Shora al Youm: en blogg om klimatflyktingar och aktivism i Pakistan, Syrien och Egypten

Författaren, journalisten och aktivisten Shora Esmailian är just nu på resa i Pakistan, Syrien och Egypten och bloggar flitigt från sin resa. Syftet med resan är att samla material till en bok på förlaget Natur och Kultur om klimatflyktingar. Men redan nu kan vi följa bokens tillblivelse genom fantastiska inlägg från resan. Så har vi som följt bloggen den senaste veckan lärt oss om Pakistans historia, att naturkatastrofen 2009 var den värsta sedan landet skapades 1947, vi har lärt oss om tegelbruksarbetare som måste tvinga sina barn att arbeta för att få ihop en skälig inkomst, vi har lärt oss om organisering (ett mycket effektivare ABF-huset som hjälper aktivister med allt, t.o.m att hålla presskonferens) och textilarbetarstrejker i landet.

Och så klimatflyktingarna, en diffus grupp människor som vi i Väst bara talar om från ett europeiskt perspektiv: att de kommer att ”välla in” över våra gränser. Men Shora Esmailian tittar från ett antirasistiskt postkolonialt perspektiv: hon planerar att söka upp klimatflyktingarna själva. Klimatflyktingar, en term som inte ens existerar rättsligt vilket sätter dem i en enormt utsatt position. Esmailian avfärdar farhågorna som rasistiska, migrationsforskning har i alla tider visat att flyktingar främst flyttar till närliggande länder (titta t ex på Tunisien som solidariskt satt upp läger för tiotusentals flyktingar från Libyen, när EU istället sitter och håller nervösa möten om flyktingströmmar). Läs hennes tankegångar i denna fantastiska artikel som blev publicerad i april 2010 i Mana. Följ sedan bloggen och bli en smartare människa. Denna blogg är unik och här får du information som du inte får någon annan stans. Alla som har vett i kroppen följer Sveriges just nu viktigaste blogg: Shora al Youm.

Smakprov:

”Migrationsforskning har lärt oss en sak: miljontals fattiga, svarta människor kommer inte att invadera Europa. Den absoluta majoriteten av migrationen i världen sker till närområden från migranternas ursprungliga hem. Och de flesta återvänder hem när det går efter till exempel en naturkatastrof. Men vad händer med migrationsflöden och människors liv när det inte finns något kvar att återvända till? Vad händer när havet slukar marken under dina fötter? Vad händer när så mycket saltvatten sköljs över jordbruksmark att det blir obrukbart? Och vad händer när öknen breder ut sig som mattor över mark som en gång i tiden gick att odla mat på?”

Västbanken på tur?

”If Binyamin Netanyahu’s govenment, and its lobby in Washington, were rational they would be rushing to plan Israel’s evacuation from the occupied territories, and encouraging the establishment of a Palestinian state in the West Bank, Gaza and East Jerusalem.

That is because they would understand that the Arab revolution will not stop at the gates of the West Bank, especially when it is the occupation that unites virtually all Arabs and Muslims in common fury.”

viaIs the West Bank next? – Opinion – Al Jazeera English.

Sverige slöt pakt med USA inför klimatmöte

”Sverige svek u-länderna inför klimatmötet i Köpenhamn och samarbetade i det fördolda med USA. Rapporter från Wikileaks avslöjar hur den svenska regeringen mildrade sin USA-kritik för att nå framgång. Men Köpenhamnsmötet slutade i haveri.”

Läs mer: Sverige slöt pakt med USA inför klimatmöte | Inrikes | SvD.

