Några ord om demonstrationerna som spridit sig till allt fler länder, och veckan som gått:
Iran: Demonstationerna 14 februari blev brutalt nedslagna av regimen så de blev inte så stora men ändock de största på ett år. Regimen begränsade internet, få filmer lyckades komma ut till exempel. Oppositionsledarna Mousavi och Karroubi i husarrest. Oppositionen uppmanar till protester imorgon söndagen den 20 februari.
Libyen: Demonstrationer har hållits i Benghazi, Darnah, Baida, Ajabiya, Quba, Tobruk, Zentan, Tripoli, Tajoura och Shahat. Stort antal döda, minst 80, på grund av brutal övervåld från regimens sida. Protester har lyckats ta över flera städer från militären och poliser, bland annat Benghazi (20 000 demonstranter), där de stormat polisstationen och militärfärläggningar. Viss militär och polis har ställt sig på folkets sida. Muammar Qaddafi/Ghaddafi har styrt i fyrtio år, längst i Nordafrika. Oppositionen säger att de förväntar sig en massaker, om inte världen ingriper. Regimen har hyrt in legosoldater från andra afrikanska länder. Svår mediesituation, internetuppkopplingar stängs av, medicinsk personal förvägras det hjälp de kräver. De har använt artilleri, krypskyttar och helikopterattacker mot demonstranter. Libyen har samarbeten med EU,inte minst med Italien för att hålla afrikanska flyktingar ”borta” från Europa. Demonstranterna kräver en konstitutionell demokrati. Rörelsen är bred, och inte lika kopplat till de unga, som i Tunisien och Egypten, enligt Ali Abdallah, en aktivist. På statsteven visas bara bilder på pro-Qaddafi demonstranter. Information kommer med viss latens via sociala medier framförallt och bland annat med ljudinspelningar via listan ”Feb 17 Voices” på twitter. Följande kan vara bra att följa; ChangeInLibya, almanaralibya, EnoughGaddafi, shababLibya.
Marocko: Facebookgrupper som Youth For Democracy och Liberty And Democracy Now uppmanar landets unga att gå ut på gatorna i Casablanca, Marrakesh, Rabat och Tangier imorgon söndag för att kräva reformer och demokrati. Regimen är ledd av Kung Muhammed VI sedan 12 år efter en revolution och hävdar att den är mer liberal än andra grannar i Nordafrika, vilket förnekas av oppositionen. Marocko ockuperar också VästSahara. Oppositionen är bred och inkluderar både liberaler, vänsterfolk och islamister. Analfabetismen är hög, 44 %. Pressfrihet existerar inte, det finns inga oberoende tidningar, säger Ali Anouzia, före detta redaktör för al-Jarida al Oula, en tidning som blev nedstängd. Den bäst organiserade gruppen är Justice and Spirituality som är en icke-våldsam islamistisk grupp som organiserar 200 000 medlemmar, en sufistisk grupp som också stöttar demonstrationerna 20 februari. Dottern till grundaren till partiet, Nadya Yassine, jämför gruppen med befrielseteologin i latinamerika på 70-talet och exemplifierar att religion och politik kan samverka genom en analogi till kristdemokrater eller Turkiets ledande parti.
