Den israeliska militären och regeringen har på alla möjliga sätt försökt censurera vad som som egentligen hände på internationellt vatten när Freedom Flotilla (Ship to Gaza) försökte bryta blockaden i Gaza i förra veckan. Resultatet blev som vi nu vet tio döda (den tionde dog i fredags i sina skador). Många fler blev skadade, och sex personer är ännu saknade. Militären släpper inte bilder och filmer från aktivisterna, de har tagit över deras filmer och vägrar lämna tillbaka dem. Men filmerna börjar ändå så småningom att komma ut och nå allmänheten. Här finns ocensurerade filmer: http://www.culturesofresistance.org/gaza-freedom-flotilla
På den oberoende mediekanalen Democracy Now, intervjuas Iara Lee, en av de personer som deltagit på frihetsflottan Mavi Marmara.
Och i Knesset, det israeliska parlamentet, utspelades sig följande spektakel när Haneen Zoabi, en arabisk knessetledamot försökte uttrycka sina åsikter mot Gaza-belägringen.
Det är tydligt att det står illa till med yttrandefriheten i "mellanösterns enda demokrati", som många kallar Israel. Varenda person som försvarat Lars Vilks rätt till yttrandefrihet borde reagera med ryggraden nu när Israel återigen stryper yttrandefriheten och pressfriheten, när dessa behövs som mest. Hotet mot yttrandefriheten kommer även från så kallade demokratiska stater. Liberaler: visa att er engagemang för yttrandefrihet är på allvar och inte bara intressant när det kommer till att ställa muslimer mot Väst eller när det inte ruckar på maktordningar. Vi får inte särbehandla Israel gentemot andra länder. Att vara en så kallad demokrati förpliktigar desto mer.
Det ska krävas mycket för att jag ska lyfta blicken från Gaza just nu. Men detta var f-n droppen. Hela stan ser ju ut som 90-talet just nu, tiden före fittstim och medvetenheten kring könsdiskriminerande reklam, det är en feministisk backlash utan like. Jag får kraftiga dejavu känslor och känner mig som 15 år och så där riktigt förbannad på de Gubbslemmiga bilderna på halvnakna kvinnor. Inte en enda man i shorts, vad hände med ”männen blir också exploaterade nu”? Ingen annan kroppsform än den långa smala trimmade finns representerad. Sommaren är här och H&M, Gina Tricot, Stadium och Lindex firar detta med att färda oss tillbaka i tiden till sexistland -92. Nej, feminister, systrar och bröder, det är dags att ta till lite 90-tals aktivism mot könsdiskriminerande reklam. Vässa argumenten om hur sjukt det är att kvinnokroppen är så exploaterad. Sjuka ideal och anorexi, bulimi, dåligt självförtroende. Effekten av modebloggarna: det är numera helt legio att kvinnor återigen blir ögongodis, påtvingade skönhetsideal från alla håll och kanter. På något sjukt sätt har modebloggarna gjort detta till en kvinnlig frigörelse, eftersom några få unga tjejer tjänar stora pengar på bloggarna. Men det är en fälla. Sexistisk reklam är definitivt tillbaka med stor styrka och är värre än någonsin. På knappt 200 meters promenad i min hemkommun hittade jag 16 (!!) stora affischer på halvnakna, halvanorektiska kvinnor. Noll män. Det måste vara någon slags rekord. Här är bevisen:
I fredags samlades flera tusen för att stötta de återvändande aktivisterna från Ship to Gaza, samt i solidaritet med Gaza och Palestinas folk. Här är två filmer från talen som aktivisterna höll, det kommer fler.
Och nu har jag äntligen skaffat en riktig kamera så ni kommer (förhoppningsvis) att slippa skakiga, uppochned vända, filmsnuttar från mig hädanefter.
Se tal av Victoria Strand, överläkare och engagerad i Appell Gaza:
Och här talar Mattias Gardell, professor i religionshistoria och författare:
Obs! Stöd de återvändande Ship to Gaza aktivisterna idag på Sergels torg kl 18!
Det har varit mycket prat om en organisation som deltagit i Free Gaza Movement på sistone: IHH. Det är viktigt att först notera att det är en bland hundratals organisationer från över 70 länder som har deltagit. Organisationen har dock finansiellt bidragit mycket, t e x köpt båten Mavi Marmara (ingen ville hyra båt för detta ändamål, beskriver de på deras hemsida). Israel anklagar organisationen för att ha kopplingar till Al Qaida och Hamas och att de inte alls är en humanitär organisation.
Som alltid när islamist och terroristanklagelser viner i post-elfteseptember-Väst, behöver vi besinna oss och se vad vi faktiskt har för information, och vilka som står bakom informationen, för att göra sådan neutral bedömning som möjligt, opåverkad av maktintressen.
Detta är vad vi vet (från DN, Wikipedia, IHH:s hemsidor):
IHH bildades 1992 med syfte att ge ekonomiskt och organisatoriskt stöd till bland andra muslimer i Bosnien. Har engagerat sig senare för Irak, Pakistan, Indonesien och Palestina, enligt DN för radikala sunniislamistiska organisationer (hur engagerat sig, eller vilka dessa organisationer är vet vi inte).
