På senaste tiden har flera liberaler kommit med kritik mot just liberalismen. Stöd till diktaturer, finanskris, uppblåsandet av islamofobiska vindar, ja det måste vara svårt att stödja en ideologi som så tydligt här och nu, och inte för hundra år sedan, eller någon annanstans, försvarar förtryck, klyftor, hat och blod. Under demokratiskt flagg dessutom: det handlar om någon sorts ”humant” förtryck: till för att ”sporra” fattiga, till för att rädda kvinnor och till för att skona oss från islamisterna. Revolutionerna och protesterna i arabländerna och Iran, har tydliggjort Västs tillkortakommanden. Väst har länge speglat sig i arabvärldens diktaturer, gjort befolkningen till dem Andra, som inte förstår sig på demokrati och mänskliga rättigheter. Och så kommer det här, breda folkliga protester där vänstern och liberaler och muslimer och ateister, organiserar sig gemensamt. De skriker varken död åt USA eller viftar med islamistiska krav. Demonstranterna i de olika länderna visar solidaritet sinsemellan och kämpar för en sekulär, demokratisk stat där alla, muslimer som kristna som judar, kvinnor som män, är lika mycket värda. Bilden av araberna krackelerar. Bilden av Väst krackelerar.
Väst och liberalismen genomgår utan tvekan en svår identitetskris just nu, men det är banne mig en rättvis identitetskris.
Adam Cwejman skriver på Svt-Debatt: ”Västs liberaler och konservativa har här gjort sig skyldiga till ett stort misstag. I sin rädsla för illojala och bråkiga regimer har man inte tvekat att understödja eller sälja vapen till odemokratiska regimer. Istället för att alltid aktivt uppmuntra frihet har det minst dåliga fått duga: stabilitet. Stabilitet är det man har valt i relationen till många länder, knappast ett krav man ställde 1989 när de kommunistiska regimerna föll som käglor.”
Lisa Bjurwald säger till Flamman: – Jag kan inte tänka mig nån annan svensk liberal än jag själv skriva den här boken. Det är ett sjukdomstecken för borgerligheten. Jag kan tänka mig många andra liberaler skriva många andra böcker, till exempel om den farliga islamismen och andra viktiga och aktuella ämnen. Men det är inte så att jag stöter på andra liberaler på antirasistiska manifestationer och debatter. Borgerligheten har sedan 1990-talet helt släppt antirasismen och istället börjat spela på SD:s planhalva. Det är otroligt farligt.
Jag kan bara välkomna denna självrannsakan och hoppas att den leder till konkret förändring.
”ja det måste vara svårt att stödja en ideologi som så tydligt här och nu, och inte för hundra år sedan, eller någon annanstans, försvarar förtryck, klyftor, hat och blod.”
Det är bara det att detta passar så bra på diverse socialistiska och kommunistiska regimer. Kuba, Nordkorea, Kina etc. Tja, se vad du vill se och känn dig förträfflig??