I fredags samlades flera tusen för att stötta de återvändande aktivisterna från Ship to Gaza, samt i solidaritet med Gaza och Palestinas folk. Här är två filmer från talen som aktivisterna höll, det kommer fler.
Och nu har jag äntligen skaffat en riktig kamera så ni kommer (förhoppningsvis) att slippa skakiga, uppochned vända, filmsnuttar från mig hädanefter.
Se tal av Victoria Strand, överläkare och engagerad i Appell Gaza:
Och här talar Mattias Gardell, professor i religionshistoria och författare:
Skeppet, som på förhand dömdes ut som ett ”PR-jippo” av proisraeliska debattörer, visade sig få de storpolitiska verkningar vi visste att det skulle få. På internationellt vatten attackerade israeliska soldater skeppet, med helikopter, med fartyg och dödade mellan 10 och 19 fredsaktivister. De välbekanta förklaringen Israel gav, var maktens förklaringar: vi agerade i självförsvar. De som var på båten har band till Al-qaida, internationella jihadrörelsen och Hamas, de hade vapen, säger militären och visar bild på kniv och slangbellor och soldater som blir slagna. Men som en person sade i mediebruset: om du ser en människa mördas bredvid dig och du tar ett tillhygge för att försvara dig så är det självförsvar, inget annat. Däremot, att attackera ett skepp 60 mil utanför en landsgräns, som inte ens är ditt land, det är inte självförsvar.Det är omöjligt att hitta ett försvar för Israels argument i den internationella folkrätten. Även Carl Bildt har varit tydlig med detta, och han gav händelsen sitt rätta namn: kidnappning. Israel har så kidnappat aktivisterna till israelisk hamn i Ashdod, och sedan hävdat att de ska ställas till rätta för att de kommit olagligt in i Israel. Om rättegångarna sätts i gång så är det en skandal, kanske de största politiska utomrättsliga rättegångar som hänt i modern tid.
Egentligen är dagens fascistiska och rasistiska Israel, en stat som lever på militärt övervåld, på väg mot sitt slut. Ett annat Israel är möjligt, där palestinier lever sida med sida med judar av olika nationaliteter. Vi skulle också nå dithän om inte medlöparna var så många. I Sverige handlar det om i principmänniskorna, de som förstås tar avstånd från död, precis som Ehud Barack, men som gör allt för att hitta kryphål så de slipper ta ordentlig ställning:det vill säga kräva ageranden. Varje år är det samma historia: det var en hamasflagga så jag kunde inte demonstrera, säger en liberal debattör,en annan israelvänlig debattör eller makthavare vägrar att någon sin delta igen för att denne sett en israelisk flagga med hakkors. Att arrangörerna alltid ber sådana flaggor tas ned, räknas inte,att arrangörerna flera gånger betonar att palestiner, muslimer och kristna och araber ska leva fredligt ihop hjälper inte. Att arrangörerna oftast är både kristna, muslimer och judar räknas bort. Kritiken mot demonstranterna ljuder ibland högre än kritiken mot huvudämnet självt:israels ockupation av palestina. Maktperspektivet saknas, medan vi debatterar förekomsten av flaggor, dör palestinier.
Det finns inget som helst skäl för att vara tyst, tystnadens politik fungerar inte. Igår samlades 10 000 personer, inte för att som debattörerna på högerkanten hävdar, särbehandla Israel jämtemot Iran eller Marocko eller Nordkorea. Nej vi samlades där för att få särbehandlandet av Israel att upphöra: Vi i Sverige och EU har inga som helst sanktioner mot ett land som varje år bryter mot folkrätten. Därför kräver vi palestinavänner bojkott av Israeliska varor (det finns en hel del i din matbutik till skillnad från iranska varor), därför kräver vi palestinavänner stopp på turism till Israel, därför är vi så många på sergels torg, för skulle vi inte protestera, skulle ingen. Självklart fungerar inte konsumtionsmakt särskilt väl, men vi har inget annat val, förrän EU inför sanktioner, upphör sina diplomatiska band med Israel, skickar hem militärattachéer, kallar hem ambassadören, skickar hem den israeliska ambassadören. Vi bör i Sverige ställa in fredagens fotbollsmatch mot Israel, vi kan följa Turkiets exempel och skicka en till hjälpkonvoj till Gaza, denna gång skyddad av militär.
