100 feministiska sånger – min lista

Här kommer några fina låtar som jag tycker är feministiska på ett eller annat sätt. Ladda ner min spotifylista och lägg till egna. Eller skriv i kommentarsfältet, kan vi komma upp i 1000 gemensamt?

Lite Black Feminism:
Nina Simone: Four Women

Judy Mowatt: Black Woman

Grace Jones: My Jamaican Guy (feministisk på grund av hela hennes uppenbarelse)

Queerfeminism:
MEN: Credit cards babies

Antony and the Johnsons: You are my sister

Hercules and the Love Affair: Blind

Queen: I want to break free (fantastisk video)

The Gossip: Standing in the way of control

Hip Hop/R n B feminism

Tupac: Brenda’s gotta baby

Christina Aguilera: Can’t hold us down

Atmosphere: That night

Tweet: Oops oh my

Lite Rrriot Girl, klassiker och nyare:
Bikini Kill Rebel Girl

Peaches I dont give a fuck

Le tigre: Deceptacon

Le Corps Mince de Françoise: Bitch of the bitches

Svenska klassiker och nyare saker:
Tant strul: Dunkar varmt

Sånger för kvinnor: Vi måste höja våra röster

Nationalteatern: Hanna från Arlöv

Maud Lindström: Fröken Normal

Säkert: Allt som är ditt

Rockfeminism:

Tori Amos: Me and a gun

Patti Smith: Gloria

PJ Harvey: This is love

Popfeminism:
Stina Nordenstam: Lori Glory (”the man that I love love you, so I will love you too”, systerskap! )

Morrissey: All the lazy dykes

Belle and Sebastian: We rule the School (”Call me a prophet if you like, It’s no secret, You know the world is made for men”)

Hidden Cameras: Ban marriage

Riktiga klassiker:
Aretha Franklin:

Cyndi Lauper: Girls just wanna have fun

Christina Aguilera: It’s a man’s world (det blir liksom en helt annan grej när en tjej sjunger det här…)

+ 70 låtar på Spotify, här kan du lägga till dina låtar också!

http://open.spotify.com/user/royahak/playlist/7jeCQDRTK3sHDFQlwN0RgD

Frida Mörtsell diskuterar också feminism och musik här

Rasistisk HBT-demonstration i Tel Aviv samlade 70 000

Det är vackert och viktigt att 70 000 personer samlades i Tel Aviv igår för de två  mördade HBT-personerna: Nir Katz, 26 och Liz Trobishi, 16. (tidigare cirkulerade siffran tre men det verkar felaktigt).Brottet var ett tydligt hatbrott och gärningsmannen är fortfarande på fri fot. Flera hot utfärdades mot demonstrationen men stödet för de två mördade och HBT-kampen segrade och demonstrationen kunde hållas.  Men tyvärr lämnar demonstrationen en bitter eftersmak, för samtidigt som det är ett viktigt ställningstagande mot homofobi och heteronormer, är den också ett utslag av rasism. Under den blodiga massakern i Gaza, som tog över 1300 personers liv, var de israeliska protesterna få.  Många demonstrationer förhindrades och försvårades, de som kunde hållas samlade aldrig så här många israeler, en stor demonstration med 10 000 deltagare hölls, men de flesta var själva palestinier. Då som nu var det hat bakom brotten, i Gaza en fruktansvärd rasism.  En rasism som Shimon Peres, under HBTQ-flagg, återigen gav uttryck vid gårdagens demonstration:

Skotten mot denna stolta gemenskap påverkade oss alla som människor, som judar och som israeler. Mannen som siktade mot de två offren siktade på oss alla.

Ett skott mot  HBT-personerna med israelisk bakgrund, är ett skott mot gemenskapen av judar och israeler. Men vad är då ett skott mot en palestinier, eller 1000 palestinier undrar man? Ett förstärkande av den israeliska gemenskapen?

Mina tankar går idag till de HBTQ-kämpar i Israel som självklart protesterar mot förra veckans hatbrott men som inte stannar där. De som tar ställning mot den ockupation som drabbar de palestinska HBTQ-kamraterna. Som utsätter dem för både rasism och homofobi vilket flätar samman ett ännu värre och starkare förtryck. Mina tankar går till den HBTQ-kamp som vägrar att ensidigt hylla HBT-segrar  när Israel samtidigt hotar, misshandlar och dödar palestinier. De behöver vårt stöd.

