En feministisk vardagshjälte att känna igen sig i

I helgen har jag bekantat mig med ännu en fantastisk feministisk serietecknare. Lina Neidestam och Zelda är en bekantskap som jag behövt mycket tidigare. Zelda har funnits i Metro bland annat, men nu får hon en egen bok. Jag har läst den och kan konstatera att den är fantastisk. En feministvardagshjälte som en lätt känner igen sig i. Roligast är de delar där Zelda visar hur svårt systerskap är. De glada fnittriga blonda kurviga tjejerna är den håriga svarthåriga arga Zeldas motsats, och de är inte heller alltid snälla mot denna rabiatfeminist som inte kan hålla tyst på trevliga middagar och midsommarfiranden (hög igenkänningsfaktor) . Hon slits mellan känslor av ilska och systerskap. Alla vi tjejer delar ju samma kamp men ändå inte riktigt, inte alltid. (Och det är väldigt svårt att vara snäll och känna systerskap med en syster som hatar feminister och feminism, varför ska en känna systerskap med denne?)

Zelda är en person med höga ideal om jämlikhet, jämställdhet, fri kärlek och hon vill ju mest av allt vara lesbisk och queer. Men med detta går det lite så där. Men det är ju så, ju fler ideal och ju större övertygelse, desto svårare att alltid göra lätt. Det är lättare att inte bara bry sig. Men Zelda visar, med sin allmänmänsklighet, för oss alla tjejer som försöker vara feminister men ständigt känner oss misslyckade, att det ändå är bättre att försöka än att ge upp. Och kanske främst att en inte måste ta alla kamper, alltid.

Att vara feminist gör livet fullt med humor och alla skratten är värd alla de kamper en måste ta i en sexistisk världsordning. Det är helt enkelt roligt att vara feminist och det visar Neidestams Zelda väldigt bra! Kampen fortsätter för en feministisk världsordning, Zelda är en bok för alla vardagshjältar.

Se Neidestams blogg

Stripen ovan är tagna från Zeldas Myspace

Ps: andra fantastiska serietecknare Liv Strömqvist (Min favorit!!) Sarah Granér, Nina Hemingsson, Coco Modysson, Karolina Bång, Nanna Johansson

100 feministiska sånger – min lista

Här kommer några fina låtar som jag tycker är feministiska på ett eller annat sätt. Ladda ner min spotifylista och lägg till egna. Eller skriv i kommentarsfältet, kan vi komma upp i 1000 gemensamt?

Lite Black Feminism:
Nina Simone: Four Women

Judy Mowatt: Black Woman

Grace Jones: My Jamaican Guy (feministisk på grund av hela hennes uppenbarelse)

Queerfeminism:
MEN: Credit cards babies

Antony and the Johnsons: You are my sister

Hercules and the Love Affair: Blind

Queen: I want to break free (fantastisk video)

The Gossip: Standing in the way of control

Hip Hop/R n B feminism

Tupac: Brenda’s gotta baby

Christina Aguilera: Can’t hold us down

Atmosphere: That night

Tweet: Oops oh my

Lite Rrriot Girl, klassiker och nyare:
Bikini Kill Rebel Girl

Peaches I dont give a fuck

Le tigre: Deceptacon

Le Corps Mince de Françoise: Bitch of the bitches

Svenska klassiker och nyare saker:
Tant strul: Dunkar varmt

Sånger för kvinnor: Vi måste höja våra röster

Nationalteatern: Hanna från Arlöv

Maud Lindström: Fröken Normal

Säkert: Allt som är ditt

Rockfeminism:

Tori Amos: Me and a gun

Patti Smith: Gloria

PJ Harvey: This is love

Popfeminism:
Stina Nordenstam: Lori Glory (”the man that I love love you, so I will love you too”, systerskap! )

Morrissey: All the lazy dykes

Belle and Sebastian: We rule the School (”Call me a prophet if you like, It’s no secret, You know the world is made for men”)

Hidden Cameras: Ban marriage

Riktiga klassiker:
Aretha Franklin:

Cyndi Lauper: Girls just wanna have fun

Christina Aguilera: It’s a man’s world (det blir liksom en helt annan grej när en tjej sjunger det här…)