Därför finns ett stort folkligt engagemang mot Israel

Skeppet, som på förhand dömdes ut som ett ”PR-jippo” av proisraeliska debattörer, visade sig få de storpolitiska verkningar vi visste att det skulle få. På internationellt vatten attackerade israeliska soldater skeppet, med helikopter, med fartyg och dödade mellan 10 och 19 fredsaktivister. De välbekanta förklaringen Israel gav, var maktens förklaringar: vi agerade i självförsvar. De som var på båten har band till Al-qaida, internationella jihadrörelsen och Hamas, de hade vapen, säger militären och visar bild på kniv och slangbellor och soldater som blir slagna. Men som en person sade i mediebruset: om du ser en människa mördas bredvid dig och du tar ett tillhygge för att försvara dig så är det självförsvar, inget annat. Däremot, att attackera ett skepp 60 mil utanför en landsgräns, som inte ens är ditt land, det är inte självförsvar.Det är omöjligt att hitta ett försvar för Israels argument i den internationella folkrätten. Även Carl Bildt har varit tydlig med detta, och han gav händelsen sitt rätta namn: kidnappning. Israel har så kidnappat aktivisterna till israelisk hamn i Ashdod, och sedan hävdat att de ska ställas till rätta för att de kommit olagligt in i Israel. Om rättegångarna sätts i gång så är det en skandal, kanske de största politiska utomrättsliga rättegångar som hänt i modern tid.

Egentligen är dagens fascistiska och rasistiska Israel, en stat som lever på militärt övervåld, på väg mot sitt slut. Ett annat Israel är möjligt, där palestinier lever sida med sida med judar av olika nationaliteter. Vi skulle också nå dithän om inte medlöparna var så många. I Sverige handlar det om i principmänniskorna, de som förstås tar avstånd från död, precis som Ehud Barack, men som gör allt för att hitta kryphål så de slipper ta ordentlig ställning:det vill säga kräva ageranden. Varje år är det samma historia: det var en hamasflagga så jag kunde inte demonstrera, säger en liberal debattör,en annan israelvänlig debattör eller makthavare vägrar att någon sin delta igen för att denne sett en israelisk flagga med hakkors. Att arrangörerna alltid ber sådana flaggor tas ned, räknas inte,att arrangörerna flera gånger betonar att palestiner, muslimer och kristna och araber ska leva fredligt ihop hjälper inte. Att arrangörerna oftast är både kristna, muslimer och judar räknas bort. Kritiken mot demonstranterna ljuder ibland högre än kritiken mot huvudämnet självt:israels ockupation av palestina. Maktperspektivet saknas, medan vi debatterar förekomsten av flaggor, dör palestinier.

Det finns inget som helst skäl för att vara tyst, tystnadens politik fungerar inte. Igår samlades 10 000 personer, inte för att som debattörerna på högerkanten hävdar, särbehandla Israel jämtemot Iran eller Marocko eller Nordkorea. Nej vi samlades där för att få särbehandlandet av Israel att upphöra: Vi i Sverige och EU har inga som helst sanktioner mot ett land som varje år bryter mot folkrätten. Därför kräver vi palestinavänner bojkott av Israeliska varor (det finns en hel del i din matbutik till skillnad från iranska varor), därför kräver vi palestinavänner stopp på turism till Israel, därför är vi så många på sergels torg, för skulle vi inte protestera, skulle ingen. Självklart fungerar inte konsumtionsmakt särskilt väl, men vi har inget annat val, förrän EU inför sanktioner, upphör sina diplomatiska band med Israel, skickar hem militärattachéer, kallar hem ambassadören, skickar hem den israeliska ambassadören. Vi bör i Sverige ställa in fredagens fotbollsmatch mot Israel, vi kan följa Turkiets exempel och skicka en till hjälpkonvoj till Gaza, denna gång skyddad av militär.

Det finns så mycket vi kan göra, men vi gör ingenting. Inget annat land får fortsätta sina krigsförbrytelser utan att de regeringar och makthavare gör något. Därför är vi så många som engagerar oss i Palestinafrågan. Inte för att vi drivs av någon slags pubertal Israelhat. Utan för att ni andra, och särskilt makthavare, är så jävla tysta. Ni borde vara glada för vårt engagemang.

Konflikt har skrivit. , Edda Manga och Mattias Gardell sitter häktade, , Mankell och Kaplan på väg tillbaka.

