I en enkätstudie i Arena nr 6 december 2009 ställs frågor om burka, niqab och hijab. Det är inte första gången. Bland annat ägnades ett helt nummer åt slöjan nr 2008. Då som den här gången saknades röster från de som själva bär hijab på något sätt. År 2008 intervjuades till exempel två konvertiter som tagit av sig slöjan. Ingen med invandrat ursprung, ingen som har valt att ha slöja. En kan sätta kaffet i sin feministiska och antirasistiska hals för mycket mindre.
I ett svar från Dan Munter angående nr 6, plockas så svaren från Ali Esbati, Andreas Malm, Stefan Jonsson och Lars Ohly ut och dissekeras. Alla är kritiska till förbud mot burka, nikab eller slöja. Munter tycker att det är förvånande att de är så ”oaffekterade” över slöjans betydelse för underkastelse och slutar sin artikel med: ”Det är stötande och jag tror att historiens dom över hur vänstern hanterat invandrarkvinnornas intressen blir hård. Mycket hård.” Här finns det mycket affektion. Men frågan är om inte historiens dom över de delar av vänstern som förbisett islamofobin som bärande del i den ökade fascismen blir värre. Jag är fruktansvärt övertygad om att den domen är den vi bör rädas, speciellt som en tongivande vänstertidning som Arena, så vitt jag läst, på senare år inte skrivit om den ökade islamofobin. Däremot har den diskuterat slöjan i flera omgångar. Det är alltså mer befogat att påstå att vänstern är bättre på att kritisera hijab och vad den representerar än att kritisera islamofobin. Speciellt efter Nalin Pekguls märkliga utspel i denna fråga som kommer var och varannan vecka. Det är överkorsande frågor, eftersom muslimska kvinnor också är kvinnor.
Detta inlägg kommer att bli mycket långt, det finns så mycket att säga om detta. Men jag hoppas att ni orkar hänga med. Annars är snabbversionen: jag anser att Malm och c:o är mer feminister än många andra feminister i frågan om muslimska kvinnors rättigheter som är en av de viktigaste feministiska frågorna eftersom de är extremt marginaliserade och stigmatiserade på alla samhällsnivåer. Vi befinner oss i Sverige inte i Iran. Muslimska kvinnor är också kvinnor, och de är också muslimer. Niqab, burka slöja är symboler för patriarkatet. Krossa patriarkatet. Men så är också att raka benen, korta kjolar eller pösiga byxor symboler för detta. Krossa patriarkatet. Alla vi bär hijab. Det bästa för att krossa homofobin och sexismen är att gå nakna. Men jag vill inte det. Vi måste krossa patriarkatet med andra medel än rasistiska och sexistiska lagförslag som dimper här och var runt om kring oss.
Är Malm, Esbati med fleras syn på niqab och burka ofeministisk?
Jag vet inte något om Munters feministiska engagemang och varför han då tycker att dessa män liksom sviker kvinnorna. Så jag tänkte göra en egen feministisk analys av Malms, Esbatis, Jonssons och Ohlys svar, för att se om det där med historiens dom kan stämma. Vad säger då dessa herrar, uttalade antirasister och vänster men vars feministiska åsikter vi vet mindre om? Låt oss fokusera på frågan 2 (av tre möjliga) och göra en feministisk kontroll.
Vilket är viktigast att försvara när det gäller niqab och burka; kvinnors fri- och rättigheter eller religionsfrihet? (att det är en extremt dåligt formulerad frågan som inte alls tar hänsyn till intersektionalitet, verkligheten, dikotomisk så en blir rädd, är ett eget inlägg i sig)
Jonsson: Båda ska försvaras. Och i den mån det uppstår konflikt mellan dem är det de berörda kvinnorna som ska avgöra. Feministisk kontroll: godkänt! Fokuserar på kvinnorna, de ska avgöra. Och kvinnors fri och rättigheter är inte en motsats till religionsfrihet, religionsfrihet är en av kvinnornas fri och rättigheter. Visst, ingen affektion, minuspoäng för det.
