Låt oss påminna oss lite om hur kunskaperna om arabvärlden såg ut före den Arabiska våren 2011:
UD skriver:
“På de sociala och ekonomiska områdena är respekten för medborgarnas mänskliga rättigheter god. Tunisien har sedan självständigheten drivit en politik som bekämpar fattigdom och utjämnar olikheter. Arbetslösheten beräknas idag uppgå till cirka 14 procent. Den har därmed minskat stadigt under de senaste 20 åren med undantag för ungdomsarbetslösheten.
Det tunisiska socialförsäkringssystemet är väl utbyggt men arbetslösa faller delvis utanför systemet. Fri och grundläggande sjukvård ges åt alla på statliga sjukhus. Utbildning för både pojkar och flickor har prioriterats högt sedan självständigheten. Regeringen avsätter enligt egen uppgift drygt 50 procent av statsbudgeten till sociala och utvecklingsändamål.
Familjelagstiftningen och skol- och utbildningspolitiken är i stort sett jämställd och går tillbaka till slutet av 50-talet. Idag finns diskriminerande lagstiftning kvar främst när det gäller arv. Månggifte är förbjudet sedan självständigheten. Våld i hemmet faller under allmän strafflag liksom prostitution och sexuella trakasserier. Som uppföljning till FN:s barnkonvention har flera lagar stiftats till skydd för barnets rättigheter. Homosexualitet är straffbart men det är ovanligt att sådana fall hamnar inför domstol.”
Men varför gjorde tunisierna revolution då ra måste UD undra nu.
Hoppsan UD.
