Film från Aktion mot deportation Märsta Stockholm 9 mars 2011

Shora al Youm: en blogg om klimatflyktingar och aktivism i Pakistan, Syrien och Egypten

Författaren, journalisten och aktivisten Shora Esmailian är just nu på resa i Pakistan, Syrien och Egypten och bloggar flitigt från sin resa. Syftet med resan är att samla material till en bok på förlaget Natur och Kultur om klimatflyktingar. Men redan nu kan vi följa bokens tillblivelse genom fantastiska inlägg från resan. Så har vi som följt bloggen den senaste veckan lärt oss om Pakistans historia, att naturkatastrofen 2009 var den värsta sedan landet skapades 1947, vi har lärt oss om tegelbruksarbetare som måste tvinga sina barn att arbeta för att få ihop en skälig inkomst, vi har lärt oss om organisering (ett mycket effektivare ABF-huset som hjälper aktivister med allt, t.o.m att hålla presskonferens) och textilarbetarstrejker i landet.

Och så klimatflyktingarna, en diffus grupp människor som vi i Väst bara talar om från ett europeiskt perspektiv: att de kommer att ”välla in” över våra gränser. Men Shora Esmailian tittar från ett antirasistiskt postkolonialt perspektiv: hon planerar att söka upp klimatflyktingarna själva. Klimatflyktingar, en term som inte ens existerar rättsligt vilket sätter dem i en enormt utsatt position. Esmailian avfärdar farhågorna som rasistiska, migrationsforskning har i alla tider visat att flyktingar främst flyttar till närliggande länder (titta t ex på Tunisien som solidariskt satt upp läger för tiotusentals flyktingar från Libyen, när EU istället sitter och håller nervösa möten om flyktingströmmar). Läs hennes tankegångar i denna fantastiska artikel som blev publicerad i april 2010 i Mana. Följ sedan bloggen och bli en smartare människa. Denna blogg är unik och här får du information som du inte får någon annan stans. Alla som har vett i kroppen följer Sveriges just nu viktigaste blogg: Shora al Youm.

Smakprov:

”Migrationsforskning har lärt oss en sak: miljontals fattiga, svarta människor kommer inte att invadera Europa. Den absoluta majoriteten av migrationen i världen sker till närområden från migranternas ursprungliga hem. Och de flesta återvänder hem när det går efter till exempel en naturkatastrof. Men vad händer med migrationsflöden och människors liv när det inte finns något kvar att återvända till? Vad händer när havet slukar marken under dina fötter? Vad händer när så mycket saltvatten sköljs över jordbruksmark att det blir obrukbart? Och vad händer när öknen breder ut sig som mattor över mark som en gång i tiden gick att odla mat på?”

Jag ställer upp på Feministiskt Initiativs riksdagslista

Efter mycket avväganden och en längre tid som politisk vilde har jag hittat hem. Så känns det i alla fall. Feminism har varit min ingång till politik och det tänkande livet över huvud taget. Feminism är skälet till varför jag över huvud taget bor i Sverige, min mammas övertygelse om att människor är lika mycket värda och därför bör vara lika mycket värda, är skälet till varför vi landade i Sverige den där kalla, blåsiga dagen för länge sedan.

Därför är det naturligt för mig att organisera mig i ett parti som tar avstamp i denna ideologi. En ideologi som aldrig inneburit våld eller härskande över andra grupper av människor. Länge har jag bloggat och agerat själv och inte velat ansluta mig till något färdigskrivet program. Men ensam är svag. I F! hittar jag fantastiska människor, förutom Gudrun Schyman finns andra fantastiska eldsjälar som Sissela Nordling-Blanco Zakia Khan Jonas Göthner, Anette Ahmed Lebbad, Nadine Saab, Veronica Svärd, Richard Hedström, Gita Nabavi, Sahar Mosleh Tove Gladh Jenny Sandsten och många många fler. De brinner för politik och inte för partipolitik, de brinner för livet och inte för frågor som bara berör dom. Med dom blir mina idéer bättre och starkare.

