Vilket klimatledarskap – Reinfeldt?

Alliansfritt Sverige förklarar varför det är ett stort j-la skämt att Obama tackar Reinfeldt för klimatledarsskap. Björn Fridén skriver:

När han säger att hans regering gjort stora insatser för klimatet så informeras inte Obama om att regeringen Reinfeldt har sett till att beskatta sönder vindkraften, höja momsen på vattenkraft och kollektivtrafik, investerat i kolkraft utomlands, tagit bort miljöbilarnas undantag vid trängselskatten, krävt sänkt koldioxidskatt för att kompensera höjda bensinpriser, krävt kilometerskatt på transporter istället för utsläppsskatt, satsat alla pengarna från trängselskatterna på motorvägar istället för kollektivtrafik, avveckat miljödieseln, subventionerat dieselbilar mer än bilar drivna på icke-fossila bränslen, avvecklat den redan från början underfinansierade miljöbilspremien, höjt fordonsskatten på bussar, försökt slopa koldioxidskatten, begärt större utsläppsrätter samt lovat att klimatkompensera för sina resor men struntat i det.

Och så förstås okejat förbifart Stockholm, som beräknas öka både koldioxidutsläppen och trängseln.

Stor aktionsdag för klimatet imorgon

Läs om aktioner i din stad som du kan delta i här.

Klimatgubbarna: en tecknad serie om hur patriarkatet förstör miljön

Inspirerad av de fantastiska serietecknare som jag nämnde i ett tidigare inlägg, så ger jag mig nu i kast att på min egen basala teckningsnivå, beskriva skeendet runt om kring oss. Först ut är serien om klimatgubbarna! Ha överseende med teckningarnas kvalitet!

Källor:

En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling… av Gerd Johnsson Latham

Kvinnor, män och energi: makt, produktion och användning A. Carlsson Kanyama

Effektmagasin första nummer

Stockholms Inititativet (klimatskeptiker)

Tips:

Argument mot klimatskeptiker

Artikel från Nationella sekretariatet för genusforskning om den livsnödvändiga kopplingen mellan klimat och genus

Kunskapsbank m.m om genus och klimat hos Gender CC

Uppsala initiativet

Andra bloggar om: klimat, serier, patriarkat, manlighet, genus och klimat, klimathotet, den globala uppvärmningen

Låt om klimathotet inför Köpenhamn

Har ni hört klimathotets egna ”Do they know it’s Christmas”? Denna gång finns det tack och lov ingen Bono, ingen Chris Martin, ingen Sting, ingen Wycleaf Jean men 55 andra artister som tar ställning för klimatet, planeten, mänskligheten, inför FN-mötet i Köpenhamn december. Dessutom har Kofi Annan och Desmond Tutu bidragit med sina röster. Vi brukar väl alla ha svårt för välgörenhetslåtar men i detta fall så kan jag inte låta bli att rysa när de sjunger: How can we dance when our earths is turning, how do we sleep when the beds are burning?

PS. Låten är en cover på det australienska bandet Midnight Oil’s 1987 stora hit Beds are burning och den har en väldigt politisk mening från början. Den handlar om att lämna tillbaka australiensk mark till ursprungsbefolkningen Pintupi. År 2000 framfördes den riktad mot Australiens premiärminister vid OS-invigningen och hela bandet var klädda i svarta kläder med orden ”Sorry” för att protesterna mot det faktum att Australiens ledning vägrade be aboriginer om ursäkt för de 200 -åriga övergrepp som de utsatt aboriginerna för (Ursäkten kom till slut år 2008) Denna spelning är så stark så jag måste lägga in detta klipp också:

Andra bloggar om: klimathotet, den globala uppvärmningen, klimatet, midnight oil, beds are burning

Koldioxidransonering- lösning på klimathotet

Nu är det exakt 87 dagar till klimattoppmötet i Köpenhamn börjar. Det är god tid att mobilisera människor till den stora demonstrationen den 12 december. Jag har samlat lite information under den nyskapade klimatsidan på denna blogg. Gå in där, jag kommer att uppdatera den kontinuerligt.