Så demonstrationen var ett stort ställningstagande för HBTQ-personer men samtidigt ett rasistiskt ställningstagande när försvarare av död och ockupation av palestinier håller tal och sörjer  två israeliska HBT-personer, just för att de är israeler.

Bloggar och annat : HBT-socialisterna, Yelah om hatbrottet samt om vräkning av palestinier, På QX finns bilder från demonstrationen

Klimatet och varför Arbetarinitiativet får mitt förtroende men F! min röst

Klimatet är tveklöst den viktigaste frågan för mänskligheten, därmed också den viktigaste frågan i Europaparlamentsvalet. Denna åsikt delar jag med de flesta svenskar, enligt Sifo-undersökningar.

Men politikerna verkar inte vilja förstå vidden av denna fråga och detta ställningstagande. Medan folket gör det som de kan göra, cyklar, ställer bilen, tänker efter innan de tar flyget, ordnar swopping, står de med mest makt helt lamslagna och låtsas vara maktlösa.

Vi vet att IPCC:s forskningsrapporter varit för snälla. Situationen är mycket allvarligare, läs till exempel här. Men när Klimataktion ordnar en utfrågning av partierna så är det ingen som nämner ett tak för växthusgaserna. Koldioxidskatt, gröna jobb, men taket för hur mycket vi faktiskt i slutändan får släppa ut,nämns inte alls.

”Rösta Klimatsmart”, ”Rösta för en bättre miljö”, ”Rösta för klimatet”  står det på stan på de olika affischerna. De etablerade partierna kör med en fördummande retorik istället för att säga: ” så här mycket ska växthusgaserna sänkas” eller ”vi stöder Green Development Rights” (som Vänsterpartiet faktiskt gör enligt deras EU-plattform). Men inget om FN:s Köpenhamnsmöte eller det tak som är det enda som kan rädda oss från vår egen undergång.

På grund av detta vet jag inte om klimatet går att rädda genom detta EU-val. Naturskyddsföreningen har också visat att det inom partierna finns större åsiktskillnader än mellan partierna. Så har också Anders Wijkman, som nu lämnar parlamentet, tveklöst varit bäst och radikalast i klimatfrågor. Men ska man tvingas rösta på en kristdemokrat för att rädda klimatet? Hm…

De partier som kanske har bäst klimatpolitik är de som syns minst. Arbetarinitiativet, som inspirerades av NAP den nya antikapitalistiska partiet, kopplar ihop den ekonomiska krisen med klimat på ett sätt som inget annat parti vågar. De gör upp med vår kapitalistiska världsordning. Och så har vi Feministiskt Initiativ tar upp det feministiska perspektivet och på så sätt utmanar vår värld i grunden. De är de två partier som får mitt förtroende.

Men min röst kommer nog att falla på F!. Det finns flera antikapitalistiska partier som ställer upp i Europa och jag hoppas innerligt att de går framåt. Men det finns bara ett feministiskt parti (let’s face it) i hela Europa,. Finanskris och klimatet drabbar värst kvinnorna, de fattiga kvinnorna, och riskerar att cementera sexismen. Samtidigt som feministiska frågor alltid tenderar att läggas i skuggan när ”större kriser” hotar. För kvinnor är ju inte människor i samma grad som män är.Det ser vi bland annat med att aborträtten hotas på flera håll i Europa. Gudrun Schyman är den enda av EU-kandidaterna som ser abort som mänsklig rättighet.Och den enda som ser en tydlig koppling mellan sexism och klimathotet.

Klimatpolitiken måste slipas, F! måste ta ställning för tak och rättvisa utsläppsransoneringssystem, och jag menar  att vänsterprofilen måste bli tydligare, för i finanskrisens spår så tycker jag faktiskt att man inte kan säga att feminismen varken är vänster eller höger. Och jag håller inte med om Schymans Obamavurm.  Men jag litar mer på F! och Gudrun Schyman än de etablerade partier som stoltserar på valaffischer utan några egentliga budskap. Det är inte politik. Jag litar mer på de valarbetare som kämpat med valsedlar och försökt få ut sin politik även om media diskriminerat. Jag litar mer på deras engagemang för demokrati.