Ps. Missa inte denna klockrena bildaktion från twitteranvändaren camilla_carlstr

Följ det senaste på twitter: sök på #flottilla eller #shiptogaza

Video från demonstrationen idag

Det var fantastisk uppslutning till demonstrationen idag för Ship to Gaza i Stockholm, på bara några timmar samlades upp till 10 000 demonstranter. Det var mycket känslor i luften och slagorden ”Bojkotta Israel” och ”Länge leve palestina” ville inte ta slut. Talare som Åsa Linderborg, Per Gahrton, Jytte Guteland och Carin Jämtin krävde ömsom att Sveriges militärattaché skulle dras tillbaka ömsom att ambassadören skulle tas hem. Den palestinska motsvarigheten till ambassadör krävde att israeliska ledare skulle ställas till svars i Haag-domstolen. När så centerpartiets utrikespolitiska talesman skulle, oannonserat, tala och började med ” jag har hört hur ni skanderar här och då funderar jag:  håller jag med om allt?” brast det får stora delar av demonstrationen. Hon blev utbuad för sitt nedsättande sätt att tilltala 10 000 personer som med all rätt kräver agerande, efter att minst 10 personer blivit dödade på internationellt vatten. Hon krävde ingen bojkott, inget agerande. Tomma ord, det är det som är problemet med den 62-åriga ockupationen av Palestina.

Israels ockupation av Palestina är också historien om fegisarna, flera upprördes över att centerpartisten utbuades, Maria Ferm. Grön ungdom, lämnade till och med demonstrationen på grund av detta, twittrade hon. Undrar vad hennes partikamrat Mehmet Kaplan, som var på en av båtarna, tycker om detta? Någon annan twittrade om testosteronstinna vänstermän i demonstrationen. En annan bloggar om att hon tyckte det var obehagligt att de sa ”Israel mördare”. Ja om det var någon som hade testosteron i sig så var det jag, eller de två unga tjejerna som skrek bredvid mig. Eller den 15-åriga killen bredvid som skrek sig läskigt hes. Det är skitsnack, de som vill hittar alltid något fel på demonstrationer. Fatta istället att 10 000 personer helt fredligt demonsterar ihop. Tänk om detta skulle vara fotbollssupportrar, inte skulle det vara så fredligt. Upprördheten mot demonstranterna och inte grundfrågan är missriktad och leder till medlöperi. Den borde istället sparas till att kritisera Israel, inte att människor agerar med känslor. Skulle fler agera med känslor och våga stå för sin ilska och våga säga ifrån när någon för 100ande gången kommer med tomma ord, så skulle vi inte behöva stå på Sergels Torg, år efter år, med samma slagord.

Här är några filmer från demonstrationen, de är inte så jättebra men ger en bild av hur stor demonstrationen var. Följ händelserna på Guardians Liveblog eller Al Jazeeras dito.

Här är en annan filmares film:

DN, Svd

Feminism och klimat: YouTube – filmer

Nobels fredspris hotar freden

Fredsaktivisten Cindy Shehan säger idag i SvD:

”–Nu har vi en demokratisk president som borde vara emot krigen men uppenbarligen inte är det, vilket gör att fredsrörelsen praktiskt taget är död i mitt land. Under de republikanska åren hade vi ett stort antal människor som engagerade sig utan att vi hade en chans att påverka. Nu när vi har chansen är vi inte tillräckligt många, säger Cindy Sheehan med både ilska och vemod. ”

Och vidare:

”–Det är både arrogant och rasistiskt att tro att USA måste vara i Irak för att diktera hur de, som tillhör civilisationens vagga, ska lösa sina problem. Jag har pratat med irakier över hela världen som upprepar att de själva är kapabla att lösa problemen. ”

Men trots dessa ord som kommer från en fredsaktivist fick idag USA:s president Barack Obama Nobels fredspris. Det borde självklart ha gått till Cindy Shehan eller någon annan fredsaktivist, inte till den president som ökar styrkorna i Afghanistan och vägrar ta tillbaka trupperna från Irak – en president som inte heller hållit sitt löfte att stänga Guantanamobasen. Idag är krig är fred och fred är krig, på så sätt görs freden omöjlig. Detta har Nobels fredspris bidragit med idag och gjort freden än mer omöjlig.

Bloggat: Röda Malmö, Svensson

Låt om klimathotet inför Köpenhamn

Har ni hört klimathotets egna ”Do they know it’s Christmas”? Denna gång finns det tack och lov ingen Bono, ingen Chris Martin, ingen Sting, ingen Wycleaf Jean men 55 andra artister som tar ställning för klimatet, planeten, mänskligheten, inför FN-mötet i Köpenhamn december. Dessutom har Kofi Annan och Desmond Tutu bidragit med sina röster. Vi brukar väl alla ha svårt för välgörenhetslåtar men i detta fall så kan jag inte låta bli att rysa när de sjunger: How can we dance when our earths is turning, how do we sleep when the beds are burning?