+ 70 låtar på Spotify, här kan du lägga till dina låtar också!

http://open.spotify.com/user/royahak/playlist/7jeCQDRTK3sHDFQlwN0RgD

Frida Mörtsell diskuterar också feminism och musik här

Rasistisk HBT-demonstration i Tel Aviv samlade 70 000

Det är vackert och viktigt att 70 000 personer samlades i Tel Aviv igår för de två  mördade HBT-personerna: Nir Katz, 26 och Liz Trobishi, 16. (tidigare cirkulerade siffran tre men det verkar felaktigt).Brottet var ett tydligt hatbrott och gärningsmannen är fortfarande på fri fot. Flera hot utfärdades mot demonstrationen men stödet för de två mördade och HBT-kampen segrade och demonstrationen kunde hållas.  Men tyvärr lämnar demonstrationen en bitter eftersmak, för samtidigt som det är ett viktigt ställningstagande mot homofobi och heteronormer, är den också ett utslag av rasism. Under den blodiga massakern i Gaza, som tog över 1300 personers liv, var de israeliska protesterna få.  Många demonstrationer förhindrades och försvårades, de som kunde hållas samlade aldrig så här många israeler, en stor demonstration med 10 000 deltagare hölls, men de flesta var själva palestinier. Då som nu var det hat bakom brotten, i Gaza en fruktansvärd rasism.  En rasism som Shimon Peres, under HBTQ-flagg, återigen gav uttryck vid gårdagens demonstration:

Skotten mot denna stolta gemenskap påverkade oss alla som människor, som judar och som israeler. Mannen som siktade mot de två offren siktade på oss alla.

Ett skott mot  HBT-personerna med israelisk bakgrund, är ett skott mot gemenskapen av judar och israeler. Men vad är då ett skott mot en palestinier, eller 1000 palestinier undrar man? Ett förstärkande av den israeliska gemenskapen?

Mina tankar går idag till de HBTQ-kämpar i Israel som självklart protesterar mot förra veckans hatbrott men som inte stannar där. De som tar ställning mot den ockupation som drabbar de palestinska HBTQ-kamraterna. Som utsätter dem för både rasism och homofobi vilket flätar samman ett ännu värre och starkare förtryck. Mina tankar går till den HBTQ-kamp som vägrar att ensidigt hylla HBT-segrar  när Israel samtidigt hotar, misshandlar och dödar palestinier. De behöver vårt stöd.

Så demonstrationen var ett stort ställningstagande för HBTQ-personer men samtidigt ett rasistiskt ställningstagande när försvarare av död och ockupation av palestinier håller tal och sörjer  två israeliska HBT-personer, just för att de är israeler.

Bloggar och annat : HBT-socialisterna, Yelah om hatbrottet samt om vräkning av palestinier, På QX finns bilder från demonstrationen

Islamofoberna kidnappar HBTQ-kamp

Jag fick möjlighet att skriva för den relativt nyöppnade portalen Queermagazine, och ämnet blev den tvetydiga kampen för HBTQ-personer som islamofoben säger sig arbeta för genom att hata muslimer.  Utdrag:

Islamofobiska krafter försöker använda HBTQ-personers rättigheter som en del i sin propaganda mot muslimer. Men kampen för dessa rättigheter tjänar inte på att udden riktas mot en minoritet utan reell makt i de västerländska samhällena, makten att upprätthålla heteronormen i Väst uppbärs av de vita. Det är samma högerextrema krafter som bär upp både islamofobin och homofobin och talet om HBTQ-rättigheter som islamofoben använder mot muslimen blir därför hyckleri utan gränser.

(…)

HBTQ-personen har äntrat scenen för att tillsammans med kvinnan bli den som Väst ska rädda från Öst, från muslimerna, från icke-civilisation. Så får också invandraren titta på en bild av ett samkönat par, i sitt test för uppehållstillstånd i Nederländerna och säga om de tycker att den är stötande eller inte. Utgångspunkten är föreställningen om att homofobi inte finns i Europa utan kommer in med invandraren och då främst muslimen. På så sätt vill islamofoben få med sig HBTQ-aktivisten i sitt korståg. Men i grunden är den islamofoba HBTQ-kampen en chimär som vi måste se igenom, för islamofoben handlar även kamp för andra gruppers rättigheter alltid om att bekräfta den egna vita hegemonin genom hat, mord, krig.