Och kom ihåg att endast 28 000 röster (de fick 40 000 i riksdagsvalet) leder till att valsedlar betalas nästa gång de ställer upp, då kan fokus läggas mer på politiken. Så du gör skillnad, oavsett om FI kommer in eller inte, inte minst genom att du minskar risken att fascismen ökar i Europa. Med F!  tillsammans med antikapitalistiska partier i Europaparlamentsvalet blir situationen helt annorlunda i EU. Då finns en möjlighet att klimatpolitiken blir verklig.

OBS:   Om det inte finns F! valsedel, ta en blank valsedel och skriv Feministiskt Initiativ. Inget annat! Inte F!, inte Gudrun Schyman! Då blir rösten ogiltig.

F!:s valplattform

Veronica Svärd: 6 % har högst förtroende för Schyman, då kan ju F! få en jordskredsseger skriver Fi:esta, Johanna Look, Gudrun Schyman om hur det står till med vår demokrati på sin blogg och på SVD brännpunkt.

Mediebevakningen av FI inför EU-valet är ett skämt

Att traditionell media inte inser det nyhetsvärde som Feministisk Initiativs deltagande i EU-valet innebär är misshagligt. Det är svårt att förstå. Det räcker med att läsa de första raderna i Feministisk Initiativs valmanifest för att förstå hur relevant F! är i detta val:

I en värld där FN beräknar att män äger 99 procent av all egendom och tjänar 90 procent av inkomsterna trots att kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete, är feminism nödvändig. Kvinnors bristande inflytande syns i att de nästan helt saknas vid de förhandlingsbord där män beslutar om ökat militärt våld, och som får som följd att kvinnor blir slagfält i och med systematiska våldtäkter och skändningar.

Mäns dominans i politiken visar sig också i att kvinnor blir brutalt exploaterade i den växande globala sexindustrin och att abort förbjuds med hänvisning till religiös tro. Feminismen är en global demokratirörelse som handlar om universella mänskliga rättigheter och frihet från diskriminering. Feminism har inget med nationer att göra och därför är feminism särskilt viktig i Europa idag när rasistiska partier med nationalistiska förtecken återigen växer sig allt starkare.

Men feminism saknas i EU-bevakningen lika mycket som Feministisk Initiativ. Med den undermåliga mediebevakningen hamnar feminism i skuggan av ”de viktiga frågorna”.  Genomgående redovisas inte F! som eget parti i opinionsundersökningar vilket gör det omöjligt att avgöra om de har en chans att komma in eller inte. Och det avgör. Många är feminister som vill rösta på F! men vill veta chanserna att rösten inte kastas bort. Att media då undviker ge oss den informationen är att undergräva demokratin. För det handlar inte bara om att feministiska frågor är viktiga, det fattar jag att DN inte ger så mycket för, F! har även i flera opinionsundersökningar fått mer än 1%. Men i DN:s undersökningar finns inte ens F! med som alternativ. Att få reda på F!:s stöd är ett omöjligt projekt. Istället redovisar DN Maria Robsahms höga frånvaro, och som om hon är invald F!-are. Det är faktiskt en stor skillnad mot sanningen som är att hon gick över från Fp till F! först efter att hon kommit med till parlamentet. Hon sitter inte på F!:s mandat. Men för DN är en f.d folkpartist som gått över till F!, som inte ställer upp i år, det enda intressanta att rapportera om F! inför EU-valet.

Om jag inte redan sagt upp min DN-prenumeration på grund av Natan Sachars undermåliga Palestinabevakning  och DNs ledarsidas rasism som till exempel satte likhetstecken mellan mångkultur och jämställdhetsproblem, hade jag gjort det nu.  Det kallas jämställdhetens förlovade land men att kräva feminism och rättvis dokumentering av ett feministisk parti inför val i den största svenska morgontidningen är tydligen för mycket begärt.