Ohly: Frågeställningen är i sig mycket tveksam. Det är självklart att underordning av kvinnor aldrig kan försvaras utifrån religiösa förklaringar. Men en lagstiftning som förbjuder slöja i olika former är inte någon bra metod för att bekämpa förtryck eller underordning av kvinnor. Ett förbud riskerar snarare att försvåra för dem som lever med en press att bära slöja och riskerar att snarare förstärka utanförskap och stigmatisering av muslimska kvinnor. Även om man kan konstatera att slöjan är en del av ett patriarkalt system, är kvinnor som bär slöja inte nödvändigtvis förtryckta eller offer på ett individuellt plan. Det är viktigt att också komma ihåg att många bär slöja frivilligt som en symbol som är intimt förknippad med deras religion, kultur och identitet. Många lever sina liv precis som vem som helst utan att slöjan är ett hinder. Ett viktigare försvar av kvinnors fri- och rättigheter än att driva på för förbud handlar exempelvis om att stärka förutsättningarna för kvinnor med utländsk bakgrund i arbetslivet, i skolan och när det gäller deltagandet samhället i övrigt. Feminstisk kontroll: Absolutely godkänt: Slöja är resultat av patriarkat. (plus för att han nämner patriarkatet). Fokuserar på att kvinnor inte bara är offer, de har möjligheter att uttrycka motstånd. Fokuserar på att de niqab- och burkabärande kvinnorna (hur många som bär burka i Sverige har jag ingen aning om) också befinner sig (oftast) i arbetarklass med få materiella resurser, att stigmatisera dem vidare är ingen bra idé. Han framför egna förslag. Han är verkligen i affekt.
Malm: Frågan är felställd. Jag kan inte se att ett förbud för ansiktsslöjor skulle vara ett försvar för kvinnors fri- och rättigheter. Kvinnokroppen bör inte vara föremål för lagstiftning, varken genom påbud om eller förbud för kläder. I den mån niqab är en kvinnofälla kan den inte upplösas genom lagstiftning, på samma sätt som man inte kan förbjuda kvinnor från att bli hemmafruar, tolvbarnsmammor eller porrskådisar. Men så är det inte heller ett feministiskt engagemang som driver vågen av slöjförbud i Europa: bara den mest naive kan tro det. Feministisk kontroll: Godkänt! kvinnokroppen bör inte vara föremål för lagstiftning. Malm sätter också frågan i sitt samhälleliga kontext: ökad rasism i Europa. Plus för detta. Förbud som riktar sig mot kvinnors klädsel är inte feminstiskt drivna krav. Helt korrekt. Litet minus: ”i den mån niqab är en kvinnofälla..” niqabbärande kvinnor, hemmafruar, porrskådisar är enligt mig alla i kvinnofällor, inget snack om det. Men klart godkänt som sagt.
Esbati: Uppdelningen är konstruerad. Kampen for kvinnors fri- och rättigheter förs inte framåt av att vissa religiösa kvinnor omyndigförklaras, att kvinnoförtryck reduceras till deras klädesplagg och att kvinnorörelsen sätter sig i släptåg bakom högerns muslimhets. Feministisk kontroll: word up! Enkelt formulerat men självklart kunde det ha skrivits mer. han får minus för att han skriver kvinnoförtryck istället för patriarkat. Men här finns affekt minsann, en skönjbar ilska mot den klumpigt formulerade frågan, det krävs list för att inte hamna i fällan som skapas här. Godkänt
Jag tycker Schymans svar är väldigt bra här så jag klipper in det också: Kvinnors fri- och rättigheter är mänskliga fri- och rättigheter, det vill säga universella rättigheter som måste försvaras överallt, hela tiden, av alla. Ett grundläggande krav från kvinnor världen över, i alla världsdelar, inklusive Europa, är kravet på den sekulära staten, det vill säga att staten ska stå fri från all inblandning av religion i alla sina förehavanden. Den sekulära staten inbegriper/ ska vila på religionsfrihet (både frihet att välja/utöva religion och frihet att låta bli). Feministens kommentar: den sekulära staten är viktigt för feminism och även etniska minoriteter. Men en grundbult är religionsfriheten. Arena vill göra frågan till antingen eller. Det är inte möjligt, Schyman faller inte heller ner i den där smart komponerade fällan.
