Författaren, journalisten och aktivisten Shora Esmailian är just nu på resa i Pakistan, Syrien och Egypten och bloggar flitigt från sin resa. Syftet med resan är att samla material till en bok på förlaget Natur och Kultur om klimatflyktingar. Men redan nu kan vi följa bokens tillblivelse genom fantastiska inlägg från resan. Så har vi som följt bloggen den senaste veckan lärt oss om Pakistans historia, att naturkatastrofen 2009 var den värsta sedan landet skapades 1947, vi har lärt oss om tegelbruksarbetare som måste tvinga sina barn att arbeta för att få ihop en skälig inkomst, vi har lärt oss om organisering (ett mycket effektivare ABF-huset som hjälper aktivister med allt, t.o.m att hålla presskonferens) och textilarbetarstrejker i landet.
Och så klimatflyktingarna, en diffus grupp människor som vi i Väst bara talar om från ett europeiskt perspektiv: att de kommer att ”välla in” över våra gränser. Men Shora Esmailian tittar från ett antirasistiskt postkolonialt perspektiv: hon planerar att söka upp klimatflyktingarna själva. Klimatflyktingar, en term som inte ens existerar rättsligt vilket sätter dem i en enormt utsatt position. Esmailian avfärdar farhågorna som rasistiska, migrationsforskning har i alla tider visat att flyktingar främst flyttar till närliggande länder (titta t ex på Tunisien som solidariskt satt upp läger för tiotusentals flyktingar från Libyen, när EU istället sitter och håller nervösa möten om flyktingströmmar). Läs hennes tankegångar i denna fantastiska artikel som blev publicerad i april 2010 i Mana. Följ sedan bloggen och bli en smartare människa. Denna blogg är unik och här får du information som du inte får någon annan stans. Alla som har vett i kroppen följer Sveriges just nu viktigaste blogg: Shora al Youm.
Smakprov:
”Migrationsforskning har lärt oss en sak: miljontals fattiga, svarta människor kommer inte att invadera Europa. Den absoluta majoriteten av migrationen i världen sker till närområden från migranternas ursprungliga hem. Och de flesta återvänder hem när det går efter till exempel en naturkatastrof. Men vad händer med migrationsflöden och människors liv när det inte finns något kvar att återvända till? Vad händer när havet slukar marken under dina fötter? Vad händer när så mycket saltvatten sköljs över jordbruksmark att det blir obrukbart? Och vad händer när öknen breder ut sig som mattor över mark som en gång i tiden gick att odla mat på?”