Jag tror att det här blir en bra valrörelse, och det mycket tack vare F!. Varför? Därför att F! påminner oss om att politik är livet. Det handlar inte om att vara strategisk, att först få makten och sedan, sedan införliva allt det där vi vill ha. Det är kanske partipolitik men det är inte politik, det är inte så livet är. Därför står allt som F! står för och vill verka för,  svart på vitt i Valplattformen och andra skrifter. Vi vill inte dölja vad vi står för. Vi är stolta över att vara feminister, därför är vi stolta över att vi vill ha flyktingamnesti, sextimmarsarbetsdag, utsläppstak och ransonering för en grön omställning, individualiserad föräldraförsäkring och mycket mer. Det här är vad vi tycker och därför kommer vi att driva detta. Självklart är politik också kompromisser, precis som livet är. Men det kommer sedan, i parlamenten, i utskotten. Men väljarna måste veta vad det är de går till val på – våra innersta drömmar som feminister som vi delar med er, alla andra feminister. Vi vet att vi är många och idéerna blir bättre om vi går ihop. Programmet är långt ifrån färdigt och fulländat. Vi vet våra brister.  Det handlar inte om att bli ett riksdagsparti, det är bara ett av verktygen, det handlar om att förverkliga den feministiska visionen om människors lika värde. Inte kvinnors jämställdhet med män utan människors jämställdhet med det mänskliga. Jämställdhet med solidaritet.

F! uppmanar alla väljare, vem som helst, att välja områden som vi ska driva. Jag har valt solidarisk asylpolitik, en grön omställning och arbetstidsförkortning. Vilka tycker du är viktigast?Rösta här: http://fi.gointeractive.se/valfragor-2010

Och missa inte min systerblogg om intersektionalitet: http://intersektionalitet.wordpress.com/2010/03/22/feministiskt-initiativ-later-valjarna-bestamma-partiets-valfragor/ där många av mina F! favoriter som jag listade ovan skriver.

Ain’t I a woman? Kampanj för papperslösa kvinnors rättigheter

Ingen människa är Illegal har startat en fantastisk viktig kampanj för kvinnor utan papper som heter Aint I a Woman, döpt av en av de första antirasistiska feministerna vid namn Soujourner Truth.

Kampanjen stöds av Feministiskt Initativ, Interfem och Vänsterpartiet. De skriver bland annat så här på uppropet:

Faktumet att dessa kvinnor saknar uppehållstillstånd i Sverige fråntar dem inte de rättigheter som kvinnor kämpat för i mer än 100 år. I kampen för att förstärka och upprätthålla alla kvinnors rättigheter, utan att skilja på hudfärg, nationalitet eller medborgarskap, ignoreras papperslösa kvinnor på grund av rasistiska och patriarkala strukturer i samhället.

De kräver också:

* Kvinnofridslagen överordnas utlänningslagen. Detta skulle leda till att alla kvinnors rätt till skydd står över hot om avvisning.

* Utlänningslagen förtydligas för att garantera en rättslig praxis där kvinnors asylskäl i sig betraktas som tillräcklig grund för att leda till permanent uppehållstillstånd vid asylprövning. Exempelvis vid flykt undan våld utfört av militär, undan tvångsgifte eller könsstympning.

*Papperslösa kvinnor som medverkar i brottsutredning ska beviljas tillfälligt uppehållstillstånd så länge förundersökning eller domstolsprocess pågår.

Vi stundar en valrörelse och det är alla feminister och egentligen alla människors plikt, att lyfta fram denna kampanj.

Jag fick den enorma äran att hålla brandtal på självaste kvinnodagen på Bang-festen, jag höll på temat papperslösas rätt till sin rätt till vård och då med fokus på kvinnorna. Mina intersektionella kompanjoner stod längst fram och filmade och om ni är intresserade att lyssna på mitt första brandtal se nedan. På den fantastiska bloggen Intersektionalitet finns också andra tal, av asbra feminister såsom Sahar Mosleh, Cherrie Moraga, Irene Molina med flera. Jag älskar den där bloggen! Och människorna bakom kampanjen Ain’t I a Woman. Den viktigaste kampanjen just nu och ett initiativ som inte kommer en dag för sent.