Det finns så mycket vi kan göra, men vi gör ingenting. Inget annat land får fortsätta sina krigsförbrytelser utan att de regeringar och makthavare gör något. Därför är vi så många som engagerar oss i Palestinafrågan. Inte för att vi drivs av någon slags pubertal Israelhat. Utan för att ni andra, och särskilt makthavare, är så jävla tysta. Ni borde vara glada för vårt engagemang.
Nu var det ett tag sedan Boströms artikel om påstådd israelisk handel med organ skrevs. Debatten och de ”nya uppgifterna”, som det visade sig inte alls var särskilt nya, gör att en nu kan sammanfatta vad det var för slags artikel en hade att göra med. Och jag hade gärna önskat att jag kunde ha gjort den här analysen rätt på en gång, men jag trodde faktiskt att artikeln byggde på fakta, vittnesmål och stabila anklagelser, att det låg mer bakom artikeln. Jag måste tvärvända. Nu vet jag, och alla vi andra, att Boström, säkert av empati och engagemang för palestinier, tyvärr vävt ihop två helt okopplade historier. Resultat blir tyvärr rasism, antisemitism. För att sammankoppla rabbiner, judar, eller israeler för den delen, i New Jersey med israeliska soldaters påstådda organhandel med palestinska organ, som Donald Boström gjorde i artikeln, behövs ju att de två händelserna faktiskt är sammanhängande. Inte att den enda gemensamma nämnaren är etnicitet eller religion, då hamnar man i rasism. För är en alltid israel, även om en bor i USA? Är etnicitet viktigt för ett brott som organhandel som ju är en världsomspännande vidrig företeelse? Svaret är förstås nej.Jesus Alcalás artikel i Svd går igenom Boströms artikel och turerna efter denna och visar faktiskt svart på vitt att artikeln var felaktig, faktamässigt och moraliskt.
Det blir inte mer troligt att israeliska soldater tar organ från palestinska pojkar om Levy Izhak Rossenbaum har tagit från mindre bemedlade israeler. Att israeliska staten varit inblandad i organhandel i ena fallet gör ju inte att det blir mer troligt att dess armé stjäl organ från döda palestinier, som hämnd för att de just är palestinier. Att stjäla organ ligger väl inte i den ”israeliska naturen”??
Dessutom är det självklart väldigt känsligt att insuinera att en ockupationsmakt stjäl organ från det folk det ockuperar. Och då menar jag inte bara att det är känsligt för israeler. Vad väcker det för känslor hos de palestinier när man misstänker att även denna gräns av humanitet har korsats av den israeliska staten? Har palestinier inte redan nog av förtvivlan, sorg och oro?
Jag tror, liksom Alcalá, inte att Boström är antisemit. Inte heller Linderborg, jag har läst och följt vad de annars har skrivit. Men det spelar ju ingen roll. Även den bästa antirasisten kan brista i sin analys och skriva en rasistisk artikel, eller en artikel som kan tolkas rasistiskt, egentligen spelar det ju ingen roll. Tolkningsföreträdet ligger ju hos de utsatta om vad som är rasism (och då menar jag utsatta, och inte israeliska regeringen och Avigdor Lieberman som alltid kommer att sprida anklagelser om rasism i maktens syfte och inte i syfte att försvara utsatta).
Det stämmer att det förekommer olaglig organhandel i Israel, en dom föll i vintras mot chefspatologen Yehuda Hiss vid ett institut i Israel. Men att domen riktades mot samma institut där den palestinska pojken Bilal obducerades (palestiniern som det skrivs om i Boströms artikel) kan inte stärka anklagelserna om att Israel stjäl organ från palestinier. Speciellt inte när chefspatologen ”rättvist” stulit organ från både palestinier, israeliska civila och israeliska soldater. Inte heller ökar stödet för Boströms insuinerade anklagelser för att Linderborg vet att det kommer fler fall av organstöldanklagelser mot Israel. Att Israel tagit organ utan att fråga anhöriga var känt sedan flera år tillbaka och någonting som Boström borde ha nämnt i artikeln. Men enligt Dror Feiler var det nya uppgifter att även palestinska organ blivit stulna. Men hur som helst var det inte en israelisk organhandel av specifikt palestinska organ. Det förändrar faktiskt bilden enormt, en rasistisk organhandel är något annat än en ”vanlig” organhandel. Och denne finns överallt i världen, mer eller mindre. Nej, slutsatsen är att Boström skrivit en väldigt dålig artikel som faktiskt har goda möjligheter att spä på antisemitism och tyvärr också att palestinier sprider rykten (som israelvänner snabbt hävdat). Och försvaret för Boströms artikel är nästan värre än hans egna artikel. Till exempel skriver Dror Feiler (en palestinakämpe som jag ofta annars sett upp till) i DN:
Vi som trots allt ser igenom dimridåerna kan trösta oss med ett talesätt från Don Quijote – låt hundarna skälla, Sancho, det betyder att vi är på rätt väg.