Länkar: Veronica Svärd, DN Dagens Media, Berolin Fumikofem Swinglish (Zakia Khan), rabiatfeminism, Metamorfos Powerliv Sofia Karlsson

Schyman på Newsmill och Second Opinion

Läs även andra bloggares åsikter om F!, FI, Europaparlamentet, EU-valet, mediebevakning

Prova ett nytt tåg på 1:a maj

Trots att jag inte längre är med i socialdemokraterna får jag deras tidningar och brev på posten. Mitt förhållande med socialdemokraterna tog slut för många år sedan, själsligt. Egentligen var det ett sådant där hat-kärleksförhållande som såpor är så bra på att gestalta.

Nu när jag får den nyutgivna boken ”Snart går vi utan er” inser jag att socialdemokratin har varit en dålig partner för många unga socialdemokrater. Många är de som troget håller sig kvar, som drömmer sig tillbaka till Ernst Wigforss eller i alla fall Olof Palme och den internationella solidaritet. Men frågan är, i en tid av klimatkris som är värre än vi alla annat kombinerat med en finanskris, en växande rasism och fascism i Europa och Israel: Är drömmar och hopp, hur mänskligt det än är, rätt? Har vi tid att drömma om en radikal socialdemokrati som tar ställning mot kapitalismen, mot exploatering av vår planet? Nej vi har inte tid menar jag (Läs till exempel Andreas Malm om det aktuella läget för klimatet och ta ställning, nu). Den radikala rörelsen måste byggas och det spelar ingen roll om den inte längre kommer att stavas socialdemokratin. Politiken måste vara viktigare än namnet.

Missförstå mig inte, det är viktigt att kritisera Socialdemokratin, den nyutgivna boken är viktig. Den kan bidra till förändring. Men den kan också bli ett alibi som partitoppen använder sig av, några unga radikala är bra röstfiske men deras politiska idéer, omsätts de någonsin i praktik? Jag undrar vad för slags samhälle vi skulle kunna skapa om vi alla lämnade våra bekväma sitsar och började agera. Gå ihop med flera. Skapa en bredare vänsterallians. Inte ödsla tid på gamla partier som för länge sedan slutat lyssna.

I Frankrike har en brevbärare lyckats skapa ett nytt parti, en rörelse, som kallar sig nya antikapitalistiska partiet (NPA). Varför skulle vi inte kunna skapa ett gränsöverskridande vänsteralternativ? I Island har folklig resning lett till en vänsterledd regering med stor majoritet. Varför skulle vi inte kunna resa oss? I Sverige har flera socialistiska partier gått ihop till arbetarinitiativet inför Europaparlamentsvalet, FI försöker skicka vår främsta politiker Gudrun Schyman till europaparlamentet och kommer ni ihåg alla demonstrationer mot kriget i Gaza? Klimataktion hade i söndags sitt första årsmöte och växer sakta men säkert. Vi reser oss, vi skapar politik medan 68:an skapar PR. Folket är en rörelse i sig, motståndet är levande. Problemet är bara att många socialdemokrater växt upp med partiet på ett sätt som gör det omöjligt för dem att skilja sig från det. Som gör det omöjligt för dem att se att deras tankar är deras och kamraternas, att socialdemokratin bara var en form, ombudsmän, sms-kampanjer, en kursgård. Politiken var ändå mest levande i ett samtal utan partiets översyn. Om vi före detta socialdemokrater som en gång gick med på grund av socialismen och den internationella solidariteten inte röstar eller engagerar oss för socialism så sviker vi den socialdemokrati vi tror på.

Missförstå mig inte, jag vill inte uppmuntra någon att ge upp. Men när partiet talar om supportrar och därmed sätter sina egna medlemmar, själva idéerna, på läktaren så kanske det är dags att dra vidare. Eller när partistrategerna hittar på fokusgrupper som de ska vinna över, som unga kvinnor i 30-års åldern i Stockholm innerstad och ska vinna över dem genom en modemässa, så är det kanske dags att säga stopp. När Ardalan Shekarabi håller ett fantastiskt brandtal om Palestina på Gazademonstrationen men sedan går till till Europaparlamentetsval på sms-lånen (och inte mot ojämlikhet, mot kapitalism) så är det kanske inte längre politik vi talar om.