På SVT-play finns en intervju med David Jonstad, författare till klimatboken Vår beskärda del. En lösning på klimatkriset. En mycket läsvärd bok som ger en bra bild över både problemet och lösningarna. Den går att provläsa här. Intervjun går tyvärr inte att ladda upp men den hittas här.

Läs även: Arbetarens Klimatblogg där Rikard Warlenius skriver om de rikas ansvar. Effektbloggen

Klimatkampen måste bli viktig för alla antirasister

Carteret-öarna utanför Papua Nya Guinea tros bli de första som sjunker i havet till följd av temperaturhöjningen.

På bloggen journeytothesinkingislands går det att följa de runt 3000 Carteret-invånarnas öden.

200 miljoner klimatflyktingar kommer vi att ha år 2050 om ingenting görs mot klimatförändringarna. Med tanke på den ökade rasism som blir alltmer naturaliserat i västländerna står vi för en fruktansvärd humanitär katastrof utan historisk jämförelse.

Därför måste klimatkampen vara den viktigaste kampen för antirasister, just nu ser vi att människor behandlas fundamentalt olika beroende på hudfärg. Hade Carteret-öarna istället varit Storbritannien hade ingen tvekat med att hindra denna katastrof och redan nu bistå med stora mängder pengar. Frågan hade varit en fred- och säkerhetsfråga och en fråga för mänskliga rättigheter. Därutöver kommer skapandet av denna stora flyktingström att innebära att ett stort antal människor tvingas lämna sina hem och utstå rasism och utanförskap i rika länder som till det yttersta vill köpa sig fria från ansvar. Självklart är klimatkampen en kamp för antirasister.

SvD skriver:

En av de mest militanta förespråkarna för tanken på att klimathotet kan bli en ny konflikthärd är Palaus FN-ambassadör Stuart Beck som hänvisade till FN-stadgans kapitel VI och sa:

– Det här med klimatförändringar som ett säkerhetshot är inte bara något som vi kastar ur oss. Men vetenskapsmännen ber oss att förbereda oss för en humanitär kris, inklusive en exodus, i vår livstid. På vilket sätt skiljer det sig från att förbereda sig för ett hot som krig?

Det allra sorgligaste är att de små ö-nationerna i Stilla havet svarar för endast 0,03 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser, enligt en studie från 1999.

Människorna på Carteret-öarna dör på grund av väst, på grund av föreställningen av väst och vithetens överlägsenhet. De kommer att dö på grund av våra utsläpp. Antirasister, ta ställning!

Vad ska vi göra? Arbetarens klimatblogg skriver om att Röda Rummet rankat GDR som bästa metod, Klimatmagasinet Effekt skriver om fåglar vs vindkraft

Läs även andra bloggares åsikter om klimatförändringar, careteret-öarna, Papua Nya Guinea, Stuart Beck, antirasism, klimatkamp, GDRgt

Vattenfall bidrar till 300 000 personers död – per år

Från DN om Vattenfalls hyckleri:

I veckan fick det statligt ägda energibolaget en neslig utmärkelse när det utsågs till världens värsta hycklare i det internationella Climate Greenwash Awards 2009. Enligt nomineringen är anledningen Vattenfalls förmåga att framställa sig självt som ett föredöme i miljösammanhang trots att man samtidigt fortsätter som vanligt med att använda kolkraft, kärnkraft och pseudolösningar. Vattenfall placerade sig före oljebolagen BP och Shell.

