanske partipolitik men det är inte politik, det är inte så livet är. Därför står allt som F! står för och vill verka för,  svart på vitt i Valplattformen och andra skrifter. Vi vill inte dölja vad vi står för. Vi är stolta över att vara feminister, därför är vi stolta över att vi vill ha flyktingamnesti, sextimmarsarbetsdag, utsläppstak och ransonering för en grön omställning, individualiserad föräldraförsäkring och mycket mer. Det här är vad vi tycker och därför kommer vi att driva detta. Självklart är politik också kompromisser, precis som livet är. Men det kommer sedan, i parlamenten, i utskotten. Men väljarna måste veta vad det är de går till val på – våra innersta drömmar som feminister som vi delar med er, alla andra feminister. Vi vet att vi är många och idéerna blir bättre om vi går ihop. Programmet är långt ifrån färdigt och fulländat. Vi vet våra brister.  Det handlar inte om att bli ett riksdagsparti, det är bara ett av verktygen, det handlar om att förverkliga den feministiska visionen om människors lika värde. Inte kvinnors jämställdhet med män utan människors jämställdhet med det mänskliga. Jämställdhet med solidaritet.

F! uppmanar alla väljare, vem som helst, att välja områden som vi ska driva. Jag har valt solidarisk asylpolitik, en grön omställning och arbetstidsförkortning. Vilka tycker du är viktigast?Rösta här: http://fi.gointeractive.se/valfragor-2010

Och missa inte min systerblogg om intersektionalitet: http://intersektionalitet.wordpress.com/2010/03/22/feministiskt-initiativ-later-valjarna-bestamma-partiets-valfragor/ där många av mina F! favoriter som jag listade ovan skriver.

Lars Vilks försvarare slåss för yttrandefrihet men spär på fördomar istället

Yttrandefrihet är numera ett urgröpt begrepp. Istället för att användas som en av demokratins viktigaste grundpelare, för att just försvara demokratin, används den helst idag som ett slagträ mot andra grupper. För ärligt talat, visst är vissas yttrandefrihet är mera värt än andras?

När Gudrun Schyman höll sitt nu ökända tal om talibaner och könsmaktsordning, var det få som försvarade hennes rätt att uttrycka sin åsikt. Det vantolkades till att hon menade att svenska män är talibaner (och det var helt otänkbart). Där gick gränsen för en kvinnas yttrandefrihet. När Tiina Rosenberg tog ton och talade om heteronorm och talade politik och om lesbiska kvinnors rättigheter blev angreppen och hoten så allvarliga att hon tvingades ha väktare utanför sitt arbetstsrum som fick flyttas ner till källare. Gränsen för en lesbisk kvinnas yttrandefrihet passerades ännu snabbare. Masoud Kamali, huvudutredare för utredningen om etnisk diskriminering i Sverige fick också uttstå hot, och i en intervju berättar han hur dessa hot i ett demokratiskt samhälle var värre än det förtryck som han fick uppleva i det diktatoriska Iran. Så snabbt överskreds gränsen för yttrandefrihet för en icke-vit i Sverige. Gunilla Sköld-Feiler skriver om de dödshot hon och hennes man Dror Feiler fick motta efter installationen ”Snövit och sanningens vansinne”. Inga ledarsidor gick ut och sa att nu måste vi lära Israel vad demokrati är när ambassadören Zvi Mazel, med stöd från dåvarande premiärminister Ariel Sharon, saboterade installationen för påstådd antisemitism.

Då vägdes argumenten för och emot. Yttrandefrihet var inte självklart. Det blev inga stora rubriker om att ”nu ska vi lära vita svenska män om yttrandefrihet”. Många ledarsidor deltog själva i häxjakten mot dessa yttrandefrihetsivrare som talade om sexim, rasism, ockupation.

En behöver inte vara särskilt smart för att se ett mönster. Det blir svårt att ta journalister, debattörer, ledarskribenter och andra makthavare på allvar när de nu går ut och försvarar yttrandefriheten med stora ord. De slår sig för bröstet och menar att det liksom är deras plikt att återpublicera Lars Vilks bilder. För att slå vakt om de svenska värderingarna som muslimer inte förstår sig på. Lars Vilks säger detta rakt ut. Och journalister som försvarar Vilks, utan att titta på vad han egentligen säger och menar, hamnar i samma islamofoba träsk. De har väl ändå ett ansvar att vara källkritisk? Det är ju deras jobb. Och hur kan de tycka att detta har nyhetsvärde till sådana proportioner när muslimerna i Sverige helt enkelt struntar i den där fula rondellhunden? Liberalerna i det här landet slåss mot väderkvarnar.

Ta avstånd från mordhoten mot Lars Vilks, självklart det är ju olagligt. Tyck att det är alldeles rätt att göra rondellhund av Muhammed. Det är inte det som är problemet, problemet är att svenska media har gjort det här till en fråga vår yttrandefrihet gentemot ”de andras” krav på censur. Demokrati mot barbari. Det handlar ju inte om det.

Vi måste lära oss att definiera demokrati och oss själv genom vad vi själva gör och inte genom att definiera oss mot en annan grupp som får ta på sig alla egenskaper som svenskar inte vill ha. Kolla på historien. Yttrandefrihet är bara en grundpelare i demokrati, en annan minst lika viktig är människors lika värde. Att sprida fördomar om muslimer och kräva att de ska förstå kränkningar mer än svenskar, i yttrandefrihetens namn, är rasistiskt. Och detta, om något, undergräver demokratin i Sverige och Väst.