Jag har inget intresse av att svartmåla socialdemokraterna i inlägg efter inlägg, men jag vill bara att det ska handla om politik igen. Och främst att vi klarar klimatkrisen och de ojämlikheter som drar fram i dess spår. Vi talar om en mänsklig katastrof och vi agerar som om allt är som vanligt. Det är inte som vanligt.

Vi måste skapa socialistisk hegemoni som Jens Lundberg skriver i den nämnda antologin. Så prova att gå med ett annat tåg i år än socialdemokraternas, stötta syndikalisternas arbete för papperslösa, det intersektionella ”Den nya alliansen” eller stötta Vänsterparitet vars första maj-insamling kommer att gå till ”Ship to Gaza”. Rösta på ett annat parti i Europaparlamentsvalet, ett parti som faktiskt kommer att verka för mer demokrati, mer socialism, mer feminism. Mot fascism. Svik inte socialismen, jämlikheten. Låt partistrategerna komma på att den enda fokusgrupp de kan ha är medborgare som är intresserade av politik.

Feminism är inget som en ockupation kan åstadkomma

Igår demonstrerade hundra kvinnor mot äktenskapslagen, samtidigt som ett hundratals motdemonstranter angrep dem. En lag som Väst inte kritiserade förrän den efter tre års av diskussioner antogs. Den säger att en man kan kräva sex av sin hustru minst var fjärde dag. Mannen ska också få bestämma över sin hustrus rörelsefrihet. Lagen som gör det värre än under talibantiden, stöttades av Presidenten Hamid Karzai fram tills nyligen , nu ligger den på is efter kritik.

Men kommer ni ihåg när Afghanistan skulle ockuperas? När alla män blev typ feminister, när alla var emot kvinnoförtryck, åtminstone det i Afghanistan? Hamid Karzai, Västs gunstling, skulle vara den moderna mannen, motsatsen till talibanerna. Han var jämställdhet, han var demokrati, han var ”vi”, han var Väst. Det talades mycket om kvinnor den hösten 2001. Så när talibanerna störtades och Afghanistan ockuperades infördes jämställdhet enligt krigslogiken. Men den äktenskapslag som röstats fram visar på den sanning som USA och resten av Väst länge försökt dölja, att ockupation förvärrar situationen för kvinnor. För ockupation är ännu ett förtryck och olika förtryck göder varandra, de trivs i varandras sällskap: sexism och ockupation, rasism.

Samtidigt som kvinnor kämpar för sina mest grundläggande rättigheter, rätt till kropp, sexualitet, lust, rörelsefrihet, skickar Obama minst 17 000 fler soldater i hans så kallade AfPak-policy (terrorpolitiken för Afghanistan och Pakistan). Ambitionen är att styrkan ska fördubblas från 65 000 män till 134 0000. Men inte en enda av dessa sänds med avsikt att förhindra den terror som drabbar den afghanska befolkningen, den terror som skadar och dödar fler kvinnor årligen än den drabbar amerikaner. Terror måste drabba en man för att det ska räknas. Och vi är alla feminister bara när det gynnar mäns intressen.

Läs även: Badlands Hyena, för härlig satir, ETC om att lagen tas tillbaka,

Svensk kultur- våldtäkt och rofferi

Det är dags att vi lyfter på locket. Att vi vågar säga det som vi alla egentligen tycker.Vi måste stå upp för yttrandefriheten, även om det finns de i detta land som vill begränsa den. Jag säger det rakt ut: svenska män, eller låt oss kalla dem vita män för de har sina motsvarigheter i hela Västerlandet, våldtar våra kvinnor och tar våra pengar. Finanskrisen är ju en fråga som ytterst vita män står för. Med girighet som ledstjärna roffar de åt sig pengar och lämnar lite kvar åt de fattiga. När så det uppdagas att de är skyldiga till finanskrisen så får de inte kritik och straff, nej, istället för de mångmiljardstöd till sina banker. Vita män är de största bidragstagarna. De lever på den svenska statens bidrag för att sedan kunna begå brott. De kräver underkastelse, ingen kritik får nå dem. I deras världar existerar inte yttrandefrihet, om det inte är rasism eller sexism vi talar om förstås, då är taket högt.