Proletärbella skriver :Klimatförändringen dödar redan 300 000 per år. Om 20 år beräknas den här siffran ha stigit till en halv miljon per år. Eller jo, det är sant vi måste göra något nu! Och då menar jag inte att du och jag ska lösa problemet genom att köpa en miljöbil eller konsumera miljömärkt kaffe – det enda som kan lösa den kris vi är uppe i är politisk organisering som pressar på för ett samhälle som producerar med hänsyn till vad miljö och klimat klarar av. Skulden för klimatförändringen ligger på de smutsigaste företagen och den rikaste procenten i samhället som konsumerar en absurd mängd varor, energi, statsjeepar och flygresor

Röda Malmö, DN, Ställ om, Arbetarens Klimatblogg om klimatförhandlingarna som just nu pågår i Bonn, TEM

Och du har väl inte missat det nya klimatmagasinet Effekt? Här kan du bland annat läsa Isabella Lövin, EU-parlamentskandidat om utfiskning av haven och klimatförändringarna

Andra bloggar om: klimat, vattenfall, klimatförändringar

Mp är ju inte grönare än V

Klimatfrågan var den största frågan i EU-valet, endast så kan jag tolka de grönas framgång, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Och det är det enda positiva jag kan komma på med valet.

Med tanke på att klimatpolitiken hos MP ännu inte imponerat särskilt, de är inte radikalare än övriga i oppositionen, och  Vänsterpartiet var faktiskt litet bättre i miljöfrågor i Naturskyddsföreningens test, så tolkar jag att många av rösterna kom på grund av namnet och på grund av att inget parti tagit en radikal ställning för klimatet. Men om ökningen ska vara beständig även till riksdagsvalet bör de också skapa en radikal klimatpolitik. Bli ett riktigt miljöparti.

Nu är det viktigt att Miljöpartiet tar detta förtroende på allvar. Och att andra partier inser att en stor del av Europas medborgare röstat för en radikal klimatpolitik. Det är dags att diskutera den nyaste forskningen och göra politik av den, att inte bara sänka till noll utan också hamna på minus vad gäller utsläpp. Mp kan bidra genom att mobilisera de gräsrötter som röstat på dem för att åka till Klimattoppmötet i Köpenhamn i december i år.

Bilder från en Klimatkrock i fredags:

Klimatet och varför Arbetarinitiativet får mitt förtroende men F! min röst

Klimatet är tveklöst den viktigaste frågan för mänskligheten, därmed också den viktigaste frågan i Europaparlamentsvalet. Denna åsikt delar jag med de flesta svenskar, enligt Sifo-undersökningar.

Men politikerna verkar inte vilja förstå vidden av denna fråga och detta ställningstagande. Medan folket gör det som de kan göra, cyklar, ställer bilen, tänker efter innan de tar flyget, ordnar swopping, står de med mest makt helt lamslagna och låtsas vara maktlösa.

Vi vet att IPCC:s forskningsrapporter varit för snälla. Situationen är mycket allvarligare, läs till exempel här. Men när Klimataktion ordnar en utfrågning av partierna så är det ingen som nämner ett tak för växthusgaserna. Koldioxidskatt, gröna jobb, men taket för hur mycket vi faktiskt i slutändan får släppa ut,nämns inte alls.

”Rösta Klimatsmart”, ”Rösta för en bättre miljö”, ”Rösta för klimatet”  står det på stan på de olika affischerna. De etablerade partierna kör med en fördummande retorik istället för att säga: ” så här mycket ska växthusgaserna sänkas” eller ”vi stöder Green Development Rights” (som Vänsterpartiet faktiskt gör enligt deras EU-plattform). Men inget om FN:s Köpenhamnsmöte eller det tak som är det enda som kan rädda oss från vår egen undergång.