Utpekades av USA indirekt som terrororganisation 2008 pågrund av medlemskapet i det av USA och Israel (inga fler) nätverket "De godas union", Hamaslett enligt DN.
Har täta kontakter med Hamasledare i Gaza och Syrien.
Driver välgörenhetsarbete i mer än 100 länder, däribland Haiti och Afrika. Skickade 33 ton förnödenheter efter jordbävningskatastrofen i Haiti 2010.
Enligt kritikerna bedriver IHH humaintärt arbete för att dölja egentliga syften som då skulle vara terrorism, de refererar bland annat till en dansk studie. Dock verkar denna spekulation inte stödjas med bevis, det enda som finns är att man 1997 hittade sprängämnen på IHH:s huvudkontor i Istanbul och inspelade samtal med "Al-qaida central" i Milan.
Med andra ord, vi har ingen information som stödjer att IHH skulle ha andra planer än humanitära. Självklart kan vi spekulera. Mitt blogginlägg kan vara en förevändning för att stötta Hamas, jag kanske säger att jag är feminist för att dölja att jag egentligen är sexist. Jag säger kanske att jag är ateist för att dölja att jag är islamist, och så vidare. Men ni kan inte bedöma mig på annat än saker jag faktiskt skriver och gör. Ingen mänsklig kontakt eller politisk verksamhet skulle fungera om vi hela tiden utgår från att man gör goda saker för att dölja mer ondsinta intentioner.
Låt oss påminna oss om att det inte är ett brott att ha nära kontakter med Hamasledare, det är inte ett brott att sympatisera med Hamas, det är inte ett brott att vara islamistorgansation, vad det nu betyder. Det är inget brott att sända 33 ton förnödenheter till Haiti. Oavsett vad man anser om IHH:s grundideologi, och vi behöver mer information för att ta ställning, så spelar det ingen som helst roll i grundfrågan: ingen stat har rätt att på internationellt vatten attackera en båt, borda dess besättning och kidnappa den till sin egen strand, och sedan tvinga personerna att skriva under på papper om deportering. Alldeles oavsett om varenda en av de på båten varit fullblodsterrorister. Folkrätten ger inte stöd för självförsvar på öppet internationellt vatten.
Det vore sorgligt om media, i ivern av att ge båda sidorna utrymme, hittar på en sida som egentligen inte existerar. Det finns inte två sidor om vissa saker, som till exempel folkrätten. Detta har redan debatterats i internationella församlingar och jurister världen över säger att Israel begått lagövertramp. Och journalister bör självklart lyfta fram Israels anklagelser mot IHH, men proportionellt till den betydelse som organisationens eventuella Hamasanknytning har till huvud frågan: att Israel begått flagranta brott mot folkrätten gånger flera. Och ingen soldat hade blivit slagen om de inte hade tagit sig in på båten från början. Vi kan händelseförloppet, vi kan inte börja hävda att det finns två sätt att se på tid också, en israelisk och en propalestinsk.
Film där Carl Bildt förklarar folkrätten: (älskar Axess-Lennart Perssons blick när Bildt kallar händelsen kidnappning)
Skeppet, som på förhand dömdes ut som ett ”PR-jippo” av proisraeliska debattörer, visade sig få de storpolitiska verkningar vi visste att det skulle få. På internationellt vatten attackerade israeliska soldater skeppet, med helikopter, med fartyg och dödade mellan 10 och 19 fredsaktivister. De välbekanta förklaringen Israel gav, var maktens förklaringar: vi agerade i självförsvar. De som var på båten har band till Al-qaida, internationella jihadrörelsen och Hamas, de hade vapen, säger militären och visar bild på kniv och slangbellor och soldater som blir slagna. Men som en person sade i mediebruset: om du ser en människa mördas bredvid dig och du tar ett tillhygge för att försvara dig så är det självförsvar, inget annat. Däremot, att attackera ett skepp 60 mil utanför en landsgräns, som inte ens är ditt land, det är inte självförsvar.Det är omöjligt att hitta ett försvar för Israels argument i den internationella folkrätten. Även Carl Bildt har varit tydlig med detta, och han gav händelsen sitt rätta namn: kidnappning. Israel har så kidnappat aktivisterna till israelisk hamn i Ashdod, och sedan hävdat att de ska ställas till rätta för att de kommit olagligt in i Israel. Om rättegångarna sätts i gång så är det en skandal, kanske de största politiska utomrättsliga rättegångar som hänt i modern tid.
