Denna blogg vilar… istället bloggar jag här:

medandefaller.posterous.com

Om de folkliga protesterna vi ser runtom i världen, med fokus på Mellanöstern, Nordafrika och Södra Afrika, de delar av världen som faller utanför blickfånget.

Ses där!

”Fredsmanifestation” för Libyen till ingen nytta

Nu på lördag ska det hållas en ”fredsmanifestation”  med talare och musik mot NATO:s bomber i Libyen. På Facebook ställer jag frågan till arrangörerna ifall galan är mot Gadaffi? Den är framförallt mot flygförbudzonen, skriver arrangören. Så det är inte själva orsaken till flygförbudzonen de kritiserar: det vill säga 40 år av diktatur under Gadaffi. Hade det inte varit för denna motvilliga flygförbudzon, som Väst fördröjde in i det sista, hade antagligen arrangörerna varit lediga denna lördagskväll. Tack och lov för NFZ i så fall så att Libyen hamnar på kartan för vissa aktivister.

I ett annat svar skriver samma person att Al Jazeera är Västmedia och om man litar på AJ så är man alltså  grundlurad. Så ser arrangörerna på den tv-kanal som försett oss med den viktigaste informationen och enligt många aktivister på plats i t e x Egypten och Tunisien varit viktigare än sociala medier. Istället hänvisar de till Arabiska Unionen. Sen när har AU, där väststötta diktaturer sitter, blivit en trovärdig källa?

Vid frågan om denna manifestation har efterfrågats från libyska folket, kommer inget svar. Det här handlar tydligen inte om det libyska folket utan att markera mot Väst till varje pris, även om det drabbar folket och aktivisterna i arabvärlden. Det här är allt annat en solidaritet, trots att viljan må vara god.

Det är inte NFZ som får tiotusentals människor att fly, det är Gadaffi och hans styrkors slakt som gör det. Det är inte NFZ som överbelamrar sjukhusen med offer, det är Gadaffis styrkor som gör det.  Det är inte NATO och Väst som sprider minor, det är Gadaffis styrkor som gör det. Det är inte NATO som målar sina plan i röda korsets emblem för att bomba oljedepåer för att förstöra all bränsle, det är Gadaffis styrkor som gör det.  Det är inte NFZ och NATO och Väst som hindrar journalisterna från att rapportera, det är Gadaffis styrkor. Det är inte NATO som bombar fria radiostationer, det är Gadaffis styrkor som gör det.

Krigshöken i detta fall är Gadaffi, med alla knep lånade från Väst och imperialister. Varför känner vissa vänsteraktivister och arrangörerna inte igen förtrycket, varför kan de inte identifiera folket och stötta kampen?

Ännu har jag inte sett någon källa som styrker att det är NFZ som vi ska protestera mot, arrangörerna bidrar inte med mer klarhet i frågan, överlag har motståndare till NFZ aldrig hänvisat till libyer på plats eller aktivister i den arabiska våren utan till oljeintressen och Västs tidigare historia i regionen (även om båda dessa fakta pekar på att Väst snarare borde fortsätta vara vän med Gadaffi för både oljans skull och för att undvika afrikanska flyktingar) .

Och nu får vi på som tagit ställning för att NFZ behövs, tydligen inte heller kan referera till AJ för det är stött av Saudiarabien, Qatar och därmed Väst (?!). Samma kanal som rapporterat mest och bäst från Bahrain, ända in från sjukhussängarna, trots Saudiarabien skickade legosoldater. Samma kanal som faktiskt  från början rapporterade motvilligt (den arabiska kanalen) från Libyen, sägs nu drivas av en egen vendetta mot Gadaffi. Samma kanal som genom sina grymma aktivistiska journalister fick revolutionen i Tunisien att över huvud taget nå omvärlden, är nu väststött.  Kanalen som rapporterat modigt och på så sätt stött folket i störtandet av väststötta diktatorer, är alltså Västslakejer. Alltså, är det någon som hänger med?

