Piskan viner mot medborgare med funktionshinder

Anne Marie Brodén (m):

- Det ska bli slut med att betala ut trivselpengar hur som helst. Kontrollen ska skärpas och vi kommer att ställa krav på Försäkringskassan att polisanmäla alla fall av missbruk som upptäcks.

Handlar det om VD:ars bonusar? Om skattefusk? Skatteflykt till Schweiz? Nej, tyvärr är det ännu ett uttalande från kommittén för LSS och LASS, lagen om stöd och service för människor med funktionshinder. och lagen om personlig assistens Eller lagen om trivselpengar, som det alltså numera heter.

Kalla kårar, ska vi verkligen lita på denna kommitté som efter fyra års arbete endast lyckats producera unken människosyn och misstänksamhet mot människor? För jag undrar om någon kommitté skulle kunna uttrycka sig på samma sätt mot de utan funktionshinder, att den skulle kritisera politiker eller andra högavlönades ”trivselpengar”, och mena att pengar till resor, bio och diverse lättja ska dras in. Det skulle bli ramaskri. Men mot människor med funktionshinder har det alltid varit okej med översitteri.

För att det ska bli mer ”politiskt korrekt” att säga att allt det här får en som ”själv är funktionshindrad” uttala sig i SvD. Och han spär självklart på fördomarna om att det är många som fuskar. Han torde ju veta eftersom att han själv har ett funktionshinder. Eller? För riktigt hur de fuskar kan han inte beskriva. De stoppar pengar i egen ficka och anlitar inte den personliga assistans som de fått ersättning för, menar han. Eller låtsas behöva mer hjälp än de behöver. Men nu råkar det ju vara så att pengar inte kan hamna i egen ficka om du inte anlitat assistans. Lönen går till assistent och inte som klumpsumma till brukaren. Och varför skulle någon vilja ha fler främmande människor tätt inpå sig utan att behöva stöd? Så jag vet inte vad Ola Jennebrick talar om. ”Han vågar kritisera för att han själv är funktionshindrad”, skriver SvD, som om gruppen människor med funktionshinder en homogen grupp. Jennebrick var med om en olycka för sex år sedan och siktar på att bli oberoende av assistenter. På vilket sätt kan han tala för de som från födelsen har haft neuromuskulär sjukdom och tyvärr inte kan förvänta förbättring? Snarare försämring?

LSS-kommittén vill ha en medelsiffra för assistenstimmar per person som ska gälla alla kommuner. Det påminner om utredningen om sjukskrivningarna som också sökte sifferrättvisa och inte verklig. Hänsyn tas inte till individualitet, att få vara individ är bara friska rika förunnat. För jag förstår verkligen inte varför det anses märkligt att Dalarna delar ut 117 timmar/person i snitt men Kronoberg bara 86 timmar. Det beror ju helt på det stöd som behövs. Och varför ska Dalarna stramas åt, vad avgör om det inte är alla andra kommuner som behöver justeras upp mot Dalarnas nivå?

I en annan värld hade regeringen skrutit med att den lyckats öka de ekonomiska insatserna till människor med behov av extra stöd med 100 procent. Men i en nyliberal värld heter det istället att kostnaderna för ”trivselpengarna” ”galopperat iväg”. Och i denna sjuka värld kallas krävandet av sitt rättmätiga stöd kort och gott för ”fusk”.

/roya

Läs också tankar i natten, Eivor Karlsson,

Läs även andra bloggares åsikter om LSS, funktionshinder, handikappstöd, diskriminering

De ”funktionsfullkomligas” fascism – besparing på handikappstöd!

Alliansen slår mot alla håll. Ingen går säker. Förra veckan kom ett nytt hot mot alla de människor med funktionshinder. Vid sidan om fagra löften om till exempel fullständig tillgänlighet år 2010 kommer den riktiga politiken. Och det är att tre miljarder kronor ska besparas på insatserna för personlig assistans. En parlamentarisk kommitté ledd av Kenneth Johansson (c) har under fyra års tid sett över LSS, lagen om stöd och service till funktionshindrade. LSS är till för att ge personer med funktionshinder så självständigt liv som möjligt. Detta verkar inte Johansson riktigt förstått. För hur ges ökad självständighet med besparingar på miljarder?

Det föreslås att antalet timmar med personlig assistens ska dras ned. Kommuner ”bör” istället för ”ska”. Det eviga mantrat är även här fusk. Vissa utnyttjar systemet, därför ska alla kollektivt bestraffas. Det är fuskarna som ska styra politiken, inte de som får för lite stöd. Kritiken från oppositionen, speciellt från (s), ekar tomt. Länge har människor med funktionshinder sett sina rättigheter stå i skuggan för ”viktigare frågor”.

Det är politiker som Johansson som gör människor funktionshindrade. Politiker som drar ned på personlig assistans, som överger löften om tillgänlighet. Trappor, höga kanter, oanpassad kollektivtrafik, är alla funktionshindrande och skapar apartheid. Särlösningar där människor med funktionshinder helst inte ska beblanda sig med ”funktionsfullkomliga”. Bristande tillgänlighet är anses inte ens vara en diskrimineringsgrund. Vill ni dra ner på assistenstimmar så fine, men gör samhället mer tillgänligt då!