Resultat av den feministiska kontrollen
Jag anser att herrarna ovan klarar sig utmärkt i den feministiska kontrollen. Munter har inget att vara ledsen över. Den feminism jag utgick från var en intersektionell feminism som inte essentialiserar kvinnor till att bara vara kvinnor. Kvinnor är också muslimer, de har också olika funktionalitet, klass, sexualitet, könsidentitet. Herrarna diskuterar den kontext som förbuden uppkommit i, de vägrar sälla sig till den dikotomi som ställer kvinnors rättigheter mot religionsfrihet. Båda delarna är fundamentala för en sekulär, demokratiskt stat. Att vilja kämpa för muslimska kvinnor genom att lagstifta om deras kroppar, hur mycket vi än hatar att kvinnor känner sig nödgade att använda niqab, är för jävligt, rent ut sagt. En av de grundläggande feministiska kraven är att låta kvinnokroppen vara. Att inte reglera detta. Detta krav verkar Malm och Esbati och Ohly förstå mycket bra.
Jag förstår att Munter försöker göra en grej av att det bara är män som är fullständigt emot burka eller niqabförbud och de låter mycket bestämda i sina åsikter. Men Schyman uttrycker liknande resonemang. Och i övrigt saknas mer intersektionellt inriktade feminister såsom Paulina De los Reyes, Edda Manga, Irena Molina, Diana Mulinari. Lawen Mohtadi är i och för sig en del av den skaran, men jag ser inte någon antirasistisk analys av frågorna, den rasistiska kontext frågorna lyfts upp i diskuterar hon inte, vilket gör att hon brister rent intersektionellt i enkäten. Det problematiska med att reglera kvinnokroppen diskuteras inte. Med mer intersektionella feminister hade stödet för Jonsson och c:o ökat mer och visat att många feminister och kvinnor är emot fokuseringen på hijab samtidigt som de vill bekämpa den patriarkat som ligger bakom den. Så det går inte att dra några som helst slutsatser, av den art Munter gör, om frågan om vänstermännens åsikter om muslimska kvinnors rättigheter och historiens dom. Fast det låter ju läckert med begreppet ”historiens dom”. Jag blir glad när jag kan använda det begreppet också. I mina ögon försvarar dessa herrar kvinnors mänskliga rättigheter bättre än de andra i enkätstudien. Läs till exempel dessa hisnande svar, från samma studie:
Haideh Daragahi och Arne Ruth:
Under de senaste trettio åren har slöjan fått en ny roll som uniform för politisk islam i så väl den muslimska världen som i länder islam är en minoritetsreligion. Det som ursprungligen varit ett verktyg för sexuellt förtryck har förvandlats till en propagandafaktor för politiska strävanden både lokalt och globalt. Kvinnor tvingas bära slöjan som ett synligt tecken på en politiskt definierad islams numerära styrka. När den bärs frivilligt överger kvinnan sin individuella identitet till förmån för kollektivets politiska mål.
Har någon/några läst mycket Eurarabienlitteratur på sistone?
Och åt andra håller svarar Farnaz Sajadi sjukt kvinnofientligt. På frågan om vad som ska prioriteras, kvinnors rättigheter eller religionsfrihet: Religionsfrihet. Eller jag skulle nog säga rätten att få värna om de traditioner man växt upp med. Och senare: Hijab är en mer ”naturlig” del av islam.
Feministen hoppar till här, OMG. Naturlig del? Enligt männen eller kvinnorna?
Pernilla Ouis: Snarare skulle jag säga att bruket av ansiktsslöja är diskriminerande gentemot omgivningen, och framför allt gentemot män, som ses ”som djur” och vidare: Jag tycker att bruket av ansiktsslöja är en självisk handling, som visar ringa omtanke mot omgivningen. Det handlar om en slags religiös snobbism och en önskan att skaffa sig pluspoäng hos Gud. Jag tycker också det är en trist debatt som jag egentligen tycker inte vi ska ägna så mycket intresse. Det är tyvärr så att dessa få muslimska kvinnors önskan att täcka ansiktet spär på islamofobin i samhället.
Hoppsan. Så vi har rätt att se kvinnors vackra hår och ansikte? Det handlar om svenskarna som diskrimineras? Omvänt rasism alltså, det gamla maktblinda skitargumentet. Och att islamofobin, rasismen, beror på blattarna själva och hur de beter sig. I så fall: sexism beror på kvinnors klädsel?
