Utbildningsradion har ett fantastiskt antirasistiskt program. Den heter ”Välkommen nästan allihopa” och den handlar om svensk rasism. Bäst är programledaren Doreen Månsson som tar ett journalistiskt grepp som är väldigt modig och nydanande. Hon ställer rasisterna till svars genom enkla raka frågor, hon blir ärligt upprörd när en nationaldemokrat ville skicka hem alla invandrare (ska jag åka hem? undrar hon, men jag är ju mer svensk än du) och hon har alltid humor i bagaget (som när hon ropar ”Stay Black” till samma nationaldemokrat efter att gett honom en avskedskram). I det senaste programmet pratar hon med grundarna till Blåsippans väg, Sverigedemokraternas sång. Men det här är ju en antirasistisk sång, menar hon, till deras förtret. Och programmet gör en egen variant av rasselåten.
Det är en blandning av humor, ärlighet och mod som är Månssons speciella stil. Och den är vinnande. För att intervjua rasister är inte samma sak som att intervjua demokrater. Det krävs mer kritisk hållning, det krävs kreativitet och att en säger att en faktiskt inte håller med om de rasistiska ståndpunkten. De får tala till punkt men aldrig komma undan med ett rasistiskt påstående.
Så alla journalister som inte vet hur de ska bemöta Sverigedemokraterna, kolla in Doreen Månssons stil för inspiration. Bakom den här lite medvetna naiva fasaden finns en sjukt smart strategi. Rasisterna berättar öppet om sina ståndpunkter för att Månsson helt enkelt lyssnar och är trevlig, men hon är inte heller rädd att säga att hon tycker att det är elakt eller fel. Det inger även respekt hos rasisterna och de kan inte låta bli att skratta åt sig själva, med Månsson. Hon sätter fingret på det absurda i rasistisk politik. Hon har helt enkelt lyckats med sin intervjuteknik!
Kolla här, under samhälle finns programmet.