Roya Hakimnias tal på internationella kvinnodagen – om papperslösas rätt till vård from Sissela Nordling Blanco on Vimeo.

Hjälp papperslösa till deras rätt till vård. Stöd till exempel Läkare i Världen (utbytargrupp till läkare utan gränser) och Rosengrenska i Göteborg. Stöd papperslösa människors rätt till rättigheter genom till exempel Ingen är illegal, se ovan.

Ps. Missa inte heller denna artikel i ETC: poliskontroll i tunnelbanan = gränskontroll? Har du också lagt märke till poliser som kollar biljetter? Detta för att komma åt papperslösa,menar kritiker.

Sverige – ett u-land när det gäller vård för papperslösa

Artikeln publicerades förra vecka på Dagens Konflikt, där jag också adderat en kommentar.

På en hemlig adress i Stockholm samlas en gång i veckan människor för att trotsa en inhuman lagstiftning och ge papperslösa gratis vård. Fast vård vet jag inte om man kan kalla det. I ett litet rum samsas tre undersökningsbårer. Bårer av den smalaste och enklaste formen. På bordet hittas blodtrycksmanschett, stetoskop, reflexhammare, plasthandskar. Det är allt.

På kontoret finns en apparat som kan mäta blodvärdet, men just nu är kyvetterna som behövs för detta, slut. En förhoppning är att man även ska kunna ta snabbsänka snart, det vill säga ett prov som visar tecken på infektion. Men på de 15 år som kliniken funnits har man ännu inte kunnat konstatera huruvida en människa har en infektion eller inte.

Att komma hit är som att lämna i-landet Sverige och åka till ett av världens mest fattigaste länder. Vi medicinare som åkte på Global Hälsa till Tanzania såg bättre vårdinrättningar till och med i de fattigaste byarna. Hade någon satt en ögonbindel på mig som togs av först när jag klev in i kliniken, hade jag vägrat tro på att jag fortfarande var i Sverige.

Snabbt fylls det lilla väntrummet. När man är sjuk vill man gärna ha med sig någon, speciellt om man inte kan språket. Därför är det inte bara patienter utan kamrater och familjer till den sjuke som fyller den lilla lokalen. Där finns även före detta papperslösa som fått sitt uppehållstillstånd men återvänt för att tolka eller koka kaffe eller hjälpa på något annat sätt. I ett litet kyffe, som kallas reception, tar man emot patienterna och försöker ta reda på varför patienten söker. Kroppspråk fyller ut språkförbistringar. Det handlar ju ofta om kroppen. De vanligaste sökorsakerna är nämligen rygg- och nackont, som det är även i den svenska primärvården. Sedan är det mycket stressrelaterat och mycket är relaterat till den sociala situationen, var kroppen slutar och det sociala börjar är helt omöjligt att ta reda på.

Var patientens sjukdom slutar och var socialministern Göran Hägglunds politik börjar, är helt omöjlig att ta reda på. Det svenska asylsystemet gör människor sjuk för att sedan förvägra dem vård. För cirka två år sedan lyckades ett gäng läkarstudenter rikta medias uppmärksamhet mot denna fråga. Det lovades grejor från riksdagspolitiker. De röstade ned en motion om papperslösas rätt till vård, men lovade förbättringar. De ville avvakta till utredningen och budgeterade för en utredning på socialdepartemantet år 2009. Men minnet sviktade, inte ens en förutredning startades. Istället gjorde landsting runtom i Sverige olika tolkningar och följde sin moraliska kompass och läkare följde sin yrkesetik.

I Skåne beslöt man att papperslösa skulle få subventionerad akut vård. På vissa sjukhus beslöt man att de visserligen skulle skicka ut en räkning, men aldrig begära in summan. Från annat håll ropade man om vårdturism, människor skulle alltså migrera och försätta sig i en situation som i sig själv skulle innebära sämre hälsa, enbart för att få subventionerad vård. En rapport från Läkare i Världen i september slog hål på den myten. Och visade att kostnaderna för Skåne Landsting inte blev mer, när de erbjöd papperslösa subventionerad vård. Det har stått still länge, fram till för några dagar sedan, då tillsatte regeringen en utredning för papperslösas rätt till vård. Det är svårt att jubla när detta besked är en repris. Utredningen skulle ha varit klar nu, inte på väg att påbörjas.