Niqab, burka och slöja ÄR uttryck för patriarkat
Ingen behöver övertyga en feminist med bakgrund i Iran att olika former av hijab är ett uttryck för patriarkatet. Vad skulle kvinnor känna ett behov att dölja sig för, om inte för patriarkatet? Varför skulle kvinnor känna sig nödgade att dölja sina kroppar, rikta skammen inåt, om det inte vore för den patriarkala ordning där mäns våld mot kvinnor är ledordet? Varför anses det vara av god religiös sed att dölja just kvinnans hår och inte mannens hår? På samma sätt, i en svensk kontext: varför rakar kvinnor benen? Varför tar vi på oss korta kjolar? Varför tar vi inte på oss korta kjolar? Varför frågar domare i rätten om svenska kvinnors klädsel? Varför kallar svenska tjejer och killar tjejer med ”för” kort kjol för hora? Varför undviker tjejer högklackat och minikjol, vi är många som inte är helt bekväma med dessa, varför döljer vi oss? Varför går inte jag naken, varför är vi inte fler som solar toppless? På grund av patriarkatet förstås. Men är inte vi, som rakar benen, inte går nakna, inte solar toppless, inte har minikjolar, lika mycket förtryckta som slöjbärande kvinnor? Representerar inte vi också en uppdelning mellan könen, att vi ska göra oss fina för män, men inte för fina för då suktar vi dem och driver dom till att våldta oss? Upprätthåller inte vi heteronormen? Ökar hatbrotten mot HBT-personer genom att bete oss som om det finns två självklara kön? Representerar inte vi också en offerroll, varför kan jag inte skita i att raka benen? Eller när jag inte rakar mig under armarna för att slippa få lika många sexualiserade blickar: är jag då en svikare? Är det hijab? Mohtadi skriver i enkäten att burka och niqab symboliserar: ”att hålla kvinnor i fysiskt, politiskt, socialt och symboliskt slaveri.” Skönhetsindustrin i kapitalistiska väst är också ett slaveri, (lästips: Skönhetsmyten med Naomi Woolf). Måste jag, som kvinna, föra kampen mot patriarkatet varenda dag? Är det så fel att i Sverige gömma sig bakom en sjal, en burka, en niqab, för en stund för att slippa alla dessa mäns blickar? Måste dessa kvinnor, när de nu har skiten på sig, förvisso slippa mäns sexualiserande blickar, men istället bli utsatta för rasisters blickar?
I en svensk kontext är en av de största feministiska kamperna just nu kampen mot islamofobin, eftersom den marginaliserar muslimska kvinnor, stigmatiserar dem, fokuserar på deras kroppar, vill kontrollera deras kroppar. De är redan ekonomiskt marginaliserade, blir deras chans på arbetsmarknaden bättre i ett islamofobiskt klimat? Jag blir förundrad över att Arena inte verkar se detta, det märks i alla fall inte i artiklar, temanummer eller något liknande, att de tar frågan seriöst. Att de diskuterar muslimska kvinnors rättigheter i fler avseenden än bara deras eventuella hijab. Esbati, Malm, Jonsson, Ohly är mer feminister i denna fråga än många andra feminister som hör slöja och får fullständig total blackout. De är några. De ser Iran, de ser Khomeini, de förflyttar sig till 1979. Men hallå, vi befinner oss i Sverige! Vi bär alla hijab på ett eller annat sätt i patriarkatet där vi inte kan vara klädda precis som vi vill. Det blir inte bättre att begränsa det utrymmet ytterligare för kvinnor genom förbud. Gör inte de muslimska kvinnorna med slöja, burka, niqab, till ”de andra”. De är en del av vår gemensamma kamp mot patriarkatet som ska krossas, och sedan ska vi alla ha på oss precis vad vi vill. Och vi kommer vara lyckligare än någonsin.
Obs!!Hör Konflikt om myterna kring Al- Shabab och diskoteksfundamentalister i Rinkeby. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=3650742
Esbati har också hört programmet.
PS: också intressant att Arena själv skriver i tidningen: oväntat många tillfrågade visade sig ointresserade eller ansåg sig inte tillräckligt pålästa. What? Jag hittar inte stöd för detta i svaren. Åsikterna om Jonsson, Malm och Esbati verkar vara på förhand bestämda.