Läs hela här

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/HBTQ” rel=”tag”>HBTQ</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/islamofobi” rel=”tag”>islamofobi</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/h%F6gerextrema” rel=”tag”>högerextrema</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/europaparlamentsvalet” rel=”tag”>europaparlamentsvalet</a>

Heteronormen dödar tre personer i Tel Aviv

Det har varit en svart sommar för LHBTQ-personer och LHBTQ-kampen som nådde sitt blodiga kulmen på lördagskvällen. En maskerad person tog sig in i ett HBT-café och sköt ihjäl två personer direkt och skadade tiotals andra. En av dessa avled senare på sjukhuset. Tre personer föll alltså offer bara för att de befann sig på ett café där personer med annan sexuell identitet än heterosexualitet har frizon. Genom dessa mord har ytan där HBTQ-personer kan röra sig på ytterligare minskat i världen. Precis när Pride Stockholm ska avslutas, stoltheten förvandlas till sorg.

Tel Aviv har länge setts som ett fristad för HBTQ-personer. Men Tel Avivs HBT-rörelse är inte förvånad, Tel Avivs sammanslutning av homosexuella ordförande Mai Pelem säger att hakkors varit ritade på deras entré samt att de fått flera hot av ortodoxa judar. Förra året sa en en medlem av partiet Shas i Israel att jordbävningar är straff på homosexualitet. Ordförande för hbt-organisationen Aguda, Mike Hamel, sa idag att det fundamentalistiskt religiösa partiet Shas också bär ett ansvar för homofobin genom att sprida hat.

I ett land som ockuperar ett annat istället för att slåss för grundläggande mänskliga rättigheter kan hatet kanske förstärkas?

Morden klassas som tydligt hatbrott av HBTQ-aktivister och allt pekar på detta. Attacken på bland annat RFSL-ordförande Sören Juvas i Moldavien, lagen mot homosexuella i Litauen, misshandel och attacker i samband med Outgames i Köpenhamn är andra hatbrott som skett bara den sista tiden. Och då har jag bara nämnt de som jag kommer på på en gång. Sommaren har som sagt varit svart av hat och rött av blod. Det var en dålig avslutning på Pride men en påminnelse om varför Pride Stockholm behövs. Oavsett åsikter om företagssponsring, kommersialism, glitter, glamour, klass. Heteronormen dödar, var det någon som betvivlade detta?

Läs även andra bloggares åsikter om LHBTQ, HBTQ, HBT, tel aviv, heteronormen, hatbrott, homofobi

Mur av homofobi växer i Europa

Det byggs en mur av homofobi runt om i hela Europa som stöttar den rasistiska muren, Fort Europa är efter högerkrafternas framgångar i valet ännu mer ett hatets Europa.  Inte minst med Lituaens lag som förbjuder positiv information om homosexualitet så är det varje medmänniskas plikt att på något sätt ta ställning, de närmsta dagarna kan man ju lätt göra det genom att gå Pride, på någon av alla de seminarium som erbjuds eller att dansa till magdans med Arabiskt Initiativ som vill lyfta fram det förtryck som en LHBT-person  med arabiskt eller muslimskt ursprung upplever. Glöm inte heller Pride paraden 1 augusti. Årets tema är heteronormen stinker. Hur? Kolla bara på Lituaen.

För den som tycker att Pride Stockholm är mer av ett PR-jippo utan klassperspektiv med tanke på de höga priserna till Prideparken och företagssponsringen, finns anarchopride. Med andra ord finns det inga skäl att inte ta ställning mot heteronormen veckan som kommer. Med europavalets utgång, där högerextrema går framåt så är heteronormen farligare än någonsin. Vi har redan sett våldsamma bevis på det. Det är dags att agera.

I Arbetaren diskuterar tre vänsteraktivister synen på Pride och vänsterns förhållande till HBT frågor, läs här.