Det är en farlig väg att gå om motståndares kritik ska vägleda en, de kan ju faktiskt ha rätt även om de är ens meningsmotståndare… Dessutom, Don Quijote slogs mot väderkvarnar, vi slåss tyvärr mot en mycket existerande ockupationsmakt. Att bara få mycket skäll duger inte. Vi måste förändra verkligheten.
Allt medan debatten om Donalds Boströms artikel om israelisk organstöld fortsätter, avslöjas nu i en rapport att soldater tränas i att trakassera och begå övergrepp mot civilbefolkningen. Artikeln finns i dagens DN men är av outgrundlig anledning inte upplagd på DN:s hemsida och ingen annan tidning har heller tagit upp det. Rapporten bygger på vittnesmål från mellan 40 – 50 värnpliktiga, av något skäl alla kvinnor. Bara en av dem är anonym. Rapporten slår hårdare mot Israels regering än en FN-rapport som säger samma sak, för dessa finns det gott om, men Israel ser ju FN som Israelfientligt. Nu kommer rapporten från israels inre kärna då patrioter och elitsoldater sammanställt artikeln. En av vittnena säger i DN:
…snart anmäler sig samvetet. Vi ser att allt det vi lärt oss under vår träning, om respekt för civilbefolkningen, inte gäller i verkligheten. Ingen i Tel Aviv vet hur verkligheten ser ut. Det här är vansinne.
Återigen har vi en rapport som visar svart på vitt hur det ser ut i det rasistiska Israel. Det finns så många hemskheter som är belagda och inte bygger på befogade rädslor.
Chefspatologen heter Yehuda Hiss och arbetar på Abu Kabir, Israels rättsmedicinska institut. Han har erkänt att han i forskningssyfte har tagit organ från en israelisk soldat. Hiss och två av hans kollegor dömts för organstöld till ett skadestånd på motsvarande 2,8 miljoner svenska kronor.
För ett tag sedan var det ju storm kring Donald Boströms artikel som handlade om palestinska unga män som borttrövades 1992 och återfördes med uppsprättade bukar till familjerna. Familjerna misstänkte organstöld men inga bevis fanns. Förutom överdrivna reaktioner främst från israeliska regeringsrepresentanter och nitiska israelförsvarare, fanns en mer förståelig kritik från vissa håll att artikeln borde ha varit bättre underbyggt. Därför hoppas jag att vi snart kan läsa en artikel med mer information snart och att ryktena om organstöld kan antingen avvisas eller bekräftas och de drabbade familjerna få ett svar. Inte minst för att kritiken om antisemitism ska kunna besvaras och motbevisas. Även om jag inte tyckte att artikeln var antisemitisk så var det många som uppfattade det på det sättet och för palestinarörelsen är det viktigt att denna kritik ska bemötas med fakta- Det är viktigt att Boström och Aftonbladet visar att de driver frågan om organstöld vidare och inte nöjer sig med spekulationer. Och det verkar de göra, Åsa Linderborg skriver idag:
Det är oändligt mycket svårare för palestinierna att driva en motsvarande process för sanning och upprättelse. För några veckor sedan fick vi på kulturredaktionen kontakt med en kvinna i Genève som tillsammans med en advokat förbereder en skrivelse till FN om 15 olagligt obducerade palestinier varav 8 dokumenterat blivit av med organen, så sent som 2008. Hon kan ännu inte offentliggöra sitt material och vill inte ens att vi namnger henne, eftersom familjerna hon företräder är livrädda för israeliska repressalier. Två månader efter Aftonbladets publicering föll den första domen. Det kommer fler.
Frågan om organstöld är viktig. Det är inget typiskt israeliskt, organstöld och handel med organ finns på många håll i världen och är ett stort problem. Överallt där fattigdom finns och en repressiv regim finns utnyttjas människors underläge för medicinska experiment och liknande. Därför skulle det inte vara förvånande att ett folk under ockupation skulle drabbas. Men nu behövs bevis och jag hoppas verkligen att Israels förtryckarregim inte sänkt sig så lågt att de tagit organ från palestinier. Inga skulle bli så glada om detta dementerades som de drabbade anhöriga.