Istället fortsätter läkarvolontärer att ta in patient efter patient, man ger dem ett stadigt handtag som hälsning, liksom för att kompensera för allt det som man inte kan ge, man för denne patient bakom ett skynke och slår lite reflexer. Man ger lugnande besked, återigen för att man inte kan göra annat. Man rotar i blå plastlådor efter mediciner som inte finns där. Det finns fullt med C-vitaminer och magsyrehämmande läkemedel. Det finns sömntabletter.

Men ska man ge C-vitaminer till en självmordsbenägen man som inte har träffat sin familj på fem år? Ska man ge sömntabletter mot en hjärtsvikt, hon kanske kan sova bort den och alla andra besvär? En kvinna får en p-pillerkarta, det är oklart om hon kan få till en nästa månad. Och en abort skulle kosta tiotusen kronor minst. Och en förlossning 25 000 kronor. Vilket slags liv har hon råd med?

Precis när kliniken stängt en kväll, kommer ett par in. Kvinnan pekar mot sin rygg, det gör ont. De vet att de är sena men kan vi hjälpa dem? Nej vi kan inte hjälpa dem, alla har gått, vi har packat ned. Kvinnan och mannen bönar och ber och ber om ursäkt. Vi ber om ursäkt, vi kan inte göra något nu, det blir inte bra när man ger korridorsvård. Och ni måste söka akuten, vad kan vi göra mot kvinnans gallsten eller njursten, som det verkar vara? Ge smärtstillande men det måste övervakas.

Vi stänger dörren medan vi fortsätter att be om ursäkt. Ursäkt för det här skitlandet som tillsammans med Österrike är sämst på att ge papperslösa deras rättigheter. De rättigheter som de har men Sverige tagit ifrån dem. En aktiv process som inte kan skyllas på okunskap eller passivitet, de har tagit något som tillhör de gömda (och de asylsökande som förvisso får subventionerad akutvård men inte det preventiva, de får inte gå till vårdcentral till exempel).

På hemvägen talar vi med en dam med stor skön päls som jobbat med oss under kvällen. Hon berättar öppet och glatt om de privata försäkringar som hon och hennes man har. På bara en dag fick han träffa öronspecialist, berättar hon, han behövde ingen remiss. Fantastiskt va? Hon låter mycket nöjd. Hon har lämnat u-landet bakom sig nu och sitter på tunnelbanan in i det i-land som är hennes land. För hon är född här och ingen kommer att ta ifrån henne hennes mänskliga rättigheter, tvärtom får hon fler rättigheter bara hon kan betala litet för det.

Terrorsvensken som ville fira ramadan och terrorartisten som ville spela musik

Så vet vi nu varför Ghezali befann sig i Pakistan. För att fira Ramadan. Varför bytte han rutt? Därför att han bytte rutt, precis som svenska unga backpackers som ger sig av i månader utan att de bestämts sig för vilken strand de ska lata sig på härnäst. Hans juridiska ombud Per Althin och Anton Strand riktar hård kritik mot medias främlingsfientliga hantering av Ghezalis fall. Trots att han varken blivit anklagad eller misstänkt för något brott, har media utgått från detta. Det blev en bra story, men till vilket pris? Vad händer med demokratin när vi tycker att det är viktigare med att sälja nummer än att hålla på medieetiska principer? Vad händer med mänskligheten när vi delar upp människor och hittar på historier för att upprätthålla dem? Vad händer när media går maktens väg? Och framförallt undrar jag vad som händer när vi först ljuger och sprider fördomar men sedan inte ens erkänner att vi haft fel? Då hänger ju fördomarna kvar i luften, redo att plockas upp av till exempel Sverigedemokrater.

