Filmer från dagens demonstration i Stockholm 21/6

Today 21st of june, as yesterday, around 1000 persons gathered in central Stockholm for showing their support for the iranian resistence. The demonstration will procede everyday, except tuesday, in the week that follows. 4 pm to 8 pm at Sergels Torg.

These are videos from today:

Zende bash Iran:

Chanting same slogans as the iranian resistence (that is when the second speaker enters):

Läs även andra bloggares åsikter om iran, iranska valet, demonstration i stockholm, demonstration för iran

Expressen, Fel kalla demonstranter huliganer enligt talmannen, Svensson, Motpol, Röda Malmö, ekonomikommentarer

Glöm inte att mejla svenska ambassaden i Teheran och be dem öppna för skadade demonstranter: ambassaden.teheran@foreign.ministry.se

Demonstranterna, inte Mousavi, ett hot mot regimen

Tack vare alla de filmer som modiga demonstranter lägger upp på Youtube får vi se bilder som jag inte kunnat drömma att få se under min livstid. Varje exiliranier har i sitt hjärta drömmen om ett fritt Iran och i dessa dagar kan jag inte låta bli att tänka, tänk om… Det är svårt att göra något annat än att hoppas, och samtidigt vara beredd på besvikelse.

Det viktigaste är inte valresultaten i ett från början odemokratiskt styrelseskick. Eller Mousavi som är en av islamiska republikens grundare. En person som just nu, helt förståeligt, utmålas till Ahmadinejads motpol av motståndet, trots att Mousavi en timme innan vallokalerna stängdes utropade sig själv som vinnare. Inte särskilt demokratiskt. Att han nu får stöd av väktarrådet för omräkning av röster tyder också på att han inte är hotet mot den islamiska republiken. Men demonstranterna på Irans gator vet mer om detta än jag, och i ett stängt land har det helt plötsligt blivit möjligt att under den gröna fanan eller Mousavis bild, skrika ut sin innersta åsikt.

Det viktiga är som sagt inte Mousavi, rösträkningen, utan människorna på gatorna, det mod som väckts, de tankar som kunnat skrikas ut, de länge begravda hoppen som nu tas upp igen till ljuset. Det är grogrund för förändring. Man kan inte överskatta demonstrationernas vikt, i Sverige där det är närmast suspekt att demonstrera kanske man nu kan inse dess kraft för förändring.

Tack och lov har vi denna gång i denna kamp sluppit diskussioner om stenkastning, våldsamt motstånd, brinnande bilar, de figurerar stort i youtube-videos men alla är på motståndets sida den här gången. Demoniseringen av Ahmadinejad har lett till detta att det är tydligt vad som är motståndet och vad som är kraften. Till skillnad från palestiniernas kamp, det är svårt att inte jämföra. Medias makt i det hela, Västs intressen.

Jag hoppas att arbetarna, de fattiga, kvinnornas organisering nu underlättas,att strejker inleds, en riktig förändring kräver de fattiga och förtrycktas delaktighet. Och USA:s icke-delaktighet.

Lästips: Väktarrådet räknar om röster, Twitter stöder demonstranterna, , Minst 12 döda i Teheran, aftonbladet skriver och tipsar om bra bloggar

Negar Josephi: ”Mousavi dödade mina släktingar”
Ali Esbati skriver bra
Peyman Razaghi

Demonstration 14 idag på mynttorget, även i Göteborg i eftermiddag vid Chalmers.

Följ snabba uppdateringar på twitter genom att söka på #iranelection
Guardian och Al Jazeera också bra, eller sök bara på iran election på youtube för videon inifrån.

Dödsolyckorna på arbetsplatser ökat med 20 procent

Från perioden 2002-2004 till perioden 2005-2007 har dödsolyckorna ökat med 20 procent på arbetsplatserna, enligt arbetsmiljöverket. Detta skriver Kvinnopolitiskt forum om. Missa inte deras tema på arbetsmiljö, en oerhörd viktig läsning som kanske bara de tar upp i bloggosfären och media just nu.

Hittills har de skrivit: Introduktionstext till temat arbetsmiljö, kvinnors osynliga arbetsskador, arbetsskador minskat med 40 procent? och kvinnor varslas också.

Tack KPF för att ni tar upp detta ämne och fyller ut tomrummet!