Egentligen är dagens fascistiska och rasistiska Israel, en stat som lever på militärt övervåld, på väg mot sitt slut. Ett annat Israel är möjligt, där palestinier lever sida med sida med judar av olika nationaliteter. Vi skulle också nå dithän om inte medlöparna var så många. I Sverige handlar det om i principmänniskorna, de som förstås tar avstånd från död, precis som Ehud Barack, men som gör allt för att hitta kryphål så de slipper ta ordentlig ställning:det vill säga kräva ageranden. Varje år är det samma historia: det var en hamasflagga så jag kunde inte demonstrera, säger en liberal debattör,en annan israelvänlig debattör eller makthavare vägrar att någon sin delta igen för att denne sett en israelisk flagga med hakkors. Att arrangörerna alltid ber sådana flaggor tas ned, räknas inte,att arrangörerna flera gånger betonar att palestiner, muslimer och kristna och araber ska leva fredligt ihop hjälper inte. Att arrangörerna oftast är både kristna, muslimer och judar räknas bort. Kritiken mot demonstranterna ljuder ibland högre än kritiken mot huvudämnet självt:israels ockupation av palestina. Maktperspektivet saknas, medan vi debatterar förekomsten av flaggor, dör palestinier.
Det finns inget som helst skäl för att vara tyst, tystnadens politik fungerar inte. Igår samlades 10 000 personer, inte för att som debattörerna på högerkanten hävdar, särbehandla Israel jämtemot Iran eller Marocko eller Nordkorea. Nej vi samlades där för att få särbehandlandet av Israel att upphöra: Vi i Sverige och EU har inga som helst sanktioner mot ett land som varje år bryter mot folkrätten. Därför kräver vi palestinavänner bojkott av Israeliska varor (det finns en hel del i din matbutik till skillnad från iranska varor), därför kräver vi palestinavänner stopp på turism till Israel, därför är vi så många på sergels torg, för skulle vi inte protestera, skulle ingen. Självklart fungerar inte konsumtionsmakt särskilt väl, men vi har inget annat val, förrän EU inför sanktioner, upphör sina diplomatiska band med Israel, skickar hem militärattachéer, kallar hem ambassadören, skickar hem den israeliska ambassadören. Vi bör i Sverige ställa in fredagens fotbollsmatch mot Israel, vi kan följa Turkiets exempel och skicka en till hjälpkonvoj till Gaza, denna gång skyddad av militär.
Det finns så mycket vi kan göra, men vi gör ingenting. Inget annat land får fortsätta sina krigsförbrytelser utan att de regeringar och makthavare gör något. Därför är vi så många som engagerar oss i Palestinafrågan. Inte för att vi drivs av någon slags pubertal Israelhat. Utan för att ni andra, och särskilt makthavare, är så jävla tysta. Ni borde vara glada för vårt engagemang.
Det var fantastisk uppslutning till demonstrationen idag för Ship to Gaza i Stockholm, på bara några timmar samlades upp till 10 000 demonstranter. Det var mycket känslor i luften och slagorden ”Bojkotta Israel” och ”Länge leve palestina” ville inte ta slut. Talare som Åsa Linderborg, Per Gahrton, Jytte Guteland och Carin Jämtin krävde ömsom att Sveriges militärattaché skulle dras tillbaka ömsom att ambassadören skulle tas hem. Den palestinska motsvarigheten till ambassadör krävde att israeliska ledare skulle ställas till svars i Haag-domstolen. När så centerpartiets utrikespolitiska talesman skulle, oannonserat, tala och började med ” jag har hört hur ni skanderar här och då funderar jag: håller jag med om allt?” brast det får stora delar av demonstrationen. Hon blev utbuad för sitt nedsättande sätt att tilltala 10 000 personer som med all rätt kräver agerande, efter att minst 10 personer blivit dödade på internationellt vatten. Hon krävde ingen bojkott, inget agerande. Tomma ord, det är det som är problemet med den 62-åriga ockupationen av Palestina.
Israels ockupation av Palestina är också historien om fegisarna, flera upprördes över att centerpartisten utbuades, Maria Ferm. Grön ungdom, lämnade till och med demonstrationen på grund av detta, twittrade hon. Undrar vad hennes partikamrat Mehmet Kaplan, som var på en av båtarna, tycker om detta? Någon annan twittrade om testosteronstinna vänstermän i demonstrationen. En annan bloggar om att hon tyckte det var obehagligt att de sa ”Israel mördare”. Ja om det var någon som hade testosteron i sig så var det jag, eller de två unga tjejerna som skrek bredvid mig. Eller den 15-åriga killen bredvid som skrek sig läskigt hes. Det är skitsnack, de som vill hittar alltid något fel på demonstrationer. Fatta istället att 10 000 personer helt fredligt demonsterar ihop. Tänk om detta skulle vara fotbollssupportrar, inte skulle det vara så fredligt. Upprördheten mot demonstranterna och inte grundfrågan är missriktad och leder till medlöperi. Den borde istället sparas till att kritisera Israel, inte att människor agerar med känslor. Skulle fler agera med känslor och våga stå för sin ilska och våga säga ifrån när någon för 100ande gången kommer med tomma ord, så skulle vi inte behöva stå på Sergels Torg, år efter år, med samma slagord.
Här är några filmer från demonstrationen, de är inte så jättebra men ger en bild av hur stor demonstrationen var. Följ händelserna på Guardians Liveblog eller Al Jazeeras dito.