Det finns gott om imperialism och nykolonialism att protestera mot i området. Vad sägs om att anordna något för den palestinska tredje intifadan den 15 maj i Sverige, ännu finns ingen manifestation i Sverige planerad? Vad sägs om att anordna galor mot ockupationen och krigen i Irak, där folket börjar resa sig, och Afghanistan? Kritisera de väststötta regimerna i Jemen, Bahrain och Saudiarabien, regenterna och mördarna Saleh, Khalifa och Kung Abdulla ?

Både NFZ och Al Jazeera, hur väststötta de än må vara, gör mer för freden i Libyen än en manifestation där arrangörerna inte ens kollat med det libyska folket på plats om denna manifestation efterfrågas och behövs. Tvärtom håller de i en gala som de flesta libyer från övergångsregimen i Benghazi till libyerna i flyktingläger vid den tunisiska gränsen, antagligen motsätter sig eftersom de flesta libyer, jag har varken hört, sett eller läst något annat, vill ha NFZ. Solidaritet? Eller luktar inte denna från väst-aktivister påtvingade välgörenhet gammal hederlig imperialistiskt och nykolonialistiskt tänkande av arten- vi vet bäst?

Andra debattörer i frågan för NFZ: Andreas Malm här och här, Rikard Warlenius, Arash. Tyvärr lyser kvinnorna med sin frånvaro, det är tydligen inte ok för kvinnor att diskutera världspolitiska frågor i dagens Sverige (säger jag för att jag vet att det inte saknas kvinnor som är grymt skickliga och gärna analyserar Egypten, Libyen och den arabiska våren men inte alltid får in sina artiklar)

Nawal al Saadawis hälsning till Socialistiska Läkare

Läkaren, aktivisten, feministen och den världsberömda författaren Nawal al Saadawi var i stan i veckan och hon passade  på att skicka med en hälsning till Socialistiska Läkare och vår kamp mot orättvisor i samhälle och vården:

Om en har Saadawi på sin sida, så är en på rätt sida.

Ojämlikheten i vården ökar- Socialistiska Läkare kämpar

Jag säger bara det: vilken tur att Socialistiska läkare hade sitt konstituerade årsmöte i helgen. DN uppmärksammar idag att vården är bättre för de rika än för de fattiga. I Hälso- och sjukvårdsrapporten 2009 från Socialstyrelsen slås det fast att ojämlikheterna ökar och att detta är en av de största utmaningarna för vården.

Det är bra att DN uppmärksammar denna fråga. Men istället för att angripa strukturerna gör DN, en DN helt enkelt, och har en liten tipsruta riktat till individen om hur de ska ”välja rätt” och bortser helt från professor Bo Burström som i artikeln säger att valfriheten riskerar att öka skillnaderna eftersom att valfrihet förutsätter starka, pålästa individer. Valfriheten riskerar att öka avstånd mellan de informerade och dem som inte är informerade, säger Burström.

Socialistiska Läkare är en partipolitisk obunden organisation som startades redan 1945. Organisationen har kommit och gått men vi har aldrig varit så stora som idag, 2011. Till skillnad från DN:s snäva analys, angriper vi de strukturer som skapar ojämlikhet i hälsa. Vi vilar våra kunskaper på mångårig forskning på området från Michael Marmots forskning om hälsans bestämningsfaktorer till Sarah Wamalas om diskriminering som ohälsofaktor. Vi angriper därmed klyftor längs hela vägen: livsvillkor, tillgång till vård, behandling, rehabilitering. Medicin är politik.

Vi ser förutom klass också hur kön, etnicitet, sexualitet, könsidentitet, funktionshinder påverkar hälsan och hur dessa samverkar.

Så har arbetarklass kvinnor 60-80% större risk att dö i hjärtinfarkt än kvinnor med högre utbildning. Kvinnor har sämre hälsa än män generellt fastän män lever kortare och kvinnor får sämre behandling vad gäller höftledsoperationer, grå starr, njurdialys, ljumskbråck.

Så har människor med funktionshinder 10 gånger sämre fysisk hälsa, 3 gånger sämre psykisk hälsa, sämre tandhälsa och är oftare arbetslös.