Bloggar: Maria Ferm, Veronica Svärd twittrar om Pride och FI

Klimatet och varför Arbetarinitiativet får mitt förtroende men F! min röst

Klimatet är tveklöst den viktigaste frågan för mänskligheten, därmed också den viktigaste frågan i Europaparlamentsvalet. Denna åsikt delar jag med de flesta svenskar, enligt Sifo-undersökningar.

Men politikerna verkar inte vilja förstå vidden av denna fråga och detta ställningstagande. Medan folket gör det som de kan göra, cyklar, ställer bilen, tänker efter innan de tar flyget, ordnar swopping, står de med mest makt helt lamslagna och låtsas vara maktlösa.

Vi vet att IPCC:s forskningsrapporter varit för snälla. Situationen är mycket allvarligare, läs till exempel här. Men när Klimataktion ordnar en utfrågning av partierna så är det ingen som nämner ett tak för växthusgaserna. Koldioxidskatt, gröna jobb, men taket för hur mycket vi faktiskt i slutändan får släppa ut,nämns inte alls.

”Rösta Klimatsmart”, ”Rösta för en bättre miljö”, ”Rösta för klimatet”  står det på stan på de olika affischerna. De etablerade partierna kör med en fördummande retorik istället för att säga: ” så här mycket ska växthusgaserna sänkas” eller ”vi stöder Green Development Rights” (som Vänsterpartiet faktiskt gör enligt deras EU-plattform). Men inget om FN:s Köpenhamnsmöte eller det tak som är det enda som kan rädda oss från vår egen undergång.

På grund av detta vet jag inte om klimatet går att rädda genom detta EU-val. Naturskyddsföreningen har också visat att det inom partierna finns större åsiktskillnader än mellan partierna. Så har också Anders Wijkman, som nu lämnar parlamentet, tveklöst varit bäst och radikalast i klimatfrågor. Men ska man tvingas rösta på en kristdemokrat för att rädda klimatet? Hm…

De partier som kanske har bäst klimatpolitik är de som syns minst. Arbetarinitiativet, som inspirerades av NAP den nya antikapitalistiska partiet, kopplar ihop den ekonomiska krisen med klimat på ett sätt som inget annat parti vågar. De gör upp med vår kapitalistiska världsordning. Och så har vi Feministiskt Initiativ tar upp det feministiska perspektivet och på så sätt utmanar vår värld i grunden. De är de två partier som får mitt förtroende.

Men min röst kommer nog att falla på F!. Det finns flera antikapitalistiska partier som ställer upp i Europa och jag hoppas innerligt att de går framåt. Men det finns bara ett feministiskt parti (let’s face it) i hela Europa,. Finanskris och klimatet drabbar värst kvinnorna, de fattiga kvinnorna, och riskerar att cementera sexismen. Samtidigt som feministiska frågor alltid tenderar att läggas i skuggan när ”större kriser” hotar. För kvinnor är ju inte människor i samma grad som män är.Det ser vi bland annat med att aborträtten hotas på flera håll i Europa. Gudrun Schyman är den enda av EU-kandidaterna som ser abort som mänsklig rättighet.Och den enda som ser en tydlig koppling mellan sexism och klimathotet.

Klimatpolitiken måste slipas, F! måste ta ställning för tak och rättvisa utsläppsransoneringssystem, och jag menar  att vänsterprofilen måste bli tydligare, för i finanskrisens spår så tycker jag faktiskt att man inte kan säga att feminismen varken är vänster eller höger. Och jag håller inte med om Schymans Obamavurm.  Men jag litar mer på F! och Gudrun Schyman än de etablerade partier som stoltserar på valaffischer utan några egentliga budskap. Det är inte politik. Jag litar mer på de valarbetare som kämpat med valsedlar och försökt få ut sin politik även om media diskriminerat. Jag litar mer på deras engagemang för demokrati.

Och kom ihåg att endast 28 000 röster (de fick 40 000 i riksdagsvalet) leder till att valsedlar betalas nästa gång de ställer upp, då kan fokus läggas mer på politiken. Så du gör skillnad, oavsett om FI kommer in eller inte, inte minst genom att du minskar risken att fascismen ökar i Europa. Med F!  tillsammans med antikapitalistiska partier i Europaparlamentsvalet blir situationen helt annorlunda i EU. Då finns en möjlighet att klimatpolitiken blir verklig.