EU är högerns, fascisternas och sexisternas projekt

Sportkommentatorn Glenn Strömberg berättar att det bästa vore att kombinera det bästa av italienaren och det bästa av svensken. Carl Bildt och Anna Maria Corrazza har en egen punkt på valvakan där de diskuterar rasbiologiska teorier , hur är ”vi svenskar” och hur är ”dom andra” i Europa. Från ingenstans säger SVT:s politiska kommentatorer att orsaken till det lägre valdeltagande är att den ”växande militanta islamismen i Europa” inte tagits på allvar av partierna(?!). Ena programledaren jublar över att valdeltagandet gått upp till hela 43 procent, det är fantastiskt säger han till en oförstående statsvetare. En efter en stiger sedan partiledarna in i studion med valanalyser, den ena konstigare än den andra. Mona Sahlins analys att vi ser en ”rödgrön våg” lär ju bli en klassiker. Och någonstans där blir det helt uppenbart att varken valvakan eller valrörelsen någonsin handlat om särskilt mycket politik. Vi har piskats att rösta, som om en är en mindre värd människa om en faktiskt inte vill stödja EU-projektet, eller visa sitt motstånd mot europaparlamentarikernas lyx och flärd. Trots att få kan hävda att EU är ett demokratiskt projekt, eller ens ser ut att utvecklas åt det hållet anklagas de som inte röstat för att inte ta sitt demokratiska ansvar.

Kanske kan vi prata om politik nu när valrörelsen är över?

Feminismen var totalt frånvarande under valrörelsen. Men istället för att kompensera för detta når sexismen i kölvattnet av valet extrema höjder. När Gudrun Schyman och alla de gräsrötter som kämpat allra mest i motvind, får de minst sagt välförtjänta 2,2 procenten så pratar alla om Benny Andersson! Inte om feminism! Money Money Money och Mamma Mia raljerade den manliga programledaren under valvakan. Precis när en trodde att ingenting kan bli värre, att Public Service inte kan svika så, blev det tydligt att kvinnor verkligen inte räknas som människor, de är inga politiska varelser. Benny Andersson gav F! deras seger, sure.

Det är självklart att högern, sexisterna och fascisterna går framåt.  För dem är EU:s hierarkiska strukturer inåt och murar utåt en perfekt byggställning för deras politik.  För den radikala vänstern, feministerna och arbetarna är EU Lavaldomen, finanskris, klimatkris, islamofobi, drunknade flyktingar, hot mot aborträtt, diskriminering av romer. För oss som vill riva hierarkier är andra vägar våra. Att organisera arbetare, kvinnor, asylrättsaktivister för att utmana de lagar och det bygge som aldrig kan bli vårat, såtillvida vi inte ändrar på oss.

Om detta var AU, afrikanska unionen som precis hållit val med så lågt valdeltagande så hade vi aldrig samarbetat med dem, vi hade inte sett deras organisation som en legitim organisation, sa en av kommentatorerna under valvakan.

Den jämförelsen säger allt.

Ps Jag vet att alla gräsrötter kämpat som bara den i detta val, från alla partier. Denna kritik går till makten, till parlamentarikerna, till media, till public service som vill förvandla politik till underhållning. Trots att de hela tiden får bevis på att det inte är det vi vanliga medborgare vill ha. Lite politik är det enda vi begär.

Andra om valet: Svensson, Trottens betraktelser, Approximation, Proletär Bella, Pasteys Plats, Gudrun Schyman om vad som krävs för att göra succé i ett val

Serhat Daran har bra valanalys, vad händer med de osynliga, de papperslösa som ingen pratat om?, Jonas Ström på Radar har också skrivit

Gammelmedia: DN, Aftonbladet DN2

Läs även andra bloggares åsikter om gudrun schyman, europaparlamentsvalet, EU, rasism, facism, demokrati

200 000 demonstrerade mot massakern av tamiler

I en historisk demonstration marcherade 200 000 tamiler och andra krigsmotståndare i lördags i London. Initativet till demonstrationen togs bara fyra dagar tidigare av tamilska studentgrupper och nätverk såsom Students Against Genocide of Tamils (SAGT)

Mitt blogginlägg om situationen i Sri Lanka från februari har ett eget liv och många har skrivit läsvärda kommentarer och även kommit med lästips.  Till exempel tipsar Mohamad om bilder på barn som blivit offer för Sri Lankas övervåld. Signaturen hatarkrig tipsar om fler bilder. Chelle skriver att fredsdemonstrationer pågår runt om i hela världen. Kaduva länkar till intervjuer med artisten M.I.A, själv tamil,  om massakern i Sri Lanka. Hurriya tipsar om indisk vänsterblogg samt en bok som förklarar situationen i Sri Lanka. Hampus Eckerman länkar till olika Human Right Watch-rapporter till exempel en som avslöjar att Sri Lanka är det land i världen där flest människor försvinner spårlöst.