Och papperslösa fråntas rätten till vård då de bara har ”rätt” till akut vård mot betalning vilket i praktiken ofta innebär ingen vård alls.

För att bekämpa vårdklyftor räcker det inte att titta på hälso- och sjukvården enbart, det behövs kamp på samhällelig nivå utanför vården också. Men Socialistiska Läkare menar att vi har ett extra ansvar som läkare, eftersom status och lön ger oss ett maktövertag gentemot andra yrkeskategorier i vård och samhälle. En av de viktigaste punkterna för oss är att bekämpa hierarkierna inom vården, men tills den dagen är här har vi ett extra ansvar att delta i diskussionen och kampen.

Vår tipsruta innehåller: organisering mot klassklyftor och ojämställdhet. Mot privatiseringar för offentligt solidarisk finansierad vård utan vinstuttag. För arbetsplatsdemokrati och papperslösas rätt till vård. Stora satsningar på folkhälsopolitiken.

Vi är för en god vård på lika villkor, oavsett hur dålig du än är på att välja rätt. Det vill säga, Socialistiska Läkare säger det som hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf säger:

”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”

Där står inget om det som DN och borgarna har hittat på: att den som är mest informerad ska ges företräde till vården.

Den arabiska våren dödade Bin Laden

I Kenya tar man emot nyheterna om Usama Bin Ladens död genom att stillsamt minnas de 218 som miste sina liv vid Al Qaidas bombningar 1998.

I USA genom att hmm…skrika USA USA! (och shoppa massa kitchprylar som t-shirts där det står Obama tog Usama)

Visst var det en amerikansk soldat som satte dödsskottet i Bin Ladens panna, men egentligen har Usama Bin Laden, symboliskt, varit död sedan länge. Det var inte amerikanerna utan revolutionerna i Tunisien och Egypten och de folkliga revolterna i Libyen, Jemen, Syrien och andra arabländer som dödade honom. Om det är något amerikanerna bör demonstrera för är det för den arabiska våren och inte Obama, om det är något de ska skrika är det ”Tunisia” eller ”Egypt” eller varför inte ”al shab yorid isqaat al nizam”.

Vi får inte låta USA skriva segerberättelsen, att det var de som besegrade Al Qaida. Den viktigaste delen, att minimera inflytandet av Bin Ladens och Al Qaidas idéer, är helt och hållet den arabiska vårens och de arabiska folkens förtjänst.

Bästa Bitte Hammergren i SvD skriver:

”Inte ens i Jemen, där al-Qaida har djupa rötter, har Usama bin Ladins jihadistiska rörelse spelat någon roll i protesterna mot president Saleh.

Varken där eller i andra länder där människor gått ut i massdemonstrationer har de använt sig av al-Qaidas retorik om jihad mot muslimska avfällingar, korsfarare eller sionister. I stället har proteströrelserna skanderat slagord om rättvisa och frihet. Ropen om att ”folket vill att regimen faller” har skallat från Tunisien till Bahrain.”

Och vidare:

”Från Saudiarabien till Algeriet för SvD:s sagespersoner fram samma budskap, som de hoppas att européerna ska uppfatta: Stödet för den arabiska våren, människors kamp mot tyranni, är centralt för att helt krossa al-Qaidas attraktionskraft.

–Endast frihet, demokrati och ett slut på diktaturerna kan sätta stopp för al-Qaida i regionen. Det räcker inte med en ledares död, säger Kahina Bouagache från Alger.”

Intervju med Ibn Kafka om revolution och sociala medier (mest revolution)

I förra numret av Feministiskt Perspektiv, finns denna intervju som även icke-prenumeranter kan läsa.  Prenumerera på Feministiskt Perspektiv så får ni läsa alla artiklar i framtiden. Ibn Kafkas blogg hittas här.

Ibn Kafka om sociala medier och revolutioner

− Man vinner varken val eller revolutioner på Twitter eller Facebook. Jag menar, det är ingen som kallar iranska revolutionen 1979 för ”kassettbandsrevolutionen” bara för att Ayatolla Khomeini använde kassettband för att sprida sitt budskap. Det säger bloggaren och aktivisten Ibn Kafka som var på besök i Göteborg för en tid sedan. Roya Hakimnia mötte henne i ett samtal om sociala medier utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika.