Bahrain: Klipper in från Arashs blogg: ” En monarki där kungafamiljen Al Khalifa dominerar regeringen och parlamentets överhus. I underhuset dominerar sedan 2006 flera extremt konservativa islamistpartier vid sidan av oberoende kandidater. Islamisterna i parlamentet verkar vara mer intresserade av att driva igenom strikta religiösa lagar än att utmana kungafamiljen. Alla lagar måste godkännas av kungen och överhuset, det valda underhuset blir i praktiken maktlöst.USA stödjer regimen, Hillary Clinton berömde ”landets utveckling” i höstas. Någon oro för Iran-inspirerad fundamentalism luftas inte, trots att det bland annat är förbjudet att hänga underkläder på tork offentligt. Flera oppositionspartier utanför parlamentet är tillåtna, däribland några vänsterpartier och ett shia-islamistiskt parti. Shiiterna utgör en majoritet av befolkningen men är i praktiken uteslutna från landets styre, på grund av utbredd diskriminering. Kungafamiljen är sunniter. Det finns alltså en motsättning mellan folkmajoriteten och den sunniitiska kungafamiljen, men inte nödvändigtvis mellan shiitiska och sunnitiska medborgare. Al-jazeera rapporterar att även sunniter deltar i protesterna, även om de domineras av shiiter. Situationen förvärrades under 2010, enligt Human Rights Watch. I augusti greps 250 regimkritiker, hemsidor och tidningar tillhörande oppositionella stängdes. De gripna ska ha torterats och förvägrats träffa advokater och familjemedlemmar. 460 000 migrantarbetare jobbar i landet under svåra förhållanden, utan ordentliga rättigheter. Arbetslöshet och fattigdom är utbrett bland kvinnor. Prostitution är ett växande problem. http://www.bahrainrights.org/en”
Senaste veckornas demonstrationer: Har främst ägt rum i huvudstaden Manama, huvudscenen har varit Pearl-torget som har tagits över av protesterna, senast idag återockuperade de torget som de förlorat till militären någon dag.. Idag kallade Bahrains största fack en generalstrejk imorgon söndag 20 februari. På tv har kronprinsen Salman bin Hamad al-Khalifa sagt att steg till dialog kommer att tas, men protesterna kommer inte vilja förhandla under dessa premisser. Kraven har ökat under veckan. Vissa vill byta regering, andra vill byta premiärminister och andra vill att kungen ska gå. Läs mer här.
Yemen: Ett av områdets allra fattigast länder. Protester organiseras bland andra av aktivisten Tawwakol Karman. Protesterar mot president Ali Abdullah Saleh som suttit 32 år vid makten. Många har blivit skadade och fem personer dödade i Jemen idag lördag som var den tionde dagen av protester som var inspirerade av Egypten och Tunisien. Protesterna kräver att Saleh ska avgå som bland annat är en viktig USA-allierad mot Al Qaida. Protesterna har fått Saleh att lova att avgå 2013 och inte ge makten till sonen. Men detta motsvarar inte demonstranternas krav. I staden Aden har 400 personer utfört en fredlig demonstration idag. Även protester i huvudstaden Sana och Taiz. Tiotusentals jemeniter har protesterat över hela landet igår och idag. Läs mer på Al Jazeera bland annat.
Egypten: Upp till en miljon demonstrerade igår återigen på Tahrir, som de kallade frihetsmarschen. Också för att visa militären att folket inte kommer att ge upp sina krav om riktig demokrati. Oroväckande utveckling på många plan. Per Björklund skriver på sin blogg: ”Den egyptiska militärjuntan utfärdade igår kväll ett nytt uttalande där man beskriver strejker och olagliga demonstrationer som ett hot mot ekonomin och den nationella säkerheten, och anklagar ”oansvariga element” för att ligga bakom dem. Fortsatta strejker kommer ”inte tolereras” utan mötas med ”lagliga medel”.” Läs dagliga uppdateringar på hans oumbärliga blogg.
Djibouti: I det östafrikanska Djibouti har tusentals demonstranter protesterat för att få presidenten Ismail Omar Guelleh att resignera. Han har varit vid makten sedan 1999.Oppositionsrörelsen heter Union for Democratic Change och är ett paraplyorgan för tre oppositionsrörelser. Gruppens ledare Ismael Guedi Hared manar Guelleh att avgå. Djiboutis folk demonstrerade redan 28 januari i samband med fredagsbönen och fler demonstrationer har fortsatt i februari. Tusentals deltog på demonstrationerna. Ordförande för människorättsorganisationen Djiboutian League of Human Right greps när han protesterade mot att studenter och oppositionsaktiva har blivit gripna. Demonstrationerna inspirerade av Tunisien och Egypten. Läs mer: Anti-government protests hit Djibouti | Top News | Reuters och Al Jazeera.