Jag rekommenderar er verkligen att besöka kommentarsfältet på inlägget.  Den diskussion som förs där är underbyggd med källor och kunskap (med undantag förstås). Mitt ursprungliga inlägg aktualiseras och fördjupas tack vare kommentarerna. Så är bloggvärlden när den är som bäst.

Arnes kommentar till exempel är värd att vara ett eget inlägg:

• arne // april 13, 2009 vid 8:39 f m (redigera)

Arvet av kolonialism och statsterror lever vidare

Inbördeskriget i Sri Lanka påstås vara över. Ännu en stämplad terroristorganisation – de tamilska tigrarna – är besegrad. Ett land andas ut. Så förmedlas bilden i 30-sekundersreportage, i korta tidningsnotiser och i förbifarten i ett globaliserat samhälle. Men är det verkligen så enkelt? Sri Lankas samtidshistoria berättar inte bara om ett bortglömt inbördeskrig omgärdat av en oförskämt slapp mediabevakning; den försöker även desperat påminna omvärlden om att primitiva ideologier som kolonialism och statsterror en gång planterade har följt med landet in i nutiden.

Sri Lankas historia är ofattbar blodig med nutida militära färdigheter som torde få andra auktoritära stater att vrida sig i avundsjuka. Landet har splittrats av interna splittringar mellan tamiler och singaleser sedan de två kungarikena på samma ö i Indiska oceanen förnedrades av den brittiska kolonialismen. Sedan självständigheten 1948 har Sri Lanka i princip nonstop befunnit sig i krig, med civilbefolkningen i kläm. Övergreppen, grymheterna och repressionen har från båda sidor kastat ytterligare fotogen på hatkänslorna, men när Indiens stöd till de tamilska separatisterna avtog och fredssamtalen föll samman 1995 förde det smutsiga kriget in landet i ett sällsynt blodigt 2000-tal.

Militär dominans hör samman med att effektiva vanryktesspridningar av tamilarna på senare tid tvingat ”tigrarna” till ständiga reträtter och nyligen utropade sig regeringssidan som segrare i konflikten. Vad som sällan framgått i medierna är att den militära överlägsenheten sponsrats av israeliskt krigsmateriel och västs tysta förhoppning att Indiens växande stormaktspotential avmattas. För dem som nu inringats i tamilgerillans sista utposter väntar ingen nåd, fruktar politiska bedömare. Regeringens motstånd till tamilarnas krav på autonomi bottnar inte lika mycket i nationalism som i säkerhetspolitik och ekonomiska intressen. Men tamilarnas anspråk på geografiska landytor omöjliggjordes i en omskrivning av grundlagen 1983, varefter väpnad kamp framstod som enda alternativet.

Mediebevakningen inifrån landets politiska kittel har helt lyssnat till officiella, regeringstrogna röster. Svalt intresse kring de tamilska partiernas bakgrund och krav och varför deras kamp tagit formen av terror och desperata metoder har skapat en svartvit teckning med den tamilska minoriteten som ”de onda” och regeringssidan som ”de goda”.

I mediekretsar förefaller djupare analyser vara närmast bannlysta och mediesfären har smidigt undvikit konfliktens omfång och komplexitet.

För många är läget hopplöst. Situationen för regimkritiska journalister, jurister och MR-arbetare har blivit alltmer prekär. Regeringssidan anklagas av Human rights watch för systematiska utomrättsliga avrättningar i skrämselsyfte mot anklagade gerillasympatisörer. Journalisten Lasantha Wickramatunga lyckades innan han mördades den 8 januari 2009 smått bisarrt förutspå sin egen död i en krönika i Sunday Leader. Wickramatunga mördades för sina åsikters skull och för att han envist yppade dem öppet. Hans sista suck kring det inrikespolitiska läget säger en hel del: ”Sri Lanka är enda landet i världen som rutinmässigt bombar sina egna medborgare.”

Inbördeskriget upphör måhända när det gäller skottsalvor och terrorism, men i slutändan har bara locket lagts på över ett djupt hat och pyrande konflikter.

Klas föreslår att Amazonas sätts upp på UNESCO:s lista över kulturella världsarv.

• 

arne // april 13, 2009 vid 8:51 f m (redigera)

Vad gör man när ingen vill lyssna, när ingen vill se?