OBS:   Om det inte finns F! valsedel, ta en blank valsedel och skriv Feministiskt Initiativ. Inget annat! Inte F!, inte Gudrun Schyman! Då blir rösten ogiltig.

F!:s valplattform

Veronica Svärd: 6 % har högst förtroende för Schyman, då kan ju F! få en jordskredsseger skriver Fi:esta, Johanna Look, Gudrun Schyman om hur det står till med vår demokrati på sin blogg och på SVD brännpunkt.

Demonstrationerna fortsätter, filmer från 24/1

Attackerna är slut. Men 1400 personer har efterlämnat överlevande, bomber har efterlämnat raserade byggnader, vit fosfor har ännu några offer att ta. Tusentals skadade, kroppsligt. Ingen har räknat de psykiska skadorna. ”Unge Freud i Gaza”, psykologen Ayed, sade att det skulle behövas en miljon psykologer i Gaza i dokumentären, det var innan massakern.

Det är också nu familjemedlemmar som överlevt ska samla ihop sig och gå vidare. Unga tjejer, bara barn, ska ta hand om manliga äldre släktingar och ge upp sin utbildning, framtid. Detta visades mycket tydligt i dokumentären ”Unge Freud i Gaza”. Kvinnor som drabbas av anorexia, krav på giftermål, krav på klädsel utöver belägring och ockupation. Kvinnor som måste jobba dag ut och dag in medan mannen är upptagen med två andra fruar. Men vem bryr sig om kvinnor och HBT-personers rättigheter när det saknas mat och elektricitet? I konflikter blir kvinnor ännu mindre värda.

I ”Konflikt” (se nedan) igår berättade en kvinna den hjärtskärande historien om att mista alla sina barn. En läkare berättade om en flicka som kommit in med en obetydlig sårskada på huvudet. Men efter en stund antändes hela hon och hennes liv gick inte att rädda. Det var vit fosfors verkan.

Massakerns verkningar har inte avslutats, det har just börjat. Hus ska återuppbyggas, människor begravas, sorg bearbetas. Det är därför demonstrationerna måste fortsätta, bojkotten av israeliska varor likaså och påtryckningar på våra politiker. Ockupationen fortsätter och det betyder att massakrer finns runt nästa hörn.

Och det vi lärt oss av engagemanget för Gaza de senaste veckorna, det vi har lärt oss om ockupation, rasism, propaganda och hat de senaste veckorna måste vi ta med oss till andra kamper mot förtryck. Vår kamp är en internationell kamp mot all förtryck. Vi väljer inte vår kamp, som israelförsvararna gör. Likt kameleonter anpassar vi motståndet till förtrycket och vi känner igen det oavsett ansikte.

Och för kvinnornas skull tar vi ställning såväl mot Israels ockupation som mot Hamas islamism. Vi värnar demokratiska rättigheter och kämpar för de grupper som befriar palestinierna på riktigt, även kvinnorna, även HBT-personer. Men för att palestinierna ska kunna välja ett radikalt demokratiskt alternativ måste ockupationen brytas och Israel och Väst just nu respektera Hamas som palestiniernas representant.

Lars Ohly talar:

Demonstrationståget:

done

Bloggar: Svensson, Anna Wester

Bilder från Gaza

Apropå Konflikt:

Trots den mänskliga katastrofen i Gaza uppehöll sig Konflikt, och då främst Cecila Uddén och Lotta Schullerqvist framförallt vid rykten om Hamas, om  huruvida de flytt via tunnlar, utnyttjat civila, lovat pengar (var kommer de ifrån, undrade journalisterna?). Men att ta reda på siffror och tala med Hamas själva verkade vara uteslutet för de båda.

Bara Kassem Hamadé, Expressenjournalist, hade talat med Hamaspersoner, Uddén och Schüllerqvist är båda  i Gaza men tar ställning som politiker och inte journalister när de på eget bevåg bojkottar Hamas. Det är en del av propagandakriget och patologiserandet av Hamas och därmed också palestiniernas förmåga att välja representanter.