Jag möter aktivistbloggaren Ibn Kafka i Göteborg, dit vi båda är inbjudna av Världskulturmuséet för ett samtal om sociala medier och revolution. Några dagar innan har titeln på vårt samtal ändrats till Facebookrevolutionen för att locka dit mer folk. En titel som Ibn Kafka motsätter sig:

− Man vinner varken val eller revolutioner på Twitter eller Facebook. Jag menar, det är ingen som kallar iranska revolutionen 1979 för ”kassettbandsrevolutionen” bara för att Ayatolla Khomeini använde kassettband för att sprida sitt budskap säger Ibn Kafka.

− Att bilda opinion, via sociala medier, är viktigt men traditionella metoder är alltid viktigare, som demonstrationer, kollektiv samverkan och påverkan. Man ska akta sig för den individualism och ”nombrilisme” (franskt ord som kan översättas med egocentrism) som frodas på nätet, säger bloggaren själv, med självdistans.

Sedan 2005 har Ibn Kafka, som skriver under pseudonym av rädsla för repressalier, använt sociala medier som bloggar och Twitter. Ibn Kafka bloggar främst på franska men ibland på engelska, om situationen i Mellanöstern och Nordafrika. Under de senaste månadernas uppror och revolutioner i området har hen varit en av de viktigaste källorna för information i cybervärlden. Tillsammans med andra aktivister har hen också startat den kollektiva protestsajten mamfakinch.com som mobiliserar marockaner kring krav på främst grundlagsreformer.

− Protesterna i arabländerna och länderna i Mellanöstern har olika utgångspunkter och bör inte klumpas ihop. I Marocko till exempel, som är en monarki, har kungen stor symboliskt värde och jag känner få republikaner. Protesterna där handlar framförallt om att införa konstitutionell monarki, som i Sverige, där kungen saknar politisk makt.

Vi jämför erfarenheter från Tunisien och den kompakta tystnaden vi möttes av på våra respektive besök i landet och hur svårt det var att få till politiska diskussioner. Att revolutionerna började i Tunisien just, ser han som av stor betydelse för händelseutvecklingen därefter.

- I Egypten till exempel var det under Mubaraks tid lätt att prata politik med okända, det tog bara några minuter innan taxi-chauffören till exempel började prata om hur mycket han hatade Mubarak. Men i Tunisien var det omöjligt med sådana samtal under Ben Ali. Tunisien var arabvärldens Nordkorea, möjligen kan Saudiarabien och Syrien mäta sig med det politiska förtrycket som rådde där. Jag tror man måste ha varit där för att förstå hur stort det är att folket störtade Ben Ali. Och folket i övriga länder i området kunde tänka att: kunde de i Tunisien så kan vi.

En åhörare i publiken vars namn jag tyvärr inte hann uppfatta, påpekar att den gemene svensken faktiskt haft en total motsatt bild av Tunisien, att man sett det som ” ett land dit man kan åka och bada toppless och dricka alkohol”. Det är en del av den orientalistiska bilden av araben, att Väst bedömer ett lands frihet genom att titta på ”klädseln, slöjan och alkoholen” som den anonyma åhöraren så snyggt formulerade det.

Men denna bild av araben har ändrats, eller är på väg att ändras. De senaste tidens revolutioner och uppror har gjort det svårare att sätta likhetstecken mellan arab=muslim=terrorist, menar Ibn Kafka.

Inte minst håller bilden av den arabiska kvinnan och hennes faktiska ställning på att ändras. I Egypten och Tunisien, där kvinnor varit minst lika pådrivande som män i revolutionen, har flera kvinnor vittnat om att de kunde demonstrerar tillsammans och till och med sova ute sida vid sida med männen utan att vara rädda, för första gången.