Den lankesiska regeringen har ökat sitt bombande på ”säkerhetszoner” och dagligen dödas hundratals tamilska flyktingar. Hundratusentals flyktingar befinner sig fortfarande mellan de tamilska tigrarna och regerings styrkor. De har blivit helt isolerade från omvärlden och får varken mat, vatten eller humanitär hjälp. Regeringssoldater tillåter varken hjälporganisationer eller media att komma in i dessa områden. Detta för att tysta ner så att de kan fortsätta med sina barbariska övergrepp på den tamilska befolkningen medan vi i västvärlden blundar för vad som händer. De flyktingar som lyckats fly från dessa områden tvingas in i olika läger, där dom varken kan gå in eller ut precis som koncentrations lägren under andra världskriget. Flyktingarna i dessa läger svälter till döds eftersom de varken får mat eller medicin.

Det har även kommit uppgifter om att regerings trupper använder sig av kemiska vapen både när de strider mot de tamilska tigrarna och vid beskjutning av civila flyktingläger.

Eftersom media inte upplyser om dessa barbariska övergrepp som pågår i Sri lanka så måste vi ta tag i det. Just nu pågår protester världen över för att väcka omvärldens uppmärksamhet för vad som händer i Sri Lanka bla i Sverige och i Norge. Det är nu dags för oss att resa oss upp och visa vårat stöd för de tamilska folket.

Vi måste agera nu för att stoppa folkmorden i Sri Lanka!

M. I.A om Sri Lanka och tamilerna:

Länkar: tillfälligt eldupphör skriver DN, sittdemonstration på Sergels Torg i torsdags skriver SvD,

Att använda Twitter för politisk aktivism

SvD:s reporter Erica Treijs skriver om idag om det sociala nätverktyget Twitter med rubriken ”Samma aktörer på nya arenor”. Jag håller inte med även om jag delar vissa av farhågorna: att samhällseliten, mediefolk, PR-folk, företag tar över och inte minst att de som är ovana vid tekniken hamnar bakom. Men det är också ett verktyg som vi aktivister kan lära oss att behärska för att lösa upp samhällseliten. Under demonstrationerna mot G20 mötet twittrade demonstranter så pass mycket att den som ville kunde  uppdateras om situationen flera gånger i minuten.  En uppdatering från gatan, inte inifrån mötet, inte polisens version, inte mäktiga tidningars uppdatering och tolkning,. Folk la även upp bilder och spelade in korta ljudsekvenser och You Tube och livefilmande på Bambuser användes också bland mycket annat.  Det fick bland andra The Guardian att tala om en demokratisk digital journalism där allas röst är lika viktig. Men när SvD tar upp fenomenet och verktyget låter de twittrandet representeras av Annika Lantz, Henrik Schyffert och andra kändisars små meningslösa meddelandet. Det kan vara kul. Men det är verkligen inte Twitter när det är som bäst. När Twitter är som bäst är när det används politiskt. Här är lite exempel från mina twitterkontakter från de senaste 10 timmarna bara:

LatestGazaNews#gaza Memo From Cairo For Egypt, Promise of 1979 Peace Still Unfulfilled – New York Times: New York TimesMe.. http://tinyurl.com/crvzdc

ClimateProjectClimate change spreads infectious disease http://tinyurl.com/dglbh3

AJEnglishNetanyahu’s new cabinet meets: Benyamin Netanyahu, Israel’s new prime minister, h.. http://tinyurl.com/dkbo58about 3 hours ago from web

promemorian#svblogg En skadskjuten arbetarrörelse: Med bara några veckor kvar till socialdemokratins och fackföreni.. http://tinyurl.com/djhrgl

gudschySveriges svar på den Europeiska högerextremismen. http://www.schyman.se/bloggen/

globalwarmingAn ice bridge linking a shelf of ice the size of Jamaica to an island in Antarctica has snapped. http://tr.im/ihfr

veronicasvardBloggar om Kristdemokraterna som tycker samarbete med Sverigedemokraterna skulle vara en okej grej http://bit.ly/CKC8v

bloggvansternJinges web och fotoblogg – SD spelar Nazistmusik: Idag fortsätter radioprogrammet Kaliber sin serie avslöjande.. http://tinyurl.com/cvvh7fabout 10 hours ago from twitterfeed

Så gå med i Twitter, ett socialt mediaverktyg, som du kan använda när du vill tipsa om olika artiklar, demonstrationer, flygbladsutdelningar och så vidare. Sök på olika personer, organisationer, grupperingar och lägg till dem i din lista, på så sätt bevakar du deras meddelanden. Eller sök på ett ämne genom att i samma sökruta skriva #ämne, till exempel #feminism, #g20. Då får du upp alla som skrivit om detta, och det går också att prenumera på ämne istället för personer/organisationer.