Cecilia Uddén sägs ju vara en av våra främsta mellanösternbevakare, men jag tycker tyvärr att en hel del orientalism, exotism och fördomar står ivägen för en sanningsökande och intressant bevakning.

Tiina Rosenberg: Engels var typ queer

En av höjdpunkterna från gårdagens socialistiska forum var utan tvekan Tiina Rosenbergs föredrag. En antirasistisk socialistisk queerfeminist tillika professor med skarp blick och analysförmåga. Det är långt ifrån mediebilden av henne och det är svårt att inte vara mediekritisk när en träffar Rosenberg, eller någon annan av alla de andra smarta feminister som svartmålats av borgerlig media.

Lägger därför upp hennes tal för alla er som missade det så ni kan forma en egen uppfattning av Rosenberg. Dessutom torde talet vara intressant för vänsterfolk som dömer ut all sorts queeranalys för att vara individbaserad och främmande för materiella analyser. Det går nämligen mycket bra att länka till såväl Engels som Kollontaj för att hitta en socialistisk kritik av monogamin. Socialism blir bara mer socialism med radikala queerteorier som även kan hantera analysen av till exempel diskriminering mot människor med funktionshinder, ableism, eller fobin mot transsexuella.

Tiina Rosenbergs tal

Läs även andra bloggares åsikter om tiina rosenberg, vänstern, socialism, queer, hbtq, feminism

Sverige vill kastrera transsexuella

För er som missat har vi haft en könstillhörighetsutredning i Svergie. Den presenterades för ett år sedan cirka, och konkluderar att de som byter kön också ska kastreras. Det vill säga borttagandet av könskörtlar. Steriliseringskravet är bort (det går att spara ägg och spermier) men könskörtlarna ska alltså ändå bort. Det är ett krav och individens önskemål om den egna kroppen är inget värt.

Detta berör oss alla människor som förfäras över de över 60 000 steriliseringar (på främst kvinnor ur arbetarklass) som skedde i Folkhemssverige från 1930-talet fram till 1970-talet. Denna utrednings konklusioner om kastrering berör oss alla som anser att staten inte har ett dryft att göra med våra kroppar. Att endast medicinska skäl är skäl nog för ingrepp i en människokropp och då med individens tillåtelse. Detta berör oss alla som anser att transsexuellas rättigheter i samhället, att allas lika rätt i samhället, är avgörande för en demokratis trovärdighet och överlevnad. Det borde därför vara en naturlig fråga för alla antirasister, feminister, socialister, radikla liberaler.

Men diskussionen existerar knappt. Blir därför glad att läsa att Anne Lindén, läkarstudent och DN-ledarskribent tar upp detta landets största morgontidning. Nu kanske debatt väcks!

Jag har själv debatterat frågan i Läkartidningen, och här kommer det senaste repiksvaret som två vänner och jag skrev och som inte kom med i tidningen, angående Karolinska Institutets hållning i denna fråga:

/Roya

Jonas Morian har också bloggat om detta. Wykman (MUF ordf) och Köning (ordf RFSL ungdom) skrev på brännpunkt häromdagen att transsexuella är den grupp som mår sämst i samhället.

PS: läs om amerikanen Tomas Beatie som födde en dotter för några veckor sedan! I Sverige är detta alltså omöjligt på grund av kastreringskravet.