I en tid när vi kan flyga till månen och ha platttv:n kan vi inte ha ett samhälle som är tillgänligt för alla. Det är komiskt.

Den 29 augusti presenterar kommittén sitt förslag. Jag hoppas på att det blir protester. Men jag undrar om de ”funktionsfullkomliga” anser att detta ens är en fråga för dem. Det är svårt att inte se vitsen med det som nedsättande kallats för identitetspolitik, att en grupp kämpar för sina egna intressen, när inte ens radikala ser eller engagerar sig i vissa frågor som de anser vara perifera.

/Roya

Se också resursbloggen, tankar i natten, Tiarafeministen, annbookworm’s reflektioner

om LSS här. Bra på Handikappombudsmannen HO om rättigheter för människor med funktionshinder.
Läs även andra bloggares åsikter om lss, funktionsnedsättning, handikappstöd, crip theory

Tur för Maciej Zaremba att han hade fega lärare

Det var tur att inte Maciej Zaremba, Katrine Kielos och Kajsa Borgnäs satt på den där bussen när Rosa Parks klev på 1955. Då hade de kanske upplyst henne om att hon bedrev en egoistisk identitetspolitik, att hon genast borde ge sin plats till den vita herren och sedan ansluta sig till det demokratiska partiet för att driva sina frågor där istället för att bidra till den svarta medborgarrättsrörelsen.

Utgår de från sig själva när de förutsätter att den som anmäler en rasist eller sexist gör det för egen vinning? Min erfarenhet är att det som driver anmälaren är ett ansvar för att det man varit med om inte ska drabba fler människor. Skadan är ju redan skedd och möjligheten till ekonomisk kompensation är väldigt, väldigt liten. Däremot får man ofta betala ett högt personligt pris genom att betraktas som jobbig av lärare, studiekamrater och framtida arbetsgivare, jag vet.

Självklart är lagstiftning ett trubbigt vapen, för lagarna är på individnivå från den drabbades synvinkel. Däremot kan straffet ge resonans utanför den ensklida konflikten och påvisa strukturer även om de inte förändrar något på kort sikt (Våldtäkterna har till exempel inte minskat sedan 70-talet trots otaliga lagändringar, självklart måste sexismen som sådant angripas, men det står inte i motsats till lagstiftning som ändå ger oss möjlighet att agera här och nu)

Ensam är inte stark. Studenter som driver antidiskrimineringspolitik på högskolan organiserar sig därför, på mitt universitet finns det två sådana grupper, på före detta lärarhögskolan fanns det Gaystudenterna. Det är därför missvisande att tala om privatiserade orättvisor.

I Maciej Zarembas tre första artiklar handlade det om enskilda studenter på lärarhögskolan, han var noga med att påpeka detta. Men i sitt svar till (de väldigt få) kritikerna övergår de enskilda fallen till att bli en allmän kritik mot en marknadsanpassad högskola och ”identitetspolitik”. Det vill säga precis vad man kunde misstänka redan från början, att de konstiga fallen skulle användas för att recensera hela antidiskrimineringslagstiftningen. Helt obekymrad om att dessa fall inte ens fallit under likabehandlingslagen.

En seriös kritik mot identitetspolitik skulle sannolikt ha en annan ingång. Till exempel skulle antidiskrimineringslagar kunna undvika identitetspolitiska fällor genom att diskutera rasism istället för etnicitet, heterosexism istället för sexualitet och kön, ableism istället för handikappade. Helt enkelt fokusera mer på strukturer.

Och det var tur för Maciej Zaremba att han inte gick i en skola där lärarna hade ”modet” att upplysa de som inte var lämpade för jobbet om att de borde hoppa av utbildningen. (dyslektikern, och eleven som var dålig på svenska, som han beskriver i artikeln) Då hade kanske läraren tagit sitt ansvar och förklarat ”Jag är ledsen Maciej, men det är inte rimligt att en äldre, vit, konservativ, katolsk man, ska beskriva och recensera queer-rörelsen och antidiskrimineringsarbetet i Sverige och publicera det på tio uppslag i Sveriges största morgontidning.”

Men det verkar ju ha gått alldeles lysande.

Eller inte.

Läs också Åsa Linderborgs svar idag till den lättkränkte Zaremba. På samma tema skriver också Athena Farrhokhzad och Tova George om Queer = socialism, de har så rätt och dessutom kan de argumentera utan att håna och raljera (tänk Ebba Witt-Brattström med flera)

Rekomenderar också Andreas Malm som svarar sina kritiker i dagens DN.

Bloggat: Jag har efter 40 minuters sökande efter aktuella bloggkommentarer inte lyckats hitta den här queer-maffian som har uppges ha ett stort inflytande, däremot en massa liberala bloggare som aldrig läst något så bra och Stureplanscentern som tyckte så mycket om Zaremba att de bjudit in honom för att prata om sina artiklar.

Roya

Andra bloggar om: Maciej Zaremba, queer, kränkt