På så sätt kan vi aktivister och samhällsengagerade tipsa varandra, ta kontakt med varandra och skapa en radikal agenda som utmanar det borgerliga mediemonopolet.

Ps. Inte minst behöver vi Twitterkanalen när vi har sådana dystra opinionssiffrorna som vi har, även om dem ska tas med en nypa salt. Men det är ofattbart att Reinfeldt har stöd överhuvudtaget. I ett läge där människor runtom i Europa demonstrerar mot sina högerregeringar, visar svenska väljare på disciplin och acceptans.  Hur mår demokratin i Sverige? Hur mår den när vi har en vit-maktvurmande, nazismhyllande parti på väg mot riksdagen, ett parti som stolt bär den islamofobiska fanan? I det här akuta läget bör vi använda Twitter som politik, inte som verktyg att följa kändisar och skvallra om skitsaker.

Bloggar: Signerat Kjellberg, Biblioteksbloggen, Röda Malmö undrar om vi inte behöver skissa på ett tredje alternativ, i svensk politik

Pirate Bay och piraterna skapar ett bättre samhälle

Rättegången mot Pirate Bays grundare är inte som andra rättegångar. Utanför rättssalen står supporters från Piratpartiet och andra med flaggor i hand och hejarop. Ytterligare 25 miljoner användare är ”medbrottslingar”. Det är knappast med generade ansikten ”brottslingarna” äntrar rättssalen, de är självklart medvetna och stolta över att de varit med och utvecklat samhället. Framåt.

I en verklighet med klimathot, där masskonsumtionens baksida är tydlig för vilken blind liberalmullvad som helst, är det nödvändigt att dela med sig och inte producera stora mängder fysiska produkter som skivor, dataspel och filmer. Att jordens resurser är ändliga och att vi behöver en ny syn på hur saker och ting, inte minst konst, ska värderas. Musiken har hittat en ny väg, en väg som når flera hjärtan än någonsin. Den har blivit en demokratisk vara som delas mellan unga och gamla. För familjer i diaspora är fildelning ett enkelt sätt att hålla kontakten med hemlandets kulturskatter. För unga utan ett självklart kulturellt bagage är fildelning ett enkelt sätt att låta intresset styra. Artister i periferin behöver inte längre gå genom skivbolag för att hitta sin publik och bli erkända. Den tiden, kostnaden och energin kan de istället ägna åt att skapa.

På samma sätt som skrivandet blir mer kreativ och sanningen sannare i en bloggvärld där ett fåtal redaktörer och ägare inte kan styra över innehållet.

Fildelning är en del i en omvälvande utveckling där det inte är pengar som värderar det skapades värde, utan människorna. Denna utveckling har potential att skapa samhörighet, gemensamma ämnen, gemensamma idéer om en värld bortom denna. Det är precis vad vi behöver just nu då vi måste enas kring sätt att omfördela jordens ändliga resurser.

Att musiken, film, dataspel och andra medier fungerar lika bra på nätet som i fodral kan ingen stämning hota. Att det är gratis, eller i alla fall väldigt billigt (för vi betalar ju faktiskt för uppkoppling, datorer) är till fördel för alla, inklusive skivbolagen.

Varför ska vi eftersträva de stora summorna, de stora vinsterna när allt fler saker faktiskt går att dela på?

Det är tydligt att det är de resursstarka som vill driva utvecklingen bakåt, som har arrogans nog att gå emot miljontals människor som säger sitt genom att fildela, däribland många musiker och filmskapare själva. Vore det demokratin och inte pengarna som styrde hade fildelarna redan segrat.

Ps. Det kommer att finnas livebloggare på rättegången,

Andra bloggar: Svensson skriver om att vad som definieras som stöld skiljer sig från tid till tid och land till land, Rick Falkvinge livebloggar och har lagt upp bilder från rättegången Badlands Hyena om internets fel, och sist men inte minst, Pastey som att Israel har fullbordat omvandlingen till apartheidstat i och med valet,

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, fildelning, pirater, skivbolag

Royas årskrönika

Årets folkmord
Israel anfaller Gaza och dödar minst 300 personer, många kvinnor och barn. Apartheidhögerns företrädare, Fredrik Malm och Fredrick Federley m.fl. jublar och Newsmill ger gärna tio personer med samma åsikter plats att sprida sina lögner. 