Nyligen uppdagades en fruktansvärd sexbrottshärva. Högt uppsatta vita män har våldtagit, misshandlat, utnyttjat underåriga tjejer. De träffades på nätet för att de delade samma sjuka intresse: att hata kvinnor, på olika sätt. De är inte få dessa män som utnyttjar kvinnor, knappt har rättegången mot Joseph Fritzl avklarats förrän ett nytt fall dyker upp i Italien.Tidigare fall har hittats i Polen. Och så dessa svenska män, rika, mäktiga, och så det viktigaste: hudfärgen som är vit.

Jag säger det återigen, det är dags att lyfta på locket. Går vi ut i de vitaste kommunerna finner vi där i det närmaste ett parallellsamhälle där andra lagar gäller. I dessa kommuner härjar mångåriga traditioner av att ta andras penga och inte betala skatt. Där finns det mångåriga traditioner av sexköp, misshandel av fruar och hederstänkande kring döttrars partners. Till exempel Kungen, den yttersta representanten för svenska män, vägrade länge ge Victoria rätten att förlova sig med Daniel, på grund av unken tusenårig svensk hederstänkande. Om vi inte sätter stopp för de vita männens kultur kan de på allvar ta över Sverige och hela Europa och det blir slutet på den demokratiska civilisationen som vi känner den. Då får vi finna oss i att vara fast i en värld av våldtäktshärvor och finanskriser, för att inte tala om klimatkriser. På senaste tiden har vi fått klart för oss vilka som står bakom alla dessa hot mot civilisationen. Nu måste alla vita män ta avstånd från ovanstående företeelser och brott. Annars tycker jag att dessa män, ja terrorister, ska sändas bort.

Ps. Om du tycker att det var obehagligt att läsa ovanstående så försök byta ut orden mot invandrare eller muslimer. På daglig basis rasifieras invandrare, muslimer, svarta, se till exempel närmaste borgerlig ledarsida. I samma veva sexifieras kvinnor. Men vita män är osynliga, deras makt osynlig och de äger rätten att aldrig buntas ihop, att aldrig beskyllas för varandras brott, förutom i ironiska inlägg som ovan. Det är förvisso bra att åtminstone en grupp slipper rasism men det vore bättre om makten analyserades och att alla grupper slapp den rasism som ibland kallas för yttrandefrihet.

Också intressant:

Veronica Svärd om bland annat kopplerihärvan, Serhat Daran om bland annat Turkiets president Abdullah Gul som stöder palestinska folket men inte det kurdiska folkets rätt till frihet, Yelah om en utvisningshotad man som tände eld på sig i och fick livshotande skador, Yelah om att polisvåld föregick en mans död vid g20 protesterna

Bloggar, finanskris och klimatkris: 8:e mars 2009

Så närmar sig kvinnodagen. Det är självklart en märklig dag för oss feminister som ser alla dagar som kvinnodagar, för oss som ser kvinnor som människor. Men det bjuds på mycket intressant läsning dessa dagar som en lever på resten av året. Nedanstående artiklar får inte missas:

Sholeh Irani skriver i Internationalen om kvinnliga bloggare i ett land där kvinnor lever i apartheid. Iran är det land efter USA och Kina som har flest bloggare, hur många som är kvinnor vet en inte men det är många som skriver med ett feministiskt perspektiv.

I DN skriver Haideh Daraghi om 8:e mars demonstrationen 1973 i Iran som slogs ned av regimen och grusade alla förhoppningar om att den Islamiska Revolutionen skulle vara en folket och kvinnornas revolution. Inte heller fann de stöd hos vänstermännen: klasskamp först, sedan kvinnorna.

I Arbetaren sammankopplar de finanskris och klimatkris med kvinnor och genus, och gör det, som jag ser det, självklara frågor för feminism(er) som inte längre kan nöja sig med fler kvinnor i bolagsstyrelser eller rätt till ökad konsumtion.

I Arbetaren skriver också jag en debattartikel om en bredare och mer samhällsomvälvande feminism(er). En del av det som jag efterfrågar i artikeln finner jag i det senaste numret av BANG som för första gången sammankopplar antirasism med feminism på ett självklart sätt. Där skriver bland annat Paulina de Los Reyes om feministers svek mot befolkningen i Gaza och jag undrar också varför feminister inte ser kampen mot nykolonialism som en grundläggande del av kampen? Hur kan vissa kvinnor vara viktigare än andra, hur kan rasism leda till mer feminism?