Jerusalemdagen, eller Al-Quds dagen, en internationell dag för solidaritet med Palestina, omvandlades även till en protestdag mot Ahmadinejad och för frihet i Iran. Den kända tecknade karaktären Handala, tecknad av den palestinska aktivisten och seritecknaren Naji al-Ali, fick idag av iranska aktivister en grön halsduk och han gör segertecknet. Palestina och Irans folk delar samma kamp.
Demonstration i Teherans tunnelbana, ropar bland annat Marg Bar diktator (Död åt diktatorn)
Teheran:
Banner vid en stor motorväg säger: Al quds dagen, den gröna dagen:
Shiraz, de sjunger studentkampsången Yare Dabestani man:
Isfahan:
Martyren Sohrabs mamma protesterar i Teheran: ”vår Sohrab är inte död, det är denna regim som är död”_
Protester utanför Iran: Syrier och iranier protesterar mot att Bashar Assad, presidenten i Syrien, ska möta Ahmadinejad.
Men som sagt handlar Al Quds-dagen i grunden om att ta ställning för Palestina. Även om Ahmadinejad försöker kidnappa dagen för att försvara sin egen förtryckarregim och sprida antisemitism så var det många andra som demonstrerade runt om i världen för palestiniernas rättigheter. Demonstration i London samlade judar, muslimer, ateister, kristna med flera. De blev attackerade av högerextrema som skrek avskum mot muslimer och höll upp israelisk flagga som provokation.
Det finns massor av videos på YouTube, sök bara iran och sortera efter datum. En bra blogg med massor av videos: Raye Man Kojast? (Var är min röst)
Shora Esmailian skriver i Arbetaren. Huffington Post skriver bra som alltid, denna gång Shirin Sadeghi
Det är vackert och viktigt att 70 000 personer samlades i Tel Aviv igår för de två mördade HBT-personerna: Nir Katz, 26 och Liz Trobishi, 16. (tidigare cirkulerade siffran tre men det verkar felaktigt).Brottet var ett tydligt hatbrott och gärningsmannen är fortfarande på fri fot. Flera hot utfärdades mot demonstrationen men stödet för de två mördade och HBT-kampen segrade och demonstrationen kunde hållas. Men tyvärr lämnar demonstrationen en bitter eftersmak, för samtidigt som det är ett viktigt ställningstagande mot homofobi och heteronormer, är den också ett utslag av rasism. Under den blodiga massakern i Gaza, som tog över 1300 personers liv, var de israeliska protesterna få. Många demonstrationer förhindrades och försvårades, de som kunde hållas samlade aldrig så här många israeler, en stor demonstration med 10 000 deltagare hölls, men de flesta var själva palestinier. Då som nu var det hat bakom brotten, i Gaza en fruktansvärd rasism. En rasism som Shimon Peres, under HBTQ-flagg, återigen gav uttryck vid gårdagens demonstration:
Ett skott mot HBT-personerna med israelisk bakgrund, är ett skott mot gemenskapen av judar och israeler. Men vad är då ett skott mot en palestinier, eller 1000 palestinier undrar man? Ett förstärkande av den israeliska gemenskapen?
Mina tankar går idag till de HBTQ-kämpar i Israel som självklart protesterar mot förra veckans hatbrott men som inte stannar där. De som tar ställning mot den ockupation som drabbar de palestinska HBTQ-kamraterna. Som utsätter dem för både rasism och homofobi vilket flätar samman ett ännu värre och starkare förtryck. Mina tankar går till den HBTQ-kamp som vägrar att ensidigt hylla HBT-segrar när Israel samtidigt hotar, misshandlar och dödar palestinier. De behöver vårt stöd.
Så demonstrationen var ett stort ställningstagande för HBTQ-personer men samtidigt ett rasistiskt ställningstagande när försvarare av död och ockupation av palestinier håller tal och sörjer två israeliska HBT-personer, just för att de är israeler.
”För oss i den liberala delen av världen verkar det orimligt att en majoritet frivilligt skulle rösta på Mahmoud Ahmadinejad. Han är en kandidat som under sitt presidentskap förnekat Förintelsen, talat om Israels utplåning och starkt bidragit till Irans isolering från omvärlden.”