Årets mönsterdemokrati
Georgien. Helt plötsligt hyllas Georgien som slår ned demonstrationer med våld och förbjuder fria medier som ett demokratiskt föredöme. Varför? För att man i ännu ett föredömligt initiativ startat ett angreppskrig mot grannlandet Sydossetien.

Årets inititativ
Stockholmsinitativet ska rädda oss från dem som försöker rädda oss.

Årets hjältar
De aktivister från Ingen Människa är Illegal som riskerar fängelse efter att de försökt förhindra (och tidigare lyckats) en avvisning till Eritrea, som inget annat land än Sverige utvisar till på grund av den stora risken för tortyr.

Årets dom
Klimataktivister befrias, med stöd av den erkända klimatforskaren James Hansen och hänvisningar till Al Gore. Att förstöra ett kolkraftverk är förvisso ett brott men att inte förhindra klimathotet är ett ännu större brott.

Årets bloggsexism
Blogge Bloggelito och Jinge, bloggvärldens politiska dinosaurier menar, mer eller mindre tydliga formuleringar, att Isabella Löwengrip, aka Blondinbella, ska skylla sig själv som blivit antastad på en krog utomlands.

Årets mediebevakning
European Social Forum i Malmö bevakas sämre än en fotbollsmatch i division 1 av Stockholmsmedier trots att forumet drog till sig 20 000 engagerade från hela världen. Det blev inget våld, skrev SvD kort och gott angående den stora demonstrationen. Jaha?

Årets antirasist
Dilsa Demirbag-Sten försöker rädda oss från den rasistiska tidningen Mana där hon upptäckt både kvinnohat och antisemitism, det vill säga feminism och apartheidmotstånd. Same same.

Årets kalas
Israels 60 åriga ockupation och apartheidpolitik firas av inga mindre än Birgitta Ohlsson, Fredrik Malm, Lars Aduktsson och många fler ur samhällets elit.

Årets antidiskrimineringspolitiska utspel
Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister föreslår att diskrimineringsgrunderna ska utvidgas till att omfatta korta, tjocka och fula.

Årets målgruppsbeskrivning
Rikspolisens årsberättelse för 2007 beskriver invandrade ungdomar i förorterna: ”Många ungdomar saknar bra förebilder och attraheras av spänning, pengar, yttre attribut som guldkedjor….Dessa gäng har oftast etniska förtecken och härstammar från gamla feodala samhällen med helt andra värderingar än vi är vana vid.”

Årets fuck you, fuck you, fuck you
Tiina Rosenberg skäller ut ett kasst band på Lunds fina promoveringsmiddag. En tillställning som dessutom ingraverade fel namn på ringen som tilldelades postkoloniala feministen Chandra Talpade Mohanty.

Årets insikt
Gulan Avci lär oss att palestinier dansar när de dödat israeliska barn, medan man i andra länder dansar på bröllop och nyårsfester.

Årets patriarkala mördarkonferens
Sverige står värd för Condelezza Rice och andra mördare som besöker Sverige för att diskutera den illegitima ockupationen av Irak. Inga irakiska kvinnor var inbjudna till konferensen trots att USA har lyckats med konststycket att vara värre än Saddam Hussein vad gäller kvinnors rättigheter.

Årets skrammel
Nyköpingsborna som driver bort nazister från gatorna genom att helt enkelt skramla med nycklar!

Årets förevändning
Att klimatkrisen inte kan prioriteras på grund av finanskrisen.

Årets strutsar
EU, vars antagna klimatpaket innebär buisness as usual, alla forskningsrapporter till trots.

Årets ”nu får det vara nog”
Folkliga kravaller och demonstrationer i hela Grekland mot högerregeringen och polisvåld.

Årets antidemokrater
De poliser som i Salem hindrade en tillståndsgiven antirasistisk demonstration att äga rum genom att med pendeltåg och buss skicka iväg de flesta deltagarna. Därutöver förbjöd de journalister på plats att bevaka den nazistiska demonstrationen, efter nazisters önskemål.

Årets läxa
Tobias Billström vägrar ge papperslösa rätt till vård för att de ska ångra att de lever här ”illegalt”.

Årets kravpolitik
Personlig assistens och övrig stöd till funktionshindrade ska dras ned. Det kostar för mycket och fuskas för mycket. Det får helt enkelt växa ut ben och armar och ögon där de behövs.