Slutsatsen är som alltid den 8:e mars, motståndet mot patriarkatet fortsätter runt om i världen.
Läs även andra bloggares åsikter om 8:e mars, kvinnodagen, feminism

Moderaternas nya rapport om kvinnorna

Nu har moderaterna kommit med en ny utredning om kvinnorna.

Kvinnorna har lägre lön än männen och därför vill M öka kraven på kvinnorna att begära högre lön. Dessutom tar kvinnorna ansvar för barn i större utsträckning än män och detta minskar deras chanser på arbetsmarknaden. Därför ska M tvinga kvinnorna att inte ta så mycket ansvar för barnen. De kvinnor som fortfarande tar hand om sina barn för mycket ska få indragna eller minskade bidrag.

Många kvinnor blir utsatta för sexuellt våld och annan våld. Därför ska det ställas krav på kvinnor att inte klä sig utmanande och inte provocera. På så sätt minskas våldet enligt M, de som inte lyder ska få indragna bidrag.

Dessutom har många ensamstående kvinnor dålig ekonomi, därför ska det löna sig att inte separera från partnern. De kvinnor som håller ihop med män ska få bonus.

Kvinnor ska inte längre kunna välja bostadsort då det blir för mycket kvinnor på vissa orter.De ska kunna sättas i Norbotten till exempel. Motsätter de sig detta blir det återigen indragna bidrag.

Kriminella kvinnor ska kunna fråntas medborgarskapet och därmed allmän rösträtt.

Rapporten avslutas med de slagkraftiga orden: I Sverige råder det svenska lagar.

För inte länge sedan skulle ojämställdheten i Sverige minska genom kravpolitik mot kvinnorna. Detta syntes i partiprogram och debattnivån. Tack och lov har många partier gått i en mer feministisk inriktning med sina partiprogram där det handlar om att förändra strukturer och lägga ansvar på de med makt. I verkligheten är det förstås en annan sak och mycket finns kvar att önska.

Men vad gäller en annan grupp människor som diskrimineras i samhället, som drabbas av en annan maktstruktur i samhället (som också genomskär könsmaktsordningen) så är det fortfarande kravpolitik som gäller. Självklart syftar jag på Moderaternas slutrapport om ”integration”. Självklart syftar jag på de med icke-svenskt utseende.

På samma sätt som ingenting skulle lösas av ovanstående politik mot könsmaktsordningen kommer ingenting att lösas av Moderaterna, och andra partiers politik gentemot ”de andra”. Förutom att man kan vinna val och skapa ett samhälle med avstånd och misstänksamhet som gynnar borgerlig politik.

Det finns många bloggare som sett igenom den rasistiska politiken, urval: Anna Lena Lodenius, , alliansfritt Sverige, Esbati,, Veronica Svärd , ProletärBella, Queen of Light, Politik och Poesi

Tidningar: Aftonbladet, DN,

Tiina Rosenberg: Engels var typ queer

En av höjdpunkterna från gårdagens socialistiska forum var utan tvekan Tiina Rosenbergs föredrag. En antirasistisk socialistisk queerfeminist tillika professor med skarp blick och analysförmåga. Det är långt ifrån mediebilden av henne och det är svårt att inte vara mediekritisk när en träffar Rosenberg, eller någon annan av alla de andra smarta feminister som svartmålats av borgerlig media.

Lägger därför upp hennes tal för alla er som missade det så ni kan forma en egen uppfattning av Rosenberg. Dessutom torde talet vara intressant för vänsterfolk som dömer ut all sorts queeranalys för att vara individbaserad och främmande för materiella analyser. Det går nämligen mycket bra att länka till såväl Engels som Kollontaj för att hitta en socialistisk kritik av monogamin. Socialism blir bara mer socialism med radikala queerteorier som även kan hantera analysen av till exempel diskriminering mot människor med funktionshinder, ableism, eller fobin mot transsexuella.

Tiina Rosenbergs tal

Läs även andra bloggares åsikter om tiina rosenberg, vänstern, socialism, queer, hbtq, feminism