På grund av detta vet jag inte om klimatet går att rädda genom detta EU-val. Naturskyddsföreningen har också visat att det inom partierna finns större åsiktskillnader än mellan partierna. Så har också Anders Wijkman, som nu lämnar parlamentet, tveklöst varit bäst och radikalast i klimatfrågor. Men ska man tvingas rösta på en kristdemokrat för att rädda klimatet? Hm…

De partier som kanske har bäst klimatpolitik är de som syns minst. Arbetarinitiativet, som inspirerades av NAP den nya antikapitalistiska partiet, kopplar ihop den ekonomiska krisen med klimat på ett sätt som inget annat parti vågar. De gör upp med vår kapitalistiska världsordning. Och så har vi Feministiskt Initiativ tar upp det feministiska perspektivet och på så sätt utmanar vår värld i grunden. De är de två partier som får mitt förtroende.

Men min röst kommer nog att falla på F!. Det finns flera antikapitalistiska partier som ställer upp i Europa och jag hoppas innerligt att de går framåt. Men det finns bara ett feministiskt parti (let’s face it) i hela Europa,. Finanskris och klimatet drabbar värst kvinnorna, de fattiga kvinnorna, och riskerar att cementera sexismen. Samtidigt som feministiska frågor alltid tenderar att läggas i skuggan när ”större kriser” hotar. För kvinnor är ju inte människor i samma grad som män är.Det ser vi bland annat med att aborträtten hotas på flera håll i Europa. Gudrun Schyman är den enda av EU-kandidaterna som ser abort som mänsklig rättighet.Och den enda som ser en tydlig koppling mellan sexism och klimathotet.

Klimatpolitiken måste slipas, F! måste ta ställning för tak och rättvisa utsläppsransoneringssystem, och jag menar  att vänsterprofilen måste bli tydligare, för i finanskrisens spår så tycker jag faktiskt att man inte kan säga att feminismen varken är vänster eller höger. Och jag håller inte med om Schymans Obamavurm.  Men jag litar mer på F! och Gudrun Schyman än de etablerade partier som stoltserar på valaffischer utan några egentliga budskap. Det är inte politik. Jag litar mer på de valarbetare som kämpat med valsedlar och försökt få ut sin politik även om media diskriminerat. Jag litar mer på deras engagemang för demokrati.

Och kom ihåg att endast 28 000 röster (de fick 40 000 i riksdagsvalet) leder till att valsedlar betalas nästa gång de ställer upp, då kan fokus läggas mer på politiken. Så du gör skillnad, oavsett om FI kommer in eller inte, inte minst genom att du minskar risken att fascismen ökar i Europa. Med F!  tillsammans med antikapitalistiska partier i Europaparlamentsvalet blir situationen helt annorlunda i EU. Då finns en möjlighet att klimatpolitiken blir verklig.

OBS:   Om det inte finns F! valsedel, ta en blank valsedel och skriv Feministiskt Initiativ. Inget annat! Inte F!, inte Gudrun Schyman! Då blir rösten ogiltig.

F!:s valplattform

Veronica Svärd: 6 % har högst förtroende för Schyman, då kan ju F! få en jordskredsseger skriver Fi:esta, Johanna Look, Gudrun Schyman om hur det står till med vår demokrati på sin blogg och på SVD brännpunkt.

Prova ett nytt tåg på 1:a maj

Trots att jag inte längre är med i socialdemokraterna får jag deras tidningar och brev på posten. Mitt förhållande med socialdemokraterna tog slut för många år sedan, själsligt. Egentligen var det ett sådant där hat-kärleksförhållande som såpor är så bra på att gestalta.

Nu när jag får den nyutgivna boken ”Snart går vi utan er” inser jag att socialdemokratin har varit en dålig partner för många unga socialdemokrater. Många är de som troget håller sig kvar, som drömmer sig tillbaka till Ernst Wigforss eller i alla fall Olof Palme och den internationella solidaritet. Men frågan är, i en tid av klimatkris som är värre än vi alla annat kombinerat med en finanskris, en växande rasism och fascism i Europa och Israel: Är drömmar och hopp, hur mänskligt det än är, rätt? Har vi tid att drömma om en radikal socialdemokrati som tar ställning mot kapitalismen, mot exploatering av vår planet? Nej vi har inte tid menar jag (Läs till exempel Andreas Malm om det aktuella läget för klimatet och ta ställning, nu). Den radikala rörelsen måste byggas och det spelar ingen roll om den inte längre kommer att stavas socialdemokratin. Politiken måste vara viktigare än namnet.