Årets statistiker
Jan Björklund läser alla undersökningar om svenska skolan som en kratta och tolkar dem helt fel. Men sossarna har redan hunnit skapa en politik av Björklunds feltolkade diagram.

Årets ras- och hygienlära
Könsbytesutredningen som förespråkar tvång på kastrering för de som vill byta kön. På så sätt följs den fina medicinska traditionen av ras- och hygienslära i Sverige.

Årets nyord
”Kränkthet” Maciej Zaremba hittar på ett nytt ord för antidiskriminering och ojämlikhet i en på barnnivå skriven debattserie. Bloggvärldens vita heterosexuella män jublar.

Årets S(d)-politiker
Luciano Astudillo har en blogg som heter ”Jag älskar Sverige” i gula och blåa färger och är även för Sverigekontraktet, Moderaternas rasistiska förslag om att lära invandrade bli svenskar.

Årets masspsykos
Alla älskar Obama. Sossar och vänsterpartister åker till USA för att heja på en motsvarande moderat eller folkpartistisk politiker. Obama ska rädda oss från klimathotet, krig och rasism. Det är lika troligt som att Reinfeldt skulle kunna hjälpa oss med det.

mer om Gaza: Esbati bloggar och också Motbilder, Rawia Morra. Electronic Intifada, DN och SvD skriver.

Recension: ”Pittstim”, långt ifrån en ny ”fittstim”.

Recension av ”Pittstim – pissbomber, skogsporr och kärlek”, red. Inti Chavez Perez och Zanyar Adami.

Jag kommer tyvärr att såga antologin som helt oförsynt tagit namnet ”Pittstim”. Jag har visserligen lärt mig att Gustav Fridolin tyckte om att slåss på gymnasiet, att Zanyar Adami kramar sina killkompisar utan att ryggdunka och att Andreas Gustavsson är notoriskt otrogen, men skulle det inte finnas mer?

Boken hade kunnat få gro till sig ett tag till tycker jag. Eller bara haft bättre författare som åtminstone kallar sig för feminister. För det finns ingen genväg till feminism. Det räcker inte med att vara för jämställdhet för att skapa det. Adami har till och med hittat på ett eget begrepp: Femmanisterna. Som härskartekniker måste han ju låtsas som att det är han som hittat på en ”kvinnofråga” för att tycka att den är bra. Tusenårig kamp räcker inte för att övertyga denna gosse. Så det finns med andra ord många luckor att fylla innan den ens är värd att kallas ”Pittstim”.

Vi tjejer har länge övervakat och analyserat varenda steg killarna tagit: på högstadiet, i akademiska miljöer och på arbetsplatser. Vi fanns och finns till i relation till killar och vi känner därför manligheten ut och in. Vi har fått den kladdat på oss, stirrat på oss, tvingat på oss, den har tystat ned oss och fått oss att känna oss otillräckliga. Men den har också tvingat oss att bli smarta, hitta motstrategier. Kanske är det därför som jag inte lär mig något av ”Pittstim”.

Jag tror också att jag stör mig på ”Pittstim” för att de flesta killarna i boken inte verkar vara aktivister. Att de eller omgivningen anser att det helt enkelt räcker för dem att vara ”för jämställdhet” för att de ska få utrymme och uppmuntran. Jag känner igen detta från ett samtal med min pojkvän, där skillnaden i våra feministiska projekt framgick tydligt för oss båda: han anser sig vara färdig feminist, medan jag ser mig som ständigt misslyckad feminist. Att jag inte tar ställning tillräckligt ofta, att jag inte tar plats tillräckligt mycket trots att jag vet att jag borde, att jag inte höjer min röst så det känns som att jag skriker. Samma mönster gäller för andra killkompisar. Men så är det i en maktordning. Din feminism duger, även om du inte ens kallar dig för feminist. Som kille duger du alltid.

”Däremot vill vi försöka vara ärliga om vad vi gjort och varit med om” står det på baksidan av boken. Det är komiskt, varför all dåtid? Det är som om sexismen är ett förbipasserat stadium för många av författarna, våldet, porren, rädslan för närhet, homofobin, romantiska kärleksbilden, det var då. Idag är det andra takter. Idag läses genus, av vissa, andra skribenter gör, eh…jag vet inte. De är i alla fall inte sexister längre, det vill de proklamera. Men om det på allvar är så enkelt, att det bara går att växa ifrån manligheten, varför ska vi då över huvud taget behöva denna bok undrar jag? Jag tror inte att författarna anser att så är fallet. Men de skriver som om de på allvar tror på en mansresa, från sexist till mjukis.