Folkpartiets kongress sade nej till den där obligatoriska medborgarkursen för invandrade i samhällsorientering (men språktestet behålls, don´t worry). Det tycker jag är bra. För det där med svenska värderingar om demokrati och så vidare, det är inte särskilt övertygande för mig i alla fall just nu. Jag tror inte det är särskilt övertygande för de muslimska asylsökande som söker uppehållstillstånd i Sverige heller. De vet mer om svensk demokrati och hur det står till med den än folkpartister som inte ens klarar sina egna språktester. Likaså Vellingsungdomarna, de ensamkommande flyktingarna som vet mer om demokrati än Vellingerasisterna, eftersom de i alla fall har modet att kämpa för den. Demokrati behöver inte Björklund och Sabuni lära dem. Däremot borde de sätta Björklund och Sabuni i skolbänken och ge dem lektioner i SO.

Medan jag funderar på det här med svensk demokrati och svenska värderingar lyssnar jag på Victoria Bergsman alias Taken by Trees. Hon åkte också till Pakistan, inte för att fira ramadan, utan för att spela musik med sufiska musiker. Det låter ju lite suspekt… Det sägs att hon hade mycket pengar med sig, bytte rutt flera gånger på vägen, pratade med många muslimer och hon hade några mystiska avlånga rör med sig med hål i som man kan blåsa i. Terrorredskap? Och när omgivningen frågade henne vad hon skulle där att göra undvek hon frågan och talade svepande, något om sin konstnärliga frihet. Mycket suspekt. Är Bergsman, låt oss kalla henne terrorartisten för enkelhetens skull, möjligen något för Säpo?

FRA-debattörer glömmer Mehdi Ghezali

Idag gick FRA-lagen igenom. Trots förbättringar är kritiken massiv och den kommer knappast avta tills den rivs upp. Oppositionen säger att FRA-lagen rivs upp om de vinner valet.

Men långt innan FRA har Sverige förföljt eller hjälpt diktaturer att förfölja människor på lösa grunder, de har utgått från deras åsikter, eller presumtiva åsikter. Vi har många exempel. De mest kända är de två egyptiska männen som avvisades till Egypten trots den uppenbara risken för tortyr. Brottet: de antogs vara ”terrorister”. Inga bevis behövdes. Sverige har prickats både av FN:s tortyrkommitté och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att männen avvisades till tortyr.

FRA-motståndarna gör väldigt bra analyser och utan dem skulle aldrig FRA ens ha debatterats utanför riksdagen och regeringens slutna rum. De har gjort en viktig demokratiinsats. Men när har de talat om kriget mot terrorismen som en del av storebrorsamhället? Har riksdagsledamöterna Federely, Lindberg, Johansson med flera några tårar över till de svenskar som betalar med sina kroppar och liv redan idag när yttrandefriheten och rättssäkerheten kränks i kriget mot terrorismen?

I dagarna släpptes ”terrorsvenskarna” Mehdi Ghezali, Munir Awad, Safia Benaouda, från pakistansk fångenskap och landade i Sverige. Nu tystnad. Ingen som ber om ursäkt för de falska beskyllningar som de kastat på svenskarna. Val av resemål, val av böcker, förmodade åsikter, synen på religion, allt blev bevis i rättegång iscensatt av svensk media. Det fanns ingen hejd på de sanslösa beskyllningarna och insinuationer som menade att en gång Guantanamofånge, alltid ”terrorsvensk”. På så sätt skapades grogrund för rasism och speciellt islamofobi. Terrorretoriken är en av islamofobins starkaste kort.

Det vore på sin plats om de kritiska duktiga FRA-debattörerna tog detta exempel från verkligheten för att visa hur det redan idag går till när människor på lösa grundvalar misstänks, bevakas, hamnar i rättsosäkra Kafka-situationer. Och hamnar i tortyrens klor. Allt under svenskt överseende.

FRA-debatten måste ha ett antirasistiskt perspektiv. Om de liberala vita manliga FRA-debattörerna inte bryr sig om Mehdi Ghezalis fall men talar allmänt om ett storebrorsamhälle, så missar de ett av de viktigaste argumenten mot FRA-samhället. På samma sätt borde antirasister ta mer plats i FRA-debatten.