PS. Låten är en cover på det australienska bandet Midnight Oil’s 1987 stora hit Beds are burning och den har en väldigt politisk mening från början. Den handlar om att lämna tillbaka australiensk mark till ursprungsbefolkningen Pintupi. År 2000 framfördes den riktad mot Australiens premiärminister vid OS-invigningen och hela bandet var klädda i svarta kläder med orden ”Sorry” för att protesterna mot det faktum att Australiens ledning vägrade be aboriginer om ursäkt för de 200 -åriga övergrepp som de utsatt aboriginerna för (Ursäkten kom till slut år 2008) Denna spelning är så stark så jag måste lägga in detta klipp också:

Andra bloggar om: klimathotet, den globala uppvärmningen, klimatet, midnight oil, beds are burning

Resningen i förorten: Rasism bekämpas inte med polis

För människor från fattiga förorter finns tydligen bara en lösning: polis. Belinda Olsson i Debatt tyckte att ungdomarna skulle byta nummer med polisen. Hennes kollega i eftersnacket tyckte att ungdomarna skulle bli poliser för att föregå med gott exempel. Och regeringen vill ha fler poliser, med en möjlig adressering till den senaste tidens resning i förorterna. Att det finns poliser som tycker att det är skönt att smälla på en neger lär förklaras som enstaka rötägg. På så sätt blir de en del av lösningen istället för problemet.

Men det handlar inte om bränder, det handlar inte om stenkastning. De är symtomen, problemet kommer vi åt om vi tittar på arbetslöshetssiffror. De pekar på vad forskare kallar ”fattigdomens etnifiering och juvenilisering”. Det är invandrade och unga som har de högsta arbetslöshetssiffrorna. Och just kombinationen ”invandrare” och ungdom innebär en extra utsatt position, skriver Ove Sernhede i boken ”Alienation is my Nation”.

Här borde diskussionen uppehålla sig, journalister borde gräva fram siffror, peka på samband, se den uppenbara rasism som gör att socioekonomiska problem görs till ordningsproblem för invandrade. För när vi pratar om svenskars socioekonomiska problem så talar vi politik. Vi talar om arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik. Men när det kommer till så kallade blattar så talar vi om polispatruller. Nykolonialism på hemmaplan, de vita ska civilisera ”vildarna”. De vita ska inte ge dem deras rättigheter utan i bästa fall belöningar om de gör rätt, om de föregår med gott exempel och till exempel går med i Lugna Gatan eller pluggar till läkare kan de gullas med. (Men ungdomarna i Djursholm behöver inte bygga sina egna fritidsgårdar, patrullera sina gator, göra något världsförändrande om dagarna, vara respektfulla mot föräldrar och tanter och gubbar för att deras rättigheter ska erkännas).

I Debatt förra veckan visades en video på polisen som jag trodde skulle skapa rubriker. Vår ordningsmakt skickar pikéstyrkan med höjda automatgevär mot oskyldiga som staplas upp mot väggen utanför områdets mataffär. De oskyldiga ungdomarna fick bli till allmän beskådning mitt på ljusa dagen, utdömda av de förbipasserande. Skandalen är ett faktum, men ingen skriver om detta. SVT lägger inte upp videon på hemsidan. Och bränderna och upploppen fortsatte. Faktum är att de fattiga ”invandrarförorterna” inte existerar utan våldsamheterna.

Ungdomarna försökte förklara i Debatt varför de protesterar, de förklarade vad ordningsmakten gör med dem, de visade video, de hade egna förslag på hur det kan bli bättre. Som svar bildade journalisten, ordningsmakten, den svenske förortsbon, den svenske borgerliga politikern en gemensam mur mot dem. I eftersnacket försöker folkpartisten Johan Pehrson använda förortsslang på ett hånande sätt mot ungdomarna, brandmannen uppfostrar och berättar om det svenska samhället med sina SO-kunskaper från högstadiet och programmets andra programledare ger alltså jobbtips till ungdomarna. Deras kunskaper om maktförhållanden och situationen i de mest fattiga delar av vårt land, underkänns av en vit elit som inte bor där, som sällan är där. Så fråntas en människa grunden för dess existens och identitet, de egna erfarenheterna.