Missförstå mig inte, det är viktigt att kritisera Socialdemokratin, den nyutgivna boken är viktig. Den kan bidra till förändring. Men den kan också bli ett alibi som partitoppen använder sig av, några unga radikala är bra röstfiske men deras politiska idéer, omsätts de någonsin i praktik? Jag undrar vad för slags samhälle vi skulle kunna skapa om vi alla lämnade våra bekväma sitsar och började agera. Gå ihop med flera. Skapa en bredare vänsterallians. Inte ödsla tid på gamla partier som för länge sedan slutat lyssna.

I Frankrike har en brevbärare lyckats skapa ett nytt parti, en rörelse, som kallar sig nya antikapitalistiska partiet (NPA). Varför skulle vi inte kunna skapa ett gränsöverskridande vänsteralternativ? I Island har folklig resning lett till en vänsterledd regering med stor majoritet. Varför skulle vi inte kunna resa oss? I Sverige har flera socialistiska partier gått ihop till arbetarinitiativet inför Europaparlamentsvalet, FI försöker skicka vår främsta politiker Gudrun Schyman till europaparlamentet och kommer ni ihåg alla demonstrationer mot kriget i Gaza? Klimataktion hade i söndags sitt första årsmöte och växer sakta men säkert. Vi reser oss, vi skapar politik medan 68:an skapar PR. Folket är en rörelse i sig, motståndet är levande. Problemet är bara att många socialdemokrater växt upp med partiet på ett sätt som gör det omöjligt för dem att skilja sig från det. Som gör det omöjligt för dem att se att deras tankar är deras och kamraternas, att socialdemokratin bara var en form, ombudsmän, sms-kampanjer, en kursgård. Politiken var ändå mest levande i ett samtal utan partiets översyn. Om vi före detta socialdemokrater som en gång gick med på grund av socialismen och den internationella solidariteten inte röstar eller engagerar oss för socialism så sviker vi den socialdemokrati vi tror på.

Missförstå mig inte, jag vill inte uppmuntra någon att ge upp. Men när partiet talar om supportrar och därmed sätter sina egna medlemmar, själva idéerna, på läktaren så kanske det är dags att dra vidare. Eller när partistrategerna hittar på fokusgrupper som de ska vinna över, som unga kvinnor i 30-års åldern i Stockholm innerstad och ska vinna över dem genom en modemässa, så är det kanske dags att säga stopp. När Ardalan Shekarabi håller ett fantastiskt brandtal om Palestina på Gazademonstrationen men sedan går till till Europaparlamentetsval på sms-lånen (och inte mot ojämlikhet, mot kapitalism) så är det kanske inte längre politik vi talar om.

Jag har inget intresse av att svartmåla socialdemokraterna i inlägg efter inlägg, men jag vill bara att det ska handla om politik igen. Och främst att vi klarar klimatkrisen och de ojämlikheter som drar fram i dess spår. Vi talar om en mänsklig katastrof och vi agerar som om allt är som vanligt. Det är inte som vanligt.

Vi måste skapa socialistisk hegemoni som Jens Lundberg skriver i den nämnda antologin. Så prova att gå med ett annat tåg i år än socialdemokraternas, stötta syndikalisternas arbete för papperslösa, det intersektionella ”Den nya alliansen” eller stötta Vänsterparitet vars första maj-insamling kommer att gå till ”Ship to Gaza”. Rösta på ett annat parti i Europaparlamentsvalet, ett parti som faktiskt kommer att verka för mer demokrati, mer socialism, mer feminism. Mot fascism. Svik inte socialismen, jämlikheten. Låt partistrategerna komma på att den enda fokusgrupp de kan ha är medborgare som är intresserade av politik.