Kuwait: Reuters skriver: – ”Thirty people were wounded in Friday’s clashes in Kuwait between security forces and stateless Arabs demanding citizenship, security sources said on Saturday. The protest in Jahra, northwest of Kuwait City, was the first in the oil-producing Gulf Arab state since a wave of unrest began sweeping across the Middle East in December.”
Irak: Demonstrationer i flera städer i Irak mot korruption, svåra levnadsförhållanden och arbetslöshet. I Basra, andra största staden, demonstrerade 1000 under fredagen. De uppmanade guvernören att avgå och de lyckades blockera en bro i en timme. I de Kurdiska regionerna i norra Irak hölls likaså protester. Protester även i Nasiriyah och andra städer i Irak. Läs mer
AJ.
Algeriet: Protester i Alger och Oran, kräver att regeringen ska avgå. En vecka efter att 30 000 poliser mötte tusentals demonstranter, vågade sig hundratals demonstranter på gatorna i huvudstaden Alger idag lördag. Huvudscenen här är 1:a maj- torget. En tongivande aktivist är Elias Filali som säger att demonstranterna har tappat förtroendet för regeringen och inte längre känner rädsla. El Watan, en dagstidning i Algeriet, säger att tågen i landet har stoppats och myndigheter har blockerat viktiga motorvägar mellan de stora städerna. Tidningen rapporterar också att människor från östra regionen Kabylie som varit en viktig region för demonstrationerna, har förbjudits inresa till Alger. Lördagens demonstrationer var organiserade av National Co-ordination for Change and Democracy (CNCD), som är en månads gammal paraplyorganisation där den politiska oppositionen, människorättsorganisationer och facken ingår. CNCD vill att regeringen som styrs av presidenten Abdelaziz Bouteflika ska avgå med en gång. Höga matpriser, hög arbetslöshet och brist på frihet har lett till protesterna. Bouteflika har lovat att lyfta undantagstillståndet som har rått i 19 år, men detta har ännu inte infriats. Läs mer
här.
Syrien: Oppositionsrörelsen har uppmanat till protester bland annat via Facebook mot presidenten Bashar al Assad men ännu har inga större skett i landet. En faktor sägs bidra till detta är att det främst varit exilsyrier som uppmanat sina systrar och bröder på plats att demonstrera. Folk är räddare för regeringen och säkerhetsstyrkorna än folket i Egypten menar vissa. Armén i Syrien är makten. Andra menar att presidenten är hyfsat populär hos befolkningen. Men förtrycket är vida spritt. Syrien är en enpartistat som styrs av Baath-partiet sedan 1963. Många politiska grupper är förbjudna. Facebook är officiellt blockerad i Syrien sedan 2007 men många unga använder proxy och cirka 30 000 har på så sätt tillgång till Facebook. I samband med revolutionen i Egypten har greppet om internet hårdnat, många sidor blivit blockerade. Syriens ”emergency law” från 1963 förbjuder demonstrationer som inte regimen godkänt. Arbetslösheten är hög i Syrien, vissa bedömare säger att riktiga siffran är cirka 25%. Regimen torterar och förtrycker aktivister, den kurdiska minoriteten förtrycks särskilt, enligt människorättsorganisationer. Läs mer
här.
Det här är förstås INTE heltäckande, jag är ingen expert, det här är vad jag lyckats läsa mig till. Tunisien är inte nämnt till exempel, återkommer i senare bloggpost. Fyll gärna på i kommentarsrutan!
Jag säger bara det: vilken tur att Socialistiska läkare hade sitt konstituerade årsmöte i helgen. DN uppmärksammar idag att vården är bättre för de rika än för de fattiga. I Hälso- och sjukvårdsrapporten 2009 från Socialstyrelsen slås det fast att ojämlikheterna ökar och att detta är en av de största utmaningarna för vården.