Men svenskar får inte jobbtips i debatter, de får inte tips om att byta nummer med sina antagonister. Deras problem erkänns, konflikten är ett faktum. Lösningen är politik, problemen är samhällsproblem. Men när det kommer till fattiga som dessutom stämplas som eviga ”invandrare” erkänns inte ens grundproblemet: det rasistiska klassamhället.

Boktips: Alienation is my Nation: Under två år följde samhälls- och kulturforskaren Ove Sernhede ungdomar i Angered Göteborg. Det är en mycket bra bok där Sernhede med ett respektfullt bemötande och inte minst djupa kunskaper om rasism, fattigdom och utanförskap, närmar sig de invandrartäta förorterna.

SVT har också en ny serie: Älskade hatade förort, som utgår från Lugna Gatans arbete och förutom några moraliserande uttalanden, dikotomin mellan god invandrare och dålig invandrare, och fokusen på killar så är den ganska sevärd.

Om helgens händelser i GP DN och Expressen

Det ljusnar i Afghanistan skriver ledarsidan, utrikessidan skriver om kvinnoförtryck och död

Ska Sverige dra sig ut när det ljusnar? frågar sig Claes Arvidsson på ledarsidan på Svenska Dagbladet igår. Tjugo sidor senare står det om verkligheten, bomber, eldstrider, självmordsbombare, ökad risk för hjälparbetare. Biståndsarbetarna ses inte längre som neutrala aktörer, när västerländsk militär ger våld med den ena handen och bistånd med den andra. Soldaterna skapar ett hot mot hjälparbetare, och sedan får hjälparbetarna ta konsekvenserna, så dog också fler hjälparbetare ifjol än soldater världen över.

Vad mer om verkligheten?

Abdul Rashid Dostum, fruktad krigsherre med massmord i bagaget stöder den nuvarande presidenten och USA-favoriten Hamid Karzai. Andra krigsherrar som Karzai, med stöd från Väst, har använt sig av för att behålla sin bräckliga position är Mohammed Qasim Fahim: han fick gå 2002 efter kraftiga internationella protester på grund av hans maktmissbruk. Därefter har vi Ismail Khan som har kotnroll över lönsamma tullhandeln med Turkmenistan och Iran, miljarderinkomster hamnar i hans egna fickor. Sedan har vi hans bror Ahmed Wali Karzai, som USA tyckte om så mycket att de i fjol funderade på att byta ut Karzai med. Det fanns bara ett litet problem. Brorsans viktiga roll i den omfattande narkotikahanteringen störde dock lite.

Alla fakta är hämtade enbart från Svenska Dagbladet och kan därför knappast avvisas som ”vänster” eller särskilt radikala.

Sedan har vi kvinnorna, hur går det med räddningen av kvinnorna? En kvinna berättar själv.
-Han slog mig i ansiktet och skrek att jag inte var en riktig muslim. Därefter rev han sönder röstkortet, berättade Sanobar

Detta drabbade Sanobar när hennes son hittade hennes röstkort. Karzai har också i skuggan av presidentvalet, utan att någon från det kvinnoälskade Väst protesterat, i hemlighet gjort om ”våldtäktslagen” till ”svältlagen”.Förnekar en kvinnan mannen sex så ska hon inte få någon mat.

Så vad var det du sa nu igen Arvidsson? Det ljusnar? För dig kanske och Johan Wennström och andra SvD-ledarskribenter, som har en plattform för att sprida egna tankar och drömmerier om civiliseringen av de andra, oavsett vad utrikesdelen skriver blott tio-tjugo sidor senare.

Kolonisatörer har i historien alltid nöjt sig med denna argumentering: Vit närvaro är bra i sig, eller vit närvaro är i alla fall bättre än vit icke-närvaro. Byt ut vit till USA, Storbritannien, Danmark, Nato, ISAF, Sverige så har vi Väst och Afghanistan 2009. Därför kan Arvidsson, trots alla fakta, skriva att det ljusnar.

Läs Atash här och här om Afghanistan.

Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, isaf, afghanska valet, talibaner, Hamid Karzai, krig, kolonialism