Läs också en mycket gedigen genomgång av yttrandefrihetshot som liberaler struntar i av Arash. Och Andreas Malm i AB Svensson

Ain’t I a woman? Kampanj för papperslösa kvinnors rättigheter

Ingen människa är Illegal har startat en fantastisk viktig kampanj för kvinnor utan papper som heter Aint I a Woman, döpt av en av de första antirasistiska feministerna vid namn Soujourner Truth.

Kampanjen stöds av Feministiskt Initativ, Interfem och Vänsterpartiet. De skriver bland annat så här på uppropet:

Faktumet att dessa kvinnor saknar uppehållstillstånd i Sverige fråntar dem inte de rättigheter som kvinnor kämpat för i mer än 100 år. I kampen för att förstärka och upprätthålla alla kvinnors rättigheter, utan att skilja på hudfärg, nationalitet eller medborgarskap, ignoreras papperslösa kvinnor på grund av rasistiska och patriarkala strukturer i samhället.

De kräver också:

* Kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen. Detta skulle leda till att alla kvinnors rätt till skydd står över hot om avvisning.

* Utlänningslagen förtydligas för att garantera en rättslig praxis där kvinnors asylskäl i sig betraktas som tillräcklig grund för att leda till permanent uppehållstillstånd vid asylprövning. Exempelvis vid flykt undan våld utfört av militär, undan tvångsgifte eller könsstympning.

*Papperslösa kvinnor som medverkar i brottsutredning ska beviljas tillfälligt uppehållstillstånd så länge förundersökning eller domstolsprocess pågår.

Vi stundar en valrörelse och det är alla feminister och egentligen alla människors plikt, att lyfta fram denna kampanj.

Jag fick den enorma äran att hålla brandtal på självaste kvinnodagen på Bang-festen, jag höll på temat papperslösas rätt till sin rätt till vård och då med fokus på kvinnorna. Mina intersektionella kompanjoner stod längst fram och filmade och om ni är intresserade att lyssna på mitt första brandtal se nedan. På den fantastiska bloggen Intersektionalitet finns också andra tal, av asbra feminister såsom Sahar Mosleh, Cherrie Moraga, Irene Molina med flera. Jag älskar den där bloggen! Och människorna bakom kampanjen Ain’t I a Woman. Den viktigaste kampanjen just nu och ett initiativ som inte kommer en dag för sent.

Roya Hakimnias tal på internationella kvinnodagen – om papperslösas rätt till vård from Sissela Nordling Blanco on Vimeo.

Hjälp papperslösa till deras rätt till vård. Stöd till exempel Läkare i Världen (utbytargrupp till läkare utan gränser) och Rosengrenska i Göteborg. Stöd papperslösa människors rätt till rättigheter genom till exempel Ingen är illegal, se ovan.

Ps. Missa inte heller denna artikel i ETC: poliskontroll i tunnelbanan = gränskontroll? Har du också lagt märke till poliser som kollar biljetter? Detta för att komma åt papperslösa,menar kritiker.

Carl Bildt och irakisk gångpsykologi

Måste tipsa om Arashs blogg, speciellt den här när Kalle Bildt, utrikesminister, ska analysera situationen i Irak genom en hemmasnickrad teori om gångstilar. På frågan om säkerhetsläget ser han en stor skillnad från förra gången han var där:

”människor som är nervösa har korta steg, korta snabba steg och de tittar omkring sig på ett helt annat sätt. Det var borta”

Glömde jag nämna att han är vår utrikesminister? Hade vi verkligen inte någon mer kompetent person till de posten? Se hela klippet på Arashs blogg.
Bildt får mig osökt att tänka på Monty Python och denna video:

Queers mot kapitalism och intersektionell feminism: tips på läsning

Som ni kanske märkt har jag inte riktigt haft tid att skriva särskilt mycket här på sistone. Men det ska bli ändring på detta snart. Men intersektionell feminism finns det gott om i bloggosfären just nu, och det i form av riktigt välskrivna och välgjorda bloggar som knäcker vilken tidning eller magasin som helst.

En är Mika Nielsens blogg Queers mot kapitalism, ett stort plus är de välgjorda intervjuerna med intressanta aktivister.

En annan blogg drivs av mina intersektionella fantastiska feministkollegor i F! som Sissela Nordling Blanco, Jonas Göthner, Sahar Mosleh Anette Ahmed Lebbad, Gita Nabavi med flera. Vi går till val i landsting och riksdag. Ett tydligt intersektionellt feministiskt alternativ för alla som vill ha ett sådant! Och det bästa vänsteralternativet:  sex timmars arbetsdag, avgiftsfri kollektivtrafik,hyresrätter, fler anställda inom offentlig sektor, mer resurser till kommunala skolor och stoppa Vårdval Stockholm och privatiseringar inom vård. Fullständig rätt till subventionerad vård till papperslösa och asylsökande vuxna och barn.

IKEA och exportkreditnämnden möjliggör skövling och djurplågeri i Borneo

Såg precis Green- den sista orangutangen på kunskapskanalen. En av de mest gripande filmerna jag någonsin har sett. Från tablån:

Fransk naturfilm om en orangutanghona som tas om hand när hon irrar omkring på jättehygget som en gång var hennes skog. Liggande i en sjuksäng med blöjor och dropp ser hon på oss med frågande ögon, och vi påminns om hur vår hunger efter tropiskt virke och billig matolja driver på förstörelsen av Borneos regnskogar. Utsedd till bästa film alla kategorier på Wildlife Film Festival i Jackson Hole 2009.

Och det bästa är: den går att se GRATIS här på deras hemsida: greenthefilm.com

Se den. Sverige är i högsta grad ansvarigt, bland annat IKEA använder produkter och material från regnskogen och svenska exportkreditnämnden är med och finansierar. Se hela listan på involverade parter på hemsidan.