Den enda texten som jag känner handlar om idag är Inti Chavez Perez text. Den handlar om sexuellt tvång. Den texten ger mig något. Den uppmanar till ett motstånd. Zanyar Adamis text uppmanar väl också till något men den faller platt, den är också en happy ending Disneyfilm , här blir den onda homofoben till slut nominerad till årets hetero, slutet gott. Jag känner mig glad och modig, säger Adami apropå att bli tagen för homo. Eh… vad ska det betyda? Ska vi applådera?

Och hur kan vi förstå hur manlighet skapas utan att diskutera rasism, nationalism, homofobi, klassamhälle och ableism, föreställning om ”normala” kroppar?

Jag stöttar självklart ”Pittstim”, men än har maskulinitetskritiken lång väg att gå. Jag instämmer med Kalle Bergren, fler skitsammankomster där män diskutera hur skit manligheten tvingar dem att vara. För man föds inte till feminist, man blir det, och det kräver många skrivningar, läsningar och diskussioner.

För vi har ännu inte kommit så långt att ett gäng manliga feminister utan nervositet och prestige skriver en bok som de också vågar kalla för feministisk. En bok som inte handlar om att applådera omvandlade sexister. Nästa bok får gärna handla om hur vi ska riva ner den maktordning som skapar mannen som norm och kvinnan som annan, med allt skit som det innebär.

Ps: Läs ”Är lösningen goda män” av Victor Bernhadtz i antologin Äga rum (red. Moa Elf Karlén och Johanna Palmström) för en asbra analys om just denna issue!

Bloggar om Pittstim: XX-bloggen, Johanna Sjödin, Loke, Markus Blomberg,  Veronica Svärd om att vi ska tacka feminister för maskulinitetsforskningen

Recensioner i SvD, DN

Läs även andra bloggares åsikter om pittstim, femanism, feminism, maskulinitet, zanyar adami, inti chavez perez

Mannen är en svensk medborgare: terrorsvensk, inte riktig svensk

Sverige är för tolerant och signalerar att terrorism är okej. Vi måste bli hårdare. Det är ungefär åsikterna som råder i mittfåran efter avslöjandet att ”terrorsvensken” dött i strid mot amerikanska soldater i Mosul, Irak. Detta efter att precis lyssnat på tidningskrönikan på lunchekot.

Men jag undrar vilken tolerans de talar om? Är det den som mötte egyptierna Mohammad Alzery och Ahmed Agiza när Anna Lindh gav klartecken till SÄPO och CIA att med ögonbindel och blöja föra dem till Egypten? Eller är det toleransen som visats mot Hassan Asad som ska utvisas till Jordanien, en statslös palestinier med vacklig hälsa? Nej det kanske är toleransen mot Mohamed Abu de syftar på, mannen från Libyen som Sverige avvisade till döden? Eller kanske den tolerans som svenskar visar i ISAF styrkan när de har tagit ställning för USA:s terror i Afghanistan, ett land som behöver allt annat än mer imperialism?

År 2004 blev marockanen intervjuad i DN, det är intressant läsning där han berättar om hur svensk och dansk polis förlitat sig på marockanska statens uppgifter om honom, framtagna sannolikhet under tortyr. Han säger även:

”- Säpo bevakar moskéerna. Där finns angivare som arbetar för Säpo. Annars skulle Säpo inte kunna känna till sådant jag sagt. Men ju mer trakasserad jag blir av Säpo för att jag är muslim, desto mer intresserad blir jag av att hitta min religiösa identitet, säger han och lägger till att han inte var särskilt religiös när han kom till Sverige 1987.”

Han blev aldrig utsatt för några rättsprocesser och misstankarna var inte starka nog för svensk och dansk polis att behålla honom. Men när frågan kom om de skulle sätta honom på FN och EU:s terrorlista gav vår egen Bildt klartecken.

Nej jag vet inte vilka signaler Sverige sänder som skulle tänkas tolkas som ”välkommen”, här behandlar vi alla lika.  Däremot sänder vissa svenska ledarskribenter signaler om att de har en jävligt märklig bild av svensk överhöghet. Men så har ju Sverige en viss historia av rasbiologiska tveksamheter.

Ps. Per Jönsson på DN:s ledarsida förhåller sig lite mer kritiskt och Johannes Forssberg har en bra poäng om mediers behov av hårdföra muslimer men inte ”vanliga”.

/roya