− Men på en 8 mars demonstration i Kairo där några 100 demonstrerade blev kvinnor sexuellt trakasserade. Vissa menade att trakasserierna var utförda av säkerhetspolisen inhyrda ligister, men jag tror helt enkelt att det var ”vanliga män”. Det finns mycket kvar att göra och kvinnornas revolution kommer att få pågå ett långt tag till. På samma sätt som arbetarnas frihet kommer att ta tid.

Den stora frågan för kvinnorörelsen i Egypten är framförallt att ändra artikel 2 i grundlagen som innebär en anpassning av just familjelagstiftningen till sharialagar, menar Ibn Kafka. Kvinnors rättigheter i Tunisien under Ben Ali, däremot användes som ett slagträ i debatten om demokrati, Ben Ali visade alltid upp den relativt radikala familjelagstiftningen från 50-talet som bland annat förbjöd polygami och legaliserade abort (före flera europeiska länder), som en demokratisk fasad utåt. Bakom den doldes det politiska förtrycket som inte minst drabbade just kvinnorna.

Tillbaka till frågan om sociala medier. Egentligen borde vi tala om Al Jazeera, menar Ibn Kafka, den arabiska tevekanalen sänds dygnet runt i arabvärlden och det är främst därifrån folket får information. Kanalen har haft större betydelse än sociala medier, i alla fall i Egypten, menar Ibn Kafka. Och hen påminner om att de stora demonstrationerna i Egypten ägde rum trots att internet begränsades och flera gånger stängdes ned helt av regimen och mobilnätet likaså. Då återgick demonstranterna till gamla kommunikationstekniker som är mer svårkontrollerbara för regimen, som att använda fasta telefoner och ”mun-mot-mun”-metoden.

Jag undrar om fokuset på teknologin har att göra med att Väst vill vara med på ett hörn, och kunna säga, som Carl Bildt, att det är ”den fria världens teknologi”, som möjliggjort revolutionerna.

− Ja, det spelar säkert roll, i arabvärlden är man inte lika upptagna med att diskutera sociala mediers roll, som man är i Väst, menar Ibn Kafka. Men i Marocko, skulle jag säga att Youtube faktiskt har haft stor betydelse. Till exempel lyckades en person 2007 i staden Targuist i Rif bergen filma hur polisen tog emot mutor från varenda bil som körde förbi polisspärren, filmen som döptes till ”Targuist sniper” spreds och fick stor betydelse för proteströrelsen, det alla visste fanns nu på film.

Men folket i Västsahara, eller Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken som de föredrar själva, verkar även i framtiden få kämpa på egen hand mot Marockos ockupation som hållit på sedan 1976.

− Nej protesterna i Marocko har inte lett till ökade krav vad gäller Västsaharas befrielse svarar Ibn Kafka, de flesta marockaner, inklusive mig måste jag säga, tycker inte det är en viktig fråga, att landet är ockuperat. Protesterna har inte handlat om detta menar Ibn Kafka som dock får mothugg av en åhörare i publiken som menar att fler och fler marockaner börjat bli medvetna om situationen i Västsahara.

Slutligen vill Ibn Kafka också betona hur viktiga demonstrationerna i Iran 2009 var för protestvågen i arabvärlden.Folket inspirerades av dem och en viktig roll som sociala medier har är detta, att människor kan se och förstå att de inte är ensamma i sina politiska åsikter: det finns fler som tycker som jag, och då blir man modigare.

 

Komplettering. I ett mejl kompletterar Ibn Kafka sin syn på Västsahara:  ”jag menade inte att det är en oviktig fråga, alldeles tvärtom, det jag menade är att jag inte stöder separatisterna utan anser att Sahara är en del av Marocko. Det är den dominerande uppfattningen även hos aktivisterna. Däremot är jag kritisk till hur frågan har hanterats av myndigheterna…jag tycker det som hände i Laayoune i november 2010 kan vara av intresse: av 13 bekräftade dödsfall var 11 marockanska kravallpoliser – ett tecken på att marockanska regeringen i detta läge förstått hur kontraproduktivt övervåld kan vara. Vad gällde mothugg i publiken gällde det – enligt vad jag erinrar mig – mer saken att via sociala medier så hade separatisterna lyckats sprida sin version av händelserna.”