” Moderna, västinspirerade iranier må hata det religiösa och totalitära förtrycket, men deras möjligheter att nå framgång är tyvärr begränsade. ”
”Vissa menar att det sakpolitiskt är en liten skillnad som de unga, välutbildade stadsborna slåss för. Valets huvudsakliga utmanare Hossein Mousavi har inte uttalat sig emot Irans kontroversiella kärnenergiprogram. ”
Jag vet att det verkligen inte går att hämta något av vikt från DN:s-ledarsida för att förstå händelserna i Iran Men jag måste bara nämna någonting om allt det som de blundar inför och låtsas att inte höra. Det vill säga om hyckleriet på Sveriges mäktigaste ledarsida.
Det är religiösa slagord som är de som skriks högst på Teherans gator, det är just Allah U Akbar, Gud är större, som dånar från taken när det blir natt i Iran. Upprörda demonstranter och filmare skriker: ”Äckel, Brottslingar, Israeler!” och slagordet ”Iran har blivit som Palestina, folket reagera nu” (Iran shode phalestine, mardom chera neshestin) har skrikits på stora demonstrationer.
Detta existerar inte i DN-huset, islam som demokratisk och revolutionär kraft, att Palestina är värre än Iran enligt iranska motståndet, jag förstår att det är lite för mycket att ta in för en DN-ledarskribent. Därför blir resultatet som texten ovan från den 15 juni, totalt nonsens, och inte lite rasistiskt.
Enbart genom hyckleri kan de blunda för att iranska motståndet kastar stenar samtidigt som de fördömer de palestinska stenkastarna. Enbart genom hyckleri menar de nu att demonstrationer och protester måste stöttas villkorslöst, när stödet till det palestinska folket är så villkorat att det inte längre är ett stöd. Tydligare blir inte hyckleriet, när DN just nu kan stödja en regimvän, en före detta president som varit en av arkitekterna till den islamiska republiken, av strategiska skäl, men inte Hamas av strategiska skäl.
Tur nog passar motståndet i Iran de rika vita människorna i Väst just nu, kanske är det för att iranierna i Sverige anses vara välutbildade och artiga, enligt stereotypen är de antingen läkare eller tandläkare hela bunten och därmed en bättre sorts invandrare. Självklart har det också att göra med att Ahmadinejad inte är Västs allierade. Och mycket troligt har det att göra med att DN helt uppenbarligen tror att slaget i Iran handlar om att göra upp med Islam, att närma sig Väst. Att bli vän med Israel. Det hjälper högst troligt i denna våg av islamofobi som sköljer över oss i Europa och Väst.
Samtidigt som det iranska motståndet jämför sig med det palestinska motståndet vägrar DN att nämna den nyutkomna Amnestyrapporten i papperstidningen , en rapport som riktar hård kritik mot Israel och motsäger att Hamas skulle ha använt mänskliga sköldar. Tänker de själva på hyckleriet, skäms de? Dessa ledarskribenter och vita människor med lite för mycket makt tror visst att allt handlar om dem. Att motståndet ska designas åt deras tycke, och inte efter folks behov och realistiska mål. Annars skulle de väl inte kunna agera så selektivt, välja sina favoritkamper?
Det kanske bara är att tacka och ta emot stödet till en folklig kamp som kom så plötsligt från DN-skrapan och andra liberala håll, men hyckleriet lämnar avsmak i munnen varje dag.
Video nr 1 som jämför Basijj/polis med israeler
Video nr 2
Iran shode phalestine, mardom chera neshestin, 1 minut in i filmen:
-Skål och välkomna! Vill ni ha knäckebröd, jag gör eget knäckebröd. Jag har gjort egen surdeg. – Gör du? Det låter jättesvårt. – Med bröd måste man lära sig ha tålamod, inte jäkta degen.
Så säger bosättaren Leif Weissmann i lördagens Konflikt på P1. Minuterna innan har han förklarat att han anser att Israel måste komma till en uppgörelse med palestinierna, att förflytta dem till Jordanien, en transfer, ”för vi kan inte leva tillsammans med dem”. Det finns ingenting att dela på. En transfer, upprepar han. Tydligare än så blir det inte, Weismann som har sin bosättning nära Avigdor Liebermans bosättning talar om den stora fördrivningen, den slutgiltiga lösningen. Men Sveriges Radios korrespondenter Cecilia Uddén och Agneta Ramberg blir inte särskilt upprörda, ställer inte de kritiska nödvändiga följdfrågorna, tar inte ställning för sitt public service uppdrag, nej de blir förtjusta över hemmagjord knäckebröd istället. ”Lars Weissmann, mästare på surdeg och knäckebröd”, blir istället deras sammanfattning av detta bisarra möte med en man som förespråkar etnisk fördrivning.