Könsidentiteten sitter inte i äggstockarna…
I vår debattartikel Karolinska Institutet förespråkar kontroversiell kastrering [1] kritiserar vi att KI i ett remissvar ställer sig bakom det föreslagna kravet på kastrering av transsexuella patienter. Marie Degerblad, Angelica Lindén Hirschberg och Olle Söder väljer i sin replik [2] att utförligt redovisa utrednings- och behandlingsgången för transsexuella patienter. De bemöter inte kritiken mot kastreringskrav med mer än att ett uteblivet sådant krav kunde leda till ”diagnosglidning” och hävdar att de har övervägt etiska dilemman i sitt remissvar. Vi framhärdar i att de irreversibla konsekvenser ställningstagandet innebär måste vidare analyseras medicinsk-etiskt ur ett patientperspektiv.
Argumentet om diagnosglidning är enbart ett skenargument. När den transsexuella personen väl kommer till Rättsliga Rådet skall diagnosen vara satt för länge sen, som KIs representanter så tydligt redovisar i sin replik. Lagtexten har inget med diagnosticering att göra, för detta ändamål har vi diagnoskriterier i DSM-IV samt ICD-10. Ett av de allvarligaste misstagen i såväl utredningens förslag som KIs remissvar är denna sammanblandning av medicin och juridik.
Det finns många andra länder i världen som ställer krav om kastrering eller sterilisering för transsexuella som önskar korrigering sin juridiska könstillhörighet. Men av de länder som på 2000-talet har stiftat nya lagar på området har såväl Storbritannien som Spanien valt en modernare väg. I Storbritanniens Gender Recognition Act [3] som trädde i krav 1 juli 2004 ställs inga krav på medicinsk behandling alls. De krav som ställs är 18 års ålder, ett intyg om att diagnos är ställd, att personen har levt i sitt önskade kön i två års tid samt förväntas fortsätta göra så till livets slut. Spaniens lag på området [4] från 16 mars 2007 ställer krav om 18 års ålder, intyg om diagnos samt behandling i två års tid. Någon kirurgisk behandling behöver dock inte komma i fråga.
Kön är en komplex företeelse som kan brytas ned i biologiskt, juridiskt och socialt kön, könsidentitet och -uttryck. Vårt biologiska kön består i sin tur av flera delar. Könskromosomer styr vilka könskörtlar vi utvecklar som foster, dessa producerar våra könshormoner som i sin tur påverkar såväl inre och yttre könsorgan som andra delar av kroppen. Vilken av dessa parametrar skall bestämma en persons biologiska kön?
För varje nivå vi än väljer för att bestämma biologiskt kön finns minst ett exempel som kullkastar försöket, även så för könskörtlar. Ta till exempel CAIS (komplett androgent okänslighetssyndrom) där en XY-individ utvecklar en kvinnlig kroppskonstitution. Ju mer vi letar, desto tydligare blir det att biologiskt kön är mer komplext än att vi kan tala om två vattentäta kategorier. Vi hoppas att få se en sådan utveckling där vi pratar om variationer istället för avvikelser och värdesätter dessa variationer [5].
Med nuvarande lagstiftning finns en kategori transpersoner som tillhör ett medicinskt och juridiskt vacum: De personer som identifierar sig som transsexuella men inte vill genomgå vissa kirurgiska ingrepp, utan eventuellt enbart få hormoner. Dessa personer får ingen hjälp i svenska sjukvården och deras situation förändras inte i och med det nya remissförslaget. Är det rimligt att utesluta dessa patienter från behandling med motiveringen att den inte kan individanpassas på grund av en rigid lagstiftning, när detta visat sig möjligt i Storbritannien och Spanien?
Lagstiftare i Sverige har nu ett val att antingen sälla sig till en majoritet av länder som fortfarande påbjuder kirurgiska ingrepp på transsexuella patienter eller våga tillhöra gruppen av länder som
bryter med denna tradition. Karolinska Institutet har åtagit sig att professionellt verka i en anda som skyddar utsatta grupper. Vi hoppas att KI och dess representanter i denna fråga kan vara modiga nog att ändra inställning till kravet på kastrering och kirurgi.

Referenser
1. Fausto-Sterling A. Sexing the body: Gender politics and the construction of sexuality. New York: Basic Books; 2000. p. 4, rad 32.
2. Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag: Betänkande av Könstillhörighetsutredningen. SOU 2007: 16. http://www.regeringen.se/sb/d/8448/a/79017
3. Remissvar »Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag«. SOU 2007:16. Stockholm: Karolinska institutet; 2007. http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jspa=410&d=306&l=sv
4. Broberg G. Den svenska steriliseringspolitiken. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se
5. Det goda universitetet. Etiska riktlinjer från KIs etikråd i samarbete med Strategigrupperna för jämställdhet och mångfald. Stockholm: Karolinska institutet; 2007. http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=12797&l=sv
6. Landén M. Transsexualism: Epidemiology, phenomenology, regret after surgery, aetiology, and public attitudes. Göteborg: Institute of Clinical Neuroscience, Göteborg University; 1999.