Mer info om Västsahara:  FN har sedan 1966, då Västsahara var ockuperad av Spanien, haft landet på sin avkoloniseringslista. Sedan 1991 finns FN på plats för att genomföra en folkomröstning där västsaharier själva ska bestämma sitt öde. Detta har ännu inte skett, för att Marocko motsatt sig i 20 år. Amnesty kom nyligen ut med en rapport om Västsahara och Marocko: http://www.amnesty.org/en/library/info/MDE29/001/2010. Läs även mer på Västsahara aktion

UD 2007 om Tunisien: respekten för mänskliga rättigheter god

Låt oss påminna oss lite om hur kunskaperna om arabvärlden såg ut före den Arabiska våren 2011:

UD skriver:

”På de sociala och ekonomiska områdena är respekten för medborgarnas mänskliga rättigheter god. Tunisien har sedan självständigheten drivit en politik som bekämpar fattigdom och utjämnar olikheter. Arbetslösheten beräknas idag uppgå till cirka 14 procent. Den har därmed minskat stadigt under de senaste 20 åren med undantag för ungdomsarbetslösheten.

Det tunisiska socialförsäkringssystemet är väl utbyggt men arbetslösa faller delvis utanför systemet. Fri och grundläggande sjukvård ges åt alla på statliga sjukhus. Utbildning för både pojkar och flickor har prioriterats högt sedan självständigheten. Regeringen avsätter enligt egen uppgift drygt 50 procent av statsbudgeten till sociala och utvecklingsändamål.
Familjelagstiftningen och skol- och utbildningspolitiken är i stort sett jämställd och går tillbaka till slutet av 50-talet. Idag finns diskriminerande lagstiftning kvar främst när det gäller arv. Månggifte är förbjudet sedan självständigheten. Våld i hemmet faller under allmän strafflag liksom prostitution och sexuella trakasserier. Som uppföljning till FN:s barnkonvention har flera lagar stiftats till skydd för barnets rättigheter. Homosexualitet är straffbart men det är ovanligt att sådana fall hamnar inför domstol.”

Men varför gjorde tunisierna revolution då ra måste UD undra nu.

Hoppsan UD.

Tunisien.pdf application/pdf-objekt.

Nya protester i Syrien idag

Per Björklund har samlat fler filmer på sin blogg: Från Kairo till Världen: Nya protester i Syrien.

Igår arresterades 32 demonstranter i Syrien för ”att de förstör landets anseende”. Enligt Syrian Observatory for Human Rights greps aktivisten Suhair Atassi och fyra släktingar till oppositionsfiguren Kamal Labwani.

Regimen rev Pärlmonumentet i Bahrain

Bahrains Tahrir-torg, pärltorget, där demonstranter samlats återkommande sedan protesternas start i januari, revs under fredagen av bahrainska myndigheter som en tydlig markering mot prodemokrati-demonstranterna. Torget har varit en symbol för motståndet mot kungen Hamad bin Isa Al Khalifa  och regimen.

Regimen rev Pärlmonumentet i Bahrain – DN.se | Utsedd till bästa nyhetstidning på nätet.

Massaker i Jemen

Minst 30 dödade och 200 skadade efter att säkerhetsstyrkor öppnat eld mot demonstranter som protesterade mot regimen i huvudstaden Sanaa efter fredagsbönen. Även pro-Saleh demonstranter tros ha deltagit i våldet och dödandet.  Sjukvårdspersonalen kallar det en massaker. President Ali Abdullah Saleh har utlyst ”state of emergency”. Tiotusentals ska ha demonstrerat förutom i Sanaa också i Taiz, Ibb, Aden och Amran.

Jemens opposition, via ordförande Hissam Yousef (de roterar ordförandeskapet) säger att det inte längre är möjligt att tala med regimen, den måste avgå och lämna makten till folket.

Även torsdagen har varit våldsam med över 100 skadade i Jemen, i Sanaa och Taiz då polisen använt eld och tårgas mot demonstranter.

AJE – Al Jazeera English.

Länk till sida om Jemens opposition.

DN skriver att minst 40 har dödats.