I Konflikt framkom det att det finns planer på att bygga ut den största bosättning på Östra Jerusalem som effektivt skulle klippa av norra och södra Västbanken. Det är spiken i kistan för en palestinsk stat, säger Allegra Pacheco som är biträdande chef på FNs humanitära koordineringskontor i Jerusalem. Nils Eliason, ambassadör för de palestinska områdena har kommit med rapport med skarp kritik mot rivningar av palestinska bostäder i östra Jerusalem. Det som palestinska extremister kan önska sin fiende med ord och i drömmar är vanlig israelisk politik och handling. Det är Israel som har makten och bosättarna är en viktig del av den makten.
Därför var Weissmanns ord inte en dåres ord som kan bortviftas, utan ord som måste tas på allvar. Ord som säger någonting om vart den israeliska politiken är på väg. Uddén och Ramberg hade med bakgrund i detta ett ansvar att i public service kritisera honom, han talade ju om transfer, om slutlig uppgörelse!
Det som hände nu istället var att SR neutraliserade och förringade de idéer som vi vet leder till blod, död och fördrivning genom att istället tala om knäckebröd, genom att vifta bort det obehagliga.
Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle hända om en man i svensk radio talade om total fördrivning av judar eller svarta från ett land. Om han sa att det inte går att leva med dessa personer? Skulle programledarna talat förtjust om knäckebröd istället? Knappast, som tur är känner vi till rasismens ansikte när den drabbar judar. När den drabbar svarta. Men palestinier, muslimer…
Antirasismen för palestinier och muslimer måste vara av en annan sort för att vara legitim, mer tålmodig, mer förstående inför makten och maktutövarna. Och den reagerar alltid försent, om alls. Till och med i public service.
Väst har nu gjort Ahmadinejad till martyr, stärkt honom inför den inhemska opinionen, och försatt oss i den uppochnedvända situationen där Ahmadinejad talar om vikten av yttrandefrihet och demokrati, vilket självklart är ett skämt när en tittar på situationen i Iran.
Men som bekant är det inte Irans befolkning som står högst på Västs agenda utan det är Israels befolkning, det är USA det är Europa. Därför tågar de ut när Ahmadinejad säger det är varje vettig människas plikt att säga, , det som hundratusentals demonstranter i Europa och USA, skanderat när Gazas befolkning massakrerades: att Israel är en rasistisk stat. Det måste sägas fler gånger och av fler personer. Det är bara synd att det inte är demokratier som yttrar det, att det blir en diktatorisk regim som utnyttjar det tomrummet för egen vinning.En diktator som är antisemitisk genom att förneka Förintelsen eller dess omfång på ett eller annat sätt.
Det är inte så att de saknas rasism i Iran minoriteter som afghaner, kurder, judar, bahaier är utsatta och diskriminerade, det finns också gott om sexism i denna könsapartheidstat och homosexualitet är förbjudet och förenat med dödstraff. Men Väst väljer att tåga ut när Ahmedinejad inte är rasist, antisemit sexist eller homofob, utan när han rättmätigt kritiserar den apartheidstat i världen som får mest stöd.Självklart ska vi kritisera att en person som agerar antisemitisk i andra fall helt plötsligt nu ska stå för antriasism, en person som är rasist mot den egna befolkningen, för antirasism för palestinier. Men att tåga ut på grund av hans kritik av Israel, är märkligt.
De vita männen och kvinnorna tågade ur salen. Kvar var alla andra, majoriteten i denna värld. Det är ändå slutsatsen, att majoriteten av delegaterna tar avstånd från Israel som en rasistisk stat. Israel är en rasistisk stat och har varit det ända från början till idag då rasismen är större än på länge då Israel har en regering som förkastar Palestinas rätt till existens.
I det läget är det att stödja Israel och rasism att lämna konferensen,det är att gå emot yttrandefriheten, att stödja den islamiska regimen i Iran genom att visa på Västs hyckleri. Ställningstagandet har ingenting att göra med den iranske presidentens tal, eller honom själv, med eller utan honom är stödet för Israel massivt i de rika Västländerna och det är just därför rasismen i Israel fortsätter.