FRA-debattörer borde till exempel ta upp exemplet Hassan Assad, en statslös palestinier som år 2006 stämplades som säkerhetsrisk av Säpo. Inga skäl har getts till detta. Han måste anmäla sig till Säpo flera gånger i veckan på grund av terrorstämplingen. Han har riskerat utvisning flera gånger till Jordanien, ett land han aldrig besökt.

FRA kommer utan tvekan leda till att fler ”terrorsvenskar” skapas. Att dessa övervakas, utvisas till diktaturer, torteras i diktaturer. Eller förföljs på hemmaplan som Hassan Assad, utan att de får reda på vad de är anklagade eller ens misstänkta för. Detta storebrorsamhälle finns redan idag, om du är invandrare. Om du är muslim. Men i FRA-debatten hör jag sällan dessa argument. Att FRA leder till att än fler muslimer anklagas för ”terrorism”. Och för dessa innebär det mer än att deras personliga integritet kränks. De riskerar tortyr, död.

Är det ett uttryck för islamofobi hos yttrandefrihetskämparna i FRA-debatten att de inte tar upp Ghezali, Benaouda, Awad, Assad med flera? Eller bara en ren miss att de inte ser kopplingen? De skulle behövas i debatten om terrorsvenskarna nu när media fortsätter det rasistiska bevakandet genom att ställa frågor om varför de reste till Pakistan. Inte varför Säpo kontaktade CIA och samarbetade med pakistansk säkerhetstjänst. Och har alla glömt bort att de torterats?

Andra bloggar om: mehdi ghezali, FRA, terrorsvenskar, storebrorsamhälle, Munir Awad, Safia Benaouda, Pakistan, Säpo, kriget mot terrorismen, islamofobi

Papperslös får betala 16 000 kronor för ett dygn utan behandling

De apatiska flyktingbarnen börjar återigen bli fler i Sverige. De papperslösa har trots fina ord och löften om utredningar och bättre lagstiftning, fortfarande inte rätt till ens akut vård. Fortfarande får de betala tiotusentals kronor för vård som vi andra får gratis. I somras drabbades en papperslös äldre kvinna som jag känner av bröstsmärta. På akuten möttes hon av en yngre läkare som tog sig an henne och bad sin överläkare att den papperslösa kvinnan skulle bli inlagd. Överläkaren var skeptisk men gav med sig. Undersökningar visade förträngningar i kranskärlen och en begynnande hjärtsvikt. Men när det kom till att undersöka det vidare samt ge behandling, en angiografi, tog det stopp. Hit men inte längre. Av något skäl bestämde sig de ansvariga läkarna att det akuta tog slut precis här. Hon får komma tillbaka om det blir värre. Om hon blir tillräckligt dålig i sin hjärtsvikt så blir behandlingen tillräckligt akut för att den ska kunna ges till henne. Att det kanske är för sent då, är ingenting som det svenska regelverket bryr sig om. Tyvärr är det många läkare som inte heller bry sig om detta. Många läkare känner sig självklart bakbundna och vill hjälpa men kan inte. Men för få ger sig in i samhällsdebatten i denna fråga för att det ska vara moraliskt försvarbart för yrkeskåren.

Så den papperslösa kvinnan åkte hem efter ett dygns barmhärtighet, ett dygn fick hon känna sig som alla de andra människorna i Sverige när hon fick en sängplats på en avdelning. Men några veckor senare påmindes hon återigen om att hon inte är en del av det svenska samhället. Då damp räkningen ned från Danderyds Sjukhus. Det kostade 16 030 kronor att få ett dygns vård. För vad? Bekräftelse att hon har hjärtsvikt. Behandlingen uteblev.

Demonstrera med bland andra Aktion mot deportation mot den inhumana migrationspolitiken som använder kroppsstraff mot papperslösa och även de asylsökande som är i systemet. De asylsökande har nämligen bara tillgång till subventionerad akut vård, snäppet bättre än de papperslösa alltså, som om hälsan och människokroppen kände gränser mellan den akuta och den preventiva vården. Stor demonstration nu på lördag den 17 oktober, medborgarplatsen, klockan 13.

