För människor från fattiga förorter finns tydligen bara en lösning: polis. Belinda Olsson i Debatt tyckte att ungdomarna skulle byta nummer med polisen. Hennes kollega i eftersnacket tyckte att ungdomarna skulle bli poliser för att föregå med gott exempel. Och regeringen vill ha fler poliser, med en möjlig adressering till den senaste tidens resning i förorterna. Att det finns poliser som tycker att det är skönt att smälla på en neger lär förklaras som enstaka rötägg. På så sätt blir de en del av lösningen istället för problemet.
Men det handlar inte om bränder, det handlar inte om stenkastning. De är symtomen, problemet kommer vi åt om vi tittar på arbetslöshetssiffror. De pekar på vad forskare kallar ”fattigdomens etnifiering och juvenilisering”. Det är invandrade och unga som har de högsta arbetslöshetssiffrorna. Och just kombinationen ”invandrare” och ungdom innebär en extra utsatt position, skriver Ove Sernhede i boken ”Alienation is my Nation”.
Här borde diskussionen uppehålla sig, journalister borde gräva fram siffror, peka på samband, se den uppenbara rasism som gör att socioekonomiska problem görs till ordningsproblem för invandrade. För när vi pratar om svenskars socioekonomiska problem så talar vi politik. Vi talar om arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik. Men när det kommer till så kallade blattar så talar vi om polispatruller. Nykolonialism på hemmaplan, de vita ska civilisera ”vildarna”. De vita ska inte ge dem deras rättigheter utan i bästa fall belöningar om de gör rätt, om de föregår med gott exempel och till exempel går med i Lugna Gatan eller pluggar till läkare kan de gullas med. (Men ungdomarna i Djursholm behöver inte bygga sina egna fritidsgårdar, patrullera sina gator, göra något världsförändrande om dagarna, vara respektfulla mot föräldrar och tanter och gubbar för att deras rättigheter ska erkännas).
I Debatt förra veckan visades en video på polisen som jag trodde skulle skapa rubriker. Vår ordningsmakt skickar pikéstyrkan med höjda automatgevär mot oskyldiga som staplas upp mot väggen utanför områdets mataffär. De oskyldiga ungdomarna fick bli till allmän beskådning mitt på ljusa dagen, utdömda av de förbipasserande. Skandalen är ett faktum, men ingen skriver om detta. SVT lägger inte upp videon på hemsidan. Och bränderna och upploppen fortsatte. Faktum är att de fattiga ”invandrarförorterna” inte existerar utan våldsamheterna.
Ungdomarna försökte förklara i Debatt varför de protesterar, de förklarade vad ordningsmakten gör med dem, de visade video, de hade egna förslag på hur det kan bli bättre. Som svar bildade journalisten, ordningsmakten, den svenske förortsbon, den svenske borgerliga politikern en gemensam mur mot dem. I eftersnacket försöker folkpartisten Johan Pehrson använda förortsslang på ett hånande sätt mot ungdomarna, brandmannen uppfostrar och berättar om det svenska samhället med sina SO-kunskaper från högstadiet och programmets andra programledare ger alltså jobbtips till ungdomarna. Deras kunskaper om maktförhållanden och situationen i de mest fattiga delar av vårt land, underkänns av en vit elit som inte bor där, som sällan är där. Så fråntas en människa grunden för dess existens och identitet, de egna erfarenheterna.
Men svenskar får inte jobbtips i debatter, de får inte tips om att byta nummer med sina antagonister. Deras problem erkänns, konflikten är ett faktum. Lösningen är politik, problemen är samhällsproblem. Men när det kommer till fattiga som dessutom stämplas som eviga ”invandrare” erkänns inte ens grundproblemet: det rasistiska klassamhället.
Boktips: Alienation is my Nation: Under två år följde samhälls- och kulturforskaren Ove Sernhede ungdomar i Angered Göteborg. Det är en mycket bra bok där Sernhede med ett respektfullt bemötande och inte minst djupa kunskaper om rasism, fattigdom och utanförskap, närmar sig de invandrartäta förorterna.
SVT har också en ny serie: Älskade hatade förort, som utgår från Lugna Gatans arbete och förutom några moraliserande uttalanden, dikotomin mellan god invandrare och dålig invandrare, och fokusen på killar så är den ganska sevärd.


