Räkning till en papperslös 70-årig kvinna:

Räkning för vård till papperslös

Bilder från den demonstration i fredags utanför Migrationsverket. Jag och två till blev utkörda från Migrationsverket av någon slags inhemsk temporär vakt när vi skulle värma oss. Därpå tillkallade hon polis och försvårade för en journalist att rapportera. När hon körde ut oss sa hon: Migrationsverket är ingen värmestuga. Det var dagens sanning. Det var just därför vi demonstrerade.

Räkning för vård till papperslös

Läs även andra bloggares åsikter om apatiska barn, papperslösa, papperslösas rätt till vård, aktion mot deportation, migrationsverket

Billström vill straffa papperslösa mödrar som gjort dåliga beslut?

Om papperslösas rätt (orätt) till vård:

Personligen tycker jag att det är skillnad mellan barn och vuxna. Barn ska inte straffas för att mödrar gör dåliga beslut.

Tobias Billström Migrationsminister i ”Direkt” Läkare utan gränser tidning sidan 11.

Läser just nu Gellert Tamas ”De apatiska”. Vägran att ge papperslösa rätt till även det mest basala vård enligt internationella konventioner, är fortsättningen på den fruktansvärda fascismliknande behandling som de apatiska flyktingbarnen fick och vissa fortfarande får utstå.

Billström fortsätter på den trend som Barbro Holmberg, hans företrädare, startade: att beskylla föräldrarna för migrationspolitikens misslyckande och omänsklighet. Holmberg sade att de apatiska flyktingbarnen var resultat av föräldrar som tvingade barnen att simulera sitt apatiska tillstånd. Nu skyller Billström på föräldrarna när det kommer till frågan om papperslösas rätt till vård. De har gjort ett dåligt beslut. Men staten är så snäll att de ger barnen vård. Men hur barn ska må bra när deras föräldrar är sjuka, nämner han inte.

Förra veckan visade en rapport att papperslösas rätt till vård inte kommer att leda till vårdturism. Liksom begreppet ”social turism” har slängts i papperskorgen, bör begreppet vårdturism slängas.

Citatet ovan visar således att Billström vet om att det är just straff att inte ha rätt till vård. Brottet är att de vägrar lämna Sverige. Vad Billström säger är att barnen inte ska straffas för mödrarnas ”dåliga beslut”. Men mödrarna ska straffas för deras ”dåliga beslut”. Straffet är ett straff som avvecklats för länge sedan för svenskar men som gäller för asylsökande och papperslösa. Straffet är kroppsstraff. Deras hälsa ska offras. Det skulle kallas tortyr om det gällde svenskar.

Läs Läkare i Världens rapport

Köpenhamn: 20 000 demonstrerar och irakierna hungerstrejkar

Demonstration till stöd för irakierna i Brorson Kyrka och de tvångsavvisade irakierna, samlade 20 000 personer igår 13 augusti, med bara några timmars varsel. En första video från demonstrationen finns redan på You Tube.

Samtidigt protesterar de 18 irakier som med tvång och våld fördes bort av polisen, genom att hungerstrejka.

Nedan har jag också lagt till fler videon från själva avvisningen som alla borde se, för det handlar om oss allihopa. Och innan man försvarar en avvisning så borde man åtminstone se hur en sådan går till, och jämföra med hur motståndet ser ut. Sedan är det bara att ta ställning. En historiskt återblick på judarna som sökte skydd i Norden från Nazisterna borde göra det mycket enkelt. Vilka är hjältar i våra historieböcker och vilka är förrädarna? Om detta må vi berätta.

Bilder inifrån kyrkan som visar hur polisen mitt i natten tränger in i Kyrkan och in i människors sista trygghet. De visar också poliser som ger irakierna siffror, ett, två, tre, likt lägervakter:

Det är människor som avvisas, en av dem är denna irakiska flykting som berättar om sin situation:

Följ händelserna på Modkraft samt på Kirkeasyl, frivilligorganisation som samlar hundratal köpenhamnbor som länge försvarat de 60 irakierna i som tagit skydd i Brorson Kyrka.

Se även Yelah och Fia Persson, Röda Malmö, Pia , Seglora Smedja